Jag vill först påpeka att det inte är för att söka sympati eller något liknande som jag skriver detta utan att det är något som jag noterat som känns intressant att ta upp. I egenskap av både vegetarian och straight edge:are som kommer från bruksort och arbetat inom industrin så har man fått uppleva hur det är att verkligen vara en avvikare. Förr var det, som sagt, frustrerande men numer har jag trygg i det. Men det är inte utan att man ändå tänker på fenomenet i sig och varför en del reagerar som de gör.
Vissa personer blir av någon anledning väldigt provocerade av att man väljer att ha ett förhållningssätt som skiljer sig från deras eller normen. Att om man väljer ett annat alternativ så måste det normerande alternativet vara dåligt och därmed är personer som väljer detta alternativ dåliga personer. Det är ganska många antaganden som görs utan egentlig - rationell - grund.
Ska jag utgå från mig själv så har de val jag gjort väldigt lite med andras val att göra. Att jag väljer att inte äta kött innebär inte nödvändigtvis jag tycker illa om de människor som väljer att äta kött. Det betyder inte att jag tycker att jag är bättre än någon annan eller att min diet är så mycket bättre än någon annan diet på något objektivt sätt. Valet jag gjort är ett val jag gjort för att det känns rätt för mig. Att andra väljer att äta som de gör är inte något jag reagerar på annat än att konstatera att de äter som de gör. Jag har inte något större lust att står där och föreläsa om hur dumma de är. Är någon intresserad av att diskutera vegetarisk kost kontra köttbaserad diet så är det helt okej med mig. Då går man in med samma insatser. Men att predika och pracka på någon mina åsikter och värderingar rakt upp och ner är inget som intresserar mig. Men det är nästan som om vissa människor direkt går in i försvarsställning när de står klart att de finns en avvikare mitt ibland dem. Och att avvikaren måste rättfärdiga sitt ställningstagande inför gruppen.
Det är inte utan att man funderar lite över vad detta kan bero på. "Dumma människor" kan vara en betryggande slutsats, men egentligen inte allt för slug. Precis som alla andra typer av beteenden så har det sina bakomliggande orsaker. En snabbanalys av det skulle kunna vara att det är något ytterst allmänmänskligt och detta är något som existerar över hela världen. Det skulle i så fall betyda att det ligger något som vi är programmerade för bakom. Förenklat skulle man då kunna anta att det är för att gruppsammanhållning är viktigt och att personer som hotar den genom att bete sig på ett sätt som går stick i stäv med gruppens beteende utgör ett hot. Enighet är styrka är väl inte en helt felaktigt slutsats egentligen. I alla fall om man befinner sig i en miljö där det råder stridigheter så som det gjorde på stenåldern osv. Men nu lever vi inte på stenåldern och då är inte detta beteende riktigt lika nödvändigt längre. Uppenbarligen ser vi det ändå som nödvändigt. Men jag skulle tro att det är något som ligger i det omedvetna hos oss.
Konformitet brukar oftast se som något som kommer inifrån individen själv. En önskan att bli accepterad och att det därför är motiverat att frånsäga sig en del av sin självständighet för att få en tillhörighet. Grupptrycket skulle i så fall vara den tvingande formen av konformitet där det samlingen kommer från gruppen riktat mot individen. Individen blir dragen mot gruppen istället för att individen dras till gruppen själv.
