Fattar fortfarande inte varför folk ständigt överskattar det svenska fotbollslandslaget. Bara för att vi har en dalande världsstjärna i Zlatan Ibrahimovic och en förbundskapten som vet hur man använder en halsduk. Och efter matchen igår måste känns fråga om överskattning ännu mer befogad. Ändå är rubrikerna bara om att Sverige nått en playoff-plats. Wee-fucken-who. Som om det inte satt så jävla långt inne. Som om det inte blev en tuff uddamålsviktoria som lika gärna kunde slutat med förlust som oavgjort. Lite ödmjukhet skulle ju inte skada. Och lyckades den store Ibra dra på sig ett gult kort efter en totalt omotiverad och sen tackling. Tack vare detta är han avstängd i tisdagens viktiga match mot Holland. Inte en kaptensmässigt uppträdande direkt. Och ett stor ett stort plus till det finska laget som lirade riktigt bra stundtals.
Började kolla på HBO:s miniserie om den amerikanske landsfadern John Adams i morse. Brukar alltid vara riktigt bra kvalité på HBO:s produktioner. John Adams är inget undantag. Men dessvärre är det en dialog som är så svulstig och pompös att jag får mjölksyra i skallen av att sträckkolla på serien. Sett två avsnitt av sju. Paul Giamatti gör huvudrollen bra och Laura Linney likaså som fru Adams. Men dialogen är som sagt så högtravande och känslosam att det är ganska mäktigt att se på. Men säkert en dröm för skådespelarna att sätta tänderna i.
Kollade på två bra filmer igår. Först ut var den klassiska "Carlito's Way" med Al Pacino i huvudrollen. Riktigt bra film. Sean Penn var med som kokainsnortande advokat. Den andra filmen blev "The Machinist". Christian Bale gick ner ruggiga mängder i vikt för att passa in som industriarbetaren som inte sovit på ett år. Psykologisk thriller som kryper under skinnet på en. En på alla sätt och vis obehaglig film. I positiv bemärkelse. Och det är rätt imponerande, eller i alla fall fascinerande att se Bales utmärglade kropp och att han lyckats förändra sig så till sin roll som Batman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar