Amerikanska Söderns gamla demoner

“The South shall rise again!” Ett stridsrop från den amerikanska Södern som är lika kärt som föraktat. Nu när de amerikanska republikanerna har samlats i Tampa i delstaten Florida blir detta mantra återigen aktuellt.

Men under konventet visade sig den klassiska rasismen som fortfarande lever och frodas i södra USA på ett obehagligt sätt. Två konventdeltagare tog sig rätten att kasta nötter efter en afroamerikansk kamerakvinna från TV-kanalen CNN och skrika:

“This is how we feed animals”

Detta sker alltså år 2012. I världens ledande demokrati. Visst, dårar finns alltid inom alla grupperingar men om man ser till hur den politiska kulturen utvecklats i USA det senaste decenniet kan inte bara vifta bort en engångsföreteelse. I min omåttlig naivitet trodde jag att media skulle dra upp det här riktigt rejält. För det är verkligen en grej som måste tas upp, kan man tycka. Men så fel jag hade. Inte ens CNN har utnyttjat detta alldeles lysande tillfälle att få ett präktigt scoop att plåga politikerna med. Republikanernas representanter har kort förklarat att det rasistiska påhoppet var vidrigt och fel och därmed jämnt. Gott nog. Men varför nöjer sig journalisterna med det detta? Är det inte nu man ska följa upp och ifrågasätta om det finns fler rasistiska element inom GOP?

Grejen är att detta med ras hela tiden funnits med i republikanernas kampanj mot Obama sedan dag ett. Man har ifrågasatt Obamas medborgarskap, man har kallat honom för “The Food Stamp President” (många fattiga svarta tvingas leva på dess matkuponger), man har anklagat honom för att vara muslim (ja, anklagat!). Det är bara det som Obama själv fått utså för att han är svart. Vad alla andra etniska minoriteter fått utstå ska man inte en börja diskutera.

Senast var det Texas som ville införa en vallag som  - av “en ren slump” – skulle göra att minoriteter skulle diskrimineras i valsituationer. Detta genom att kräva att man måste ha godkända ID-kort för att kunna utnyttja sin rätt till att rösta. Kruxet med detta är att sjuka, äldre, unga och minoriteter i större utsträckning saknar sådana här kort. Och många dessa grupper tenderar att stödja demokrater snarare än republikaner så är det för högern naturligtvis välkommet om man kan försvara att de ens tar sig till valurnorna. Något som är svårt redan i dagens USA. Och det så klart heller inte gratis för den enskilde individen. En engångssumma till delstaten måste betalas, man måste skaffa den dokumentation som ska ligga till grund för utfärdandet av kortet där födelseattesten kostar mellan $500 till $2 500 beroende på vilken delstat man bor i, foto ska tas, hela försändelsen ska skickas in och i vissa fall måste man personligen lämna in dokumenten till myndigheten. Myndigheter som bara finns på vissa ställen i delstaten. I Texas fall var deras lagförslag så pass hårt att den federala domstolen såg det tvunget att giltigförklara lagförslaget eftersom det skulle slå för hårt mot delstatens fattiga och etniska minoriteter. Men åtta andra delstater har redan genomfört dessa lagar, och det ska i sanning bli intressant att se hur valdeltagandet påverkas i dessa delstater både i helhet och på gruppnivå.
Manuel Ferrer har skrivit en riktigt intressant debattartikel med lite fler exempel på de rätt “spännande” sätt delstater försöker sätt den demokratiska processen i kvarnen.

Rasismen och det demokratiska underskottet som råder i den amerikanska högern är beklämmande. Lika beklämmande är att det när det nu uppstått helt uppenbara exempel på detta är helt tvärtyst bland media om det. Utvecklingen är inte helt förvånande, om man ska vara helt ärlig. Som komikern Bill Maher har resonerat som saken, att GOP har gått “…from far right to bat shit crazy”.

El Clasico #2

Igår var det retur möte mellan Barcelona och Real Madrid i den spanska Supercupen. Barca hade med sig 3-2 från sin hemma seger förra veckan och hade således ett ganska bra utgångsläge i returen.

Men det märktes rätt snart att Real, under Mourinhos ledning, inte hade några som helst tankar på att låta Barca gå vinnande från denna giganternas kamp. De satte ett ursinnigt tempo direkt från start med en extremt hög press samtidigt som man matade djupledsbollar till en Higuain som ständigt låg på rulle och gjorde liver riktigt surt för Barcas mittbackspar Pique och Mascherano. Och det märktes rätt snabbt att Barca var illa ute. Det dröjde inte länge innan Higuain runnit igenom och tvingat Valdez till en kvalificerad räddning. När Mascherano missade en mottagning av en av de många djupledsbollarna mot Higuain så kunde inte Valdez förhindra att argentinaren från att ge Real ledningen med 1-0. Detta i blott i matchminut elva.

Efter ännu en krossboll från djupet, denna gång från Khedira, som Ronaldo och Piqué hamnade i löpduell med varandra. Bollen var hög och Pique låt Ronaldo hinna först till bollen så att han själv skulle kunna placerar sig mellan portugisen och målet. Men Ronaldo löste detta problem synnerligen elegant genom att klacka bollen över sig själv och en Piqué ståendes på hälarna. Här han sedan tar ner bollen från sin klack missar han mottagningen en smula och hamnar lite ur vinkel mot Valdez som kommer ut för att möta honom. Men det stoppar inte Ronaldo från att – via Valdez högra hand – öka på Reals ledning till 2-0 i minut 19. Om Mascherano får ta på sig det första målet får Valdez ta på sig det detta. Det ska inte gå att sätta en boll mellan målvaktens arm och kropp. Där måste det vara tätt.  I detta fall hade det till och med varit bättre om han släppt Ronaldos skott förbi sig helt och hållet efter som Piqué stod bakom honom på mållinjen och i skottets ursprungliga bana. Nåväl, man ska nog hellre njuta av Ronaldos fantastiska fantasi och teknik än att gnälla på Valdez, men ändå.

Saker och ting blev inte lättare för Barcelona när ännu en snabb djupledsboll mot Ronaldo tvingade högerbacken Adriano att gå så hårt åt Ronaldo i löpduellen att han drog ner honom. Som siste utespelare i Barca var de bara för Adriano att syna det röda kortet och med sänkt huvud gå av planen mot en allt för tidig dusch. Matchuret stod nu på dryga 28 spelade minuter.

Men det finns ju en viss argentinskt spelare i Barcelona som heter Lionel Messi. Och det var denne trollgubbe som skulle göra matchen spännande igen. Med en helt utsökt frispark från knappa 30 meter bände han in en ack så viktig reducering. Lyckades få en jäkla fart på bollen men ändå runt muren och precis innanför stolpen. Trots att Casillias i Reals mål tog ett riktig ett riktigt pantersprång kunde han inte neka Messi och Barcelona ett psykologiskt viktigt reduceringsmål. Totalt 4-4 men Real hade två bortamål gjorda mot Barcas enda och således satt Los Galacticos i förarsätet.

I andra halvlek blev det periodvis lite mer avvaktande spel. Båda lagen hade hade chanser att göra mål men båda målvakterna lyckades freda sig målburar med ganska kvalificerade räddningar. Bästa möjligheten hade Barcelona när den illersnabbe Pedro löpte i djupet och fick en boll att arbeta på som han tog emot i steget med vänstern och avslutade i nästa steg med högern. Men då fick Iker Casillas verkligen visa varför han är Spaniens landslagsmålvakt genom en vacker parad.

2-1 slutade matchen och Mourinho tog den första segern mot Barcelona som Real Madrid-tränare. Efter alla kontroverser och förluster mot katalanerna måste denna seger vara otroligt skön, och givetvis att vinna Supercupen så klart. Mourinho kunde också presentera sitt prestigeförvärv Luca Modric för sin hemmapublik. Och Modric lär passa in fint i Reals redan tekniskt skickliga lag. En mer pålitlig och bollfördelande spelare än Özil som han bytte av. Özil är tyvärr lite för ojämn ännu, förhoppningsvis är det något han kan med lite arbete kan förbättra. För en Özil på spelhumör är fotboll när den är som bäst.

På lite längre sikt

Det här med sysselsättningen är ju en ganska het potatis rent generellt i dagens politiska klimat. Det finns så många olika saker och aspekter inom och runt begreppet. Det är enkelt att dela in det i arbetslösa och de som har jobb. Men i varje kategori finns det olika grupper man kan dela in efter ålder, utbildning, kön, etnicitet och så vidare. När det gäller gruppen arbetslösa använder man ofta dessa ganska statiska etiketter för att se strukturer och tendenser. Men man missar så ofta en ganska viktig aspekt av denna grupps verklighet. Alltså hur länge individerna inom grupperna som saknar arbete. Jag kan själv säga att det är två olika verkligheter efter en kort tids arbetslöshet kontra en längre. Ett annat sätt att vara, att tänka och handla. Och de flesta förändringar man upplever under en längre period är väldigt sällan av godo. Man värderar ju sig i rätt stor utsträckning efter om man har jobb eller inte. Om man är en av de bärande eller tärande. Det är så klart till allas bästa, bortsett från de företag och verksamheter som utnyttjar FAS-poolen av gratis arbetskraft, om man kan minimera långtidsarbetslöshet. Ekonomen Andreas Bergh har ett inlägg som visar en del intressanta tendenser.

Grafen baseras på OECD:s data över arbetslöshet som sträcker sig över 12 månader.

Liksom Bergh kan man inte annat än att reagera på USA:s riktigt usla utveckling. Från att ha gått från en låg långtidsarbetslöshet till en rejält hög som höll på att gå om OECD:s genomsnitt 2010. Man kan anta att det är det totala utbudet på arbetstillfällen som minskat samt att vissa branscher drabbats hårdare än andra. Det kan också bero på att de som drabbats arbetslöshet tillhör en grupp som normalt inte finns i samma utsträckning på arbetsmarknaden och därmed är svår att fasa in. Lågutbildade, s.k. working poor, brukar oftast klara att få jobb genom att ha flertalet deltidsarbeten. Omsättningen på anställda i de branscher som anställer lågutbildad arbetskraft i USA brukar vara ganska hög. Omsättningen på mer kvalificerad arbetskraft brukar inte var så hög och det kan vara denna grupp som nu hamnat utanför den amerikanska arbetsstyrkan.