En sak jag tycker mig också har märkt att det finns grader av upprördhet när det gäller vilka motiv man har till inte äta kött. Det är mindre upprörande om man säger att det är av hälsoskäl. Det av någon anledning mer legitimt att välja bort kött om man gör det för att det handlar om hälsan. På vilket sätt det är mer känsligt att säga att man gör det av etiska skäl vet jag inte. Skulle jag ge mig på en gissning (vilket jag så klart ska) så finns det två tänkbara orsaker:
- att vi värderar vår hälsa över djurens lidande. Det kommer knappast som någon chock att det förmodligen är så. Men vi har samtidigt en tendens att inte vilja veta hur vårt kött har hamnat kyldisken i affären. Den enda väg som intresserar oss är den från kyldisken till vår mage via tallrik och mun. Intellektuellt kan de flesta rättfärdiga sina val med att äta kött. Men det är ofta med den lilla brasklappen att det ju är bra att om djuren levt ett bra liv och inte plågats. Att den industriella djurhållningen är otäck. Men väldigt få människor gör något åt det, väljer att köpa närproducerat eller från någon av de lokala gårdarna. Priserna skiljer sig inte så mycket men man kanske måste hitta mindre affärer för att kunna köpa köttet. Det är lite för mycket besvär. Och blir man på påmind om att vi faktiskt värderar vår hälsa över djurens och att detta ställningstagande inte är ett smärtsamt sådant blir det problem.
- att vår syn på personliga etik och moral ligger närmare vårt "jag" än vad vår syn på vår egen hälsa gör. Vi vet redan att vi säkert skulle kunna äta bättre och röra på oss bättre. Det är inte många som inte skulle kunna göra någon förbättring på den fronten. Men det är inget som direkt chockar oss eller vår självbild. Men råkar man komma åt någons etik och moral blir det genast mycket värre. Vi ser oss själva som goda människor, kanske osunda, men i alla fall goda människor. Komplicerar man bilden med att introducera motstridiga insikter blir det som utlösa en bomb. Det blir en inre disharmoni när den gode människans vita beklädnad får fläckar. Jag tror inte att det är en speciellt medveten reaktion men det är heller inte en reaktion som är gynnsam för någon inblandad.
När det gäller alkohol gäller det nästan samma sak. Alla "vet" att alkohol kan innebära hälsorisker och att man kan göra bort sig om man blir lite på lyset. Och om man väljer bort alkoholen och kanske t.o.m. hela grejen med uteliv så blir det till ett ställningstagande mot kroglivet och alla som gillar att gå ut på krogen för ta sig en öl eller två. Jag har mött mer än min beskärda del av personer som tycks tro att min val att inte leva som dem är det samma som att jag anser att deras val är fel. Men det är inte riktigt så det tankarna går hos mig. Och inte som tankarna går hos de flesta jag känner som inte heller gillar uteliv eller alkohol. Vad jag väljer och vad någon annan väljer har inte speciellt mycket med varandra att göra. Den som väljer att dricka får ta sina konsekvenser av det - de goda som de onda. Den som väljer att inte dricka får också ta sin konsekvenser - även de goda och onda. Jag har inte några problem med att ta mina konsekvenser eftersom de goda vida överstiger de onda. Jag utgår ifrån att de som väljer uteliv och/eller gör det de gör för att de tycker att de goda konsekvenserna är fler större onda. Allt annat vore rent korkat. Det är där det börjar och slutar för mig. Jag vet inte om det är för att jag gått igenom alla tankegångar så många gånger som jag gjort som gör att jag inte bryr mig. Eller så har jag helt enkelt blivit äldre.
Okej, det är lätt att bli lite dömande. Det vet jag. Jag kan själv känna mig lite besvärad av människor som förvisso delar min syn på droger och köttkonsumtion men som har en egenhet att vilja predika sina val för andra. Det finns få saker som är så enerverande som att höra någon hur dum du är för att du lever som du gör att och ifrågasätter varför du inte lever så som hen själv gör. Bland det värsta som finns är när man inte kan respektera varandra val, man måste inte gilla valet i sig och man kan, t.o.m bör kunna, diskutera det specifika valet. Men man bör klara av att hålla i sär sak och person. Ha lite ödmjukhet och gå in i diskussionen med ett kallt huvud. Att blir förbannat och het lär bara förvärra situationen och mer eller mindre garantera personliga påhopp. Trivs man med sina egna val och principer finns ingen större anledning att springa och predika eller idiotförklara någon som inte kommit till samma insikter som en själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar