Och så var det gjort...

Så snart det det rasslat till på bankkontot vid midnatt lade jag beställningar hos Alina ochKomplett angående datordelar. Efter lite velande fram och tillbaka vad jag skulle köpa för processor föll mitt val på en Intel Core i7 2600K. Skälet till detta är att det är en processor som är sjukt klockvänlig. Stock ligger den på 3,4 GHz med det är inga värre problem att få upp den över 5 GHz om man pillar med VCore lite. Eftersom jag tänker köra med Intels orginalkylare kommer jag inte att pilla med VCore (och därmed få öka värmeutveckling i processorn) men ändå komma upp i runt 4,5 GHz om jag vill och behöver. Och en duglig kylare går lös på runt 600-700 spänn så när jag väl känner mig nödgad att pilla med VCoren blir det en relativt billig investering. Moderkortet fick bli ett Asus P8P67 PRO. Det är ett ganska lagomt kort, ska liksom processorn vara trevligt att klocka men samtidigt inte något lyxkort på någotvis. Prisvärt kan man kanske uttrycka saken. Ska man ha en massa PCI-E x16 2,0 platser för SLI/CrossFire blir det så klart en massa slantar men eftersom jag är nöjd med att göra mitt 480 GTX enkelt (än så länge) räcker detta moderkorts PCI-E platser mer än nog. Minnen fick bli Corsair XMS3 DDR3 1600MHz 8GB CL9 (2x4 GB). Egentligen inga konstigheter med minnena i sig, utan problemen som varit med minnen i denna rigg är att man behövt flasha BIOS för moderkortet för att få minnen och moderkort att komma överens på optimalt vis. Ett litet pris att betala i min mening. Det enda frågetecknet jag har är om mitt nätagg kommer att klara av allt, men jag tänker vänta och se. Jag tror inte att det ska vara några problem egentligen och jag vill inte punga ut med med en dryg tusenlapp extra om jag inte måste. Klarar jag mig fram till sommaren med det agg jag har är jag mer än nöjd. Och för att göra moder och fader lite nöjda beställde jag ett nytt 775-moderkort och en billig kylare så att de "adoptera" en i övrigt väl fungerande processor och minnen. Moderkortet jag har nu är ju som bekant inte riktigt tillförlitligt och den kylare som sitter på är visserligen helt okej i fråga om kylförmåga men den är ganska högljudd plus att den har ett antal år på nacken. Så jag hoppas att dessa inköp blir en investering för framtiden (2-3 år) utan att de pajar eller blir helt stenåldersmässiga. En annan väldans positiv sak är ju att jag klarade mig under 6 000 spänn, det är ju trots allt inte ett inköp jag skulle vilja göra just nu men som jag blir illa tvungen att göra.

*UPDATE* Såg att Alina redan skickat processor, moderkort och fläkt. Komplett skickar förmodligen sina grejer i morgon (minnena skulle komma in då) så det blir tydligen ett veckoslut i datorbyggandets anda! Me likey alot!

Surfade runt lite på Viktklubb i går och hittade lite nya övningar att göra hemmavid. En hel del arm- och axelövningar som jag med stort intresse ska ge mig på i morgon. Känns som om det kan bli ett rätt späckat program jag kommer att ha när jag väl blir okej knät så att jag kan ta långpromenader och köra utfall och alla andra mysiga benövningar.

Fick svar på två jobbansökningar idag. Negativa givetvis men de har uppenbarligen tagit sig tid att svara, vilket är positivt. Kanske inte att de nödvändigtvis tyckte att jag var så jävla intressant att det i alla fall vill besvara ansökan utan att de är såpass professionella att de har dylika rutiner. Sökt två jobb via bemanningsföretag, är inte helt säker på att jag är kvalificerad för dem men jag kan ju alltid lära mig... Satt och gjorde en lite förteckning över jobben jag sökt under årets första månad och kommer fram till att det är mer än 30 stycken hittills. Jag vet inte exakt ännu eftersom jag försöker komma på alla bemanningssiter som jag är reggad på, men ändå. Detta borde AF vara nöjd med i alla fall. Insatsen, inte resultatet. Resultatet är ju det som räknas. Blir mer och mer övertygad om att man behöver studier för att kunna försörja sig med någon typ av kontinuitet i framtiden. Jag kan leva på a-kassa utan att svälta men det är ju liksom inte det som det är frågan om. Det är skillnad att få pengar som är till för att man inte kan försörja sig och pengar som man tjänar ihop till själv. Skiter i om det skulle röra sig om samma summa pengar egentligen, pengar man skapar själv är alltid att föredra framför pengar man blir tilldelad. Visst, det låter som ett rätt trevligt upplägg egentligen. Ingen arbetsinsats men ändå pengar så att man kan sätta mat på bordet varje dag. Arbetslöshet kan vara positivt de första två veckorna, efter det kommer rastlösheten som desperationen som jävligt ovälkommet brev på Posten. Så mycket tid man har men det blir liksom inget vettigt för en. Att söka jobb är svårt att strukturera upp på ett bra sätt så att man inte "tappar tempo", det är så olika från dag till dag. En dagen är det skitmycket arbeten att söka för att dagen efter vara precis jäkla torrlagt. Det är inte heller lätt att hitta företag som man kan kontakta om man inte har någon speciellt utbildning eller erfarenhet. Så det blir mycket arbete man gör om och om igen, söker igenom databaser flera gånger per dag, väntar på att det ska tillräckligt lång tid från det att man skickat in sin ansökan tills dess att man kan tänkas kunna ringa till företag för att följa upp sin ansökan. Man måste ju också hålla på att hålla sin personakt aktuell och het som sökt till och varit i kontakt med tidigare. Detta är alltså gnället som det står om i denna bloggs underrubrik.

Fick indikationer från pärona att mina muffins gått åt och att de var väldigt uppskattade. Ska man ta det som en uppmuntran till slänga i hop en ny sats innan helgen kanske? Jag tror det, för de av de muffins jag inte gav bort är det bara en kvar. Testade ju att göra med yoghurt, blåbärsmuffins med blåbär och blåbärsyoghurt, så man kanske ska testa att göra med hela hallon och hallonyoghurt denna gång. Om andan faller på kanske man gör en ny sats med kladdmuffins också. Det är ju faktiskt rätt gott att sätta sig ner och kolla på fotboll med en rykande kopp kaffe och färska muffins framför sig. Jag vet ju så klart att det inte är det mest hälsosamma man kan äta men man får lov att lägga känslan och smaken av kvalité och välmående i den andra vågskålen ibland. Jag tränar bra och äter bra i övrigt så då är det på sin plats att få lyxa till det med gott samvete. Det är ingen idé att försöka förklara bort det. Ja, det är ohälsosamt. Men det är mitt ansvar. Jag vet vad det är jag stoppar i mig och jag har inga problem att ta eventuella konsekvenser av det. Finns det någon som har problem med det så har jag ett långfinger, nej två långfingrar med ditt namn på - my life, my choice. Det är så många gånger man möter den där attityden bland människor. Lite skrattretande när man möter den bland folk som gjort GBP bara. Visst, det är bra att tala sig varm om ett hälsosamt förhållande till mat där man inte äter onyttigheter. Men man måste ändå visa andra människor den respekt att man inser att den egna synen på är ju ens egen. Att sätta sig till doms över andras sätt att äta - till dem - är att gå över gränsen riktigt ordentligt. Jag har inte några som helst problem att förstå att man vill dela med sig av all den information och kunskap som - förhoppningsvis - en sådan här viktresa faktiskt genererar. Mitt eget sätt att se på mat har blivit ställt på sitt huvud. Och många gånger dessutom. Lite ödmjukhet måste visas inför sina medmänniskor. Om man blir tillfrågad, eller rådbedd i dessa ämnen är det så klart inte mycket att diskutera. Har själv blivit "påhoppad" av en kvinna på ett forum över att det var för mycket socker i ett recept för en proteindrink att ta efter träning. Då var det gaaanska tillfredsställande att få skriva denna person på näsan med att förklara för henne att sockret fyller en viktig funktion i detta sammanhang. Denna anti-sockerfascist hade egendomligt nog inte kunskap nog att veta att snabba kolhydrater, snabbt socker, fyller på glykogendepåerna efter träning. Detta är inget att diskutera, det är så. Dessa depåer använder sig kroppen av när den behöver energi vid och vid ansträngning tar det styggt på nivåerna. Av uppenbara skäl finns alla anledningar att fylla på dem efter träningen. Nåväl, det verkar som om det blev lite mer gnäll här ser jag...

Kollade i helgen på en modern Sherlock Holmes-serie från 2010, kort och gott kallad Sherlock. Var lite skeptisk innan jag började kolla på den. Men faktum är att gillade den riktigt skarpt. Tre långfilmslånga avsnitt av första säsongen med en riktigt saftig cliffhanger i sista avsnittet. Man har gjort karaktären Sherlock lite mörk genom att låta honom vara en "high functioning sociopath". Lite grann av det mörker som långfilmen Sherlock Holmes, med Robert Downey Jr och Jude Law, känns igen. Det är alltid välkommet när man kan ge lite svärta över den här typen av klassiker. Det blir annars väldigt mycket klämkäck matiné över alltsammans. Nåväl, i denna brittiska satsning är alltså Sherlock Holmes en sociopat med sanslös slutledningsförmåga och lika sanslös självkänsla. Till sin hjälp har han en viss Dr Watson som sin högra hand. I detta fall är det en fd militärläkare som får ikläda rollen som den klassiske medicinmannen. Lite realism och svärta finns även här eftersom den gode doktorn är mentalt (och fysiskt) ärrad av sin tjänstgöring i de brittiska ockupationsstyrkorna i Afghanistan. När de båda lider ekonomiska svårigheter flyttar de ihop på den klassiska adressen 221B Baker Street i London. Plus också för ett bra skådespel. Benedict Cumberbatch gör rollen som Sherlock Holmes med bravur. Han har ett androgynt utseende som på något sätt ger Holmes ytterligare distans till omvärlden. Arrogant och knivskarp. Där Cumberbatch är yvig och utomvärldslig är hans motspelare Martin Freeman betydligt mer alldaglig som Dr John Watson, men han gör det ändå med den äran. Tillsammans med sylvasst manus utgör duon något sällsynt sevärt. Ser med väldigt stor förväntan fram emot säsong två!

Så vad spisas för tillfället i serieväg annars? Jo, en gammal klassiker i form av 24. Jag tröttnade på formatet i början av säsong tre när det begav sig någon gång 2003-2004. Varför vet jag inte riktigt. Jag har precis sett det avsnittet (s03e05) som var det sista jag kollade på då, så det är med lite spänning (nåväl...) som jag ska kolla på fortsättningen. Formatet är intressant, om än en smula begränsat och inte allt för trovärdigt, men att köra en timme i taget i ett helt dygn är ganska vågat. Men jag misstänker att det är i kölvattnet av 9/11 var ganska tacksamt att köra en serie om en anti-terroriststyka och göra det i ett furiöst tempo. Halvdant skådespel och illa dolda detaljmissar slinker ju onekligen igenom lite enklare under dylika omständigheter. Men serien klarade ändå att ta sig igenom hela åtta säsonger, och det är inte så värst många serier som klarar av att överleva så otroligt länge. I alla fall inte i en så pass klichéartad genre som action/drama.