Jaha ja, då var offerlammet förbrukat i Reinfeldt-regeringens kris med den saudiska vapenfabriken. Den som fått ikläda sig lammskruden är inte helt förvånande försvarsminister Sten Tolgfors.
Våra politiska experter har inte varit nämnvärt förvånade i annat än tidpunkten för Tolgfors avgång. Att han förr eller senare skulle försvinna var is inget att orda om. Det har trots allt varit på Tolgfors bakgård som denna affär haft sin gång. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt har varit den enda från oppositionen som krävt att Tolgfors skulle befrias från sina uppgifter. MP har velat vänta på en utredning innan man göra något mer, och Socialdemokraterna har avvaktat. Att sossorna inte så talföra i frågan har naturligtvis att göra med att sossarna själva var i regeringsställning när samarbetet, som mynnat ut i denna härva. De har väldigt lite att vinna på att försöka plocka poäng på försvarets minst sagt egendomliga handlande i denna fråga. För de vet att ju mer skit som kommer att hamna på regeringen så kommer också de få sin beskärda del. Och taktiken att hålla sig tysta och lugna när Reinfeldt & Co lyckas trassla till det sig för sig själva har fungerat mycket väl hittills.
Frågan i sig är inte över. Den mest akuta och omedelbara frågan har ser ut finnas i sin slutfas, som kommer att nå sin fullbordan när man väl fått en fullvärdig försvarsminister i Tolgfors ställe. Den moraliska problematiken med att exportera vapen till diktaturer finns alltjämt kvar och får inte släppas. Kruxet är att både Moderaterna och Socialdemokraterna är väldigt förtjusta i den svenska försvarsindustrin. De lär således inte göra några väldiga förändringar i brådrasket om man anar minsta oråd om att industrin kommer att hotas.
Ännu en gång fick sig det beryktade mediadrevet en känga. Skillnaden är att detta mediadrev faktiskt gjorde vad det skulle - grävde fram sanningen. Med Juholt var det inte riktigt lika rätt ute som nu. Då var det lite för mycket privata aspekter som drogs fram. Men samtidigt var mycket av det privata knutet till problemet att Juholt hade ett ganska besvärligt förhållande till sanningen på alla möjliga plan. Men i fallet med Tolgfors har det drevet hållit sig till sakfrågan och då får han faktiskt tåla att det blåser snålt omkring honom. Tolgfors har varit undvikande och vad vilket är som att ringa i middagsklockan för ett hajstim.
När Birger Schlaug i Nyhetspanelen i Gomorgon Sverige menar att problematiken är mer övergripande har han poäng. Att kniviga avvägningar och moraliska tveksamheter går hand i hand med vapenexport. skillnaden i fallet med Saudiarabien är väl att det är ovanligt uppenbart olämpligt att idka handel med om man vill värna mänskliga rättigheter.
Den svenska vapenexporten har ökat varenda år under 2000-talet. 2011 uppgick den till 13,9 miljarder kronor.Tar man sig en till över de största svenska kunderna av vapen blir man inte direkt speciellt glad om trodde att Sverige säljer pangpang till helylleländer. I tur och ordning är det Thailand, Indien, Saudiarabien, Pakistan och Storbritannien som Sverige exporterar mest till. Inte ens Storbritannien kan sägas vara helt vita i denna skara. Tvivelsutan en demokrati, men har under åren med kriget mot terrorismen fläckat ner sitt rykte på fronten för mänskliga rättigheter betänkligt. Man kan utan värre omsvep konstatera att det finns fallet Saudiarabien inte är en liten avvikelse utan den samarbetspartner som befinner sig längst ut på skalan, så att säga.
Vi får väl se vad de igångsatta utredningarna och granskningarna kommer att visa framöver. Det finns onekligen ett och annat som behöver komma fram i ljuset. Och det finns definitivt ett och annat som politiker och tjänstemännen på försvarsdepartementet gärna vill begrava så djupt det bara går.
Det känns inte som att de kommer att hända så mycket. Det som ifrågasatts på det rent strukturella planet är om det politiska exportrådet fortfarande ska beläggas med den så omfattande tystnadsplikt som man i dagsläget har. Öppenheten från detta råd sägs vara allt för liten. Insatta menar att informationsmässigt tillknäppta länder som USA har betydligt större öppenhet när det gäller de militära samarbeten som landet är involverat med. De flesta som har lite koll på USA vet att de normalt sett inte brukar kunna anklagas för att vara lösmynta i försvarsfrågor. Och då har de ändå större och fler orsaker att inte yppa mer än nödvändigt i dessa spörsmål än lilla sketna Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar