För att forsätta att yra och snacka smörja om fotboll tänkte jag bara skriva av mig lite om första omgångens mest intressanta tendens. I mina ögon i alla fall. Vad är denna tendens i så fall? Ja, det är ingen direkt dold sådan men jag reagerar ändå lite på hur nykomlingarna i Premier League spelar sin fotboll. Efter att ha sett Reading, Southampton och West Ham spela i år och hur Norwich, Swansea och QPR spelade förra året.
Man spelar allt som oftast efter en tydlig modell och allt oftare en modell som är byggd kring att spela boll efter backen och klara av att spela sig till sina lägen. Förr om åren har det varit sluggerlag som kommit upp och krigat sig till nytt kontrakt. Mycket långbollar och spring. Ett mittfält med mer muskler än talang. Problemet har då ofta uppstått när man efter att ha överlevt sin första säsong börjar på att pilla med och justera strategin för att anpassa den till Premierships mer tekniska spel. Det har sällan fungerat så jättebra, man får anta att förändringen gör att tryggheten försvinner lite grann och de nyförvärv som oftast görs i dessa lägen är av mer tekniska spelar som inte riktigt passar in bland de lite mer hårdföra spelarna. Pannkaka, kort och gott.
Kollade igår på Chelsea mot Reading och blev återigen imponerad av hur orädda nykomlingarna var. Slutresultatet fick visserligen skrivas till 4-2 för Chelsea men faktum är att Reading faktiskt ledde med 2-1 i halvtid utan att det var speciellt orättvist. Det märktes väldigt tydligt att Reading hade tydliga mönster i hur man ville anfalla, hur man ville vända spelet osv. Dessvärre har man kanske inte ännu lyckats sammanföra ambition och förmåga ännu men man lyckades ändå ge Chelsea lite halsbränna genom att ta sig igenom deras försvar mer än en gång med dessa målmedvetna anfall.
En del i detta fenomen är att många av de spelarna som är framträdande i dessa lag är har ofta varit med i Championship vilket torde vara en liten indikator på vilka dolda juveler som gömmer sig för toppklubbarna där. Kanske vore slugare att leta där än att kasta enorma summor på utländska spelare som är oprövade i den brittiska toppfotbollen. Även om karaktärerna av ligorna ganska blivit lite mer homogena de senaste åren så är Premier League ganska unikt med sitt enorma tempo och fysiska spel men som numer också rymmer allt fler spelare med utsökt teknik och förfinat spelsinne.
Men det kanske handlar lite om den nya typen av tränare också som låter sina spelare spela en lite mer uttrycksfull men samtidigt systematiserad fotboll. Britterna har ju en tendens att vara ganska konervativa på sina håll och vad är mer heligt och omhuldat än den brittiska fotbollen? Jag skulle vilja vara så hädisk att jag vill påstå att det brittiska kungahuset står sig ganska slätt i sammanhanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar