Fattar inte va fan jag gjorde med knäet i går. Gör löjligt ont men kan inte hitta ett skit som ömmar när jag klämmer och trycker. Jaja, får hoppas det lanar på. Känns lite typiskt att det blir sådan här skit när man väl kommit igång med promenaderna. Trodde ju att det skulle bli mindre belastning på rygg och leder när jag gick ner i vikt. Känns mycket bakvänt, tycker jag. Nåväl, har fått låna ett knäskydd som ska ge värme och stabilitet. Och det hjälper ju!
Efter att ha installerat Windows 7 på päronas dator tänkte jag installera 64-bitarsvarianten på min egen burk. Gick rätt smidigt, men jag glömmer jämt hur mycket skit som ska installeras om när jag ska ha min egen dator. Föräldrarna använder ju inte direkt så mycket mer än det vanligaste, men jag har ju alla mina småprogram och spel som ska in vilket är ett jävla gissel. Allt är så gott som klart med alla konton som ska flyttar kors och tvärs över diskarna från deras backupmappar. WinAmp, VLC och Java PS3 Media Server är i alla fall det viktigaste för stunden att få installerat, efter alla möjliga (och par omöjliga) drivisar.
Efter att ha kollat klart på Rubicon så funderade jag lite på vad jag skulle kolla på näst. Så som jag tänkte så ville jag försöka kolla klart på alla säsonger på serier vars säsonger jag börjat på så att jag bara får kvar "hela" säsonger. Tänkte kolla klart på "White Collar" men det visade sig att den seriens senaste säsong inte var över utan bara pausad så jag fick lov att se mig efter någon annan. Det slutade med att "Burn Notice" fjärde säsong var avslutad men att jag hade en dryg handfull avsnitt kvar för mig att beskåda. Serien är ju inte direkt den mest realistiska men det är tillräckligt med trovärdighet för att vara intressant. Jefferey Donovan är tillräckligt mångsidig som skådis för att kunna sälja karaktären Michael Westen. Westen är en agent som blivit bränd av sin arbetsgivare (därav Burn Notice). Han försöker med alla till buds stående medel att ta reda på vem och varför. Det är själva ramberättelsen. Westen och kumpaner arbetar samtidigt som någon blandning av privatdeckare och problemlösare utan för lagens långa arm där personer som inte kan gå till polisen kan få hjälp mot otrevliga gangsters. Donovan har tillräckligt med humoristisk timing för att ge liv åt sarkasm och ironi men kan också vara tillräckligt kylig för att kunna fungera som den utbildade skarprättare som han ska föreställa. Sedan att Bruce Campbell är med i ensemblen som den gamle CIA-agenten Sam Axe gör inte saken sämre. Stämningen är precis lagom för Campbells kunskaper som skådespelare. Lite svart humor i stil med Evil Dead levereras med välkänd nonchalans. Den lite lönnfete kvinnotjusaren som efter sina tjänster för fosterlandet nu mest är intresserada av att dra i sig drinkar betalda av synnerligen välbeställda kvinnor. Den kvinnliga fägringen står Gabrielle Anwar för. Hon spelar den hetsiga och skjutglada vapensexperten Fiona som också råkar vara Westens flickvän/ex-flickvän (ja...det är "komplicerat"). Rollen är väl inte allt för djup utan att hon klarar av det mer än väl. Fiona är lite som en blandning av irrationell kvinna blandat med psykopat utan spärrar. En ganska intressant blandning. Jag kan inte låta bli att behöva konstatera att Anwar är ett offer för för många plastikoperationer. Antar att hon ansett sig behöva skaffa sig - inbillade - fördelar genom att förändra sitt utseende. Hon är knappast sin generations topp tio vad gäller skådespelartalanger men ska inte behöva sabotera sig själv på detta vis. Hade hon opererat sina bröst hade det gått från beklagligt till rent patetiskt, så hon ska väl ha någon typ av cred för hon inte saboterat sig själv fullständigt. Det finns ganska många logiska problem med den generella storyn. Exempelvis att Westen lyckas spränga ett halvt kvarter i luften i varje avsnitt utan att polisen en enda gång är honom på spåren. Ett annat är det ständigt närvarande MacGyversyndromet att Westen alltid lyckas undkomma säker död genom att koka soppa på en spik, fast det kanske mer rör sig om en provisorisk spikbomb gjord på bakpulver och någon typ av accelerant. Men man köper ändå serien eftersom den inte gör anspråk på att vara annat än lättsam och smart spionaction i högt.
Helg betyder film och film har det tittats på. Fredagkvällen bjöd först på den animerade filmen "Despicable Me". Puttinuttig och gullig men dialogen är smart och innehåller en hel del rätt sköna skämt och riktigt dråpliga situationer. Storyn är att den onda och lite misslyckade mästertjuven - och skitstövel i största allmänhet - Gru ska sno månen för att bräcka den nya stjärnan på skurkhimlen - Vector. Som en del i många av Grus tveksamma planer adopterar han tre föräldralösa flickor som ska ge honom tillträda till Vectors lya. Ja, det är inte så svårt att lista ut hur det artar sig på de flesta plan rätt snabbt. Men det är ändå en grymt snygg film med en massa riktigt sköna och finurliga animationer. Dialogen i skarp och de skådisar som ger röster åt figurerna - Steve Carell, Jason Segel, Russell Brand och en drös SNL-kändisar - gör ett mycket habilt arbete. Klart sevärd.
Sedan spisades ockås Buried lite senare på kvällen. Ryan Reynolds spelar en amerikansk lastbilschaufför som blir tillfångatagen av iransk milis i Irak under en körning. De begraver honom i en träkista tillsammans med en mobiltelefon, tändare, nödljus och en opålitlig ficklampa. Det är chaufförens kamp för att ta sig levande ut ur sin presumtiva grav man får följa. Ingen annan människa syns i filmen. Bara när han i sina paniska samtal i telefonen som man det blir fler människor i storyn. Men man får aldrig se dem, bara höra. En massa panik, ångest, rädsla, frustration och klaustrofobi på ett mycket begränsat utrymme. Vid ett tillfälle lyckas en orm ta sig in i kistan. Läget blir inte helt förvånande synnerligen spänt. Det är ett intressant grepp att göra en film på detta sätt. Det blir ruskigt intimt och man har inga större problem att ta sig in i huvudpersonens situation. Reynolds är helt okej som den begravde men det känns ändå som att det är ett ganska tacksamt uppdrag för honom. Känslorna är starka och risken för att spela över är väl inte speciellt stor - snarare tvärtom. Storyn berör inte invasionen av Irak så värst mycket. Dock ger man en besk bild av de företag som fått försvarskontrakten av den amerikanska regeringen, men i övrigt är det en ganska vagt ställningtagande. Men det vore inte speciellt smart, eller lätt, att göra något statement i endera riktningen. Klart sevärd.
Har också haft oturen att beskåda Newcastle förnedra sig ut ur FA-cupens tredje omgång mot Leage 2 laget Stevenege. Patetiskt. Tioté utvisad och avstängd nästa helgs så brutalt viktiga match mot Sunderland. Ingen given utvisning men satsningen var inte speciellt smart eller sansad. Dock gjorde Barton ett mycket vackert tröstmål i slutet via en riktig kanon från distans. Detta vid ställningen 2-0. Men Stevenege punkterade matchen i anfallet efter vilket gav resultatet 3-1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar