Studierna puttra på så sakterliga. I de avslutade kurserna har jag hittills fått bra betyg, tror att jag har bra chans att få fortsatta betyg i de flesta kurserna. Med min knepiga läggning känner jag mig inte nöjd, jag behöver mer. Känner att jag vill lära mig ännu mer än kurserna innehåller. För jag har nått mina resultat till dags dato utan att jag kommer i närheten av att lägga ner mig hundra procent. LIA-rapporten var väl den del jag lagt ner mig mest på men jag vet att jag skulle kunnat gjort den ännu djupare, men jag valde att korta ner den lite grann ändå. Gillar inte att känna så.
Så, jag funderar på att läsa in ytterligare matte och kanske lite biologi, fysik och kemi under sommaren och hösten. Man vet aldrig, man kanske känner för att hoppa på någon ingenjörslinje efter att jag blir klar med denna utbildning.
Känner att jag inte är på riktigt samma våglängd som merparten av mina klasskamrater. Det blev extra tydligt i veckan när "majoriteten" (my ass...) tjatade till sig att få ett prov framflyttat en vecka för "att de inte var tillräckligt förberedda". Jo, men tjenare... Provet vart uppsatt tre veckor innan. Och materialet? Lära sig svaret på drygt 70 frågor som i princip varenda en kan besvaras med en handfull ord. Det var nästan så att jag kunde blivit lite lätt småförbannad eftersom jag hade förberett mig utan att bli speciellt svett på det. Och jag är tämligen säker på att jag inte den klipskaste i skaran. Men det är bara att hålla käft och släppa det. Det är deras problem om de tror sig klara sig på professionell basis med den inställningen till saker och ting.
Hur som helst så fick jag, på något märkligt vis, högsta betyg i Ellära. Det var inte helt väntat. Jag hade inte väntat mig att bli kuggad eller så men att det gick så pass bra var ändå en smula förvånande. Men jag ifrågasatte absolut inte detta utan tackade och tog emot.
En annan kurs som nyligen avslutats var den i projektmetodik. En riktigt surrealistisk resa om sanningen ska fram. Det var en kurs som de flesta av oss verkligen såg framemot. Personligen var psykologin inblandad i arbetet med att få ett projekt att fungera som tänkt som var det som jag tyckte var allra mest spännande att lära sig. Men den psykologiska aspekten avhandlades på kanske en kvart, tjugo minuter på sin höjd. Och jag tror att läraren var den i särklass tröttaste läraren som beträtt en lokal där någon form av utbildning förväntas ske. Och då inte den där tröttheten i att det pedagogiken gick på slentrian och från ryggmärgen. Nej, detta var långt bortanför allt vad ambitioner och ansatser kan liknas vid. Vår käre lärare hade väldigt få illusioner om att han skulle kunna visa någon som helst entusiasm för det han skulle undervisa. Bara några år kvar till pension och att han under dessa år inte skulle göra ett piss som skulle kunna misstas för arbete. Samtidigt som jag kände en smula frustration komma upp till ytan tillsammans med den totala affekten, så kunde jag inte låta bli att tycka att lärarens provocerande likgiltighet var lite skön också. Dessutom lyckades han reta upp ett par av mina kära kurskamrater så till den milda grad att jag trodde att de skulle flyga på honom och se till att han sista år som lärare skulle bli år spenderade som sjukskriven. Ska bli kul att se vad det blir för betyg...
Även STF-kursen har avslutats. Kände mig lite smått frågande till att börja med hur vida denna kurs verkligen var relevant för vad utbildningen. Men så smått har det börjar bli allt mer klart för mig hur den kan vara till nytta för de fortsatta studierna och i arbetslivet. Vår lärare var också riktigt bra. En total motsats till liraren vi hade i projektmetodik. På alla tänkbara sätt. Väntar fortfarande på mitt betyg på denna kurs också. Tror att det blir ett högt betyg, men jag vårar inte ta ut något i förskott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar