Jävlar i min lilla låda vilken träningsvärk jag har idag! Sweet! Då är träning på rätt väg i alla fall.
De skulle ringa från Telia idag. Men icke. Lite irriterande men det är inte så mycket att lägga ner energi på egentligen. De ringer när de ringer.
Hade tänkt att jag skulle gå in i BF3-dimman under helgen och början av lovet men så har det inte riktigt blivit. Kan inte släppa studierna och bara "måste" göra klart mina uppgifter först. Så var inte det inte riktigt sist det begav sig med pluggandet. Antar att det bara är att acceptera sin arbetsiver antar jag.
Premier League är utan tvekan den bästa ligan! Kollade på Chelsea mot Arsenal idag. En riktigt bra match på förhand. Men den överträffade alla förväntningar jag hade, minst sagt. Det gäller nog för alla fotbollsintresserade skulle jag tro. För det blev en riktigt härlig och svängig match här både lagen ville vinna genom att göre fler mål än motståndare istället för att fokusera på att släppa in färre mål än sina motståndare. Mycket trevlig inställning tycker jag. Arsenal vann med 5-3 efter att Robin van Persie gjort hattrick. Han har varit rent hysterisk form den senaste månaden alltså. Lite extra kul var att det sista målet uppkom efter att John Terry halkat när han skulle jaga en hemåtpassning. Kul i den mening att Terry håller på att utredas för att ha gormat rasistiska tilllmälen i förlustmatchen mot QPR:s Anton Ferdinand. Den typen av människor förtjänar all olycka som kan tänkas hända dem. Dessutom har jag alltid haft svårt för Terry. Tycker att han är en smutsig spelare, plus att beter sig odisciplinerat utan för planen. Fylleorgier, stripbarsbesök samt att han satt på lagkamraters flickvänner. Det är inte främst på moraliska grunder som får mig att reagera, utan på att han drar med sig skit över sin klubb och sitt lag. Det är svagt. Och speciellt när han gjort är kapten för sitt klubblag och var kapten för landslaget när han satte på Wayne Bridge flickvän. Det visar på att han har totalt efterblivna prioriteringar. Hoppas att han fälls, om man sagt det som det påstås.
Mina klasskamrater ämnar ha någon form av klassfest på tisdag. Känns inte direkt lockande för egen del. Men har de kul så är det väl bara att köra på. Vill helst hålla mina verkligheter separata. Inte för att jag tycker att mina kurskamrater är efterblivna utan att jag har mer eller mindre noll intresse av att låta det ena bli det andra, så att säga. Det finns en distans som bör hållas. Andra agerar i motsatt riktning. De välkomnar den där intimiteten jag skyr. Bara att acceptera sakernas tillstånd.
lördag 29 oktober 2011
fredag 28 oktober 2011
Aah! Alas, the Lord is upon me!
Helg med efterföljande lov. So. Fucken. Great. Ska bli så skönt att det inte finns. Har varit nåt djävulskt trött och sliten de senaste veckorna.
Studierna går rätt bra faktiskt. Svenskan är det idel VG än så länge med påföljande lovord från läraren. Det är kul givetvis. Vad som gör mig lite mer vred är hur eldelen av studierna fortlöper. Det är väldigt lite struktur och väldigt fram och tillbaka. Kan vara för att det är en väldigt stor spridning av kunskap inom klassen. Nästan hälften av mina klasskamrater har redan läst dessa ämnen relativt nyligen eller arbetat med det. För dem är så klart kul med att testa många av de olika systemen som finns tillgängliga. För oss elanalfabeter är det betydligt mer komplicerat. Många av övningarna är bortanför vår kunskapsnivå och vi blir tvingade till att lösa mycket av det ad hoc, trial by error. Och för att TBE ska kunna vara användbart måste man har en viss kunskap om vad fan man pysslar med. Det har inte så många av oss.
Och idag höll jag på att få ett litet psykbryt på läraren. Eftersom jag inte missat några lektioner hade jag en övning kvar att göra. Jag skulle koppla in ett elskåp så att man kunde styra en motor med det. Detta har jag inte några förkunskaper om och vi har inte gått igenom sådana här saker mer än ytligt. Men jag hade i alla fall gluttat lite på schemaläsning för elinstallationer på egen hand innan. Men efter mycket om och män hade jag lyckats koppla in skiten som den skulle vara. Men då fick jag skit för att det inte var estetiskt snyggt. "Vad tror du kunden skulle säga om fick se detta?". Jag svarade lite irriterad "Vet inte, bryr mig ärlig talat inte. Motorn fungerar ju, var det inte det som var uppgiften?". Men det skulle tydligen se snyggt ut också. Vilken jävla tur att man hade fått reda på det innan. Men problemet är att man inte får någon information om vad man ska göra eller vilka kriterier eller förkunskaper man ska för att göra övningarna. Får jag kasst betyg på den uppgiften för att jag inte gjort något jag inte haft någon som helst aning om att jag skulle göra så ska det ta hus i helvete. Betyget blir säkerligen oförändrat men det är en ren principsak. Det känns lite löjeväckande att en del elever undviker dessa lektioner för att läraren lyckas röra till kunskapen de förvärvat vilket gör att både den kunskap de skaffat själva och den kunskap läraren förmedlar blir negerad.
Under lovet ska jag hursomhelst plugga som en galning så att inga lärare med blygsamma pedagogiska förmågor förinta mina kunskaper.
Ska byta bredbandsleverantör till Telia. Har Bredbandsbolaget men de har ingen lust att erbjuda VDSL2, vilket Telia har. Men när jag skulle beställa från Telia igår kunde de inte hitta den bredbandsanslutning jag har nu. Exakt vart den inte finns vet jag inte, bara att det är märkligt och att de får slita ont för att hitta orsaken till detta. De behöver hitta den så att de kan meddela BBB att jag ämnar byta leverantör, om jag fattat rätt. De ska höra av sig i morgon för att klargöra vad det är som händer egentligen. Får hoppas att det löser sig. Har också beställt bredbandstelefoni genom Telia samtidigt. Blev mycket billigare att ta det den vägen. Så nu har jag snart - hoppas jag - all telekommunikation hos en och samma leverantör. Återstår att se om det är bra eller dåligt.
Fick hem BF3 i går. Började lira single player-campaign. Blev sjukt imponderad! Har väntat i flera år på denna release och det verkar som om många av mina vildaste förhoppningar och fantasier kommer att infrias. Hoppas hinna klart single player-delen så att man kan ge sig ut och lira mot lite annat folk på nätet. BF2 var ju rätt meningslöst i SP, så där var det nästan uteslutande multiplayer som gällde. Ska jag gnälla lite så är det att det var rätt knövligt att installera. Man var tvungen att skaffa diverse konton i höger och vänstervarv till diverse tjänster, tjänster som inte var riktigt tillförlitliga skulle det visa sig. Så illa att de kraschade för de som skulle installera sina spel sent på eftermiddagen/kvällen. Kanske var det lite problem med att hantera den enorma trafik som genererats av alla febriga installationsförsök som gjordes världen över.
Träningen går framåt. Klarar fler och fler armhävningar för varje vecka utan att axlarna gnäller allt för mycket. Den smärta som jag får efter är mer av den där "sköna" träningsverken man får. Det är svårt att beskriva skillnaden mellan den och den "dåliga" smärtan jag får annars. Jag antar att det är andra muskler som aktiveras eller nåt. Sedan snubblade jag över en sida med en massa sköna uppslag på övningar man kan göra med den egna kroppen som motstånd. Och så det verkar det funka bättre med det upplägget jag testat med att fokusera på olika kroppsdelar på olika träningstillfällen. Musklerna får då fyra till fem dagar på sig att återhämta sig tillräckligt för att återigen brytas ner. Jag är nöjd om kan träna och slippa den elakartade smärtan. Om resultatet/progressionen fortsätter i en bråkdel av den utveckling är jag mer än glad. Nu är har jag i alla fall kommit längre i min träning utan problem än jag tidigare gjort. Jag har gjort tidsmässigt mer ambitiösa försök men de har i regel havererat med stor smärta och påtagliga besvär som följd. För att få lite konditionsträning har inga pauser mellan seten utan kör i övningar i cykler om tre set per cykel.
Studierna går rätt bra faktiskt. Svenskan är det idel VG än så länge med påföljande lovord från läraren. Det är kul givetvis. Vad som gör mig lite mer vred är hur eldelen av studierna fortlöper. Det är väldigt lite struktur och väldigt fram och tillbaka. Kan vara för att det är en väldigt stor spridning av kunskap inom klassen. Nästan hälften av mina klasskamrater har redan läst dessa ämnen relativt nyligen eller arbetat med det. För dem är så klart kul med att testa många av de olika systemen som finns tillgängliga. För oss elanalfabeter är det betydligt mer komplicerat. Många av övningarna är bortanför vår kunskapsnivå och vi blir tvingade till att lösa mycket av det ad hoc, trial by error. Och för att TBE ska kunna vara användbart måste man har en viss kunskap om vad fan man pysslar med. Det har inte så många av oss.
Och idag höll jag på att få ett litet psykbryt på läraren. Eftersom jag inte missat några lektioner hade jag en övning kvar att göra. Jag skulle koppla in ett elskåp så att man kunde styra en motor med det. Detta har jag inte några förkunskaper om och vi har inte gått igenom sådana här saker mer än ytligt. Men jag hade i alla fall gluttat lite på schemaläsning för elinstallationer på egen hand innan. Men efter mycket om och män hade jag lyckats koppla in skiten som den skulle vara. Men då fick jag skit för att det inte var estetiskt snyggt. "Vad tror du kunden skulle säga om fick se detta?". Jag svarade lite irriterad "Vet inte, bryr mig ärlig talat inte. Motorn fungerar ju, var det inte det som var uppgiften?". Men det skulle tydligen se snyggt ut också. Vilken jävla tur att man hade fått reda på det innan. Men problemet är att man inte får någon information om vad man ska göra eller vilka kriterier eller förkunskaper man ska för att göra övningarna. Får jag kasst betyg på den uppgiften för att jag inte gjort något jag inte haft någon som helst aning om att jag skulle göra så ska det ta hus i helvete. Betyget blir säkerligen oförändrat men det är en ren principsak. Det känns lite löjeväckande att en del elever undviker dessa lektioner för att läraren lyckas röra till kunskapen de förvärvat vilket gör att både den kunskap de skaffat själva och den kunskap läraren förmedlar blir negerad.
Under lovet ska jag hursomhelst plugga som en galning så att inga lärare med blygsamma pedagogiska förmågor förinta mina kunskaper.
Ska byta bredbandsleverantör till Telia. Har Bredbandsbolaget men de har ingen lust att erbjuda VDSL2, vilket Telia har. Men när jag skulle beställa från Telia igår kunde de inte hitta den bredbandsanslutning jag har nu. Exakt vart den inte finns vet jag inte, bara att det är märkligt och att de får slita ont för att hitta orsaken till detta. De behöver hitta den så att de kan meddela BBB att jag ämnar byta leverantör, om jag fattat rätt. De ska höra av sig i morgon för att klargöra vad det är som händer egentligen. Får hoppas att det löser sig. Har också beställt bredbandstelefoni genom Telia samtidigt. Blev mycket billigare att ta det den vägen. Så nu har jag snart - hoppas jag - all telekommunikation hos en och samma leverantör. Återstår att se om det är bra eller dåligt.
Fick hem BF3 i går. Började lira single player-campaign. Blev sjukt imponderad! Har väntat i flera år på denna release och det verkar som om många av mina vildaste förhoppningar och fantasier kommer att infrias. Hoppas hinna klart single player-delen så att man kan ge sig ut och lira mot lite annat folk på nätet. BF2 var ju rätt meningslöst i SP, så där var det nästan uteslutande multiplayer som gällde. Ska jag gnälla lite så är det att det var rätt knövligt att installera. Man var tvungen att skaffa diverse konton i höger och vänstervarv till diverse tjänster, tjänster som inte var riktigt tillförlitliga skulle det visa sig. Så illa att de kraschade för de som skulle installera sina spel sent på eftermiddagen/kvällen. Kanske var det lite problem med att hantera den enorma trafik som genererats av alla febriga installationsförsök som gjordes världen över.
Träningen går framåt. Klarar fler och fler armhävningar för varje vecka utan att axlarna gnäller allt för mycket. Den smärta som jag får efter är mer av den där "sköna" träningsverken man får. Det är svårt att beskriva skillnaden mellan den och den "dåliga" smärtan jag får annars. Jag antar att det är andra muskler som aktiveras eller nåt. Sedan snubblade jag över en sida med en massa sköna uppslag på övningar man kan göra med den egna kroppen som motstånd. Och så det verkar det funka bättre med det upplägget jag testat med att fokusera på olika kroppsdelar på olika träningstillfällen. Musklerna får då fyra till fem dagar på sig att återhämta sig tillräckligt för att återigen brytas ner. Jag är nöjd om kan träna och slippa den elakartade smärtan. Om resultatet/progressionen fortsätter i en bråkdel av den utveckling är jag mer än glad. Nu är har jag i alla fall kommit längre i min träning utan problem än jag tidigare gjort. Jag har gjort tidsmässigt mer ambitiösa försök men de har i regel havererat med stor smärta och påtagliga besvär som följd. För att få lite konditionsträning har inga pauser mellan seten utan kör i övningar i cykler om tre set per cykel.
lördag 22 oktober 2011
FFF
Fotbollshelgens första match var på förhands ingen direkt kioskvältare. Wolves mot Swansea. Ett rejält bottenmöte. Wolves med fyra raka förluster bakom sig så inte ut att vara speciellt nära ett trendbrott. Swansea hade 2-0 fram till någonstans runt matchminut 82 eller 83. Efter hörna lyckades Kevin Doyle raka in en retur. Anfallet senare är det samme Doyle som, i ett för Wolves ovanligt vackert anfall, spelar bollen snett bakåt till framstörtande Jame O'Hara som kunde trycka in kvitteringen. Det blev en kioskvältare till slut. Annars var det på sitt sätt en intressant match så till vida att det var två mindre klubbar som på förhand tippas hålla till på de fem sista platserna. Men samtidigt har de två klubbarna helt skilda sätt att spela fotboll på. Traditionellt spelare de sämre lagen tillknäppt och med hjärta och fysik. Det är en bild som verkligen passar in på Wolves. Men Swansea däremot har en helt annan och rätt kul filosofi. Utöver den ensamme targetforwarden Graham är ingen av de anfallande spelarna över 170 cm. Tekniska, rappa och påhittiga yttrar som verkligen gav Wolves försvar en hel del att göra. Men det visade sig alltså att det är med vilja och beslutsamhet är av stor vikt i dagens allt mer tekniska fotboll. Wolves tränare Mick McCarthy var redan innan matchen hårt ansatt och det var inte direkt så att underläge 0-2 på hemmaplan gjorde saken lättare. Hemmapubliken var nästan kolerisk efter det andra målet i baken. Och man kunde konstatera att allt inte var frid och fröjd efter Wolves kvittering heller när McCarthy visade en "vad sa ni nu?"-attityd mot sin egen hemmapublik. Känns som att det comebacken till trots snart kommer att ske ett tränarbyte hos Wolves inom en inte allt för avlägsen framtid.
Andra matchen för dagen blev Newcastle mot Wigan St. James Park. Wigan försöker spela fotboll trots att man inte är en någon storklubb. Parallellen till Swansea finns att dra iom att Wigans nuvarande manager Roberto Martinez tidigare varit skipper för Swansea. Till dagens match återvände den livsfarlige anfallaren Hugo Rodallega till startelvan för gästerna. Och var också han som hade de bästa chanserna för Wigan i denna match. Eller de flesta i alla fall, för Moses skott får nog ses som den allra bästa målchansen. Men Tim Krul i Newcastle-målet gjorde en riktig fantomräddning när han med en hand kunde styra undan Moses kanon i början av första halvlek. Newcastle och Leon Best hade också en fin möjlighet i första halvlek men Wigans målväktare Al Habsi gjorde också han en fin räddning på Bests nick från nära håll. Det skulle dröja ända till den 80:e minuten innan matchens enda mål kom. Newcastles inhoppare Sylvain Marvaux fick bollen på högerkanten inne i Wigans straffområde. Han vände om och serverade sin landsman Yohan Cabayé med ett nätt pass bakåt. Cabayé satte bredsidan till och placera in den i bortre gaveln. Mycket vackert! Värt att notera från matchen i övrigt vad att Hatem Ben Arfa fick hela andra halvlek på sig att spela in sig i matchtempo igen. Det märks att han är spelsugen. Lite väl spelsugen kanske. Det var vid fler än ett tillfälle där han drar sin motståndare och ska sedan göra ytterligare dragningar men med motsatt resultat. Hade han släppt bollen lite tidigare till en lagkamrat hade det förmodligen varit bättre. Men han var betydligt bättre vän med bollen i denna match än senast. Hade faktiskt ett riktigt giftigt skott som tvingade Al Habsi till en halvfarlig utboxning. Får han bara spela av sig lite som det blir riktigt trevligt att se Ben Arfa spela fotboll.
Mina älskade skator har haft en helt otroligt bra början på säsongen genom att fortfarande vara obesegrade. Det har påpektas, helt korrekt, att trepoängarna varit mot betydligt sämre motstånd men det tycker jag inte är att nervärdera. Att man vinner de matcher man förväntas vinna är det knappt att de riktiga klarar av. Ännu mer talande för Newcastle fina form är att man lyckats spela oavgjort både mot Tottenham och Arsenal. Men det är klart att man inte förväntar sig att det ska bli segrar mot Manchesterklubbarna eller mot Chelsea och Liverpool. Får man med sig poäng från dessa matcher är bara det att betrakta som en smärre bragd.
Det är kul att kunna notera att med de nyförvärv som gjorts så har Newcastle återigen börja spela fotboll. Det är inte en massa långbollar längre, även om de förekommer. Både Tioté och Cabaye är ruskigt bekväma med bollen på mitten samtidigt som både Marveaux och Obertan kan bidra med liknande kvalitéer från sin kant. Jonás är som han är. Hans passningar och inlägg känns som det är rena lotteriet varje gång. Bäste fungerar det när han får dribbla sig ner mot kortlinjen och skicka in bollen på vinst och förlust framför mål. Han insatser i defensiven är så som vanligt hedervärda. Inte många yttermittfältare på denna nivå sliter så mycket som argentinaren i hemåtjobbet. Ett litet krux är det att Best inte riktigt har den där fina tekniken som mans kulle önska sig. Han har kraften och rörelseschemat att kunna vara en bra targetforward men det saknas en del bollkänsla för att man ska riktigt bra. Istället får man nöja sig med att han är bra i straffområdet när det gäller att komma till avslut så ofta som han ändå gör. Kollegan Demba Ba har tekniken och styrkan att vara bollmottagare i uppspelsfasen men han har en tendens att fall ur matcherna lite för ofta. Det kanske har att göra med att han fortfarande inte har matchtempot i kroppen fullt ut. Och Ameobi har en problembild som är en kombination av Best och Ba. Kan göra stormatcher med briljant teknisk exekution men matchen efter vara totalt hopplös med två träben med fotbollsskor på.
Kolla i halvtidspausen på Viasats studio där man fick se lite bilder från deras huvudmatch Aston Villa-WBA. Verkar ha varit en rätt sjuk match. Man upphör aldrig förvånas över ojämnheten i domarnas bedömningar i bland. Villas Alan Hutton höll på invalidisera WBA:s Shane Long med en helst vettlös tackling och fick inte ens ett gult kort för tacklingen. Sedan fick WBA straff och Villas Chris Herd rött kort efter att den assisterande domaren tyckt att Herd stämplat Jonas Olsson i magen efter en närkamp utanför spelet. Repriserna är inte helt behjälpliga med att bringa ljus till hela denna märkliga situation. Nåväl, straffen missades något så in i helsike av Chris Brunt. Tror att han skott var närmare inkast än mål. Nåväl, eftersom Villa redan ledde efter straffmål av Darren Bent gick de över till att spela på resultatet. Gick sådär. Normalt sett brukar man lägga extra stor omsorg på fasta situationer om man är en man mindre. Således blev det extra surt att ingen annan än Jonas Olsson kunde knoppa in en kvittering strax innan halvtidsvilan. I andra halvlek kunde så Paul Scharner avgöra för WBA efter ännu en hörnsituation.
Men om man ska återgå till domarkåren är det fullkomligt ofattbart att man inte ser till att få en mer enhetlig bedömning rakt över. Som spelare kan man nog ta att vissa domare håller lite olika nivå men man måste kunna begära att det inom samma domare ska kunna hålla samma nivå matchen igenom åt båda hållen. Allt annat är oacceptabelt. Och definitivt när det gäller den typen av tacklingar som Hutton gör. Det bara måste vara utvisning. Det finns inget annat alternativ. När man betänker att Evertons Jack Rodwell fick rött kort i Mersysidederbyt för en tackling som inte ens var i närheten av Huttons är det dags att fundera. Personligen var utvisningen mot Rodwell var totalt fel. Frispark men inget mer. FA måste ta tag i det här nu. Det är dags att man ser till att skydda både spelets fysiska sida samtidigt som man skyddar spelarnas hälsa¨
Dagens tredje och sista match var Liverpools drabbning med Norwich på hemma Anfield. På pappret en av omgångens säkraste hemmasegrar. Men Liverpool fick nöja sig med att inkassera en ensam pinne. Man hade lejondelen av spelet och chanserna och gjorde planenligt 1-0 genom den gamle Norwichspelaren Craig Bellamy i första halvlek. Liverpool hade en mängd målchanser att öka ut sin ledning men man gick bet antingen genom slarv eller att Norwich hade en viss Paul Ruddy mellan stolparna. Istället kunde i andra halvlek Norwich utjämna till 1-1 genom den nyinsatte Grant Holt. Holt hade bud på ett ledningsmål lite senare också men då gjorde Pepe Reina sitt jobb och räddade 'Pool från en förnedring. Lite skönt för Reina som får ta på sig Holts kvittering genom att missa sin utboxning totalt. Det är egentligen Reinas enda svaghet. På alla andra punkter är Reina en målvakt av yppersta världsklass, men luftspelet har han inte riktigt lyckats slipa till. Man bör också ge domaren Peter Walton en eloge för att han orkade med Luis Suarez ideliga gnällande genom hela matchen. Walton kunde gott ha skickat upp ett kort eller två. Det är så förbastat tråkigt att behöva se spelare bete sig som barnungar på det där viset. Humör är väl okej men när det blir hela tiden så fort ett domslut går dem emot är det lika bra att domaren ser till få slut på tjafset.
I morgon väntar ett upphausat Manchesterderby. Ska bli riktigt spännande att se vad det bli. Blev riktigt bra matcher förra säsongen.
Andra matchen för dagen blev Newcastle mot Wigan St. James Park. Wigan försöker spela fotboll trots att man inte är en någon storklubb. Parallellen till Swansea finns att dra iom att Wigans nuvarande manager Roberto Martinez tidigare varit skipper för Swansea. Till dagens match återvände den livsfarlige anfallaren Hugo Rodallega till startelvan för gästerna. Och var också han som hade de bästa chanserna för Wigan i denna match. Eller de flesta i alla fall, för Moses skott får nog ses som den allra bästa målchansen. Men Tim Krul i Newcastle-målet gjorde en riktig fantomräddning när han med en hand kunde styra undan Moses kanon i början av första halvlek. Newcastle och Leon Best hade också en fin möjlighet i första halvlek men Wigans målväktare Al Habsi gjorde också han en fin räddning på Bests nick från nära håll. Det skulle dröja ända till den 80:e minuten innan matchens enda mål kom. Newcastles inhoppare Sylvain Marvaux fick bollen på högerkanten inne i Wigans straffområde. Han vände om och serverade sin landsman Yohan Cabayé med ett nätt pass bakåt. Cabayé satte bredsidan till och placera in den i bortre gaveln. Mycket vackert! Värt att notera från matchen i övrigt vad att Hatem Ben Arfa fick hela andra halvlek på sig att spela in sig i matchtempo igen. Det märks att han är spelsugen. Lite väl spelsugen kanske. Det var vid fler än ett tillfälle där han drar sin motståndare och ska sedan göra ytterligare dragningar men med motsatt resultat. Hade han släppt bollen lite tidigare till en lagkamrat hade det förmodligen varit bättre. Men han var betydligt bättre vän med bollen i denna match än senast. Hade faktiskt ett riktigt giftigt skott som tvingade Al Habsi till en halvfarlig utboxning. Får han bara spela av sig lite som det blir riktigt trevligt att se Ben Arfa spela fotboll.
Mina älskade skator har haft en helt otroligt bra början på säsongen genom att fortfarande vara obesegrade. Det har påpektas, helt korrekt, att trepoängarna varit mot betydligt sämre motstånd men det tycker jag inte är att nervärdera. Att man vinner de matcher man förväntas vinna är det knappt att de riktiga klarar av. Ännu mer talande för Newcastle fina form är att man lyckats spela oavgjort både mot Tottenham och Arsenal. Men det är klart att man inte förväntar sig att det ska bli segrar mot Manchesterklubbarna eller mot Chelsea och Liverpool. Får man med sig poäng från dessa matcher är bara det att betrakta som en smärre bragd.
Det är kul att kunna notera att med de nyförvärv som gjorts så har Newcastle återigen börja spela fotboll. Det är inte en massa långbollar längre, även om de förekommer. Både Tioté och Cabaye är ruskigt bekväma med bollen på mitten samtidigt som både Marveaux och Obertan kan bidra med liknande kvalitéer från sin kant. Jonás är som han är. Hans passningar och inlägg känns som det är rena lotteriet varje gång. Bäste fungerar det när han får dribbla sig ner mot kortlinjen och skicka in bollen på vinst och förlust framför mål. Han insatser i defensiven är så som vanligt hedervärda. Inte många yttermittfältare på denna nivå sliter så mycket som argentinaren i hemåtjobbet. Ett litet krux är det att Best inte riktigt har den där fina tekniken som mans kulle önska sig. Han har kraften och rörelseschemat att kunna vara en bra targetforward men det saknas en del bollkänsla för att man ska riktigt bra. Istället får man nöja sig med att han är bra i straffområdet när det gäller att komma till avslut så ofta som han ändå gör. Kollegan Demba Ba har tekniken och styrkan att vara bollmottagare i uppspelsfasen men han har en tendens att fall ur matcherna lite för ofta. Det kanske har att göra med att han fortfarande inte har matchtempot i kroppen fullt ut. Och Ameobi har en problembild som är en kombination av Best och Ba. Kan göra stormatcher med briljant teknisk exekution men matchen efter vara totalt hopplös med två träben med fotbollsskor på.
Kolla i halvtidspausen på Viasats studio där man fick se lite bilder från deras huvudmatch Aston Villa-WBA. Verkar ha varit en rätt sjuk match. Man upphör aldrig förvånas över ojämnheten i domarnas bedömningar i bland. Villas Alan Hutton höll på invalidisera WBA:s Shane Long med en helst vettlös tackling och fick inte ens ett gult kort för tacklingen. Sedan fick WBA straff och Villas Chris Herd rött kort efter att den assisterande domaren tyckt att Herd stämplat Jonas Olsson i magen efter en närkamp utanför spelet. Repriserna är inte helt behjälpliga med att bringa ljus till hela denna märkliga situation. Nåväl, straffen missades något så in i helsike av Chris Brunt. Tror att han skott var närmare inkast än mål. Nåväl, eftersom Villa redan ledde efter straffmål av Darren Bent gick de över till att spela på resultatet. Gick sådär. Normalt sett brukar man lägga extra stor omsorg på fasta situationer om man är en man mindre. Således blev det extra surt att ingen annan än Jonas Olsson kunde knoppa in en kvittering strax innan halvtidsvilan. I andra halvlek kunde så Paul Scharner avgöra för WBA efter ännu en hörnsituation.
Men om man ska återgå till domarkåren är det fullkomligt ofattbart att man inte ser till att få en mer enhetlig bedömning rakt över. Som spelare kan man nog ta att vissa domare håller lite olika nivå men man måste kunna begära att det inom samma domare ska kunna hålla samma nivå matchen igenom åt båda hållen. Allt annat är oacceptabelt. Och definitivt när det gäller den typen av tacklingar som Hutton gör. Det bara måste vara utvisning. Det finns inget annat alternativ. När man betänker att Evertons Jack Rodwell fick rött kort i Mersysidederbyt för en tackling som inte ens var i närheten av Huttons är det dags att fundera. Personligen var utvisningen mot Rodwell var totalt fel. Frispark men inget mer. FA måste ta tag i det här nu. Det är dags att man ser till att skydda både spelets fysiska sida samtidigt som man skyddar spelarnas hälsa¨
Dagens tredje och sista match var Liverpools drabbning med Norwich på hemma Anfield. På pappret en av omgångens säkraste hemmasegrar. Men Liverpool fick nöja sig med att inkassera en ensam pinne. Man hade lejondelen av spelet och chanserna och gjorde planenligt 1-0 genom den gamle Norwichspelaren Craig Bellamy i första halvlek. Liverpool hade en mängd målchanser att öka ut sin ledning men man gick bet antingen genom slarv eller att Norwich hade en viss Paul Ruddy mellan stolparna. Istället kunde i andra halvlek Norwich utjämna till 1-1 genom den nyinsatte Grant Holt. Holt hade bud på ett ledningsmål lite senare också men då gjorde Pepe Reina sitt jobb och räddade 'Pool från en förnedring. Lite skönt för Reina som får ta på sig Holts kvittering genom att missa sin utboxning totalt. Det är egentligen Reinas enda svaghet. På alla andra punkter är Reina en målvakt av yppersta världsklass, men luftspelet har han inte riktigt lyckats slipa till. Man bör också ge domaren Peter Walton en eloge för att han orkade med Luis Suarez ideliga gnällande genom hela matchen. Walton kunde gott ha skickat upp ett kort eller två. Det är så förbastat tråkigt att behöva se spelare bete sig som barnungar på det där viset. Humör är väl okej men när det blir hela tiden så fort ett domslut går dem emot är det lika bra att domaren ser till få slut på tjafset.
I morgon väntar ett upphausat Manchesterderby. Ska bli riktigt spännande att se vad det bli. Blev riktigt bra matcher förra säsongen.
Ingenting
Det känns som om den svenska politiken är på väg att lösas upp. Suddas ut. Vittra bort. I alla fall om man ska se till ideologiskt inriktad svensk politik. Det är så totalt befriat på innehåll att man inte vet om man ska skratta eller gråta åt eländet.
En del partiet som Socialdemokraterna och Centern har totalt tappat bort sig i sin ideologi men Miljöpartiet och Moderaterna medvetet gjort sig av med stora delar av "det ideologiska oket". Centern har visserligen en ny partiledare i Annie Löf men hon är djävulskt svår att komma åt. Hon brinner för både det ena och det andra, men man kommer aldrig riktigt till någon slutsats vad är hon egentligen brinner för. Kan prata i flera minuter utan att egentligen sagt något av substans. Det verkar som om hon försöker bygga sig en trovärdig image att sedan fylla med eventuellt innehåll. Sossarnas motsvarighet i Håkan Juholt är en själva personifikationen av ett politiskt ankare. Han kommer aldrig någonsin att bli mer populär än den dag han tillträdde som partiledare. Det känns nästan bättre om han hade blivit åtalad eftersom han då svårligen skulle kunna sitta kvar som partiledare för sossarna. Men nu åker han istället runt på vad som skulle kunna liknas vid ett segertåg. Problemet är att ingen annan ser det som ett sådant.
Miljöpartiet och Moderaterna däremot har rört sig mot mitten på ett synnerligen beslutsamt vis. Den image och förtroende man i Moderaterna lyckats bygga upp ska fungera som någon slags garant för framtida framgångar. Väldigt lite innehåll men det ser ju bra ut på håll i alla fall. Man blir lite fundersam på om folk är så korkade som man kan tro när man inte kan genomskåda den uppenbara lögnen om ansvarsfullhet. Handlingsförlamning och feghet är inte samma sak som ansvarsfullhet. Att vara aktiv eller passiv är inte synonymt med oansvarig och ansvarsfull. Det är att vara aktiv eller passiv i förhållande till situationen man befinner sig. Just nu behövs det satsningar och visioner som får människor att känna hopp, inte en massa floskler om budget utrymme och så vidare. Våra svenska finanser är goda så då kan man mycket väl gå med underskott under dessa svåra år. Det har man råd med. Ekonomin kollapsar inte för att man är aktiv i detta läge. Tvärtom. Det handlar om att gå stärkte ur problemen och göra det bästa av situationen. Befinner man sig inför ett enormt antal pensioneringar och samtidigt har en stor arbetslöshet är det rätt logiskt att man kanske ser till att denna övergång går så smidigt som möjligt genom att man utbildar den arbetskraft som kommer att behövas. Att så där utan den rätta kompetensen när väl saker och ting vänder är så oändligt mer kostsamt än vad utbildningsplatserna kostar. Samtidigt som det är ett enormt slöseri med både pengar och mänsklig existens att bara existera utanför arbetsstyrkan. Men enligt den moderata logiken är detta inte ansvarsfull politik. Att bara vänta in och låta problemen drabba en är däremot ansvarsfullt. Mycket märkligt.
Men för det handlar ju också så otroligt mycket om att ha en fungerande opposition också. Och det har vi knappast i skrivande stund. Vänsterpartiet står inför val av ny partiledare, Socialdemokraterna håller på att implodera och Miljöpartiet låter sig uppvaktas av Moderaterna. Det gör att man i någon sorts morbid nyfikenhet undrar hur det kan tänkas se ut i Sverige om ett år eller två.
En del partiet som Socialdemokraterna och Centern har totalt tappat bort sig i sin ideologi men Miljöpartiet och Moderaterna medvetet gjort sig av med stora delar av "det ideologiska oket". Centern har visserligen en ny partiledare i Annie Löf men hon är djävulskt svår att komma åt. Hon brinner för både det ena och det andra, men man kommer aldrig riktigt till någon slutsats vad är hon egentligen brinner för. Kan prata i flera minuter utan att egentligen sagt något av substans. Det verkar som om hon försöker bygga sig en trovärdig image att sedan fylla med eventuellt innehåll. Sossarnas motsvarighet i Håkan Juholt är en själva personifikationen av ett politiskt ankare. Han kommer aldrig någonsin att bli mer populär än den dag han tillträdde som partiledare. Det känns nästan bättre om han hade blivit åtalad eftersom han då svårligen skulle kunna sitta kvar som partiledare för sossarna. Men nu åker han istället runt på vad som skulle kunna liknas vid ett segertåg. Problemet är att ingen annan ser det som ett sådant.
Miljöpartiet och Moderaterna däremot har rört sig mot mitten på ett synnerligen beslutsamt vis. Den image och förtroende man i Moderaterna lyckats bygga upp ska fungera som någon slags garant för framtida framgångar. Väldigt lite innehåll men det ser ju bra ut på håll i alla fall. Man blir lite fundersam på om folk är så korkade som man kan tro när man inte kan genomskåda den uppenbara lögnen om ansvarsfullhet. Handlingsförlamning och feghet är inte samma sak som ansvarsfullhet. Att vara aktiv eller passiv är inte synonymt med oansvarig och ansvarsfull. Det är att vara aktiv eller passiv i förhållande till situationen man befinner sig. Just nu behövs det satsningar och visioner som får människor att känna hopp, inte en massa floskler om budget utrymme och så vidare. Våra svenska finanser är goda så då kan man mycket väl gå med underskott under dessa svåra år. Det har man råd med. Ekonomin kollapsar inte för att man är aktiv i detta läge. Tvärtom. Det handlar om att gå stärkte ur problemen och göra det bästa av situationen. Befinner man sig inför ett enormt antal pensioneringar och samtidigt har en stor arbetslöshet är det rätt logiskt att man kanske ser till att denna övergång går så smidigt som möjligt genom att man utbildar den arbetskraft som kommer att behövas. Att så där utan den rätta kompetensen när väl saker och ting vänder är så oändligt mer kostsamt än vad utbildningsplatserna kostar. Samtidigt som det är ett enormt slöseri med både pengar och mänsklig existens att bara existera utanför arbetsstyrkan. Men enligt den moderata logiken är detta inte ansvarsfull politik. Att bara vänta in och låta problemen drabba en är däremot ansvarsfullt. Mycket märkligt.
Men för det handlar ju också så otroligt mycket om att ha en fungerande opposition också. Och det har vi knappast i skrivande stund. Vänsterpartiet står inför val av ny partiledare, Socialdemokraterna håller på att implodera och Miljöpartiet låter sig uppvaktas av Moderaterna. Det gör att man i någon sorts morbid nyfikenhet undrar hur det kan tänkas se ut i Sverige om ett år eller två.
fredag 21 oktober 2011
Pappersproduktion!
Idag har man producerat papper! KTC förfogar över en pappersmaskin i miniatyr som vi får testköra med. Vi har fyra labbgrupper i klassen och vår grupp fick börja med att producera papper. De andra fick göra tidigare steg i processen som hade med kemikalier och annat att göra. Det verkar som om den labben vi fick var ganska okomplicerad, i jämförelse. Och vi lyckades också nästan ställa in pappersmaskinen perfekt. Vår lärare tycktes svårt imponerade och nämnde något att det skulle vara svårt att sätta annat än toppbetyg på oss för denna labb. Får se om han kommer ihåg det när det är dags att sätta betygen.
Ddamn
En på det hela taget bra vecka går mot sitt slut. Det mesta av skolarbetet är gjort så det är i princip bara att göra vad fan jag själv behagar!
Grupparbetet vi gjorde gick galant. Efter redovisningen gick så bra att vi fick högsta betyg. Och vi var den enda gruppen som fick det. Det är svårt att säga annat än att det var otroligt skönt. Kändes väl som att både arbete och redovisning gick bra men detta var över förväntan.
Elläran har gått från rätt intressant till riktigt kul. Mindre teori och mer praktik. Håller på med simulering av grundläggande PLC-programmering just nu. Djävulskt kul, måste jag säga. Känns inte som att det är skol"arbete" som det rör sig om utan något mycket roligare.
En annan grej som är positiv är att de saker som varit dåliga i en viss kurs nu har tagit upp till lämplig instans för att åtgärdas. Problemen har varit av identisk natur som de problem de tydligen haft tidigare, men de ansvariga har inte varit samma så det handlar, som väl är, inte så mycket om personkemi än otillräcklig styrning. Antar att det är en av nackdelarna med att gå en utbildning som bara har en tidigare årskull att stoltsera med.
Var väldigt huslig idag. Gjorde ren ljuslyktor från stearin. Det var inte helt och hållet enkelt men med rödhett vatten och ättiksprit blev det faktiskt rätt skapligt till slut. Passade också på att städa resten av lägenheten på eftermiddagen också när jag väl hade ångan uppe. Sedan gjorde jag klart det mesta av arbetet med ett referat för SFT. Fattas bara lite finjusteringar och lite bearbetning.
Och igår lyckades jag få min första P-bot. Glömde bort att jag hade parkerat på en avgiftsbelagd P-plats. Klantigt värre får jag lov att säga. Jag blev lite stressad av att det var så mycket trafik och rörelse att omkring mig att jag lyckades med konststycket att missa den tydliga skyltningen. 200 spänns bestraffning blev resultatet. Inte mycket att säga om. Bara att att betala och se till att det inte händer igen.
Grupparbetet vi gjorde gick galant. Efter redovisningen gick så bra att vi fick högsta betyg. Och vi var den enda gruppen som fick det. Det är svårt att säga annat än att det var otroligt skönt. Kändes väl som att både arbete och redovisning gick bra men detta var över förväntan.
Elläran har gått från rätt intressant till riktigt kul. Mindre teori och mer praktik. Håller på med simulering av grundläggande PLC-programmering just nu. Djävulskt kul, måste jag säga. Känns inte som att det är skol"arbete" som det rör sig om utan något mycket roligare.
En annan grej som är positiv är att de saker som varit dåliga i en viss kurs nu har tagit upp till lämplig instans för att åtgärdas. Problemen har varit av identisk natur som de problem de tydligen haft tidigare, men de ansvariga har inte varit samma så det handlar, som väl är, inte så mycket om personkemi än otillräcklig styrning. Antar att det är en av nackdelarna med att gå en utbildning som bara har en tidigare årskull att stoltsera med.
Var väldigt huslig idag. Gjorde ren ljuslyktor från stearin. Det var inte helt och hållet enkelt men med rödhett vatten och ättiksprit blev det faktiskt rätt skapligt till slut. Passade också på att städa resten av lägenheten på eftermiddagen också när jag väl hade ångan uppe. Sedan gjorde jag klart det mesta av arbetet med ett referat för SFT. Fattas bara lite finjusteringar och lite bearbetning.
Och igår lyckades jag få min första P-bot. Glömde bort att jag hade parkerat på en avgiftsbelagd P-plats. Klantigt värre får jag lov att säga. Jag blev lite stressad av att det var så mycket trafik och rörelse att omkring mig att jag lyckades med konststycket att missa den tydliga skyltningen. 200 spänns bestraffning blev resultatet. Inte mycket att säga om. Bara att att betala och se till att det inte händer igen.
måndag 17 oktober 2011
Magpie mosh!
Jävlar i min talg, vilken match Newcastle gjorde mot Tottenham igår! Det hela slutade 2-2, vilket får anses vara ett rättvist resultat men det var vägen dit som var så spännande. Tottenham hade fyra raka vinster innan matchen och Newcastles vinst mot Wolves senast var inte speciellt imponerande. Således kändes det lite så där innan matchen.
Det var ganska jämt fram till att Adebayor fälldes av en lite väl het Steven Taylor. Adebayor var ramlade lätt men straffen som följde var ganska självklar. van der Vaart gjorde inga misstag från 9 meter och Hotspur kunde gå till halvtidsvila med en 1-0-ledning.
Det dröjde bara ett par minuter av andra halvlek innan Jonas gjorde en av sina patenterade raider på sin kant och slog från kortlinjen ett för honom välriktat inlägg som Demba Ba störtade mot och lyckades forcera in bollen lite turligt. Bas avslut fastnade mellan dykande Brad Friedels knän som tog med sig bollen in i mål.
van der Vaart blev sedan rätt motvilligt utbytt mot den hale Jermaine Defoe. Ett lyckat byte skulle det visa sig. En passning från Parker hade adressat till Adebayor men den studsade över hans fot och hamnade perfekt hos en Defoe som kunde vända bort Ryan Taylor och avsluta med en distinkt vänstervrist i Kruls vänstra hörn. Lite tursam att bollen hamnade hos Defoe men vad han i sin tur gjorde hade ingenting med tur att göra. Hade Defoes förmåga varit lite mindre ojämn hade Tottenham förmodligen varit ett större lag. Newcastle jagade sedan en kvittering resten av matchen.
Hatem Ben Arfa gjorde sitt första framträdande i tävlingssammanhang sedan sina brutna vadben och mottogs som en hjälte av den svartvitrandiga hemmapubliken. Trollgubben Ben Arfa var väldigt företagsam och kreativ, men han fick ganska lite uträttat. Den lika älskade och hatade Shola Ameobi fick sedan en passning i djupled av Ryan Taylor och lät sin vänsterslägga tala med ett ruskigt hårt och välplacerat skott. Det var som om hela St James Park exploderade i ren eufori.
Det var fruktansvärt härligt att se vilken kämparglöd som Newcastle visade upp. För några säsonger sedan hade det varit elva gamnackar på planen om man legat under. Nu lyckades man ta sig tillbaka två gånger på ett väldigt inspirerande sätt. Båda lagen hade varsin finfin möjlighet att göra ett vinstmål, men det ville sig inte riktigt. 2-2 var väl ett resultat som var rättvist om man ska se hur matchen såg ut över 90 minuter. Tioté var som vanligt ett monster på mitten med massa viktiga brytningar. Cabaye bladade och gav. Det efter hans misstag som Taylor fällde Adebayor. Men när den franske mittfältaren väl fick komma rättvänd med bollen visade han prov på riktigt fint passningsspel. Nye ytterbacken Davide Santon fick också göra sin debut. Spelade med stora felmarginaler, så det är svårt att säga så mycket om hans insats. Han gjorde i alla fall inte bort sig, vilket i Newcastlekontext är ett godkänt betyg.
Det var ganska jämt fram till att Adebayor fälldes av en lite väl het Steven Taylor. Adebayor var ramlade lätt men straffen som följde var ganska självklar. van der Vaart gjorde inga misstag från 9 meter och Hotspur kunde gå till halvtidsvila med en 1-0-ledning.
Det dröjde bara ett par minuter av andra halvlek innan Jonas gjorde en av sina patenterade raider på sin kant och slog från kortlinjen ett för honom välriktat inlägg som Demba Ba störtade mot och lyckades forcera in bollen lite turligt. Bas avslut fastnade mellan dykande Brad Friedels knän som tog med sig bollen in i mål.
van der Vaart blev sedan rätt motvilligt utbytt mot den hale Jermaine Defoe. Ett lyckat byte skulle det visa sig. En passning från Parker hade adressat till Adebayor men den studsade över hans fot och hamnade perfekt hos en Defoe som kunde vända bort Ryan Taylor och avsluta med en distinkt vänstervrist i Kruls vänstra hörn. Lite tursam att bollen hamnade hos Defoe men vad han i sin tur gjorde hade ingenting med tur att göra. Hade Defoes förmåga varit lite mindre ojämn hade Tottenham förmodligen varit ett större lag. Newcastle jagade sedan en kvittering resten av matchen.
Hatem Ben Arfa gjorde sitt första framträdande i tävlingssammanhang sedan sina brutna vadben och mottogs som en hjälte av den svartvitrandiga hemmapubliken. Trollgubben Ben Arfa var väldigt företagsam och kreativ, men han fick ganska lite uträttat. Den lika älskade och hatade Shola Ameobi fick sedan en passning i djupled av Ryan Taylor och lät sin vänsterslägga tala med ett ruskigt hårt och välplacerat skott. Det var som om hela St James Park exploderade i ren eufori.
Det var fruktansvärt härligt att se vilken kämparglöd som Newcastle visade upp. För några säsonger sedan hade det varit elva gamnackar på planen om man legat under. Nu lyckades man ta sig tillbaka två gånger på ett väldigt inspirerande sätt. Båda lagen hade varsin finfin möjlighet att göra ett vinstmål, men det ville sig inte riktigt. 2-2 var väl ett resultat som var rättvist om man ska se hur matchen såg ut över 90 minuter. Tioté var som vanligt ett monster på mitten med massa viktiga brytningar. Cabaye bladade och gav. Det efter hans misstag som Taylor fällde Adebayor. Men när den franske mittfältaren väl fick komma rättvänd med bollen visade han prov på riktigt fint passningsspel. Nye ytterbacken Davide Santon fick också göra sin debut. Spelade med stora felmarginaler, så det är svårt att säga så mycket om hans insats. Han gjorde i alla fall inte bort sig, vilket i Newcastlekontext är ett godkänt betyg.
söndag 16 oktober 2011
Ack, helgade fotbollshelg!
Så skönt att det är slut med landslagstramset och att fotbollen på TV:n återigen spelas i England och i Premier League!
Igår var en det en diger samling matcher att avnjuta. Det hela började med riktig stormatch mellan Liverpool och Man Utd på den synnerligen legendariska arenan Anfield i Liverpool. Det är en av de riktiga höjdpunkterna för fotbollsälskare i allmänhet och för de båda lagens fans i synnerhet. Gårdagens storlag Liverpool mot dagens storlag Man Utd. Två lag som har svåra tragedier bakom sig. Liverpool med Hillsborough 1989 där 96 fans dog när de blev ihjälklämda på läktaren i en FA-cupmatch. Och Man Utd som förlorade åtta personer ur spelartruppen i Münchenkatastrofen 1958 när planet som laget färdades i kraschade. Det senaste mötet bjöd på besk stämning bland fansen med nidvisor om respektive lags tragedi.
Matchen igår var intressant på förhand på många sätt och vis. Liverpool kunde välkomna sin galjonsfigur Steven Gerrard tillbaka från start efter ett halvårs skadehelvete. Man Utd startade lite överraskande med Wayne Rooney på bänken. Liverpoolsonen har haft en rätt tråkig tid både på och utanför planen med en fader som arresterats för sin inblandning i spelskandal i Skottland och Wayne drog själv ner svarta rubriker med att bli utvisad i Englands kvalmatch mot Montenegro under veckan. Men lite förvånande så startade heller inte Javi Hernandez på topp. Alltså, två av sina starkaste offensiva pjäser utan för startelvan. Lite förbryllande, men samtidigt en liten extrakrydda för matchen. Som alltid är det intressant att det är två gamla sluga skottar till tränare som möts. Även om de både försökte spela ner just den delen innan matchen.
Som en riktig stormatch kräver blev det en del att snacka om efter matchen. En sak är att Steven Gerrard gjorde 1-0 till 'Pool på frispark nästan på ett identiskt sätt som i den förra matchen mellan lagen. Genom att bollen går igenom muren och i mål. Den här gången var Ryan Giggs som fick bära hundhuvudet då han som yttersta spelare i muren släppte bollen förbi sig genom att låten gå på insidan i muren. Det är anmärkningsvärt att en sådan rutinerad spelare låter sig göra ett sådan fatalt misstag. Och inte helt förvånande har han fått generöst med kritik för sitt agerande. Vad som också debatterats var den filmning/förstärkning av Charlie
Adam som gav Liverpool frispark till att börja med. Det är uppenbart att det inte borde varit frispark när man ser reprisen. Ferdinand är visserligen på en framstörtande Adam men beröringen är så liten och Adams fall så märkligt att det är ett under att domare Mariner gick på det. Nu kommer jag inte ihåg vilken match det var men Adam blev varnad i någon av de sina första matcher för Liverpool just för en illa utförd filmning, så han är på god väg att skaffa sig ett riktigt dåligt rykte. Han är redan ansedd att vara sätt smutsig i sitt fysiska spel och att han bör nog inte lägga "filmare" till den CV:n. På den lite mer trivsamma snackisarna var att Javi "Chicarito" Hernandez återigen blivit inbytt med stor framgång genom att kvittera Liverpools ledningsmål och fastställa slutresultatet till 1-1. Liverpool hade bud på ledningsmål i slutminutrarna genom en inbytt Jordan Henderson gånger två. Hans distansskott räddades vackert av De Gea och några minuter senare nickade Henderson över i ett fint anfall.
En annan tråkighet är att Utds Patrice Evra efter matchen anklagar Luis Suarez för att vid upprepade tillfällen fällt rasistiska kommentarer mot Evra under matchen. Man kunde efter en närkamp konstatera att det var en ganska häftig ordväxling mellan spelarna vid ett tillfälle i matchen. Det återstår att se vad det får för konsekvenser. Suarez är inte känd som någon speciellt sportslig spelare. Hans idoga filmande har redan börjat ge honom en ansenlig mängd högljudda fiender bland motståndarfans. Och man ska också komma ihåg att han hade en lång avstängning under sin tid i Ajax efter att ha bitit (!) en motståndare. Men man ska också ha i åtanke att Evra kommit med liknande anklagelser mot både motståndare och funktionärer utan att något av det kunnat styrkas. Hur som helst ska nu FA utreda händelsen.
1-1 får väl sägas vara ett relativt rättvist resultat. Matchen lär inte gå till historien som den bästa mellan lagen men det fanns en hel del hetta och bra tempo i spelet. Kul att notera att Man Utds unga målvaktslöfte så sakterliga börjat på att höja sitt spel efter en mer än lovligt svajig inledning med en del kostsamma misstag.
Ett annat Manchester-lag imponerar desto mer i PL. City tog igår en riktigt fin skalp genom att mosa Aston Villa med 4-1. Villa var innan matchen obesegrade men fick riktigt med smörj i matchen. Det var inget snack om saken. Det verkar som efter lite gnissel som om City-tränare Mancini börjar få fason på laget. Och fattas bara annat med tanke på vilka rent vulgära summor som spenderats på spelare de senaste säsongerna. Med Tevez avstängd och Agüerro skadad var det problembarnet Ballotelli som börjar på topp. Det verkar som om han börjar hitta sin plats i laget laget efter att han åter igen hamnade i målprotokollet. Engelsmännen Milner och Johnson såg också till att näta. Och även den belgiske backbjässen Vincent Kompany kunde noteras för ett mål. Det är kul om City kunde fortsätta som man börjat säsongen och bli trovärdiga hot mot Man Utd och Chelsea i kampen om liga titeln. På ett vis känns det som om det vore skönt om ännu ett miljonbygge havererar. Man vill ju nära den där bilden att det krävs mer än bara pengar för att skapa framgång. Men nu kan det ju faktiskt vara så att City hittat den där ingrediensen som krävs för att bli ett vinnande lag. Att de har truppen är ställt utom allt tvivel. Men liksom Liverpool har de saknat det där sista för att bli pålitliga vinnare, att kunna vinna tillräckligt många matcher utan att direkt imponera. Det är något som både Chelsea och Utd har kunnat gjort de säsonger som de stått som segrare. De där s.k. "programenliga segrarna". Men, som sagt, nu verkar det som om City har något på gång. Trots att en sådan stor spelare som Tevez bär sig illa åt och förpassat sig utanför truppen så klarar man ändå att samla sig samman och uppträda som ett lag. Det är stort.
Och kvällsmatchen igår blev ännu en intressant match, denna gång mellan Chelsea och Everton på Stamford Bridge i London. Chelsea har med sin nya tränare Villa Boas förändrat sitt sätt att spela efter många år med ett långsamt bollinnehavsfokuserat trillande. Nu är det ett betydligt mer direkt passningsspel som förordas. Mycket mindre spel utanför straffområdet i väntan på snitsiga kombinationer och instick. Nu ska det bollen in i straffområdet och där ska det finnas gott om spelare att pricka. Kan låta lite som Stokes recept men det är det inte alls. Där Stoke förlitar sig på styrka och tyngt förlitar sig Chelsea sig på snabbhet, teknik och rörelse för att ta sig fram. Men det ska gå snabbt. Det lutar lite mer åt hur de tyska storlagen spelar med sina illersnabba kontringar där man anfaller med många 100%-löpningar mot mål. Med andra ord ett mycket mer offensivt spel. Och mycket mer intressant och kul att titta på. Och mot Everton var det inget snack om saken. 3-0 hade man innan den inbytte greken Apostolos Vellios efter bara några sekunder på planen kunde reducera och fastställa resultatet till 3-1. Målskyttar för Chelsea blev John Terry, Daniel Sturridge och Ramires.
Igår var en det en diger samling matcher att avnjuta. Det hela började med riktig stormatch mellan Liverpool och Man Utd på den synnerligen legendariska arenan Anfield i Liverpool. Det är en av de riktiga höjdpunkterna för fotbollsälskare i allmänhet och för de båda lagens fans i synnerhet. Gårdagens storlag Liverpool mot dagens storlag Man Utd. Två lag som har svåra tragedier bakom sig. Liverpool med Hillsborough 1989 där 96 fans dog när de blev ihjälklämda på läktaren i en FA-cupmatch. Och Man Utd som förlorade åtta personer ur spelartruppen i Münchenkatastrofen 1958 när planet som laget färdades i kraschade. Det senaste mötet bjöd på besk stämning bland fansen med nidvisor om respektive lags tragedi.
Matchen igår var intressant på förhand på många sätt och vis. Liverpool kunde välkomna sin galjonsfigur Steven Gerrard tillbaka från start efter ett halvårs skadehelvete. Man Utd startade lite överraskande med Wayne Rooney på bänken. Liverpoolsonen har haft en rätt tråkig tid både på och utanför planen med en fader som arresterats för sin inblandning i spelskandal i Skottland och Wayne drog själv ner svarta rubriker med att bli utvisad i Englands kvalmatch mot Montenegro under veckan. Men lite förvånande så startade heller inte Javi Hernandez på topp. Alltså, två av sina starkaste offensiva pjäser utan för startelvan. Lite förbryllande, men samtidigt en liten extrakrydda för matchen. Som alltid är det intressant att det är två gamla sluga skottar till tränare som möts. Även om de både försökte spela ner just den delen innan matchen.
Som en riktig stormatch kräver blev det en del att snacka om efter matchen. En sak är att Steven Gerrard gjorde 1-0 till 'Pool på frispark nästan på ett identiskt sätt som i den förra matchen mellan lagen. Genom att bollen går igenom muren och i mål. Den här gången var Ryan Giggs som fick bära hundhuvudet då han som yttersta spelare i muren släppte bollen förbi sig genom att låten gå på insidan i muren. Det är anmärkningsvärt att en sådan rutinerad spelare låter sig göra ett sådan fatalt misstag. Och inte helt förvånande har han fått generöst med kritik för sitt agerande. Vad som också debatterats var den filmning/förstärkning av Charlie
Adam som gav Liverpool frispark till att börja med. Det är uppenbart att det inte borde varit frispark när man ser reprisen. Ferdinand är visserligen på en framstörtande Adam men beröringen är så liten och Adams fall så märkligt att det är ett under att domare Mariner gick på det. Nu kommer jag inte ihåg vilken match det var men Adam blev varnad i någon av de sina första matcher för Liverpool just för en illa utförd filmning, så han är på god väg att skaffa sig ett riktigt dåligt rykte. Han är redan ansedd att vara sätt smutsig i sitt fysiska spel och att han bör nog inte lägga "filmare" till den CV:n. På den lite mer trivsamma snackisarna var att Javi "Chicarito" Hernandez återigen blivit inbytt med stor framgång genom att kvittera Liverpools ledningsmål och fastställa slutresultatet till 1-1. Liverpool hade bud på ledningsmål i slutminutrarna genom en inbytt Jordan Henderson gånger två. Hans distansskott räddades vackert av De Gea och några minuter senare nickade Henderson över i ett fint anfall.
En annan tråkighet är att Utds Patrice Evra efter matchen anklagar Luis Suarez för att vid upprepade tillfällen fällt rasistiska kommentarer mot Evra under matchen. Man kunde efter en närkamp konstatera att det var en ganska häftig ordväxling mellan spelarna vid ett tillfälle i matchen. Det återstår att se vad det får för konsekvenser. Suarez är inte känd som någon speciellt sportslig spelare. Hans idoga filmande har redan börjat ge honom en ansenlig mängd högljudda fiender bland motståndarfans. Och man ska också komma ihåg att han hade en lång avstängning under sin tid i Ajax efter att ha bitit (!) en motståndare. Men man ska också ha i åtanke att Evra kommit med liknande anklagelser mot både motståndare och funktionärer utan att något av det kunnat styrkas. Hur som helst ska nu FA utreda händelsen.
1-1 får väl sägas vara ett relativt rättvist resultat. Matchen lär inte gå till historien som den bästa mellan lagen men det fanns en hel del hetta och bra tempo i spelet. Kul att notera att Man Utds unga målvaktslöfte så sakterliga börjat på att höja sitt spel efter en mer än lovligt svajig inledning med en del kostsamma misstag.
Ett annat Manchester-lag imponerar desto mer i PL. City tog igår en riktigt fin skalp genom att mosa Aston Villa med 4-1. Villa var innan matchen obesegrade men fick riktigt med smörj i matchen. Det var inget snack om saken. Det verkar som efter lite gnissel som om City-tränare Mancini börjar få fason på laget. Och fattas bara annat med tanke på vilka rent vulgära summor som spenderats på spelare de senaste säsongerna. Med Tevez avstängd och Agüerro skadad var det problembarnet Ballotelli som börjar på topp. Det verkar som om han börjar hitta sin plats i laget laget efter att han åter igen hamnade i målprotokollet. Engelsmännen Milner och Johnson såg också till att näta. Och även den belgiske backbjässen Vincent Kompany kunde noteras för ett mål. Det är kul om City kunde fortsätta som man börjat säsongen och bli trovärdiga hot mot Man Utd och Chelsea i kampen om liga titeln. På ett vis känns det som om det vore skönt om ännu ett miljonbygge havererar. Man vill ju nära den där bilden att det krävs mer än bara pengar för att skapa framgång. Men nu kan det ju faktiskt vara så att City hittat den där ingrediensen som krävs för att bli ett vinnande lag. Att de har truppen är ställt utom allt tvivel. Men liksom Liverpool har de saknat det där sista för att bli pålitliga vinnare, att kunna vinna tillräckligt många matcher utan att direkt imponera. Det är något som både Chelsea och Utd har kunnat gjort de säsonger som de stått som segrare. De där s.k. "programenliga segrarna". Men, som sagt, nu verkar det som om City har något på gång. Trots att en sådan stor spelare som Tevez bär sig illa åt och förpassat sig utanför truppen så klarar man ändå att samla sig samman och uppträda som ett lag. Det är stort.
Och kvällsmatchen igår blev ännu en intressant match, denna gång mellan Chelsea och Everton på Stamford Bridge i London. Chelsea har med sin nya tränare Villa Boas förändrat sitt sätt att spela efter många år med ett långsamt bollinnehavsfokuserat trillande. Nu är det ett betydligt mer direkt passningsspel som förordas. Mycket mindre spel utanför straffområdet i väntan på snitsiga kombinationer och instick. Nu ska det bollen in i straffområdet och där ska det finnas gott om spelare att pricka. Kan låta lite som Stokes recept men det är det inte alls. Där Stoke förlitar sig på styrka och tyngt förlitar sig Chelsea sig på snabbhet, teknik och rörelse för att ta sig fram. Men det ska gå snabbt. Det lutar lite mer åt hur de tyska storlagen spelar med sina illersnabba kontringar där man anfaller med många 100%-löpningar mot mål. Med andra ord ett mycket mer offensivt spel. Och mycket mer intressant och kul att titta på. Och mot Everton var det inget snack om saken. 3-0 hade man innan den inbytte greken Apostolos Vellios efter bara några sekunder på planen kunde reducera och fastställa resultatet till 3-1. Målskyttar för Chelsea blev John Terry, Daniel Sturridge och Ramires.
lördag 15 oktober 2011
Reprocreating retardation
Det där med sömn vore inte fel. Vet inte varför jag inte kan sova så mycket som jag skulle önska. Vaknade någon gång före åtta i morse och kunde inte för mitt liv somna om. Lade mig runt två inatt så det blev lite väl lite sömn. Fick en kvarts sömn under förmiddagen så det får kanske bli en dag av power naps idag.
Har mer eller mindre gjort klart grupparbetet. Eller i alla fall min egen del av den. På måndag ska skiten in i hur som helst. Och på tisdag blir det en muntlig redovisning på ämnet. Inget man ser fram emot direkt men det är väl bara att ta det för vad det är. Känner mig lite överambitiös med arbetet, vill hela tiden göra förändringar och justeringar att det inte är sant. Antar jag inte är så van vid arbetet i grupp. Eller att jag är nojjigare än mina gruppkollegor kanske. Får ta det lugnt så att det inte blir mitt arbete av alltsammans.
Kollade på "Fight Club" igår. En film som aldrig blir gammal. Sjukt bra manus och minst lika bra skådespelarinsatser från Edward Norton, Brad Pitt och Helena Bonham Carter. Och så hela storyn som är så där skönt cynisk och vriden. Kritiken mot konsumtionssamhället är rätt uppenbar. Likaså den när lätt homoerotiska stämningen som finns. Och så allt våld, så klart. Det blev ju lite skriverier om det när filmen släpptes. Men i vanlig ordning finns det allt för dåligt intellektuellt bemedlade personer med lite för mycket att säga till om i dessa frågor. Det en mängd nyanser och metaforer att finna om man bara inte stirrar sig blind på att det är en massa slagsmål mellan män med bar överkropp. Jag har själv inte läst boken av Chuck Palahnuik som filmen är baserad på, men man blir lite nyfiken på den. Det är alltid kul att se sådana här filmer flera gånger eftersom det blir lite grann som en ny film när sanningen uppenbarar sig. Som i Sixth Sense och The Machinist ungefär. Som den kultrulle som den är så var den inte någon större hit när den gick upp på bio men fick ett enormt genomslag när den släpptes på DVD/video. Och det verkar som om den får ett allt bättre rykte ju längre tiden går.
Skulle kolla på skräckthrillern Faces in the Crowd i går också. Men det slutade med att jag stängde av eftersom jag efter drygt 40 minuter hade enorma svårigheter med att hålla mig vaken. Och det är väl ett betyg som passar filmen rätt bra. Tyckte att upplägget verkade rätt fräckt med en kvinna som fått en seriemördare efter sig efter att ha bevittnat ett av hans dåd. Men i samma veva ramlar hon av en bro och sopar i skallen vilket i sin tur leder till att hon inte känner igen människors ansikten. Mila Jovovich spelar huvudrollen och hennes insats ligger väl ungefär i linje med vad kan förvänta sig av henne. Inte imponerande men heller inte uselt. Däremot är dialogen rätt risig och hennes skådespelarkollegor gör väl ingen annan människa nämnvärt glad.
Har börjar få ordning på multifjärren nu. HDMI-switchen har vållat mig en del huvudbry men nu är även den inlemmad i min fjärren. Dock är det betydligt svårare att få ordning på styrningen av mina NEXA-enheter. Vet inte om det kanske är en annan typ av signal eller nåt. Får ta och luska i det. Hursomhelst har jag testat att göra ett "Titta på film"-makro som verkar lovande.
Vi har börjar pilla lite mer praktiskt med el på KTC nu. Verkligen behövligt för egen del. Den teoretiska delen som vi pillat med hittills har gått rätt skapligt men man märkte nu att de som läst el tidigare har ett enormt försprång jämfört med oss "andra". Att läsa kopplningsscheman och koppla trefas och liknande är inte något jag överhuvudtaget pysslat med förr. Eller jo, lite grann kopplades det väl när man läste fysik i skolan för typ hundra år sedan. Men det vi pysslat med de senaste lektionerna är ljusår från vad gjordes i skolan tidigare. Här kommer det behövas mycket nötande och pillande. Blev rekommenderad en bok i ämnen men den och tillhörande övningshäfte gick på över femhundra spänn. Ska kolla om det inte går att få låna ett ex av boken tills vidare. Men jag måste ändå säga att det är rätt skönt att slå om en brytare och se att lampsaten faktiskt lyser! Den grupp som jag "hamnat" i de senaste lektionerna har varit med andra el-analfabeter och tillika äldre medlemmar av gruppen. Lite full i fniss blir man när man måste be en osnuten 19-åring om hjälp när man kört fast och står och kliar sig. Men man kan inte vara så stolt, kunskapen man får är den samma i alla fall. Jaja, det kommer väl gå vägen detta också.
Har sedan någon månad tillbaka börjar med lite enklare styrketräning med armhävningar, crunches, utfall osv. Det har gått bra, faktiskt. Märkt att speciellt armhävningsdelen har utvecklas bra. Men nu har det börjar krångla med axlarna igen. Eller högeraxeln, snarare. Lite ironiskt att den del av kroppen helst vill bygga upp för att slippa problem nu har problem för att man försöker bygga upp den. Får ta och snacka med en doktor om detta (igen). Kan inte hålla på så här längre. Jag är ganska säker på att det har någonting att göra med de skador jag ådrog mig när jag slog axeln ur led samtidigt bröt nyckelbenet efter en vurpa i skidbacken. Det där nyckelbenet hade några år tidigare fått sig en en fraktur efter en frontalkollision med en klasskamrat på gympan som var mycket längre och större än mig. Nåväl, det är skönt att veta att går att påverka såpass mycket så pass snabbt. Någon större mängd muskler lär det knappast ha blivit men det är ju styrkan och tåligheten jag är ute efter. Volym är i sig inget jag prioriterar.
Har mer eller mindre gjort klart grupparbetet. Eller i alla fall min egen del av den. På måndag ska skiten in i hur som helst. Och på tisdag blir det en muntlig redovisning på ämnet. Inget man ser fram emot direkt men det är väl bara att ta det för vad det är. Känner mig lite överambitiös med arbetet, vill hela tiden göra förändringar och justeringar att det inte är sant. Antar jag inte är så van vid arbetet i grupp. Eller att jag är nojjigare än mina gruppkollegor kanske. Får ta det lugnt så att det inte blir mitt arbete av alltsammans.
Kollade på "Fight Club" igår. En film som aldrig blir gammal. Sjukt bra manus och minst lika bra skådespelarinsatser från Edward Norton, Brad Pitt och Helena Bonham Carter. Och så hela storyn som är så där skönt cynisk och vriden. Kritiken mot konsumtionssamhället är rätt uppenbar. Likaså den när lätt homoerotiska stämningen som finns. Och så allt våld, så klart. Det blev ju lite skriverier om det när filmen släpptes. Men i vanlig ordning finns det allt för dåligt intellektuellt bemedlade personer med lite för mycket att säga till om i dessa frågor. Det en mängd nyanser och metaforer att finna om man bara inte stirrar sig blind på att det är en massa slagsmål mellan män med bar överkropp. Jag har själv inte läst boken av Chuck Palahnuik som filmen är baserad på, men man blir lite nyfiken på den. Det är alltid kul att se sådana här filmer flera gånger eftersom det blir lite grann som en ny film när sanningen uppenbarar sig. Som i Sixth Sense och The Machinist ungefär. Som den kultrulle som den är så var den inte någon större hit när den gick upp på bio men fick ett enormt genomslag när den släpptes på DVD/video. Och det verkar som om den får ett allt bättre rykte ju längre tiden går.
Skulle kolla på skräckthrillern Faces in the Crowd i går också. Men det slutade med att jag stängde av eftersom jag efter drygt 40 minuter hade enorma svårigheter med att hålla mig vaken. Och det är väl ett betyg som passar filmen rätt bra. Tyckte att upplägget verkade rätt fräckt med en kvinna som fått en seriemördare efter sig efter att ha bevittnat ett av hans dåd. Men i samma veva ramlar hon av en bro och sopar i skallen vilket i sin tur leder till att hon inte känner igen människors ansikten. Mila Jovovich spelar huvudrollen och hennes insats ligger väl ungefär i linje med vad kan förvänta sig av henne. Inte imponerande men heller inte uselt. Däremot är dialogen rätt risig och hennes skådespelarkollegor gör väl ingen annan människa nämnvärt glad.
Har börjar få ordning på multifjärren nu. HDMI-switchen har vållat mig en del huvudbry men nu är även den inlemmad i min fjärren. Dock är det betydligt svårare att få ordning på styrningen av mina NEXA-enheter. Vet inte om det kanske är en annan typ av signal eller nåt. Får ta och luska i det. Hursomhelst har jag testat att göra ett "Titta på film"-makro som verkar lovande.
Vi har börjar pilla lite mer praktiskt med el på KTC nu. Verkligen behövligt för egen del. Den teoretiska delen som vi pillat med hittills har gått rätt skapligt men man märkte nu att de som läst el tidigare har ett enormt försprång jämfört med oss "andra". Att läsa kopplningsscheman och koppla trefas och liknande är inte något jag överhuvudtaget pysslat med förr. Eller jo, lite grann kopplades det väl när man läste fysik i skolan för typ hundra år sedan. Men det vi pysslat med de senaste lektionerna är ljusår från vad gjordes i skolan tidigare. Här kommer det behövas mycket nötande och pillande. Blev rekommenderad en bok i ämnen men den och tillhörande övningshäfte gick på över femhundra spänn. Ska kolla om det inte går att få låna ett ex av boken tills vidare. Men jag måste ändå säga att det är rätt skönt att slå om en brytare och se att lampsaten faktiskt lyser! Den grupp som jag "hamnat" i de senaste lektionerna har varit med andra el-analfabeter och tillika äldre medlemmar av gruppen. Lite full i fniss blir man när man måste be en osnuten 19-åring om hjälp när man kört fast och står och kliar sig. Men man kan inte vara så stolt, kunskapen man får är den samma i alla fall. Jaja, det kommer väl gå vägen detta också.
Har sedan någon månad tillbaka börjar med lite enklare styrketräning med armhävningar, crunches, utfall osv. Det har gått bra, faktiskt. Märkt att speciellt armhävningsdelen har utvecklas bra. Men nu har det börjar krångla med axlarna igen. Eller högeraxeln, snarare. Lite ironiskt att den del av kroppen helst vill bygga upp för att slippa problem nu har problem för att man försöker bygga upp den. Får ta och snacka med en doktor om detta (igen). Kan inte hålla på så här längre. Jag är ganska säker på att det har någonting att göra med de skador jag ådrog mig när jag slog axeln ur led samtidigt bröt nyckelbenet efter en vurpa i skidbacken. Det där nyckelbenet hade några år tidigare fått sig en en fraktur efter en frontalkollision med en klasskamrat på gympan som var mycket längre och större än mig. Nåväl, det är skönt att veta att går att påverka såpass mycket så pass snabbt. Någon större mängd muskler lär det knappast ha blivit men det är ju styrkan och tåligheten jag är ute efter. Volym är i sig inget jag prioriterar.
fredag 14 oktober 2011
En blir så trött...
