Det har varit jäkligt intressant att följa den språklig kalabaliken som kommit ur det faktum att en del människor vill införa ett personligt pronomen som är könsneutral. Alltså hen. Alla har väl hört någon tycka något om saken någonstans.
Allt började med att Jesper Lundqvist släppte barnboken "Kivi och Monsterhunden" där huvudpersonen fått pronomenet hen. Då tog det hus i helvete. Det brkuar bli så när man dristar sig att röra om i grytan. Allt som handlar om kön i någon mening har en förmåga att få människor att tappa koncepterna helt. Men det är samtidigt bra att det blir lite hetta för det är ett ämne som är djävulskt viktigt. För det är någonstans så när kärnan vi kan komma oss själva eftersom så mycket av våra liv dikteras utifrån vilket kön man tillhör. Utifrån det kommer högvis med förväntningar, krav och normera att följa. Och börjar man ifrågasätta och utmana detta tankegods så blir det i regel en del oväsen.
Det intressanta är att Jesper Lundqvist inte själv har varit speciellt delaktig i debatten. Den har förts på kultursidor, ledare och bloggar av människor som är oerhört bestämda i sin åsikter om ordets betydelse. Det är få som faktiskt diskuterar boken i sig, hur barn reagerar på den.
Det är verkar också som om många drar extremt förhastade slutsatser i av fenomenet hen också. Som att det skulle rör sig om att man skulle ta bort han och henne för att ersätta dem med hen. Men tar man sig lite tid att läsa vad som skrivs av de som är positivt inställda till bruket av hen så handlar det snarare om att man vill göra ett tredje personligt pronomen, inte införa ett enda. Med andra ord att man vill ge brukarna av de svenska språket ännu ett verktyg i verktygslådan. Det finns i och för sig redan sådana alternativ i vederbörande och personen i fråga, men de används mer i formella sammanhang. Ett mindre stelt alternativ skulle då vara hen. Jag ser detta som den största behållningen med hen.
Sedan finns det stora politiska sakfrågor som kommer upp till ytan nu också. För transpersoner är ju detta något som är en extremt viktigt. Att de tillkommer ett personligt pronomen där de kan få plats också. Det kan man ju själv tänka sig hur det känns att vara utanför på ett sådant här grundläggande vis som i språket. Då är det så klart en form av upprättelse och indirekt bekräftelse av deras identitet.
Det tycks finnas stor rädsla för att hen ska hota könsrollerna. Det är inget som jag personligen ser som något problem. Hela konceptet kring kön är allt för överdrivet i min mening, jag tycker att det vore bra om man kunde om inte lösa upp så åtminstone luckra upp dem en smula. Jag vill hävda att det skulle ge människor en större frihet att leva ett friare liv om man inte var så styrd av könsrelaterade normer. Men jag tror inte att hen kommer att befria oss från könsrollernas kedjor, kan på sin höjd vara en mindre del i en mer nyanserad syn på kön.
Och detta med ett neutral personligt pronomen finns ju i mängder av språk. Ett exempel är ordet hän som våra finska grannar i öst använder. Mig veterligen har inte könsrollerna försvunnit där heller p.g.a. ett ord på tre bokstäver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar