tisdag 4 januari 2011

Dead but dreaming

Trött, så trött. Kan inte sova. Tror att det var promenaden igår som blev "för mycket". Sov skapligt under natten men var mer död än levande när jag vaknade. Har varit i zombie-land större delen av dagen. Försökte nytt slappna av och ta mig en lur i soffan, men det var det inte tal om tydligen. Kanske är på väg att bli sjuk eller nåt.

Snö, snö och mer snö. Termen att det "vräker ner" är förbannat passande just nu. Smart och uppmärksam som jag är så lyckades jag slarva bort nyckeln till vedboden någon gång under vedinhämtningens glada (jo, eller hur...) stund. Har fler nycklar liggandes någonstans. Får väl byta låshelvetet annars. Tur att, eller otur, att det skedde under tiden som det var upplåst så att man tar sig in och hämta. Annars hade det blitt en jäkla massa värmeljus de närmsta dagarna kan jag säga!

KS gick fort bra idag. Över på dryga timmen. Men det var å andra sidan inte ett ordinärt KS. Det var nomineringar och val till de olika nämnderna och utskotten som skulle avhandlas, så det var inget värre att hetsa upp sig över.

Fick reda på idag att en av de lokala "ligisterna" dött, självmord enligt vissa spekulationer. Alltid tragiskt. Dels för att jag hade honom som spelare när jag var tränare vid ett par tillfällen samt att hans bror varit dagbarn hos min mor. Tror det var 2007 eller 2008 som en annan av grannskapets lite mer stökiga ungdomar tog livet av sig. Hans familj bodde i grannhuset under ett par år. Har aldrig haft problem med någon av dessa framlidna unga herrar själv så jag har inte mycket att säga om dem som personer. Kan heller inte säga något om deras familjer eftersom jag inte känner någon av dem speciellt väl eller har något otalt med dem. Varför deras liv slutat som de gjorde är svårt, för att inte säga möjligt, att uttala sig om. Vad jag vet har båda varit stökiga sedan de var rätt små och verkar ha fortsatt på den inslagna banan. Kanske det finns någon slags självdestruktiv gen som gör att de slutligen vänder sig mot sig själva i slutändan. Ibland funderar man om det är vissa ungdomar som man aldrig kan nå, som att de är födda till att brinna ut snabbare än alla andra. En energi som inte kan kontrolleras eller hanteras av dem själva eller någon annan i deras närhet. Det är något jag funderat på ganska länge från och till. Jag vill inte lägga någon värdering i det, så jag vill inte använda uttryck som att det skulle vara "bortom bättring" eller att de var "oförbätterliga" eller något i den stilen. Självklart är det kanske bekvämt att säga att de inte kan rå för det och liknande resonemang skulle befria dem från ansvar för sina egna handlingar och så vidare. Men det förändrar ju inte så mycket i sak. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om det inte finns någon slags kraft eller drift inom en människor som är för stark eller stor för att en i övrigt normal människa kan handskas med. Dessa gossar var knappast någon typ av psykopater eller sociopater. "Crash and burn" är ett uttryck som amerikanerna har och som känns väldigt passande här. Men som sagt, jag känner inte till detaljerna hos de här fallna ungdomarna och vill inte göra några personliga reflektioner över deras individuella liv mer än att det är två unga män med strulig historia som tagit sina liv. Tragiskt är det hur som helst och man bara ana och anta den sorg och bedrövelse som deras nära och kära nu lever i. Det vore förmätet att ens försöka inbilla sig vad de känner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar