Kollade på Monsters igår. Hade väntat mig en massa monster och skit i sann sci-fi-anda men det var rätt sparsamt med den varan. Handlingen går ut på att en kraschad rymdsond fått med sig utomjordiskt liv som nu urartat i Mexico och södra USA. Sex år efter kraschen finns det en sk "infected zone" som ska hålla utomjordingarna stången. Men det funkar väl sådär. Nåväl en amerikansk journalist får uppdrag att ta hem sin chefs dotter från Mexico. Enkelt nog kan man tycka men det får naturligtvis lite snett. De tvingas efter lite komplikationer att ta sig till USA igenom infektionsområdet istället för runt det som det var tänkt. Filmen är stämningsfull och har inte alls de hätska tempo man skulle kunna tro med tanke på premisserna. Okända skådisar som gör sina roller på ett fullt godkänt vis. Det är alla bilder från de sex årens händelser som är det som berör mest. Man får se mer resultaten av händelserna på ett stillsamt och nästan dokumentärt vis. De fattiga mexikanarna som inte kan göra annat än att acceptera sin situation på utsatta personers resignerade vis. Skulle ge filmen en trea av fem. Stämning framför spektakulärt våld. Inte oävet.
Sedan avslutade jag kvällen med att kolla på The Matrix. Det var längesedan jag kollade på den och jag tänkte fortsätta med att kolla på Reloaded och Revolution i kväll. Den har elva år på nacken men är fortfarande så otroligt snygg att se på. Grymma effekter och framför allt sjukt imponerande landskap. Storyn har fått en skit i att den skulle vara kvasiintellektuell och inte så speciellt genomtänkt. Men jag tycker att den tvärtom är betydligt skarpare än det allra mesta inom sci-fi. För en annan som är intresserad av ockulta teman är beröringspunkterna många och allt annat än otydliga. Den kaosgnostiska satanismen driver ju exempelvis tesen på att demiurgen håller mänskligheten kedjad i en illusionär verklighet. Bara en sån sak!
Och så fick Liverpool manager Roy Hodgson sparken efter mycker om och men. Liverpool har ju som bekant spelar riktigt, riktigt dåligt den här säsongen. Många trodde att Hodgson skulle lyckas där Rafa Benitez misslyckades. Men så blev det alltså inte. Runt jul är det som bekant som mest packat med matcher och en period där det kan bli en del egendomliga resultat och således gör det ännu viktigare att få med sig så mycket poäng som möjligt för topplagen. Här förlorar Liverpool tre av fyra matcher, vilket är allt annat än acceptabelt. I Fulham lyckades Hodgson att rädda ett som gott som nedflyttningsklart lag kvar i högsta ligan. En inte helt enkel uppgift. Smarta värvningar samt en strikt organisation defensivt gjorde susen då. Men Liverpool är ju en annan femma. Andra krav, andra spelartyper, annan organisation. Och massor av tradition. Man förväntade sig sluga och effektiva värvningar som i Fulham men istället värvade Hodgson Paul Konchesky från Fulham. En engelsk vänsterback som inte direkt gjort sig känd som någon defensiv klippa, tvärtom. Goda, men långtifrån imponerande, offensiva kvaliteter. En minst sagt egendomlig värvning med tanke på att mer kompletta alternativ som Fabio Aurelio funnits att tillgå. En värvning som däremot var helt rätt - i all fall på pappret - var att köpa in portugisiske playmakern Raul Meireles från Porto. En kreativ spelare som borde kunna avlasta en dippande Steven Gerrard trodde man. Men så blev icke fallet. Meireles har sett lika vilsen ut som resten av Liverpoolspelarna. Ingen som verkar speciellt intresserade av att ta ansvar. Förvärv som Joe Cole, Milan Jovanovic och Christian Paulsen har alla misslyckats kapitalt. Det enda förvärv som känns lite spännande är den engelske U19-kaptenen Jonjo Shelvey som köptes från Charlton. Alldeles för ung för att göra något direkt avtryck men med lite förtroende lär denne välväxte mittfältare bli mycket nyttig för klubben. Det har vidare varit en del gnissel från diverse utländska spelare som står på gränsen till A-truppen. Det har hävdats att Hodgson konsekvent ska ha favoriserat brittiska spelare i laguttagningarna. Sant eller falskt är svårt att säga, men att Liverpool hostade upp en rejäl slant för sådan medioker vänsterback som Konchesky ger väl viss legitimitet åt sådana anklagelser. Jag hade förväntat mig att Liverpool skulle köpa på sig betydligt bättre spelare än de man köpte. Man fick ju ganska bra betalt för Mascheranos övergång så det kan väl inte varit så illa ställt att detta skulle föreställa budgetvärvningar. Även om de nya ägarna kanske har velat hålla i plånboken lite i början måste ju även de se de skriande behoven.
