Asken med maskar på glänt

Ibland kommer man över rätt intressanta saker på internet. Alla gillar att kolla på när folk får härdsmältor och gör bort sig. Youtube är knökat med exempel på detta fenomen. Men dessa ögonblick av förnedring är sällan av någon större relevans. Sedan finns härdsmältor som är av en annat dignitet. När väl bägaren har runnit över för någon.

Detta är fallet med Greg Smith. Han valde att skriva ett brev där han beskriver varför han säger upp sig från den legendariska investmentbanken Goldman Sachs. Och mr. Smith är ingen obetydlig liten skrivbordsryttare. Greg Smith var verkställande direktör och chef för Goldmann Sachs amerikanska aktiederivathandel i Europa, Afrika och Mellanöstern. Låt oss då bara konstatera att han inte skräder med orden. Det är en fullkomlig slakt av kulturen inom företaget. Att investerarna ser sina klienter som idioter som de skulle göra allt de kunde för att klå dem så mycket pengar som möjligt.

Vi är nog en och annat som tänker: "Och det skulle vara en nyhet?" Nu har jag i och för sig aldrig arbetat inom Goldmann Sachs eller investmenmentbranschen överhuvudtaget, så jag kanske har närt en och annan fördom om deras ganska klena moraliska kompass. Men ändå.

Men det är ändå uppfriskande att se att det finns de på insidan som reagerar på den katastrofala bristen på respekt och moral på finansmarknaden. Många ju så klart vädrat sitt missnöje sedan finanskrisens begynnelse men det är inte så många av dem som kommer inifrån dessa verksamheter. Men samtidigt tycker man att någon som varit så pass högt uppsatt som Smith knappast kan frånsäga sig det egna ansvaret för vad han uppfattar som kortsiktig och föraktfull inställning till pengar och klienter.

Men han sätter ändå fingret på många av de kända avarter inom kapitalismen. Kortsiktigheten och den gränslösa girigheten är en cancersvulst. Att man bränner sina broar om man inte ser till att framtidens verksamhet sätts i första rummet. Hur lätt blir det att som investerare hitta kunder om ens rykte säger att man är beredd att göra precis vad som helst för sko sig själv. Att man utan ett ögonblicks tvekan skulle kasta sin klient under bussen om det gick att tjäna en krona eller två på det.

Många stora maktspelare på Wall Street väljer nu att hellre försöka skjuta ner Smith genom att håna honom och hans försöka att offentliggöra uppenbara problem. Det är ganska uppenbart att Smith har trampat till rejält på ganska många och stora tår genom sitt avskedsbrev. Och vad gör då Goldman Sachs? Jo, man försöker dränka varenda medial kanal med PR om att man visst bryr sig om sina klienter. Jag tror inte att så många går på det, men det räcker i och för sig att de rätta personerna låter sig övertygas om att de bryr sig om sina klienter.

Men det verkar som om en del av de lite större klienterna inte är speciellt oroade. De är i regel av samma virke själv och vet bättre än att vända ryggen till investerarna. Man litar inte på dem, men man låter dem hållas så länge låter dem hållas där man har uppsikt över vad de pysslar med. De mindre och/eller oerfarna kunderna ligger desto risigare till. De som inbillar sig att det ligger i investmentbankernas intressen att alla är nöjda och glada. Den typen av klienter är precis vad som investerarna drömmer våta drömmar om.

Men opinionen i USA är just nu inte allt för positivt inställd till giriga banker. Fyra år av ilska och frustration mot de som orsakat alla dessa människors problem. Människor som förlorat jobb, förlorat hem, förlorat sin värdighet. Och så ser man de stora rika klipparna på Wall Street. Goldman Sachs har klarat krisen i princip utan skada. Dessa välmående människor som tycks vara immuna mot den vanliga människans problem. Dessa välmående människor som orsakat så mycket lidande. Dessa välmående människor som till och med tjänat pengar på andra människor olycka. Och nu lyfter någon på locket och bevisar det som en disillusionerad allmänhet innerst inne vetat men inte kunnat bevisa.

Det är nu det märks i vilka skilda vägar som samhället är indelat i. Maktens elit som New Yorks snorrike borgmästare Michael Bloomberg ställer sig på Goldmans Sachs sida när det blåser upp till storm. Han hade kunnat kritisera den eroderade moralen som lagt grunden för de senaste åren ekonomiska moras. Visat att han förväntas sig att de som har makt beter sig korrekt. Istället håller han girighetens avant garde om ryggen. Man kan bara hoppas att New Yorks väljare ser till att göra sin röst hörd. Att de visar Bloomberg att de lever i en väsenskild verklighet.

Så, hade jag haft en hatt hade jag lyft den till ära och vördnad mot Greg Smith för att han har låtit oss skåda den vidriga ruttnad som ryms i kapitalismens hjulhus.