Mitt skålpund gäldat...

Tools of the trade

Gah! Åkte till sjukhuset med en förkylning och kom hem med en njure mindre! Det tamejfan skandal! Eller inte. Var faktiskt till sjukan idag och fick två födelsemärken borttagna. Var väl lika bra om nu läkaren (inte samma som befriade mig från hudflikarna) tyckte att det var lika bra att vara på den säkra sidan.

Tyckte jag tajmade min ankomst riktigt bra, men det visade sig att det redigt dåligt med parkeringsplatser. Det var en dryg handfull bilar som surrade som bålgetingar för att få en plats. Men jag testade en beprövad teknik - leta längst bort. Och denna teknik sviker mig sällan, och gjorde heller inte detta idag. Och väl i receptionen visade det sig att det var drygt trettio (!) personer framför. Jag hade en kvart innan jag skulle vara inne hos doktorn. Det som tidigare verkade kunde vara en riktigt bred marginal kändes helt plötsligt ganska snålt. Men med tre receptionister som visade en imponerande effektivitet plöjdes trettio patienter igenom med sådan snabbhet att jag visade mig ha fem minuter till godo när jag väl satt mig i väntrummet på kirurg och stomimottagningen. Gött imponerande av receptionen.

Själv ingreppet var ganska okomplicerat, vad jag förstod. Bedövning kring den i mellangärdet, bedövning kring den uppe i ljumsken. Rengöring av områdena. Skära bort den i mellangärdet, sy ihop såret med fyra stygn. Skära bort den i ljumsken, sy ihop såret med två stygn. På med stora plåster och presto! Det hela var över på en knapp halvtimme. Effektivt.

Både läkaren och sköterskan var riktigt trivsamma och trevligt. Det är alltid välkommet för någon som jag som inte vill vistas på sjukhus en sekund längre än nödvändigt, oavsett om jag är där för egen eller annans skull. Jag vet inte riktigt varför. Det smyger sig nästan på en känsla av att alla sjukdomar och lidande på hela sjukhuset kryper under skinnet på mig. Tänker på hur många det är som ligger vettskrämda i våndor. Dödsångest och oro. Men så möter man ibland ett någon eller några som kommer och skjuver ett bylte i en omisskännlig vagn framför sig och de har något drömskt i blicken. Också en viss lättnad och slitenhet, sådär som att man kommit igenom något som oroat och att man nu är på andra sidan. Livets extremer möts i en och samma byggnad, i samma korridorer, i samma minut.

---

Efter sjukhusbesöket var det dags att sätta sprätt på lite pengar. Köpte ett paket med tofupålägg på Life. Köpte det en gång förut och det smakade mer, men de har varit slut de senaste gångarna jag varit där. Sedan bar det av till Kjell & Co för att köpa en kontakt att löda på sladden till mina hörlurar. Den gamla kontakten om sladden genomled en ganska brutal skiljsmässa i söndags när jag fastnade med kabeln i sitsen på trucken när jag skulle gå av. Det blev tvärtyst i lurarna, och där i den ände där det skulle ha suttit en kontakt fanns nu bara en rejält sargad sladdände. Kontakten satt kvar i jacket på telefonen. Inte helt optimalt utfall. Sedan strosade jag in på Siba för att ta mig en titt på en läsplatta. Det kliar rejält i köptarmen efter en sådan. Och just den modell jag just nu ser som mest sannolikt att jag införskaffar (iRiver Story HD) var en av de få modeller Siba hade hemma. Så det blev några minuters tryckande och klämmande och pillande på det demo-ex man hade framme. Besöket fungerade inte direkt som salva på klådan, om man så säger.

Så nu är det bara att ta det lugnt resten av dagen. Bedövningen har släppt nu och det svider lite grann i ljumsken men det gör inte alls så ont som jag fruktat. Bytte förbanden efter duschen förut och kunde konstatera att såret i ljumsken inte riktigt har slutit sig. Det är kanske inte så konstigt med tanke på dess placering. Det drar ju i det när man går och rör på sig, och riktigt så utsatt är inte huden på magen. Stygnen blir det till att vänta tio dagar innan de kan kan tas bort. En smal sak.

--

De senaste dagarna har det blivit en hel del pill med datorer, både egna och andras. Hade en period för runt fem år sedan då jag nästan dagligen hade nävarna nerkörda någon burk som inte fungerade och vars ägare ville att jag skulle "ta mig en titt på". Jag gillar att hjälpa till om någon har problem, men det till slut blir det för mycket. Jag har nästan konsekvent sagt nej eller låtit bli att erbjuda andra hjälp eftersom jag svårt att hitta en bra balans för hur mycket tid jag kan och vill lägga ner på det. Men nu var det en arbetskamrat som ville ha hjälp med en laptop som inte funkade. Tja, ledig i två veckor så varför inte. En rökt hårddisk är felet, vilket var ganska uppenbart rätt snabbt men jag ville göra det riktigt ordentligt tvärsäkert. Så tvärsäkert att jag bröt upp min egen laptop (som jag knappar på nu) för att plocka ut den hårddisken för att se om den felande datorn öht hittade den. Det gjorde den. Bra nog. Men att ta sig in min egen hårddisk var fan ingen barnlekt. Det är en väldigt kompakt och slimmad modell men med rejält med kräm i. Den kompakta och slimmade egenskaperna gjorde det fan rent omöjligt att komma in i den för att få ut hårddisken, för det fanns ingen lucka på undersidan som det gör på de flesta andra laptops. Nej, det är för enkelt. Så efter att - med maximal möda - prånglat ut disken, testat den i den andra laptopen (med lucka på undersidan) och satt tillbaka den startade jag upp datorn igen. Allt verkade funkade. Trodde jag. När jag skulle använda touchpaden var den stendöd. Jaha, det får man för att man ska vara hjälpsam. Så det blev bara att skruva ur alla jävla skruvar och bända upp den igen. Då lade jag märke till en liten, sketen konstakt som dinglade retsamt från tangentbordssidans undersida. En jättetunn kabel med en lövtunn plastskiva satt i andra änden visade sig vara en kontakt, Och på botten sidan - under moderkortet - satt en millimeterstor springa en liten svart låda. Tydligen hade kontakten ålat sig ur lådan under operationen med att ta ur hårddisken. Och att få tillbaka kontakten igen - inte lätt. Sladden var verkligen inte en jävla millimeter för lång och kontakten var inte nämnvärt styv och springan som gjuten efter kontaktens storlek. En och annan svordom kan ha tagit sig över mina läppar. Vore inte så konstigt med tanke på att kraftord och en besvärande mängd obsceniteter for runt i mina tankar vid tillfället. Men till slut så slank den lilla lömska biten in där den hörde hemma. Så nu funkar allt som sig bör igen. Återstår att se vad min "klient" vill göra åt saken nu. Har meddelat vad som är fel och vad det kostar med en ny hårddisk men har inte fått svar om det ännu. Jag vet inte om han tror att jag kommer att ta hutlöst betalt för min så kallade expertis men det kommer jag inte göra. Jag har aldrig tagit betalt (fast jag i vissa fall borde) för något jag hjälpt någon med och kommer inte börja nu.

Och idag märkte jag att en av fläktarna på min stationära dator skurit ihop. Eftersom fläkten kyler en av lådorna där tre av hårddiskarna befinner sig så fick jag offra en av de fläktarna som sitter i sidan på chassit. Får bli att köpa en till när jag gör nästa beställning från Webhallen. Funderar nästan på att fylla alla fläktplatser i chassit. Har fem platser lediga. Men det får nog vänta tills datorn blivit såpass slö att jag måste klocka den och bara måste förbättra kylkapaciteten på riggen.