För Sverige ser det ganska bra ut. En klar ökning sedan krisen som planat ut en smula. Men man är inte bäst i klassen (hör och häpna). Före oss har vi i tur och ordning: Kanada, Norge, Nya Zeeland, Mexico och Korea (Sydkorea, antar jag). Men vi är i alla fall före Danmark.

Lite mer problematiskt är det för länder som Estland och Irland vars höga långtidsarbetslöshet fortfarande är hög och som i det närmsta tycks skena ytterligare. Båda länderna drabbades väldigt hårt av krisen och man riskerar att få en ny underklass av arbetslösa om den nuvarande eurokrisen vänder. För inget av länderna har någon större inhemska marknad att hoppas på utan är väldigt beroende av export och således av att det finns en efterfrågan på deras produkter som de kan tillgodose.

På lite längre sikt

Det här med sysselsättningen är ju en ganska het potatis rent generellt i dagens politiska klimat. Det finns så många olika saker och aspekter inom och runt begreppet. Det är enkelt att dela in det i arbetslösa och de som har jobb. Men i varje kategori finns det olika grupper man kan dela in efter ålder, utbildning, kön, etnicitet och så vidare. När det gäller gruppen arbetslösa använder man ofta dessa ganska statiska etiketter för att se strukturer och tendenser. Men man missar så ofta en ganska viktig aspekt av denna grupps verklighet. Alltså hur länge individerna inom grupperna som saknar arbete. Jag kan själv säga att det är två olika verkligheter efter en kort tids arbetslöshet kontra en längre. Ett annat sätt att vara, att tänka och handla. Och de flesta förändringar man upplever under en längre period är väldigt sällan av godo. Man värderar ju sig i rätt stor utsträckning efter om man har jobb eller inte. Om man är en av de bärande eller tärande. Det är så klart till allas bästa, bortsett från de företag och verksamheter som utnyttjar FAS-poolen av gratis arbetskraft, om man kan minimera långtidsarbetslöshet. Ekonomen Andreas Bergh har ett inlägg som visar en del intressanta tendenser.

Grafen baseras på OECD:s data över arbetslöshet som sträcker sig över 12 månader.

Liksom Bergh kan man inte annat än att reagera på USA:s riktigt usla utveckling. Från att ha gått från en låg långtidsarbetslöshet till en rejält hög som höll på att gå om OECD:s genomsnitt 2010. Man kan anta att det är det totala utbudet på arbetstillfällen som minskat samt att vissa branscher drabbats hårdare än andra. Det kan också bero på att de som drabbats arbetslöshet tillhör en grupp som normalt inte finns i samma utsträckning på arbetsmarknaden och därmed är svår att fasa in. Lågutbildade, s.k. working poor, brukar oftast klara att få jobb genom att ha flertalet deltidsarbeten. Omsättningen på anställda i de branscher som anställer lågutbildad arbetskraft i USA brukar vara ganska hög. Omsättningen på mer kvalificerad arbetskraft brukar inte var så hög och det kan vara denna grupp som nu hamnat utanför den amerikanska arbetsstyrkan.

För Sverige ser det ganska bra ut. En klar ökning sedan krisen som planat ut en smula.

Silly Season - T-2 days

Med blott ett par dagar kvar av Silly Season börjar det hända en hel del grejer:

  I kölvattnet av Luca Modrics flytt till Real Madrid så har Tottenham genomfört två stora affärer. Man har tagit in Fulhams belgiske landslagsman Moussa Dembélé för runt £15 M. Belgaren är en spelare som funkar väldigt fint i "hålet" mellan mittfält och forwards tack vare sin teknik, storlek och mycket fina speluppfattning. 

  Samtidigt så har Tottenham skickad den holländske stjärnan Rafael van der Vaart till Bundesliga och Hamburger SV för den ganska blygsamma summan av £6 M. Med tanke på att man nu fortfarande står på minus när det gäller offensiva mittfältare så torde det betyda att det är fler spelare på denna position på väg in. Ryktet gör gällande att Douglas Costa i Shakhtar Donetsk ska vara på Villa Boas radar, vilket sannerligen är en spännande värvning om den blir till verklighet.

  Andres Villa Boas verkar har avsikt att rensa truppen på en del spelare med ganska hög profil. Mest anmärkningsvärt är att notera att både Scott Parker och Aaron Lennon inte verkar vara önskvärda längre. Eller i alla fall är Spurs beredda att lyssna på anbud från intresserade klubbar. Lite märkligt att Parker inte anses vara en viktig del av truppen efter den fantastiska säsongen han hade förra året. Kanske är det för att Parker nått trettiostrecket och sitter på ett ganska fett kontrakt. Att Lennon inte heller ingår är också lite knepigt, men den snabbe yttern har dock en förmåga att försvinna ur matcherna lite för ofta.

  Vidare har Milan gjort två forwardsförstärkningar med framtiden i åtanke. Bojan Krkic har länge varit en supertalang men är nu 22 år fyllda och borde kunna nästa steg i karriär. Efter att varit på lån i Rom verkar han nu vilja pröva lyckan i Milan.

  Den andre ynglingen är ett franskt superlöfte på blott sjutton år. Mbaye Niang heter han och kommer närmast från franska Caen. Everton såg ut att sno åt sig talangen men när väl Milan visade sitt intresse är det svårt för de flesta klubbar att konkurrera. En ganska rejäl föryngring om man betänker att både Zlatan Ibrahimovic och Antonio Cassano lämnat Milano-klubben.

  En annan Milano-koppling hittas i att f.d Inter-målvaktaren Julio Caesar skrivit på för QPR av alla klubbar. En riktigt intressant affär måste sägas. Brassen lär ha en hel del kvar att ge, sina 32 år till trots. Hoppas att det kan ge QPR ett par poäng extra under säsongen. Julio Caesar lär inte stå sysslolös i alla fall.

  Real Madrid verkar vara på jakt efter en högerback till. De namn som nämnts är först och främst brassen Maicon som inte längre är aktuell för nytt kontrakt med Inter. Men också Mathieu Debouchy lär vara av intresse för Mourinho. Ska Newcastle-fan är jag så klart måttligt road över att Debouchy nämns i dessa sammanhang då jag är ganska säker på att Real Madrid lär vara lite mer flexibel än Newcastle när det gäller övergångssummor och därmed blidka Lilles krav.

  Scott Sinclair var mer eller mindre klar för Man City. Sades det. Nu verkar det inte alls vara någon deal på gång. Swansea hävdar att de och Man City inte har någon överenskommelse angående övergånssummor och således kommer ingen övergång att ske. Ännu.

  Såpan med Javi Martinez flytt från Atletico Madrid till Bayern München tar ständigt nya vändningar. Nu verkar som om spelaren helt enkel tagit sitt pick och pack och dragit till Tyskland för att tvinga sig till en flytt. Hans spanska klubb är så klart allt annat än glada. Det börjar kännas som om de borde svälja sin stolt och låta Martinez få sin vilja igenom. Men jag misstänker att det finns en smula prestige i det hela.

  Ett ganska spektakulärt rykte dök upp under dagen som hävdade att Arsenal hade krävt av Theo Walcott att krita på ett nytt kontrakt eller så säljer man honom innan fredag. Det är vad man skulle kunna kalla för ultimatum det. Senare rapporter hävdar detta ultimatum kanske inte var riktigt så brutalt som först hävdats och att det nu skulle vara så att Gunners behåller Walcott fram till nästa transferfönster i januari och man då hoppas ha fått en acceptabel lösning till stånd tills dess.

  Manchester Citys innermittfält är ju som bekant ganska trångbott. Inte minst efter Jack Rodwells övergång från Everton. Således ser de spelare som får sparsamt med speltid över sina alternativ för framtiden. Och en av dessa lär vara tuffe holländaren Nigel de Jong som attraherat Milan till se över möjligheter till att stärka upp sitt mittfält med lite muskler och tuffhet.  Känns som en  logisk och för alla inblandade bra transfer om den går igenom.

  Fler spelare i frysboxen i Manchester, men denna gång United, är Dimitar Berbatov. Den gamle målkungen fick sparsamt med speltid av Six Alex Ferguson förra säsongen och lär inte få fler matcher nu när van Persie anslutit från Arsenal. Då ser Fiorentina sin chans att knyta till sig "The Count". Serie A torde passa den stundtals letargiske men synnerligen elegante bulgaren ganska bra. 

  De brittiska öarnas största mentalfall Jeoy Barton tycks ha gjort sig omöjlig på de brittiska öarna. Efter psykbrytet förra säsongen när QPR mötte Man City verkar nu engelsmannen bara på väg till den franska toppfotbollen och Olympique Marseille. Barton är ju en spelare som när han är vid sina sinnens fulla bruk en riktigt skicklig spelare och skulle inte alls göra bort sig i League 1. Men med tanke på att franska ligan vare är känd för sina gemytliga spelare eller känsla för fair play funderar man på hur länge det dröjer innan det slår slint för Barton i sin nya tillvaro. Men det är på sätt och vis en pikant liten detalj som kan göra en övergång värd att genomföra.

Mitt skålpund gäldat...

Tools of the trade

Gah! Åkte till sjukhuset med en förkylning och kom hem med en njure mindre! Det tamejfan skandal! Eller inte. Var faktiskt till sjukan idag och fick två födelsemärken borttagna. Var väl lika bra om nu läkaren (inte samma som befriade mig från hudflikarna) tyckte att det var lika bra att vara på den säkra sidan.

Tyckte jag tajmade min ankomst riktigt bra, men det visade sig att det redigt dåligt med parkeringsplatser. Det var en dryg handfull bilar som surrade som bålgetingar för att få en plats. Men jag testade en beprövad teknik - leta längst bort. Och denna teknik sviker mig sällan, och gjorde heller inte detta idag. Och väl i receptionen visade det sig att det var drygt trettio (!) personer framför. Jag hade en kvart innan jag skulle vara inne hos doktorn. Det som tidigare verkade kunde vara en riktigt bred marginal kändes helt plötsligt ganska snålt. Men med tre receptionister som visade en imponerande effektivitet plöjdes trettio patienter igenom med sådan snabbhet att jag visade mig ha fem minuter till godo när jag väl satt mig i väntrummet på kirurg och stomimottagningen. Gött imponerande av receptionen.

Själv ingreppet var ganska okomplicerat, vad jag förstod. Bedövning kring den i mellangärdet, bedövning kring den uppe i ljumsken. Rengöring av områdena. Skära bort den i mellangärdet, sy ihop såret med fyra stygn. Skära bort den i ljumsken, sy ihop såret med två stygn. På med stora plåster och presto! Det hela var över på en knapp halvtimme. Effektivt.

Både läkaren och sköterskan var riktigt trivsamma och trevligt. Det är alltid välkommet för någon som jag som inte vill vistas på sjukhus en sekund längre än nödvändigt, oavsett om jag är där för egen eller annans skull. Jag vet inte riktigt varför. Det smyger sig nästan på en känsla av att alla sjukdomar och lidande på hela sjukhuset kryper under skinnet på mig. Tänker på hur många det är som ligger vettskrämda i våndor. Dödsångest och oro. Men så möter man ibland ett någon eller några som kommer och skjuver ett bylte i en omisskännlig vagn framför sig och de har något drömskt i blicken. Också en viss lättnad och slitenhet, sådär som att man kommit igenom något som oroat och att man nu är på andra sidan. Livets extremer möts i en och samma byggnad, i samma korridorer, i samma minut.

---

Efter sjukhusbesöket var det dags att sätta sprätt på lite pengar. Köpte ett paket med tofupålägg på Life. Köpte det en gång förut och det smakade mer, men de har varit slut de senaste gångarna jag varit där. Sedan bar det av till Kjell & Co för att köpa en kontakt att löda på sladden till mina hörlurar. Den gamla kontakten om sladden genomled en ganska brutal skiljsmässa i söndags när jag fastnade med kabeln i sitsen på trucken när jag skulle gå av. Det blev tvärtyst i lurarna, och där i den ände där det skulle ha suttit en kontakt fanns nu bara en rejält sargad sladdände. Kontakten satt kvar i jacket på telefonen. Inte helt optimalt utfall. Sedan strosade jag in på Siba för att ta mig en titt på en läsplatta. Det kliar rejält i köptarmen efter en sådan. Och just den modell jag just nu ser som mest sannolikt att jag införskaffar (iRiver Story HD) var en av de få modeller Siba hade hemma. Så det blev några minuters tryckande och klämmande och pillande på det demo-ex man hade framme. Besöket fungerade inte direkt som salva på klådan, om man så säger.

Så nu är det bara att ta det lugnt resten av dagen. Bedövningen har släppt nu och det svider lite grann i ljumsken men det gör inte alls så ont som jag fruktat. Bytte förbanden efter duschen förut och kunde konstatera att såret i ljumsken inte riktigt har slutit sig. Det är kanske inte så konstigt med tanke på dess placering. Det drar ju i det när man går och rör på sig, och riktigt så utsatt är inte huden på magen. Stygnen blir det till att vänta tio dagar innan de kan kan tas bort. En smal sak.

--

De senaste dagarna har det blivit en hel del pill med datorer, både egna och andras. Hade en period för runt fem år sedan då jag nästan dagligen hade nävarna nerkörda någon burk som inte fungerade och vars ägare ville att jag skulle "ta mig en titt på". Jag gillar att hjälpa till om någon har problem, men det till slut blir det för mycket. Jag har nästan konsekvent sagt nej eller låtit bli att erbjuda andra hjälp eftersom jag svårt att hitta en bra balans för hur mycket tid jag kan och vill lägga ner på det. Men nu var det en arbetskamrat som ville ha hjälp med en laptop som inte funkade. Tja, ledig i två veckor så varför inte. En rökt hårddisk är felet, vilket var ganska uppenbart rätt snabbt men jag ville göra det riktigt ordentligt tvärsäkert. Så tvärsäkert att jag bröt upp min egen laptop (som jag knappar på nu) för att plocka ut den hårddisken för att se om den felande datorn öht hittade den. Det gjorde den. Bra nog. Men att ta sig in min egen hårddisk var fan ingen barnlekt. Det är en väldigt kompakt och slimmad modell men med rejält med kräm i. Den kompakta och slimmade egenskaperna gjorde det fan rent omöjligt att komma in i den för att få ut hårddisken, för det fanns ingen lucka på undersidan som det gör på de flesta andra laptops. Nej, det är för enkelt. Så efter att - med maximal möda - prånglat ut disken, testat den i den andra laptopen (med lucka på undersidan) och satt tillbaka den startade jag upp datorn igen. Allt verkade funkade. Trodde jag. När jag skulle använda touchpaden var den stendöd. Jaha, det får man för att man ska vara hjälpsam. Så det blev bara att skruva ur alla jävla skruvar och bända upp den igen. Då lade jag märke till en liten, sketen konstakt som dinglade retsamt från tangentbordssidans undersida. En jättetunn kabel med en lövtunn plastskiva satt i andra änden visade sig vara en kontakt, Och på botten sidan - under moderkortet - satt en millimeterstor springa en liten svart låda. Tydligen hade kontakten ålat sig ur lådan under operationen med att ta ur hårddisken. Och att få tillbaka kontakten igen - inte lätt. Sladden var verkligen inte en jävla millimeter för lång och kontakten var inte nämnvärt styv och springan som gjuten efter kontaktens storlek. En och annan svordom kan ha tagit sig över mina läppar. Vore inte så konstigt med tanke på att kraftord och en besvärande mängd obsceniteter for runt i mina tankar vid tillfället. Men till slut så slank den lilla lömska biten in där den hörde hemma. Så nu funkar allt som sig bör igen. Återstår att se vad min "klient" vill göra åt saken nu. Har meddelat vad som är fel och vad det kostar med en ny hårddisk men har inte fått svar om det ännu. Jag vet inte om han tror att jag kommer att ta hutlöst betalt för min så kallade expertis men det kommer jag inte göra. Jag har aldrig tagit betalt (fast jag i vissa fall borde) för något jag hjälpt någon med och kommer inte börja nu.

Och idag märkte jag att en av fläktarna på min stationära dator skurit ihop. Eftersom fläkten kyler en av lådorna där tre av hårddiskarna befinner sig så fick jag offra en av de fläktarna som sitter i sidan på chassit. Får bli att köpa en till när jag gör nästa beställning från Webhallen. Funderar nästan på att fylla alla fläktplatser i chassit. Har fem platser lediga. Men det får nog vänta tills datorn blivit såpass slö att jag måste klocka den och bara måste förbättra kylkapaciteten på riggen.

Intermission

Så! Två veckors ledighet innan det vankas skolbänk igen. Ganska gött, faktiskt. Hade visserligen inte klagat om jag fått jobba ett par veckor till för att dryga ut kassan något ytterligare, men det är ändå på det stora hela ganska skönt att ta det lite lugnt och räta ut lite frågetecken om en del saker.

Sista skiftet blev riktigt trivsamt efter att de tidigare sex skiften varit riktigt högintensiva skift. Då hann man knyta ihop säcken med med arbetskamrater, äta tårta och göra lite andra ting som att lämna in nycklar, städa ur skåp och sånt. Min kära mamma var vänlig nog att göra en mycket välsmakande tårta baserad på jordgubbar och jordnötter. Tårtan fick motta rättmätigt beröm genom vällustiga adverb under flertalet serveringar.

Tog mig tid att baka lite bröd idag. Fortsätter med att testa varianter på filmjölksbröd. Denna gång sötades brödet med banan istället för sirap/honung. Det lev lite större volym på det eftersom bananerna tar lite större fysisk plats än sirapen och honungen så det kan hända att det kommer krävas lite mer mjöl om banan ska få agera sötningslivsmedel. Jag vill helst att det ska sötas med någon naturligt livsmedel med en egen karaktär istället för sådant som rent socker eller lite sliskigare saker som honung och sirap. Brödet har ännu inte svalnat helt så det återstår att se hur dess textur och smak slutligen blir.

  En annan aspekt av smaken är kryddningen. Första brödet hade jag i anis och fänkål, vilket var ganska gott men smakade extremt mycket. Andra brödet använda mig av kanel istället, vilket också var gott men kanske hade behövt något mer. Denna hoppas jag att bananen kan tänkas bidra samt att jag också hade i lite ingefära utöver kanelen. Nästa bak av filmjölksbröd kommer jag kanske testa en blandning mellan de två första baken, men med lite mindre av fänkål och anis.

Väntar fortfarande på att hör från den lokale bilviskaren. Bara gått ett par dagar, men i alla fall.

När det gäller träning så har jag kommit underfund med en lite fel jag gjort. Jag har gått lite för fort fram i viktprogression vilket har gjort att de senaste ökningarna varit nådda med lite tveksam teknik och form. Det har jag märk av genom att jag att "fastnat" på en del nivåer och att träningsvärken uteblivit. När jag nu har gott ner något steg i vikterna så blir det bättre form och bättre form ger bättre kontakt med musklerna vilket ger träningsvärk. Det är så lätt att glömma bort en ökning med kass form inte är en ökning överhuvudtaget värd vatten. Alltid skönt med sådana insikter om de kommer av sig själv.

Och i övermorgon ska till sjukhuset och plocka bort leverfläckar. Det var tydligen ett par som doktorn bedömde som att de kunde bli problematiska när jag blev äldre och det är lika bra att ta bort dem innan det blir otrevligheter i dem. Eftersom jag inte solar/solat så att leverfläckarna skulle kunna utsatts för ohälsosam UV-strålning och att de inte förändrats på något vis - som jag kan bedöma - kändes det lite onödigt att ta bort dem först. Men det är väl egentligen lika bra utifall att, man vet aldrig. Sedan är det knappast något större företag att ta bort dem heller, rent praktiskt alltså. Med tanke på storleken på dem känns det nästan lite överdrivet om det skulle bli ett stygn i dess ställe. Jag vet inte. Får se vad det blir.

Fotbollsfanatism

Dessvärre hann jag bara med att kolla på två matcher under helgen. Eller snarare en match räknat i minuter efter som jag bara så matchernas båda halvlekar. Jobbade ju sista helgen på sommarjobbet och grejer så...

I alla falla fick jag se mitt Newcastle bli besegrade av Chelsea på ett tämligen svårdiskuterat vis. Chelsea         var helt enkelt alldeles för bra och Newcastle hade stora problem med att kunna hota med ett eget spel. Ska jag se något positivt från matchen så är det att faktiskt försvarare sig ganska skapligt och att man spelade 0-0 i andra halvlek. Och att inhoppare Sylain Marveaux gjorde en insats som gav mersmak. Får innerligt hoppas att han kan hålla sig frisk så att man får se den lille fransmannens framfart på vänsterkanten fler gånger.

För Chelsea kan man konstatera att Fernando Torres verkar ha börjat på att ta sig ur sin långa dvala av måltorka och i bästa fall mediokra insatser. Inköpet av Eden Hazard tycks ha gett spanjarden en lekkamrat som förstår honom på ett sätt som ingen annan i Chelseas lag har gjort tidigare. Deras samspela ledde fram till ett synnerligen vackert 2-0 på övertid av första halvlek. En höger yttersida strax till höger om mitten på straffområdeslinjen letade sig upp Tim Kruls vänstra kryss. Detta möjliggjordes av att Hazard med en delikat klack skapat Torres den minimala yta han behövde för att avsluta. 

Många har hånat och kritiserat Torres för han oförmåga att göra de mål han förväntats göra, både i Liverpool och Chelsea, och att han varit osynligt i matcherna i stort. Det har varit ganska uppenbart för vem som helst att Torres verkligen saknat självförtroende, nästan plågsamt tydligt. Men jag vill ändå hedra honom för att han fortfarande kämpat på. Trots att hans övergånger kostat de köpande klubbarna stora summor, Liverpool £25 M och Chelsea £40M, har han inte levererat det som alla vet att han kan. Jag tror att alla dess enorma transfersummor faktiskt kan vara en del av orsakerna till att han inte presterat på nivå som förväntats. Men, som sagt, han har kämpat på och han har inte gnällt på någon annan utan har fortsatt med att försöka och försöka. Det måste man ge honom en enorm credit för. Det finna alldeles för många stjärnspelare som hittar ursäkter och syndabockar för deras dåliga spel och tveksamma form. När Torres under perioder hamnat på bänken till förmån för Didier Drogba har det med en gång ryktats om flytt till en ny klubb, men Torres har konsekvent fortsatt kämpa för sin plats och nu när Drogba inte finns kvar i laget så verkar han äntligen våga ta steget fullt ut. Det kändes lite grann redan i slutet av förra säsongen och under EM att Torres kanske började på att hitta tillbaka till det spel som tog honom till de brittiska öarna till att börja med. Detta känns än mer troligt med hans säsnongsinledningen, där 2-0 målet mot Newcastle visar prov på att han har skakat av sig stora delar av sin tveksamhet och ersatt det med minst lika mycket självförtroende och beslutsamhet. Hoppas det fortsätter på detta vis.

Och Man City mot Liverpool var verkligen en jäkla resa! Ett tidigare vacklande Liverpool spelade den fotboll som alla 'pool fans drömmer våta drömmar om. Och ett City som såg trögt och fantasilöst ut under väldigt stora delar av matchen. Ändå blev det en delat poänpott för de båda lagen.

Det fina med sport är hur snabbt man kan gå från hjälte till syndabock - och tvärt om. Detta är Liverpools mittback Martin Skrtel ett halvtragiskt exempel på. Den tjeckiske landslagbacken gav sitt Liverpool ledningen med en nick på hörna med en nick vars hastighet säkerligen slår de flesta skott. Joe Hart var chanslös mot den ballistiska missil som kom från tjeckenspanna. När sedan ställningen var 2-1 till Liverpool, efter kvittering av Yaya Touré och ledningsmål av Luis Suarez, så gjorde Skrtel det synnerligen ödesdigra misstaget att passa hem bollen till Pepe Reina. Misstag efter passningens riktning var slagen framför Reina istället för rakt mot eller bakom och dels för att den var alldeles för löst slagen. Den tredje faktorn i ekvationen heter Carlos Tevez. En världsanfallare som enkel läste vad som skulle hände och var redan på väg mot Reina när Skrtel slog sin passning. En munsbit i fråga om nedtagning och en promenad i parken när det gäller avslut för Tevez. Det är svårt att tänka sig en mer olämplig spelare att friställa mot sitt eget mål än den argentinske stjärnanfallaren. En simpel rundning av Reina och en simpel bredsida för i öppet mål och Skrtels fall från hjälte till förtvivlad syndabock var ett bistert faktum. Detta tveeggade svärd är en av de stora tjusningarna med sport i allmänhet och lagsport i synnerhet.

Kul att Liverpool spelmässigt verkar ha något riktigt intressant på gång. Nye Swanseatalangen Joe Allen fick Man of the Match Award genom att dominera mittfältet offensivt, en sjuttonåring supertalang vid namn Raheem Sterling fick förtroende från start och tog tillvara på tillfället på absolut bästa sätt. Samtidigt lite imponerande att Man City klarade av att få med sig poäng trots att man var utspelade. Visst, det går att skylla på Skrtel missade passning och att Reina totalmissade en utboxning i samband med Tourés kvittering men det är samtidigt typiska för ett riktigt topplag att man kan förvalta sin chanser när de väl kommer. Det är stort. Det är något som tycks vara synonymt med mästare. Manchester United har länge haft denna egenskap, speciellt under de år de tagit sina titlar, där man får med sig poäng utan att man egentligen spelmässigt gjort sig förtjänta av det. Men med det inte allt för imponerande spelet i övrigt och en knapp vecka kvar av transferfönstret börjar det med en gång komma krav och rykten gällande nya inköp till City. Tränare Mancini ironiserade över det och sade att han nu skulle köpa in nästan två startelvor. Swanseas Scott Sinclair ser ut att visserligen vara så gott som klar men den affären har varit i vardande ett tag så det har minimalt med matchen mot Liverpool att göra. Men med tanke på hur mycket City har handlat de senaste säsongerna jämför med denna sommar så är det kanske inte helt ologiskt att förvänta sig en viss aktivitet på transfermarknadens sista dagar.

-

Just dessa sista dagar av fönstret kommer att blir sjuk intressant. Det brukar bli alltid bli en hel hög med mer eller mindre lyckade värvningar.En del ganska geniala också, men jag vill nog påstå att de övergångar där störst överpris på spelarna betalas är blir högre ju närmare man kommer deadline.

För mitt Newcastle krigar man med Fulham för att knyta till sig Twentes massive mittback Douglas. Transfern har varit lite av och på hela året känns det som. Vore skönt om det kunde bli ett definitivt avgörande här.

  En annan transfer som varit av och på är den som ska ta Mathiu Debouchy från Lille till Newcastle och som enligt rykten fått en liten injektion av adrenalin efter att ha verkat vara totalt stendöd i ett par veckor. Det ska tydligen vara så att Newcastle höjt sitt senaste bud en smula. Löst rykte eller realitet? Fan vet.

  Lite mer oroande, men samtidigt ganska rimligt, är att både Newcastles mittfältsgiganter Chiek Tioté och Yohan Cabaye kan vara på väg bort. Både har placerats i Arsene Wengers söndersålda Arsenal. Fransmannen har tappat både Alex Song och Robin van Persie på relativt kort tid. Och det är Song som verkar vara den mest angelägna spelaren att ersätta. Ingen av spelarna lär göra bort sig i Arsenal heller. Får bara hoppas att det bara är rykten och spekulationer. Men kommer ett rimligt bud så kommer Newcastle att sälja - ty det är den, för oss fans, en obekväm baksida av den transferpolicy som tagit dessa spelare till klubben från början. Lite grann i periferin har också Manchester United nämnts som alternativ för Tioté och Tottenham . som nu officiellt tappat Modric till Real Madrid - för Cabaye.

  Som ännu en konsekvens av ovanstående rykten är den hårt uppvaktade talangen Yann M'Vila hamnat också på Newcastles radar, då som ersättare för någon av, eller båda, Tioté eller Cabaye.

  Och rykten som spår en returbiljett till Newcastle för Andy Carroll fortsätter att komma. Liverpools manager Brendan Roger har bytt inställning till Carroll från tidigare i somras då han menade den gängliga geordien inte längre ingick i hans planer för Liverpool. Nu verkar något ha hänt som gjort att Carrolls egenskaper kanske inte är så umbärliga som Rogers tidigare gjort gällande. Det lär krävas runt £20 M för att få denna deal ska bli realitet. Carroll har hela tiden gjort det fullt uppenbart att han inte lämnar Liverpool för något annat lag än för Newcastle så det verkar bara vara klubbarna som måste komma överens. Men det är rätt osannolikt att ägare Ashley kommer att lätta på plånboken för dessa summor.

En annan av många tröttsamma soppor är den affär som skulle ha tagit Atletico Madrids mittfältselegant Javi Martinez till Bayern München verkar rinna ut i sanden. Spelaren vill bort och tyskarna är beredda att hosta upp med runt €35 M för spanjoren, men Madrid tokvägrar.Till och med Martinez föräldrar vädjar till klubbledningen att släppa deras son till fjolårets Champions League-finalister. Lite tragiskt...

En annan spelare som vädjar till sin klubb att släppa honom är Shaktar Donetskts brasse Willian. Den tekniske mittfältaren är högt placerad på Tottenhams önskelista som en ersättare till Luka Modric ska ha lagt ett par bud som samtliga avvisats. Willian menar att kan under sina fem år i den ukrainska storklubben vunnit tillräckligt för att förtjäna att få gå vidare i sin karriär. Vore en väldigt intressant värvning i för Tottenham om den blir av.

  Tottenham verkar också vara på G att knyta till sig den franska landslagsmålvakten Hugo Lloris från Lyon. Man fick ju dryga £30 M från Real för Modric och har gått ut med att i alla fall en hel del av dessa pengar ska spenderas och att ett målvaktsinköp är prioriterat. Går affären med Lloris igenom får man en av de allra bästa linjemålvakterna i världen.

Arsenal verkade ligga närmast till hand för att knyta till sig den turkiske spelfördelaren Nuri Sahin från Real Madrid på lån. Men det visade sig att Liverpool skulle gå vinnande ur striden om den 23-årige talangen som under sin tid i Dortmund blev framröstad till Bundesligas bäste spelare. Ett riktigt intressant förvärv som gör Liverpools redan imponerande mittfält ännu lite bättre. Synd för Arsenal som kanske är den klubben av de två som faktiskt är i störst behov av en spelare med Sahins färdigheter. Och så skulle så klart Newcastle inte behöva oroa sig för att Arsenal skulle försöka sig på att värva Cabaye eller Tioté. Bara en sådan sak...

Tuvor många

För att forsätta att yra och snacka smörja om fotboll tänkte jag bara skriva av mig lite om första omgångens mest intressanta tendens. I mina ögon i alla fall. Vad är denna tendens i så fall? Ja, det är ingen direkt dold sådan men jag reagerar ändå lite på hur nykomlingarna i Premier League spelar sin fotboll. Efter att ha sett Reading, Southampton och West Ham spela i år och hur Norwich, Swansea och QPR spelade förra året.

Man spelar allt som oftast efter en tydlig modell och allt oftare en modell som är byggd kring att spela boll efter backen och klara av att spela sig till sina lägen. Förr om åren har det varit sluggerlag som kommit upp och krigat sig till nytt kontrakt. Mycket långbollar och spring. Ett mittfält med mer muskler än talang. Problemet har då ofta uppstått när man efter att ha överlevt sin första säsong börjar på att pilla med och justera strategin för att anpassa den till Premierships mer tekniska spel. Det har sällan fungerat så jättebra, man får anta att förändringen gör att tryggheten försvinner lite grann och de nyförvärv som oftast görs i dessa lägen är av mer tekniska spelar som inte riktigt passar in bland de lite mer hårdföra spelarna. Pannkaka, kort och gott.

Kollade igår på Chelsea mot Reading och blev återigen imponerad av hur orädda nykomlingarna var. Slutresultatet fick visserligen skrivas till 4-2 för Chelsea men faktum är att Reading faktiskt ledde med 2-1 i halvtid utan att det var speciellt orättvist. Det märktes väldigt tydligt att Reading hade tydliga mönster i hur man ville anfalla, hur man ville vända spelet osv. Dessvärre har man kanske inte ännu lyckats sammanföra ambition och förmåga ännu men man lyckades ändå ge Chelsea lite halsbränna genom att ta sig igenom deras försvar mer än en gång med dessa målmedvetna anfall.

En del i detta fenomen är att många av de spelarna som är framträdande i dessa lag är har ofta varit med i Championship vilket torde vara en liten indikator på vilka dolda juveler som gömmer sig för toppklubbarna där. Kanske vore slugare att leta där än att kasta enorma summor på utländska spelare som är oprövade i den brittiska toppfotbollen. Även om karaktärerna av ligorna ganska blivit lite mer homogena de senaste åren så är Premier League ganska unikt med sitt enorma tempo och fysiska spel men som numer också rymmer allt fler spelare med utsökt teknik och förfinat spelsinne.

Men det kanske handlar lite om den nya typen av tränare också som låter sina spelare spela en lite mer uttrycksfull men samtidigt systematiserad fotboll. Britterna har ju en tendens att vara ganska konervativa på sina håll och vad är mer heligt och omhuldat än den brittiska fotbollen? Jag skulle vilja vara så hädisk att jag vill påstå att det brittiska kungahuset står sig ganska slätt i sammanhanget.

Sömnen gäckar mig...

Trött som en gnu men ändå vid relativt gott humör. För att vara mig. Med andra ord ett par steg längre från postal mode än vanligt. Kanske är för trött för att den modulen i min lilla gråa hög av neuroner och blodkärl.

Är inne på sista veckan av jobb innan skolan drar igång. Kommer att få två veckors ledighet mellan jobb och skola, vilket ska bli rätt skönt. Skulle visserligen inte säga nej till att jobba de veckorna också med tanke på att man som student oftast tar emot varje extra slant man kan. Har lite andra arbetsuppgifter än tidigare vilket på ett sätt är stimulerande men samtidigt så blir jag "drabbad" genom att vissa delar av fabrikens verksamhet drar i gång efter en gemensam semester. Alla ska igång samtidigt vilket gör att man kan räkna de lediga stunderna på sina fem fingrar. Egentligen är det kul att man får testa sig under stress, men problemet är att jag inte hinner äta och dricka det jag vill och behöver när jag behöver och vill. Men det är bara att bita ihop och försöka hitta lösningar och knep för att skapa sig lite utrymme.

Igår lämnade jag in bilen hos den lokale bildoktorn. Lite tveksam inför det då jag får vibbar av honom som jag inte vet riktigt hur jag ska tolka. Men inget är betalt, inget arbete är utfört. Vad som ska hända nu är att han ska titta lite på bilen och sedan ska han ta reda på lite info om en växellåda som han hade hittat. Jag har en som jag själv hittat på nätet som känns som det bästa alternativet just nu av det jag hörde om den låda han hade hittat. Den jag hittat var något billigare och jag är tveksam att miltalet på den jag hittade är lägre än "hans". När han fått tag på mer info så ska han komma med ett kostnadsförslag på det arbete han ska utföra och då blir det slutligen (läs: äntligen!) dags att besluta vilken låda det blir. Har hört mig för på en annan firma om den rena arbetskostnaden så att jag har någon referens om bildoktorn skulle komma med hutlöst fordringar. Det ska bli så skönt när den här härvan blir utredd.

Blev inte riktigt ett så långt träningspass som jag tänkt idag. Trött och sliten kände jag mig, så det fick bli en handfull övningar som jag lade allt krut på. Köpte fler vikter förra veckan så nu kan jag äntligen börjar på och mata på med marklyften. Känns att jag fortfarande har en bit kvar till min prestationsgräns, men jag ska öka fem kg per vecka tills det tar stopp på riktigt allvar. En sak som jag är väldigt glad för är att jag klarar av att göra ordentligt med armhävningar numer. Ligger just nu på 70 per träningspass (25-25-20). Det är lite skillnad mot när jag klarade kanske ca 10 totalt. En del har väl säkert att göra med att jag fått en bättre teknik men jag känner inte alls av den smärta på framsidan av min högra axel som alltid uppstod förr. Det är precis den typen av framsteg som jag vill åt. Rent prestationsmässiga framsteg, men framför allt den välsignade avsaknaden av den där illavarslande smärtan. Viss smärt hör ju till träningens innersta natur men den här andra smärtan är en helt annan best helt och hållet. 

Ska köpa en billig träningsbänk till veckan. Sedan ska jag sätta upp en chin/pull-up-stång. Filar också lite på en liten anordning för att göra knäböjsövningen lite säkrare, utifall att man vinglar till eller failar och tar sig upp hukställningen. Jag har varit när någon gång och det är ganska rejält med panik som sprider sig på nanosekunder genom kroppen. Så jag har fegkört lite grann för att inget sådant ska hända. Och det blir ju inte kanske så stor utväxling på träningsresultaten med den varianten heller.

Omgång 1 - dag 2

  The Premierships andra dag av premiäromgången bestod på pappret två ganska klara vinster för två av topplagen. Först fjolårets Champions League-vinnare Chelsea som började borta mot Wigan. Den andra matchen för dagen var den mellan de regerande mästarna Manchester City som på hemma plan tog emot nykomlingen Southampton.

  Chelsea presenterade sin prestigevärvning Eden Hazard redan från start. Den lille belgaren var rent magisk förra säsongen för sitt Lille där han från sin fria mittfältsroll noterades för 20 mål i League 1 och nästan lika många assist där till. Imponerande. Inte mindre imponerande med tanke på att han är blott 21 år fyllda.

  En intressant krydda i mötet var att Wigans snabbe ytter Victor Moses uppvaktats flitigt och oblygt av just Chelsea under sommaren. Det är fortfarande inte klart om Moses lämnar eller inte, det lär vara en fråga om pris klubbarna emellan.

  Chelseas tränare Roberto Di Matteo fick ta över på interimbasis efter att Andres Villa-Boas fått sparken i slutet av förra säsongen. Men efter att laget under Di Matteos ledning gjorde en stark avslutning av ligan och bärgade Champions League-bucklan mot Bayern München så blev italienaren till slut officiellt ny manager för Chelsea. Ett synnerligen välförtjänt öde. Inte bara för att hans förjänster som mananger är fina, utan också för att han är en väldigt sympatisk person som tar allt för stora ord i sin mun vare sig om sig själv eller sina motståndare.

  Hans tränarkollega i Wigan Roberto Martinez tillhör en av de mer respekterade tränarna numer. Inte för att Wigan skördar stora framgångar utan för att de trots att de är ett bottenlag som nästan varje säsong måste dansa en dödsdans på lina kring nedflyttningsstrecket så fortsättar han och hans lag att spela en positiv fotboll. Alltså en fotboll där man vill spela bollen efter backen och inte bara backa hem och kötta, där det är långbollar och bök är det som signifierar spelet.

  Nåväl, Eden Hazard lät inte sin presentation för den brittiska publiken vänta på sig. I matchens första minut fick Chelsea en spelvändning där Hazard vid mittcirkeln kom ned för att möta ett uppspel. Med en back tätt i ryggen men med stora ytor däromkring vända han enkelt runt på en femöring och var vips helt rätt vänd mot ett vettskrämt Wigan-försvar. Fernando Torres gav sig av på en offensiv löpning vilket tvingade backarna att falla och ge Hazard några tiondelar extra och upptäcka en framstörtande Branislav Ivanovic på högerkanten. Ett precist pass till denne och den mångsidige försvararen fann sig i ett ypperligt läge för avslut. Ett hårt och distinkt avslut betydde således 1-0 till Chelsea.

  En knapp handfull minuter senare fick Hazard bollen på sin högerkant och utmanade två av Wigans backar. Han pilade iväg på deras yttersida ner mot sidlinjen för inlägg. Wigans nye spanske mittförsvarare Rami gjorde en grov missbedömning av situationen och såg riktigt klumpig ut när han fällde Hazard solklar i straffområdet. En straff som veteranen Frank Lampard på kraft forcerade in under en frustrerad Al Habsi i Wigans mål.

  Hazard byttes ut i andra halvlek mot ett av Chelseas andra stora nyförvärv i den talangfulle brasilianska  mittfältaren Oscar. Oscar såg trots sin medverkan i OS väldigt pigg ut och hade ett riktigt vass avslut strax utanför stolpen efter att ha visa prov på en imponerande explosivitet och snabbhet i sina djupledslöpningar.

  En ganska odiskutabel seger för Chelsea med en mersmak, om man säger så. Hazard lär bli sevärd. Trots att han blev riktigt brutalt kapad av Wigans kapten Gary Caldwell i första halvlek reste han sig upp och spelade vidare utan klaga nämnvärt. Caldwells tackling var nästan värt ett rött kort men det stannade bara vid ett gult.

  Wigan gjorde som vanligt ett tappert försök att spela sitt spel och var inte på något sätt förnedrat. Man klarade av att faktiskt spela vad som skulle kunna ses som anfallsfotboll.

--

  Matchen mellan fjolårets mästare Manchester City och Southampton började programenligt med att City tog ledningen genom en oerhört fin avslutningar av Carlos Tevez som rann igenom gästernas försvar och serverades med en synnerligen delikat passning av David Silva.

  Dessförinnan var Silva i mycket fin läge att kunna ge City ledningen på straff efter att Tevez fälts. Men efter en av de senaste säsongernas svagaste straffar kunde bollen räddas av Southamptons burväktare Davis rädda enkelt, ack så enkelt.

  Lite tråkigare var att Kun Agüerro fick utgå med en förmodad knäskada av den allvarigare typen. Efter en löpduell med Nathaniel Clyne som slutade med att Clyne glidtacklade bort både boll och spelare verkade det i detta moment som om Agüerros knä vrida sig på ett olycksbådande sätt. Det kan verkligen bli kostsam för City framöver med tanke på vilka kvaliteter och egenskaper som Agüerro besitter.

  Southampton har lärt sig av tidigare nykomlingars framgångsrecept med att faktiskt försöka spela sig igenom matcherna. Detta förräntade sig verkligen för dem i andra halvlek. Man hade från start valt att starta med det nya anfallsvapnet Jay Rodriguez på topp istället för publikfavoriten och lagets skyttekung lagets från förra säsongen Ricky Lambert. Men tidigt i andra halvlek blev den ene bytt mot den andre. Resultat? Jo, Lambert placerade in kvitteringen för sitt Southampton från straffområdes linjen efter att bollen trillat ner vid hans fötter från City-försvaret.

  Ett annat förvärv är Steven Davies från det problemtyngda - och nedflytade -  Glasgow Rangers. Kapten med stor rutin från skotskt landslag. Resultat? 2-1 till Southampton! Också detta ett placerat skott i Joe Harts bortre burgavel. Hemmapubliken i Manchester visste inte riktigt vad de skulle tro.

  Hursomhelst så kom nu en inte helt oväntad City-forcering för kvittering och ledningsmål. Den forna ineffektiviteten som City haft problem med är något som man arbetat bort nu. För nu fyller man på med massor med folk i straffområdet och matar in bollar samtidigt som man varvar med smarta och sluga instick. Efter ett inlägg och det kaos som Citys press åsamkade Southampton försvar, hamnade bollen hos Edin Dzeko på bortre stolpen som rutinerat tryckte upp bollen i nättaket. Publiken var nu i rena upplösningstillståndet.

  Och efter ännu ett en period av press kunde en förlupen boll förpassas i mål av en för dagen superb Samir Nasri. Inlägg nära mål och en boll en hamnade i ytan runt straffpunkten där Nasri kunde möta och sätta den i krysset för 3-2. Publiken var inte direkt mer behärskad efter detta.

  Nåväl, ett rättvist resultat sett till matchens helhet men man måste, bara måste, ge Southampton och deras manager Nigel Adkins en enorm eloge för sättet se genomförde matchen på. De möter alltså mästarna på en fullsatt arena på bortaplan och håller först 1-1 och sedan 2-1 ett bra tag. Otroligt starkt jobbat!

  City ska också få sin beskärda del av ros. De visar på en stor lagmoral och tålamod när det orkar ta sig tillbaka från ett på förhand synnerligen osannolikt scenario. De bara matar och nöter tills de får hål på sina motståndare. Man har den skicklighet med bollen som andra lag som Arsenal har men man har också spelare som kan hävda sig i straffområdet för att kunna vinna dueller och kampmoment i dess lägen.

---

I morgon kompletteras första omgången med en rent löjligt intressant match mellan Manchester United och Everton. Får vi se Robin van Persie göra sin debut? Everton har å sin sida tappat spelare som Tim Cahill, Joseph Yobo och inte minst Jack Rodwell (till Man City). Hur de klarar dessa förluster kommer att bli ytterst spännande.

En vunnen, bara 37 kvar

  Newcastle tog ikväll en viktig 2-1 vinst i sin hemmapremiär mot Tottenham. Tottenham är en klubb som skatorna i öst förväntas konkurrera med om en CL-plats i säsongens skymning så att ta poäng mot dem, inte minst tre poäng, är av stor nytta för säsongens framgångar. 

  

  Men man kan inte påstå att det spelmässigt är ett rättvist resultat, men det är målen och inte spelet som räknas. Hursomhelst så måste spelet bli bättre om det ska bli en tillräckligt riklig poängskörd mot lagen som är lite sämre, i matcher där det kommer att krävas att man för spelet.

  Tottenham hade första halvleks tveklöst bästa chanser. Jermaine Defoe kom i karaktäristisk still en mot en mot Steven Taylor i en kontring och vände in i precis innan för straffområdet och fick i väg ett skott som tog i stolpens insida och ut. Taylor bildade för dagen mittlås med en pånyttfödd James Pearch då Fabricio Coloccinis hälsa inte tillät hans medverkan i dagens match. 

  Jättechans nummer två kom efter att den ständigt verksamme Aaron Lennon slog ett inlägg från sin högerkant som Gareth Bale nickade över Krul och klockrent i ribbans bortre halva. Hade inlägget varit lite hårdare och Bale kunnat möta bollen istället för att behöva backa till den hade säkerligen walesaren gjort mål. 

  Newcastles enda chans kom när Papiss Cissé styrde ett distansskott från Demba Ba strax utanför. Ganska klart övertag för Tottenham i första halvlek med andra ord. 

  Den enda som utmärkte sig i de svartvitrandiga var Hatem Ben Arfa som verkligen var på lekhumör. Så pass att han lyckades få båda Tottenhams innermittfältare varnade när de medelst regelvidriga glidtacklingar så sig nödgade att hämma fransmannens framfart.

  Men i andra halvlek till andra halvlek ryckte Newcastle upp sig lite grann. Inget speciellt ordnat anfallsspel men ändå lite större bollinnehav lite högre upp i banan orkade man ändå med att skaffa sig.   Ett inlägg från Danny Simpson på hans högerkant mot Demba Ba i bortre delen av straffområdet blev något valhänt hanterat av Kyle Walker genom att han nickade bollen rakt upp samtidigt som han sjönk tillbaka mot sin egen målvakt. Ytan som då blev till Ba gjorde att Ba kunde ta ner bollen och på ren instinkt smeka in ledningsmålet i bortre burgaveln bakom en chanslös Brad Friedel i Tottenhams mål. Detta var Demba Bas första mål sedan i februari, och det var inte att ta miste på senegalesens lättnad över att ha brutit sin måltorka i ligaspelet.

  Efter en situation där bollen gått över sidlinje på Newcastles sista tredjedel och domarna inte ansåg bollen ute blev Newcastles manager Alan Pardew så upprörd att han i ett rent och skärt hjärnsläpp knuffade till den assisterande domaren. Pardew fick givetvis lämna planen och sätta sig på läktaren. Sedan följde en liten följetång där man fick följa alla möjliga kommunikationsproblem som Pardew hade med diverse tekniska apparater för att kunna kommunicera med sin bänk från sin förvisning. Det hela fick lösas med att kurirer fick springa upp och ner i trapporna för att förmedla informationen mellan tränare och bänk. Mycket lustigt att se faktiskt.

  Nåväl, Tottenham fick till slut sin chans att kvittera. Efter ett nytt inlägg från Lennon, denna gång från vänster, kunde en helt fristående Jermaine Defoe tvinga Tim Krul till en fotparade som via stolpen gick rakt ut. På returen hann varken Krul eller Davide Santon fram i tid. Defoe kunde från nära håll slå in sin egen retur via stolpens insida i den 75:e minuten. En mer än välförtjänt kvittering sett till matchens karaktär i sin helhet.

  Men Hatem Ben Arfa skulle till slut få betalt för sina många räder och dribblingsnummer. Efter en kort hörnvariant där han vände och vred på vänsterkanten blev den liten yta mellan van der Vaart och Lennon som Ben Arfa var snar att smita in i. De både offensiva Tottenhammittfältarna  försökte både hindra fransmannens genombrott. Dessvärre befann de sig strax innanför straffområdet och dessvärre var deras tacklingar var och en för sena och de träffade inget annat än franska ben. Domaren hade inget val än att döma straff.

  Ben Arfa tog tämligen omgående hand om bollen och viftade bort Bas erbjudanden om att lägga straffen. Det brukar sägas att den som blir fälld är den siste som ska lägga en straff. Som det är en regel så är Ben Arfa ett undantag för när signalen från domaren ljöd var Ben Arfa iskall när han satte bollen i fel hörn för en chansande Friedel.

  Det lilla momentum som Tottenham hade börjat sno åt sig efter målet hann bara bli fem minuter långt. Efter ledningsmålet hade Tottenham ett par giftiga inlägg som Krul fick sträcka ut ordentligt på när han boxade bort bollarna. Det blev aldrig mer än så.

  Newcastles senaste nyförvärv Vurnon Anita fick komma in i 70:e minuten när han ersatte Yohan Cabaye på mittfältet. Holländaren så ut som om han kan komma att bli riktigt värdefull. Tappade någon boll här och där men Anita tog en löpningar både i hemjobbet på ett förtroendeingivande sätt och på slutet av matchen började han också ta sig uppåt i plan när det började bli lite ytor mellan Tottenhams backlinje och deras mittfält. 

  Det såg ett tag ut som om Anita skulle få göra sin hemma debut redan i tidigt i första halvlek när Chiek Tioté såg utan att ha sträckt sig i ljumsken efter en sedvanligt helhjärtad glidtackling. Men dessbättre verkade Tiotés besvär antingen övergående eller uthärdliga och Anita fick ge sig till tåls ett tag till. Med tanke på att både Tioté och Cabaye haft en del skador på försäsongen var det säkert uppgjort innan match att Anita skulle få göra mer än några symboliska presentationsminuter i matchens slut.

  För Newcastle väntar nu närmast Europa Leaguekval mot grekiska Atromitos på torsdag. Sedan på söndag blir det en riktigt svår nöt att knäcka när man åker till London och möter Chelsea på Stamford Bridge. Chelsea begår ligapremiär i morgon mot Wigan.

-

  Säsongens första omgång kan stoltsera med ett antal intressanta resultat. Liverpool skulle idag upp påbörja en pånyttfödelse med sin nya manager Brendan Rogers mot ett nederlagstippat W.B.A. Det gick inte riktigt som planerat. Jonas Olsson och hans lagkamrater lyckades att ta en mycket, mycket meriterande 3-0 seger mot Liverpool. Liverpool fick också sin danske mittback Danny Agger frilägesutvisad tidigt andra halvlek. Ingen direkt en start som det nya Liverpool önskat. I övrigt kan man konstatera att Zoltan Geras 1-0 förmodligen kommer vara med och konkurrera om säsongens mål när det är dags att summera säsongen i maj nästa år. Ett oerhört vacker volleyskott som var lika vackert som tekniskt avancerat.

  Arsenal utan Robin van Persie. Inte några större löften om mål, med andra ord. Och mot Sunderland hamma på Emirates blev det heller inga mål gjorde för något av lagen. Den nye anfallaren Olivier Giroud  kom in i andra halvlek för Gunners och fick en lysande chans att göra mål men missade ganska grovt. Giroud såg annars ut att kunna ge Arsenal en helt annan dimension med sitt sätt att röra sig i offensivt straffområde. Får hoppas att han får ett stort förtroende från Wenger och att han kan förvalta det. Arsenal är verkligen i behov av en målskytt.

  Förra säsongens överraskning Swansea blev ju, som bekant, av med sin tränare Brendan Rogers och sin mest lovande spelare Joe Allen till Liverpool. Detta utöver sin bäste offensive spelare Gylfi Sigurdsson förlorad till Tottenham. Men med Michael Laudrup som ny manager så fullkomligt slaktade man sina motståndare QPR med 5-0. Två tvåmålskyttar fick man i den nya spanske anfallen Michu och den hypersnabbe Nathan Dyer.

  En annan av fjolårets nykomlingar som gjorde bra i från sig då, och som även de tappat sin tränare, är Norwich. Tränare Paul Lambert basar numer över Aston Villa och att han saknades märkes i dagens match mot Fulham. Martin Jol och hans mannar körde över Norwich med sin nye tränare - och tillika Newcastle-bekante - Christ Houghton med 5-0. Mladen Petric och gjorde två vackra mål och assisterade även den nyblivne svenska landslagsmannen Alex Kacaniklic med en vacker klack till dennes första mål i Premier League.

Temperaturen börjar närma sig febernivåer!

Vurnon Anita klar för NUFC.

  Sådär ja! Nu var äntligen Newcastle gjort klart med en "ordentlig" värvning! Det är inte Mathieu Debouchy (ingen verkar veta riktigt vad är vad i den deal) utan det är den holländske mittfältaren Vurnon Anita som har kritat på för fem år på Tyne! Ajax får, enligt de preliminära uppgifterna, dryga £6 M för sin diminutiva landslagsmeriterade spelare. Alltså, något lägre summor än som tidigare rapporterats. Enligt Alan Pardew ska Anita vara tillgänglig för spel när han behöver honom. Detta mot bakgrund av att Cabaye är ett frågetecken inför helgens match mot Tottenham får man anta. Men det är ännu en värvning som ligger helt i linje med den policy som Newcastle anammat för att undvika den ekonomiska och sportsliga skärseld som man befann sig i för ett par säsonger sedan med nedflyttning och stora skulder. En ung spelare som förväntas utvecklas (han är 23 år), ett långt kontrakt, en spelare som är noggrant scoutad, köpt till ett humant - ... -  pris. Om det lönemässiga har det inte yppats mycket om ännu, men det är inte vara några summor som kan jämföras med exempelvis Manchester City. Inte för att inte pengarna finns utan för att lönestrukturen i klubben ska hållas hälsosam, vilket är en av annan av policyns viktiga punkter.

  I Anita får Newcastle trupp en spelare med väldigt goda tekniska kunskaper samt en spelare som kan spela såväl vänsterback som defensiv mittfältare. En spelare som kan komma att bli mycket användbar om Newcastle skulle ta långt i Europa League där både skador, avstängningar och vila kan kräva att det roteras lite bland spelare och positioner.

  I övriga fotbollsvärlden är står det klart att Manchester United har fått ett bud på Robin van Persie accepterats av Arsenal. Det lär ligga på £24 M och är alltså i princip den summa som Arsenal tidigare rapporterats begära för att släppa sin holländske målspruta. Nu återstår det för van Persies representanter att komma överens med United om de personliga villkoren samt den obligatoriska läkarundersökningen för att slutföra affären. Går affären igenom kan det bli synnerligen intressanta möten mellan klubbarna. Hatet och rivaliteten mellan lagen svalnat efter de ökända matcherna för snart tio år tillbaka. Dels för att hetsporrar som Roy Keane och Patrick Vieira lämnat sin respektive klubbar och kanske framför allt att Arsenal inte varit en seriös utmanare mot Manchester United och kampen om bucklan i slutet av säsongen. Nu har en annan Londonklubb i Chelsea och "The Noisy Neighbours", Manchester City, varit de huvudsakliga hoten mot United. Nu kan det finnas orsak till lite ont blod mellan lagen igen. Men förhoppningsvis kommer det bli lite konkurrens på det rent sportsliga planet som ger rubriker och spekulationer framgent.

  En annan av förra säsongens förgrundsfigurer som också placerats i ny klubb är Luca Modric. Tottenham lär ha accepterat ett bud från Real Madrid på den bortlängtande kroaten. Siffrorna där påstås ligga en bra bit under de £40 M som Tottenham tidigare krävt. Det är möjligt att det finns klausuler som baseras på Modrics prestationer som tillkommer utöver de summor som nämnts senast (£25 M - £29 M). Eller om det kanske kan bli någon spelare från Real-klubben som går i motsatt riktning som Modric. Ska bli spännande att se vad det blir av denna soppa.

  I kölvattnet av att ha blivit snuvade på Lucas Moura av PSG har Manchester United i sin tur tagit en prestigemässig skalp genom att värva den 18-årige anfallaren Angelo Henriquez från Universidad de Chile. Manchester City var också med och budade på den talangfulle spelaren men fick se sig nesligt slagna av den bittra rivalen i staden. Kan tänka mig att det är någon som Sir Alex Ferguson är löjligt nöjd med detta faktum.

  I skuggan av att van Persie lär ansluta till Man Utd snart samt att Danny Welbeck nyss skrivit ett guldkantat nytt kontrakt verkar den mexikanska måltjuven Javier "Chicarito" Hernandez vara trött på inte få den speltid han hade förväntat sig. Den lär inte bli större när van  Persie väl blir klar. Då har det kommit rykten som gör gällande att Hernandez skulle göra resa till Arsenal i sin tur. Känns väl lite som ett lite väl konstruerat rykte, men man vet aldrig. Det kallas Silly Season av en väldigt god anledning.

  Vidare tyck Barcelona vara på vippen att genomföra en deal som tar Arsenals mittfältsspindel Alexandre Song till den katalonska blåröda klubb. Mellan £18 M - £20 M sägs priset ligga på, vilket torde vara en smal sak för Barca att hosta upp. Känns som om den dealen kanske kommer få större konsekvenser för Gunners än van Persies uttåg. Song är inte en spelare som märks som mycket men gör alltid en stort arbete med att vinna boll och täcka ytor, för att med ett kort pass fördela vunnen boll till lagkamrater.  Möjligt att Wenger har någon ny juvel från någon obskyr klubb att kasta in. Det är ju så han verkar, de brittiska öarnas sämsta förlorare men bäste spelarförädlare.

  Ska också bli kul att se vad säsongens tillskott från CCC kan bjuda på. Reading är den minsta av klubbarna och får vara den av dem som nog på pappret har sämst förutsättningar att klara av att stanna uppe. Men klubben har erfarenhet av PL sedan tidigare. Man gjorde sin första säsong i PL säsongen 2006/2007. Man så pass bra ifrån sig att man klara de av att hänga kvar med råge genom att nå en åttondeplats i ligan, men säsongen efter fick ses sig nedflyttade igen. Men nu har man alltså kämpat sig upp igen.

  Southampton är en klassisk Premier League-klubb. Fram till nedflyttningen till Championship 2004/2005 hade klubben 27 raka säsonger i högsta ligan på sitt konto. Men nu är man tillbaka och har satsat ganska smart utan att spendera några extrema mängder pengar. Lär kunna klara sig kvar men kommer kanske inte att hamna bättre än mitt på nedre halvan av tabellen.

  Det starkaste kortet bland nykomlingarna är så klart West Ham. En klubb som åkt jojo mellan ligorna under många år men nu verkar man vara lite bättre förberedda än tidigare. En plantskola som fostrat spelare som Rio Ferdinand, Michael Carrick och inte minst Frank Lampard. Efter ett stort ägar- och tränarkaos åkte man ner för två säsonger sedan, men behövde bara en säsong på sig att återta sin plats i högsta ligan. Man har nu ägare som verkar vilja satsa och en lagarkitekt som tränare i Big Sam Allardyce. En ganska trevliga förvärv som lär vara minituöst och grundligt scoutade, vilket är en stor de av Big Sams modus operandi när det gäller förvärv av spelare. Borde kunna hamna någonstans mellan plats tretton till åtta.

Snart så...

Nu börjar det fanimej på att dra ihop sig till premiär för Premier League-säsong! Mitt älskade Newcastle tar sig an Tottenham på St James's Park på lördagskvällen. Känns väl sådär. Inga större nyförvärv och dessutom är Yohan Cabaye skadad. Men i alla fall. I övrigt på värvningsfronten så finns det två övergångar som står och väger för Newcastle. Den landslagsmeriterade holländaren Vurnon Anita från Ajax lär vara på ingång. En prislapp på £8,5 M ska vara satt och accepterad. Nu verkar det vara den andra delen i Newcastles nya transferpolicy som satt lite käppar i hjulen - långa kontrakt och återhållsamt satta löner. Lite synd eftersom Anita är en lika bekväm defensiv mittfältare som vänsterback. Dessutom är det den där evigt pågående dealen men Lilles högerback Mathieu Debouchy. Fransmannen vill lämna men Lille vägrar acceptera buden från Newcastle. För att göra saken ännu mer enerverande så verkar nu Inter iordningställa ett anbud som ska vara högre än Newcastles. Frågan är då om Debouchys vänskap med Cabaye räcker för att han ska vänta på att Lille och Newcastle ska komma överens. Cynikern i mig säger nej. Ett annat rykte som kommit upp lite då och då är att Newcastle har ögonen på PSV:s svenske landslagsanfallare Ola Toivonen. Trovärdigheten på detta rykte känns väl lite ljummet, men man vet aldrig.