Vad som mer varit så frustrerande att se som fotbollsälskare är att spelar som Steven Gerrard och Fernando Torres underpresterat så tydligt som de gjort. Då kan jag bara tänka mig hur det varit att se denna utveckling som Liverpool-fan. Torres har ju varit extremt skadedrabbad och är helt uppenbarligen inte riktigt samme spelare som han var för två-tre år sedan. Inte bara att den där extrema explosiva snabbheten saknas utan att han inte ser ut att mentalt vara i balans. Han har så pass många kvaliteter som fotbollsspelare att han ska behöva stå eller falla på sin snabbhet. Killen över över 180 cm med fin teknik och robust kroppsbyggnad och därtill ett sinne för mål som är få förunnat. Det är inte underligt att det ständigt florerar transferrykten kring den spanske forwarden. En hel fotbollsvärld kan se att det finns sådana fruktansvärda mängder fotboll som inte kommer till sin rätt.
Och Steven Gerrard, ja. Mittfältsgeneralen som inte förmår formera sina trupper under sig. En spelare som det känns som om han varit med sedan tidernas begynnelse nästan. Kom fram som riktigt ung och gav alla Liverpool-fans hopp om att en ny gryning skulle komma. Men profetiorna har inte riktigt infriats. Bortsett från bragden i Champions League-finalen mot Milan 2005 och vinst i FA-cupen 2006 har det varit sparmakat med framgångar för Liverpool under Gerrards kaptenskap. Personligen har jag alltid haft lite kluvna känslor för Gerrard. Som fotbollsspelare är han fantastisk. Jobbar stenhårt och spelar med mycket hjärta. Har en en blick för spelet och ett tillslag på bollen som resulterat i fler vackra mål och precisa assist än jag någon kan komma ihåg. Samtidigt är han en smutsig och osportslig spelare. Har gjort sig skyldig till fler idiottacklingar än de flesta (dock inte i närheten av Paul Scholes). Han är också en notorisk filmare av rang. Det hade jag faktiskt kunnat köpa om det inte varit för att han själv gått ut i fräna attacker mot spelare som filmar. Hyckleri är inget som jag kan acceptera. Rent spelmässigt har han en tendens att kladda lite för mycket med bollen. Gerrard vill lite för gärna vara den där hjältegeneralen som antingen ska göra det avgörande målet eller slå den avgörande passningen. Det blir väldigt sällan speciellt lyckat. Det är stor skillnad att ta ansvaret och sätta chanserna när de väl kommer än att försöka tvinga fram dem själv. Det känns ofta som om han inte visar sina lagkamrater tillräckligt med förtroende på det viset. Spelare av samma typ är Chelseas Frank Lampard, men med den avgörande skillnaden att Lampard är en mittfältsgeneral som tar ansvaret när det krävs och som hellre håller trycket mot motståndarna uppe genom att slå enkla sidledspass till en spelare på väg framåt än att försöka avgöra så som Gerrard. När han har fått spela defensiv mittfältare är han ränner omkring i hela backlinjen och ska hjälpa till. Och det blir att ytan mellan backlinje och mittfält exponeras vilket varje någorlunda kvalificerad motståndare kan utnyttja med glädje. Jag tror faktiskt att det skulle vara till gagna för både Gerrard och Liverpool om Carragher fick ta över kaptensbindeln ett tag.
Och idag var det ju FA-cup igen. Tredje omgången bjöd på en riktig prestigematch när Liverpool, under de nya managern och legendaren Kenny Dalglish, åkte till Old Trafford för att ta sig an Manchester United. Och det dröjde bara en halvminut innan Berbatov föll mycket enkelt i Liverpools straffområde. Englands mest meriterade domare Howard Webb gick på filmningen/överdriften och blåste således för straff. Giggs förvaltade den utan tvekan med en väl placerad spark. Giggs mål blev matchens enda och Dalglish första match slutade i en bitter förlust. Ytterligare problem för Liverpool kom när Steven Gerrard hoppade in med dobbarna före i en närkamp med Michael Carrick efter dryga 30 minuters spel. Webb tvekade inte när han halade upp det röda kortet och skickade Gerrard av banan. Inte helt förvånande att det är Gerrard som gör tacklingen. Han är, som nämnt ovan, känd för att göra sådana där tacklingar med jämna mellanrum. Jag vet inte om det i detta fall är fråga om frustration eller bara ren dumhet. Det känns som ett välförtjänt rött kort. Domarna har varit kanske konsekventa med att visa ut spelare för sådana här våldsamma tacklingar där man antingen går in med sulorna mot sin motståndare eller hoppar in i tacklingen. För säkerhets skull gick Gerrard in med båda fötterna också. Som tur var kom Carrick från sidan och tacklade mot samma boll. Hade Carrick haft sin kroppstyngd på någon av de ben Gerrard träffade hade det i bästa fall rykt ett ligament eller två i fotleden. Illa valt läge av Gerrard med tanke på att Liverpool har match redan på onsdag mot svårspelade Blackpool samt det prestigefyllda Mersysidederbyt mot Everton kommande söndag. Det är verkligen inte så en lagkapten ska agera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar