FFF

Fotbollshelgens första match var på förhands ingen direkt kioskvältare. Wolves mot Swansea. Ett rejält bottenmöte. Wolves med fyra raka förluster bakom sig så inte ut att vara speciellt nära ett trendbrott. Swansea hade 2-0 fram till någonstans runt matchminut 82 eller 83. Efter hörna lyckades Kevin Doyle raka in en retur. Anfallet senare är det samme Doyle som, i ett för Wolves ovanligt vackert anfall, spelar bollen snett bakåt till framstörtande Jame O'Hara som kunde trycka in kvitteringen. Det blev en kioskvältare till slut. Annars var det på sitt sätt en intressant match så till vida att det var två mindre klubbar som på förhand tippas hålla till på de fem sista platserna. Men samtidigt har de två klubbarna helt skilda sätt att spela fotboll på. Traditionellt spelare de sämre lagen tillknäppt och med hjärta och fysik. Det är en bild som verkligen passar in på Wolves. Men Swansea däremot har en helt annan och rätt kul filosofi. Utöver den ensamme targetforwarden Graham är ingen av de anfallande spelarna över 170 cm. Tekniska, rappa och påhittiga yttrar som verkligen gav Wolves försvar en hel del att göra. Men det visade sig alltså att det är med vilja och beslutsamhet är av stor vikt i dagens allt mer tekniska fotboll. Wolves tränare Mick McCarthy var redan innan matchen hårt ansatt och det var inte direkt så att underläge 0-2 på hemmaplan gjorde saken lättare. Hemmapubliken var nästan kolerisk efter det andra målet i baken. Och man kunde konstatera att allt inte var frid och fröjd efter Wolves kvittering heller när McCarthy visade en "vad sa ni nu?"-attityd mot sin egen hemmapublik. Känns som att det comebacken till trots snart kommer att ske ett tränarbyte hos Wolves inom en inte allt för avlägsen framtid.

Andra matchen för dagen blev Newcastle mot Wigan St. James Park. Wigan försöker spela fotboll trots att man inte är en någon storklubb. Parallellen till Swansea finns att dra iom att Wigans nuvarande manager Roberto Martinez tidigare varit skipper för Swansea. Till dagens match återvände den livsfarlige anfallaren Hugo Rodallega till startelvan för gästerna. Och var också han som hade de bästa chanserna för Wigan i denna match. Eller de flesta i alla fall, för Moses skott får nog ses som den allra bästa målchansen. Men Tim Krul i Newcastle-målet gjorde en riktig fantomräddning när han med en hand kunde styra undan Moses kanon i början av första halvlek. Newcastle och Leon Best hade också en fin möjlighet i första halvlek men Wigans målväktare Al Habsi gjorde också han en fin räddning på Bests nick från nära håll. Det skulle dröja ända till den 80:e minuten innan matchens enda mål kom. Newcastles inhoppare Sylvain Marvaux fick bollen på högerkanten inne i Wigans straffområde. Han vände om och serverade sin landsman Yohan Cabayé med ett nätt pass bakåt. Cabayé satte bredsidan till och placera in den i bortre gaveln. Mycket vackert! Värt att notera från matchen i övrigt vad att Hatem Ben Arfa fick hela andra halvlek på sig att spela in sig i matchtempo igen. Det märks att han är spelsugen. Lite väl spelsugen kanske. Det var vid fler än ett tillfälle där han drar sin motståndare och ska sedan göra ytterligare dragningar men med motsatt resultat. Hade han släppt bollen lite tidigare till en lagkamrat hade det förmodligen varit bättre. Men han var betydligt bättre vän med bollen i denna match än senast. Hade faktiskt ett riktigt giftigt skott som tvingade Al Habsi till en halvfarlig utboxning. Får han bara spela av sig lite som det blir riktigt trevligt att se Ben Arfa spela fotboll.

Mina älskade skator har haft en helt otroligt bra början på säsongen genom att fortfarande vara obesegrade. Det har påpektas, helt korrekt, att trepoängarna varit mot betydligt sämre motstånd men det tycker jag inte är att nervärdera. Att man vinner de matcher man förväntas vinna är det knappt att de riktiga klarar av. Ännu mer talande för Newcastle fina form är att man lyckats spela oavgjort både mot Tottenham och Arsenal. Men det är klart att man inte förväntar sig att det ska bli segrar mot Manchesterklubbarna eller mot Chelsea och Liverpool. Får man med sig poäng från dessa matcher är bara det att betrakta som en smärre bragd.

Det är kul att kunna notera att med de nyförvärv som gjorts så har Newcastle återigen börja spela fotboll. Det är inte en massa långbollar längre, även om de förekommer. Både Tioté och Cabaye är ruskigt bekväma med bollen på mitten samtidigt som både Marveaux och Obertan kan bidra med liknande kvalitéer från sin kant. Jonás är som han är. Hans passningar och inlägg känns som det är rena lotteriet varje gång. Bäste fungerar det när han får dribbla sig ner mot kortlinjen och skicka in bollen på vinst och förlust framför mål. Han insatser i defensiven är så som vanligt hedervärda. Inte många yttermittfältare på denna nivå sliter så mycket som argentinaren i hemåtjobbet. Ett litet krux är det att Best inte riktigt har den där fina tekniken som mans kulle önska sig. Han har kraften och rörelseschemat att kunna vara en bra targetforward men det saknas en del bollkänsla för att man ska riktigt bra. Istället får man nöja sig med att han är bra i straffområdet när det gäller att komma till avslut så ofta som han ändå gör. Kollegan Demba Ba har tekniken och styrkan att vara bollmottagare i uppspelsfasen men han har en tendens att fall ur matcherna lite för ofta. Det kanske har att göra med att han fortfarande inte har matchtempot i kroppen fullt ut. Och Ameobi har en problembild som är en kombination av Best och Ba. Kan göra stormatcher med briljant teknisk exekution men matchen efter vara totalt hopplös med två träben med fotbollsskor på.

Kolla i halvtidspausen på Viasats studio där man fick se lite bilder från deras huvudmatch Aston Villa-WBA. Verkar ha varit en rätt sjuk match. Man upphör aldrig förvånas över ojämnheten i domarnas bedömningar i bland. Villas Alan Hutton höll på invalidisera WBA:s Shane Long med en helst vettlös tackling och fick inte ens ett gult kort för tacklingen. Sedan fick WBA straff och Villas Chris Herd rött kort efter att den assisterande domaren tyckt att Herd stämplat Jonas Olsson i magen efter en närkamp utanför spelet. Repriserna är inte helt behjälpliga med att bringa ljus till hela denna märkliga situation. Nåväl, straffen missades något så in i helsike av Chris Brunt. Tror att han skott var närmare inkast än mål. Nåväl, eftersom Villa redan ledde efter straffmål av Darren Bent gick de över till att spela på resultatet. Gick sådär. Normalt sett brukar man lägga extra stor omsorg på fasta situationer om man är en man mindre. Således blev det extra surt att ingen annan än Jonas Olsson kunde knoppa in en kvittering strax innan halvtidsvilan. I andra halvlek kunde så Paul Scharner avgöra för WBA efter ännu en hörnsituation.

Men om man ska återgå till domarkåren är det fullkomligt ofattbart att man inte ser till att få en mer enhetlig bedömning rakt över. Som spelare kan man nog ta att vissa domare håller lite olika nivå men man måste kunna begära att det inom samma domare ska kunna hålla samma nivå matchen igenom åt båda hållen. Allt annat är oacceptabelt. Och definitivt när det gäller den typen av tacklingar som Hutton gör. Det bara måste vara utvisning. Det finns inget annat alternativ. När man betänker att Evertons Jack Rodwell fick rött kort i Mersysidederbyt för en tackling som inte ens var i närheten av Huttons är det dags att fundera. Personligen var utvisningen mot Rodwell var totalt fel. Frispark men inget mer. FA måste ta tag i det här nu. Det är dags att man ser till att skydda både spelets fysiska sida samtidigt som man skyddar spelarnas hälsa¨

Dagens tredje och sista match var Liverpools drabbning med Norwich på hemma Anfield. På pappret en av omgångens säkraste hemmasegrar. Men Liverpool fick nöja sig med att inkassera en ensam pinne. Man hade lejondelen av spelet och chanserna och gjorde planenligt 1-0 genom den gamle Norwichspelaren Craig Bellamy i första halvlek. Liverpool hade en mängd målchanser att öka ut sin ledning men man gick bet antingen genom slarv eller att Norwich hade en viss Paul Ruddy mellan stolparna. Istället kunde i andra halvlek Norwich utjämna till 1-1 genom den nyinsatte Grant Holt. Holt hade bud på ett ledningsmål lite senare också men då gjorde Pepe Reina sitt jobb och räddade 'Pool från en förnedring. Lite skönt för Reina som får ta på sig Holts kvittering genom att missa sin utboxning totalt. Det är egentligen Reinas enda svaghet. På alla andra punkter är Reina en målvakt av yppersta världsklass, men luftspelet har han inte riktigt lyckats slipa till. Man bör också ge domaren Peter Walton en eloge för att han orkade med Luis Suarez ideliga gnällande genom hela matchen. Walton kunde gott ha skickat upp ett kort eller två. Det är så förbastat tråkigt att behöva se spelare bete sig som barnungar på det där viset. Humör är väl okej men när det blir hela tiden så fort ett domslut går dem emot är det lika bra att domaren ser till få slut på tjafset.

I morgon väntar ett upphausat Manchesterderby. Ska bli riktigt spännande att se vad det bli. Blev riktigt bra matcher förra säsongen.