Dagen började med att jag blev åderlåten på ett par centiliter blod. Låter inte så trevligt men var inget att hetsa jaga upp sig över. Jag har lyckligtvis aldrig utvecklat någon fobi mot nålar och sprutor. Och sköterskan som tog blodproven var säker med nålen så det gjorde inte ont heller. Eftersom jag fastade var det skönt att få äta frukost när jag kom hem. Det och att få pissa. Jag hade glömt att fråga läkaren om det skulle bara var blodprov eller om det skulle krävas urinprov också så jag fick helt enkelt hoppa över morgondrillen. Gaaanska skönt att få komma hem och få göra morgonprocedurerna - minus tandborstning, som redan avklarats innan sjukhusbesöket - i rätt ordning.

Efter detta frukosten begav jag mig till Karlstad och Bergvik för veckohandling av livsmedel. Hade kunnat handla i Grums om det inte var för att OBS! hade förvaringslådor till extrapris. Blir ju lite snyggare i hyllorna i skåpen om man har müsli och flingor i lådor snarare än pappersförpackningar. Plus att det är så mycket lättare att få en bra översyn av hur mycket man har av allt.

Efter lunch var blidde långpromenad igen. Verkar vara lagomt att ta dem varannan dag. Det enda kruxet är att mitt högerknä är helt skrot av någon anledning. Jag vet inte att jag halkade till eller något liknande heller så att det kan ha vridit sig i någon knasig vinkel heller. Det smärtade strax under högra höften vid ett par tillfällen, men det tog för muskeltrötthet, som kan ha varit att det är någon nerv i ryggen eller höften som ligger bakom både knä- och låront. Skit samma, jag och skrôtten har hela helgen på oss att vila oss i form med film, fotboll och böcker.

Såg att Newcastle tydligen lagt ett bud på svenske Sebastian Larsson. Larssons kontrakt med Birmingham går ut till sommaren vilket betyder att det kan bli en relativt billig övergång eller att Larsson kan få en rejäl löneökning. Seb är högvilt eftersom han är en hårt arbetande högermittfältare med en sällsynt fin högerfot så jag känner väl mig inte speciellt hoppfull att han skriver på för Magpies. Lägg därtill att det snackats mest om att Newcastle sovrat i Tottenhams frysbox och fattat tycke för tre spelare i ordningen Bentley, Keane, Krancjar. Personligen ser jag helst den sistnämnde i svartvitrandig tröja eftersom han är den som är klokast och den mest kreative av trion. Bentley är visserligen en kantspelare med riktigt fina inlägg, men han är mer än lovligt bollkär och har inte alls den fotbollsintelligens jag helst vill se på plan för mitt Newcastle. Keane har passerat sitt bäst föredatum för typ tio år sedan och lär säkerligen ta kungligt betalt för sin tjänster. Överbetalda föredettingar är precis det som skickade klubben till andra divisionen för våren 2008. Det borde vara läxa nog! Tottenham är i sin tur väldigt intresserade av Newcastles Andy Carroll och lär ha dinglat en stek värd £22 M framför nästan på Mike Ashley. Ashley har - förhoppningsvis - lärt sig att kelgrisen Carroll inte får säljas om inte fansen ser det nödvändigt.

Kollat klart på fjärde säsongen av Mad Men. Välförtjänt hypad serie. Suveränt castad, brutalt snygg och ruskigt välskriven. Den mytomspunna Madison Avenue-miljön, Kennedymordet, medborgarrättsrörelsen, Martin Luther Kingmordet och känslan av att månen är inom räckhåll. Jag hade lite svårt att komma in i serien eftersom jag hade lite svårt att köpa mentaliteten och stilen. Men när man väl kommit underfund med att det var så här man pratade, umgicks, tänkte och såg ut var serien helt outstanding. Det manliga karaktärerna kändes som extrema stereotyper, eller snarare karikatyrer av dem själva. Men med lite tålamod fick de till slut tillräckligt djup och kött att jag kunde börja lära känna dem så som jag antar att man ska känna dem. Jag tror faktiskt att jag haft lättare att köpa många betydligt mer extrema premisser för historier än just Mad Men. Utomjordingar, vampyrer och folk som pratar med döda har varit lättare att ta till sig än ett periodiskt 60-talsdrama. Jag vet inte om det säger om mig än om serierna i sig.

Så efter Mad Men har jag hoppat på Rubicon. Sett halva första - och tragiskt nog enda - säsongen tidigare. Liksom Mad Men är det AMC som producerat serien. Det är en typ av spionthriller/drama. Det utspelar sig på ett underrättelseinstitut - API (American Policy Institute) - inom de amerikanska myndigheterna som analyserar underrättelser rörande terrorister och deras förehavanden. Vi får följa gruppledare Will Travers och hans grupp i deras analysarbete. Parallellt börjar Travers rota i hans chefs och mentors död där han hittar en del underliga sammanträffanden han inte kan låta bli att rota i. Känslan i serien är rätt skön. Det är inga glassiga kontor med en massa high tech-utrustning som kan gör allt och lite till. Kontorsmiljön är grå, oansenlig och i det närmaste klaustrofobisk. Det som är mest slående är hur mycket papper, pärmar och arkivskåp en sådan här verksamhet har. Det är väldigt lite datorkraft som syns - bara brain power. Inga enormt kända skådisar James Badge Dale, som spelar Travers känns visserligen igen från The Pacific men i övrigt är det - turligt nog - halvkända men väldigt kompetenta skådisar rakt över.