Uncurbed

Kollade på Blackpool - Liverpool igår kväll. Riktigt trevlig match. Blackpool vann med 2-1 på ett imponerande sätt. Ett Gerrardlöst Liverpool spelade också rätt bra fram till Blackpools 2-1-mål. Torres såg het ut nästan hela matchen. Han fick en smakstart när han fick bryta igenom Blackpools försvarslinje efter bara tre minuter. En mottagning i steget och ur lite klen vinkel dunkade han upp bollen i nättaket på högersidan. Ett klassiskt Torres-mål. Han hade en hel del chanser i övrigt också men såg väldig ensam ut. Efter att man hamnade i underläge började hans dåliga humör få honom ur balans. Han såg taggad ut hela matchen men det slog över i frustration och han fick ett gult kort efter för vilda protester mot ett domslut. Överlag var Torres ganska ensamt hot mot Blackpools mål. Det blev lite bättre i andra när Meireles började få betalt med sin rusher in på inlägg. Kuyt är alldeles för flaxig för att vara till någon större nytta i offensiven. Rörelse i alla ära men det blir lite för fel lite för ofta. Arbetsinsatsen från holländaren kan man inte klaga på. Kuyt blev utbytt mot mittfälltslöftet Shelvey i andra till min förnöjelse. Jag gillar Shelvey som spelartyp eftersom det är en stor och stark spelare men med ett riktigt fint tillslag på bollen. Men han var till en början helt osynlig och således en rätt rejäl besvikelse. Men när han väl började bli varm i kläderna visade han karaktär med ett idogt arbete och visade en inställning som Torres & Co inte alls hade. Kom till några fina inläggslägen och hade ett par fina uppspel. Det är inte för inte som Jonjo Shelvey förärats med kaptensbindeln i det engelska U19-landslaget.

I Blackpool var det som vanligt laget som imponerade mest. Suverän organisation och det är så uppenbart att det finns en klar och väl inarbetad spelidé. Ian Holloway har verkligen inget att skämmas för som tränare. Man har tagit en massa fina skalper denna säsong och den senaste mot Liverpool är inget undantag. Man har ju en viss Charlie Adam på mittfältet som är så otroligt värdefull för sin klubb. Skotten har förmodligen av en de bästa vänsterfötter i PL för tillfället. Precisa passningar, hörnor och frisparkar slagna med kirurgisk precision. Och inte minst är det hans sällsynt skådade kyla och lugn med bollen som imponerar. Det är inte konstigt att det blir så mycket lättare för ett lag att kunna behålla bollen och få längre anfall på sina motståndare när man har en så lugn och trygg spelfördelare.

Såg att fabriken har blive såld också. De trodde att de skulle ha ca 90-100 anställda om ett år. Alltså känns det inte som ett alternativ för en annan. Kanske att man kan vara igång med produktion mars/april av en modul som sedan ska certifieras och att få en produkt certifierad tar flertalet månader. Hörde rykten om det på Facebook under dagen. Hann fundera och konstatera att chansen för återanställning är betydligt större om de går på kompetens än om de går på erfarenhet. Men nu känns det som att man är lika körd i alla fall. Var i och för sig inte speciellt överväldigad för nyheten till att börja med för den egna framtiden eftersom jag inte räknat med att en ny ägare ska kunna sätta i gång "bara så där" utan att det är en massa trixande och pillrande innan ens fabriken är i gång med myrsteg. Och sedan att jag skulle vara en av de som ansågs vara av tillräcklig kaliber för att kunna bli aktuell känns... lite för bra för att vara sant. Jag vet att jag varit uppskattad och allt sådant, men ändå. Men det är hursomhelst skönt att det verka bli några jobb räddade. Västvärmland har ju blivit i det närmsta slaktat det senaste åren på jobbfronten.

Suck! Kroppen blir värre och värre... Tappat en tånagel till. Nu är det nya naglar på G på tån näst stortån på både fötterna. Det är nog dags att köpa nya skor som inte går så hårt om mina fötter tror jag bestämt... Ja, är det inte det ena så är det det andra. Men axeln verkar i alla fall vara på bättringsvägen. Gör inte så förbenat ont längre. Gick t.o.m att göra ett par övningar i morse under det annars så stympade träningsprogrammet.

Färdigkollat på Dark Blue. Blev ett ganska dramatiskt slut med ett actionspäckat dubbelavsnitt. En värdig avslutning på en annars medioker serie. Så ny serie skulle väljas och valet föll då på Lie To Me, andra säsongen. Ganska intessant serie faktiskt. Tim Roth spelar en forskare vid namn Cal Lightman som kan se människor kroppsspråk om de ljuger eller inte. Han äger och driver ett företag som konsulterar människor, företag och myndigheter som behöver hans hjälp. Hans högra är hans psykologen Gillian Foster - spelad av Kelli Williams (The Practice). I staben ingår också två unga förmågor. Den ene en rättfram herre vid namn Eli Loker, som desperat försöker få dr Lightmans uppmärksamhet och erkännande. Den andra är en ung vacker kvinna vid namn Ria Torres som rekryterades av dr Lightman när hon arbetade som flygplatskontrollant. Som outbildad minoritet vill hon liksom Loker visa sig duglig inför sina chefer. Det gör att de två ynglingarna ömsom konkurrerar, ömsom samsas för att överleva. Seriens premiss är intressant, om än en smula överdriven. Att någon så enkelt och intuitivt kan bedöma en människas intention och sanningsbenägenhet är så klart lite svårt att köpa. Men å andra sidan är karaktären dr Lightman ganska underhållande eftersom han är synnerligen konfrontativ och stridslysten. I bland på grund av hans egna läggning, ibland för att få fram en reaktion att ta ställning till som forskare. Det är överhuvudtaget en bra castad serie där det i allmänhet är bra skådespel och speciellt då av Roth och Williams.