I ligan i övrigt känns det som att det finns en hel del intressanta spelare och tränare som har nya klubbadresser. Chelsea har värvat bröderna Eden och Torgen Hazard, där Eder är den betydligt namnkunnige av de två. En forward som funkar väldigt fint mellan mittfält och anfall. En annan intressant värvning man gjort är den unge brassen Oscar som är en spelskicklig mittfältare med viss offensiv läggning. Men så är han också brasse. Sedan har man också förstärkt med en spännande tysk i den oberäknelige yttertalangen Marko Marin från Werder Bremen. Ganska tunga offensiva värvningar måste man säga, men det tanke på att man tappat spelare som Didier Drogba och Solomon Kalou så är förstärkningar definitivt nödvändiga. Wigans kraftfulle forward Victor Moses lär vara nästa man in, om man får tro ryktena. En transfer som varit i gärningarna under större delen av sommaren. Ska bli intressant att se om detta är säsongen som Fernando Torres kan ta sig ur sin långa, långa formsvacka. Han såg defintivt bättre ut mot säsongens slut och under EM så det känns lovande. Chelsea borde vara med som en utmanare på allvar i år.

Mästarna Manchester City har faktiskt varit väldigt lugna på transfermarknaden. Den enda förvärvet man gjort klart med den engelska mittfältstalangen Jack Rodwell från Everton. En riktigt klok värvning tycker jag. En oerhörd talang med en stor bredd som bara kommer bli bättre. Ett plus att han är britt i en i övrigt obrittisk trupp. Däremot finns med mängder med rykten om spelare på väg ut men ingen namnkunnig har än så länge lämnat mästarna, vilket är lite märkligt då det knappast lär saknat intressenter för spelare för Edin Dzeko, Adam Johnson eller Nigel de Jong. Kan hända att de sitter på kontrakt som är så stora att de skrämmer presumtiva intressenter. Vad truppen i övrigt saknar känns lite svårt att sätta fingret på. Förmodligen den bredaste truppen bland lagen som rimligen ska vara med och slåss om titlar både i PL och Champions League.

Den andra Manchester-klubben, United, har heller inte värvat speciellt mycket. Den spelskicklige Shinji Kagawa har man plockat in från Dortmund tillsammans med Crewes anfallstalang Nick Powell. Man är däremot väldigt intresserade av fjolårets skyttekung från Arsenal - Robin van Persie. RvP har varit aktuell för de flesta toppklubbarna i Europa efter att han gjort klart att han inte ämnar förlänga med Arsenal. Hans kontrakt går ut nästa sommar och då säger den ekonomiska logiken att man bör sälja medans spelaren är het och under kontrakt. Dock säger ryktena att United bud har £10 M kvar till Arsenals värdering av van Persie på £25 M. Återstår att se vad det blir av denna soppa. United lär hursomhelst vara ruskigt revanschlystna efter att ha förlorat ligatiteln till sin bittra rival i sista omgången av ligan. Man hade kunnat göra en riktigt fin värvning i den brasilianska superalangen Lucas Moura men den affären gick i stöpet när pervorika Paris Saint-Germain trädde in i handlingen i affärens elfte timme och "stal" talangen mitt framför näsan på Sir Alex.

Och så har vi de senaste säsongernas problemlag Liverpool. Vare sig Kenny Dalglish eller Roy Hodgson fick fason på laget. Nu har lotten fallit på fjolårets succétränare Bredan Rogers. Han utförde verkligen stordåd med sitt Swansea som spelade ett spel som en nykomling inte ska kunna spela och komma undan med det levande. Rogers har gått ut tydligt med att han vill spela en 4-5-1-uppställning och kommer att forma truppen därefter. Hittills har man förstärkt truppen två talanger. Från Roma har Fabio Borini hämtats in för att förstärka anfallet. Och från Swansea har man hämtat in den lovande mittfältaren Joe Allen, en spelare som Rogers givetvis har bra koll på. Tappade spelare kan man konstatera att man släppt slitvargen Dick Kyut, argentinske vänsteryttern Maxi Rodriguez samt oroshärden Craig Bellamy. Alla tre är över 30 så man får anta att det är en del i en föryngringsprocess. Man kan fortfarande bli av med danske landslagsbacken Daniel Agger som Real Madrid verkar fast beslutna att knyta till sig. Det finns massor av talang i truppen och får man bara Steven Gerrard att hålla sig frisk så har man alla chanser att lägga det gågna säsongernas kräftgång till handlingarna fullt ut.

Arsenal har värvat riktigt intresant.Den rutinerade anfallaren Lukas Podolski har anslutit till truppen efter ett par säsonger i Köln. Det känns som om Podolski varit med sedan stenåldern i det tysta landslaget men det är bara det att han tidigt var en stor talang. En spelare som har både intelligensen och rappheten att passa in i Wengers spelidé. Vidare har Gunners förstärkt med den franske skytteligavinnaren i League 1 från förra säsongen - Olivier Giroud. En spelare som bryter mönstret för en offensiv Arsenalspelare i det att han är mer av en straffområdesspelare än en spelare som huserar runtomkring det. Tanken är väl att han ska kunna klara av det som Marouane Chamakh inte klarade av att leverera, alltså vara en boxspelare för de spelskickliga och kvicka mittfältarna att sätta in bollarna på för ett direkt avslut. Men för att ytterligare få in speed och teknik i truppen har Arsenal köpt den spanske landslagsmittfältaren Santi Cazorla från Malaga. Det är tre oerhört spännande värvningarn i min mening. Men det är också en nödvändighet med tanke på att man Arsenal ser ut att tappa förra säsongens bästa spelare i Robin van Persie. Som sagt går hans kontrakt ut nästa år och holländaren har hittills inte visat någon vilja att skriva på ett nytt kontrakt. Juventus såg länge ut att kunna knyta holländaren till sig men tröttnade till slut. Ett tag såg det ut som att Manchester City skulle kunna vara en tänkbar ny arbetsgivare för RvP men det rann ut i sanden det också. Nu senaste är det Manchester United som visar störst intresse, men det lär vara ganska långt mellan klubbarna i fråga om värderingen av spelaren. I övrigt känns det som att de unga brittiska mittfältarna i Theo Walcott, Aaron Ramsey och Alex Oxlade-Chamberlaine som kan ta ytterligare nästa steg i sina respektive karriärer, förutsatt att deras hälsa står dem bi.

Tottenham gjorde en riktigt stark säsong i fjol. En riktigt bred trupp som väl egentligen bara saknade en riktig striker. Största förändringen till denna säsong är dock inte på spelarsidan utan det att man har en ny träningar i Andres Villas-Boas. Harry "Houdini" Redknapp gjorde sig omöjlig med när han kom på kollisionskurs med klubbens direktion angående hans kontrakt. AVB lär vara ordentligt revanschsugen att få visa att hans misslyckade sejour i Chelsea bara var en tillfällighet. Den fina truppbredd man förfogar över har fått sig tunnats ut något i och med att ikonen Ledley King fått se sig besegrad av sin ständiga knäproblem och bli fotbollspensionär. Vidare har Niko Kranjcar, Steven Peinaar, Vedran Corluka och Emanuelle Adebayor lämnat laget. Adebayor var visserligen bara ett lån från Man City men ändå, en målfarlig och skicklig anfallare. In har man hämtat den belgiske mittbacken Jan Vertonghen från Ajax som förväntas stärka upp försvaret betydligt. Man har också köpt loss Gylfi Sigurdsson från Hoffenheim. Islänningen var utlånat till Swansea förra säsongen och slog igenom med buller och bång. Således var han hett villebråd på transfermarknaden under sommaren. Många antog att Sigurdsson skulle följa med sin tränare, Brendan Rogers, till Liverpool när det blev budgivningskrig om honom men så blev alltså icke fallet. Dock verkar det som om en av lagets största stjärnor Luka Modric kommer att lämna truppen för Real Madrid innan tranferfönstret stänger. Rykten är många och de är ihärdiga. Tottenham vill ha i runda slänga £40 M för sitt mittfältsgeni och Real har ännu inte velat hosta upp dessa summor. Modric vill själv lämna men klubbledningen är benhård. Betalar inte Real vad Tottenham begär blir det ingen övergång. I och med dessa turer kring Modric startas det rykten om vilken spelare Tottenham förväntas ta in i hans ställe. Stortalangen Yann M'Vila från Rennes har nämnts de senaste dagarna liksom Portos portugisiske landslagsmittfältare Joao Moutinho. Hur som helst är kombinationen Andres Villas-Boas och Tottenham en synnerligen spännande kombination. Kan Gareth Bale och Rafael van der Vaart upprepa och utöka sina fina insatser från förra säsongen? Blir spännande att se!

Det är djävulskt svårt att tippa utgången av ligan för denna säsong. Det är nu mer ganska många klubbar som har potential att kunna ses som uppriktiga och trovärdiga utmanare om titeln. Dessutom finns det gott om tid kvar för stora och intressanta affärer innan tranferfönstret slår igen. För mitt Newcastle känns det som om det kan bli svårt att svara upp med en lika stark säsong nu när alla vet vad de kan. Och att man inte gjort några större förstärkningar ännu gör inte sannolikheten att den femteplats eller bättre är troligt.

Galenskapen fortsätter...

  Jaha, då var det dags igen. Lite obehagligt att man precis skrev ett inlägg om ämnet men i alla fall. En 40-årig nynazist utförde en massaker i ett sihk-tempel i amerikanska Wisconsin. Michael Wade Page sköt bl a en polis flera gånger och blev till dödad av en polis efter att ett gisslandrama utvecklats. Page var tydligen känd bland i högerextrema kretsar och hade, som det verkar, också startat ett eget vit makt-band kallat End Apathy. 

  Wade lär ha haft en förflutet i den amerikanska armén där han uttryckt ganska grava rasistiska tankegångar om muslimer och andra minoriteter. Han ska ha talat med armékollegor om ett heligt raskrig som skulle utkämpas. Det finns en klassiskt begrepp inom vit makt-rörelsen som kallas för "RAHOWA" (RAcial HOly WAr) men det lilla jag orkat läsa mig till hittills står det inget om det är detta raskrig som Page menat. Kan ju lika gärna vara det heliga raskrig - helter skelter - som Charles Manson yrade om.

  Vapnet som Wade använde köptes lagligt vilket återigen givit den ständigt infekterade debatten om de liberala vapenlagarna i landet i Väst. När till och med republikaner som New Yorks borgmästare Michael Bloomberg kritiserar att lagarna är för slappa, då vet man att det är komplicerat och att frågan inte än simpel demokrat/republikan-fråga. Nu är visserligen Bloomberg en f.d demokrat men ändå.