Det är inte så lite jävla tragiskt att behöva se och läsa all skit om Håkan Juholt och hans satans bostadsaffärer. Man kan bli innerligt trött för så oändligt mycket mindre.
Det är det är ju inte bara Juholt som krisar. Det är hela den svenska arbetarrörelsen som återigen är satt i gungning av sina företrädares ofattbart dåliga omdöme. Det verkar inte som om den senaste härvan är kriminell i någon juridisk mening med tanke på att förundersökningen lagts ner. Men det är ett ganska klart brott mot alla regler som brukar betecknas som oskrivna.
Det som jag personligen reagerar på i sådana här personer är att ofta är så korkade grejer som uppdagas. Det känns som om personer som för det första har tillräckligt stor inkomst till att börja med inte ska behöva fiffla och sno åt sig pengar och fördelar till att börja. Och sedan är detta personer som antas besitta en visst mått av intelligens som den vanlige väljaren skattar som något högre än den egna. För ingen sätter väl rimligen personer som anser vara idioter till makten om man kan undvika det. Med andra ord känns dessa överträdelser och excesser så otroligt osannolika. Det ska inte behöva hända.
Om jag själv vore en riksdagspolitiker och blev utsatt för potentiell granskning skulle min självbevarelsedrift göra att jag skulle undvika allt som ens skulle kunna påstås vara omdömesmässiga gråzoner. Hur kul kan det egentligen vara att vara i Juholts skor i dessa dagar? Att behöva bli sedd som ännu en av dessa iglar som berikar sig själv och de egna. Och det borde väl inte komma som någon direkt nyhet att detta är rena julafton för all typ av media. Och inte minst för de politiska motståndarna. Och än värre om man företräder ett parti som ska verka för den vanliga människan.
Vilket leder oss in på den andra anledningen till varför man som normalt funtad människa i liknande situation skulle undvika gråzoner. Att man har ett uppdrag och ämbete att hedra. Man är vald till något och med det kommer det ett stort ansvar. Och i allra högsta grad om man är en statsministerskandidat. Då bär man ganska många människors förhoppningar och förtroende på sina axlar. Varje sak man gör, varje stavelse som kommer från dig berör en stor mängd människor. Och att i ett sådant förhållande inte se till att ens affärer är i ordning är bara patetiskt.
Men samtidigt känns det som om de olika partierna måste se till att undersöka och skärpa kontrollen av sina företrädare innan det blir sådana här tråkigheter. Om en reporter utan värre problem kan uppdaga dylika allvarliga missförhållanden så borde det verkligen inte vara svårare för en partifunktionär att kunna hitta problemet och kunna avvärja en skandal genom att påtala det för sina överordnade. Och jag tycker inte att en seriös politiker inte skulle kunna säga nej till att underkasta sig en sådan kontroll heller. För man bör rimligen sätta partiet framför sig själv i en sådan situation.
Och i Juholts fall är det bara en av många rätt knepiga saker om hänt sedan hans tillträde som partiledare för Socialdemokraterna. Han har gjort en mängd yviga utspel men har nästan fått ta till reträtten varje gång efter ett par dagar. Det senaste är den härdsmälta där Imar Reepalu och Morgan Johansson kom med det sällsynt korkade förslaget att man i praktiken skulle ge invandrare ett slags B-medborgarskap som i princip innebär att man blir utvisad om man blir dömd för ett allvarligt brott. Detta förslag skulle tydligen fått grönt ljus från någon i Juholts läger men nu nekar Juholt att han personligen skulle ha gett detta förslag sin välsignelse. Inte direkt förtroendegivande beteende från ett parti som vill vara regeringsmässigt valet 2014.
Problemet med hela denna förbannade sörja är att det inte finns någon enkel och uppenbar lösning. Att Juholt skulle avgå är inte så självklart om man ser till vad som finns att sätta i hans ställe. Och det säger mer om än hur dåligt ställt det är med kandidater än allvaret i hans felande. Hade det funnits ett alternativ till Juholt hade jag välkomnat hans avgång med glädjetårar i mina ögon, men nu känns det som det blir skit hur man än vrider och vänder på det. Man måste ju komma ihåg att Juholt stod rätt långt ner på listan av de personer som faktiskt tillfrågades om de kunde ställa upp som partiledare efter att Mona Sahlin avgick. Och det är väl inte så värst sannolikt att de har ändrat uppfattning i denna fråga. Man hoppas ju att någon av dem känner att partiet behöver dem nu och man ser till att "ta en för laget". För som det är nu så är Håkan Juholt en belastnings för partiet. Det är en lång väg för honom att vandra innan man ens med god vilja kan se honom som en tillgång igen.
Det är det är ju inte bara Juholt som krisar. Det är hela den svenska arbetarrörelsen som återigen är satt i gungning av sina företrädares ofattbart dåliga omdöme. Det verkar inte som om den senaste härvan är kriminell i någon juridisk mening med tanke på att förundersökningen lagts ner. Men det är ett ganska klart brott mot alla regler som brukar betecknas som oskrivna.
Det som jag personligen reagerar på i sådana här personer är att ofta är så korkade grejer som uppdagas. Det känns som om personer som för det första har tillräckligt stor inkomst till att börja med inte ska behöva fiffla och sno åt sig pengar och fördelar till att börja. Och sedan är detta personer som antas besitta en visst mått av intelligens som den vanlige väljaren skattar som något högre än den egna. För ingen sätter väl rimligen personer som anser vara idioter till makten om man kan undvika det. Med andra ord känns dessa överträdelser och excesser så otroligt osannolika. Det ska inte behöva hända.
Om jag själv vore en riksdagspolitiker och blev utsatt för potentiell granskning skulle min självbevarelsedrift göra att jag skulle undvika allt som ens skulle kunna påstås vara omdömesmässiga gråzoner. Hur kul kan det egentligen vara att vara i Juholts skor i dessa dagar? Att behöva bli sedd som ännu en av dessa iglar som berikar sig själv och de egna. Och det borde väl inte komma som någon direkt nyhet att detta är rena julafton för all typ av media. Och inte minst för de politiska motståndarna. Och än värre om man företräder ett parti som ska verka för den vanliga människan.
Vilket leder oss in på den andra anledningen till varför man som normalt funtad människa i liknande situation skulle undvika gråzoner. Att man har ett uppdrag och ämbete att hedra. Man är vald till något och med det kommer det ett stort ansvar. Och i allra högsta grad om man är en statsministerskandidat. Då bär man ganska många människors förhoppningar och förtroende på sina axlar. Varje sak man gör, varje stavelse som kommer från dig berör en stor mängd människor. Och att i ett sådant förhållande inte se till att ens affärer är i ordning är bara patetiskt.
Men samtidigt känns det som om de olika partierna måste se till att undersöka och skärpa kontrollen av sina företrädare innan det blir sådana här tråkigheter. Om en reporter utan värre problem kan uppdaga dylika allvarliga missförhållanden så borde det verkligen inte vara svårare för en partifunktionär att kunna hitta problemet och kunna avvärja en skandal genom att påtala det för sina överordnade. Och jag tycker inte att en seriös politiker inte skulle kunna säga nej till att underkasta sig en sådan kontroll heller. För man bör rimligen sätta partiet framför sig själv i en sådan situation.
Och i Juholts fall är det bara en av många rätt knepiga saker om hänt sedan hans tillträde som partiledare för Socialdemokraterna. Han har gjort en mängd yviga utspel men har nästan fått ta till reträtten varje gång efter ett par dagar. Det senaste är den härdsmälta där Imar Reepalu och Morgan Johansson kom med det sällsynt korkade förslaget att man i praktiken skulle ge invandrare ett slags B-medborgarskap som i princip innebär att man blir utvisad om man blir dömd för ett allvarligt brott. Detta förslag skulle tydligen fått grönt ljus från någon i Juholts läger men nu nekar Juholt att han personligen skulle ha gett detta förslag sin välsignelse. Inte direkt förtroendegivande beteende från ett parti som vill vara regeringsmässigt valet 2014.
Problemet med hela denna förbannade sörja är att det inte finns någon enkel och uppenbar lösning. Att Juholt skulle avgå är inte så självklart om man ser till vad som finns att sätta i hans ställe. Och det säger mer om än hur dåligt ställt det är med kandidater än allvaret i hans felande. Hade det funnits ett alternativ till Juholt hade jag välkomnat hans avgång med glädjetårar i mina ögon, men nu känns det som det blir skit hur man än vrider och vänder på det. Man måste ju komma ihåg att Juholt stod rätt långt ner på listan av de personer som faktiskt tillfrågades om de kunde ställa upp som partiledare efter att Mona Sahlin avgick. Och det är väl inte så värst sannolikt att de har ändrat uppfattning i denna fråga. Man hoppas ju att någon av dem känner att partiet behöver dem nu och man ser till att "ta en för laget". För som det är nu så är Håkan Juholt en belastnings för partiet. Det är en lång väg för honom att vandra innan man ens med god vilja kan se honom som en tillgång igen.
onsdag 12 oktober 2011
Undrens tid
Ja, jävlar. Undrens tid är alltså inte förbi. Otroligt att Sverige lyckades vinna mot Holland med 3-2 igår. Visserligen var väl holländarnas försvar inte direkt jätteimponerande men mediokra försvar brukar vara nog så svårt för Sverige vanligtvis. Kul att det gick bra utan Zlatan också. Inget om Zlatan men det är väl snarare så att de andra spelarna förväntar sig stordåd av honom hela tiden. Utan honom var det fler som tog ansvar, vilket alltid är att föredra än att en ensam spelare ska dra hela lasset. Sedan är jag rätt purken på att han tog den där onödiga varningen också mot Finland så att han inte kunde vara med mot Holland.
Beställde igår en multifjärr och en adapter till PS3:an. Det är lite löjligt att sitta med sex olika fjärrkontroller på soffbordet. Så det fick blir en Logitech Harmony One. Med lite tur funkar den med mina NEXA enheter också men slipper jag de andra fjärrarna så är jag otroligt nöjd ändå.
Sov riktigt kasst inatt. Så eftersom det var en halvdag på KTC idag så fick det bli en halvtimme på soffan när jag kom hem. Så skönt så det finns inte. Bara därför sover jag väl kasst inatt också men det må vara hänt. Det väntar heldag imorgon med processteknik och ellära. Det blir en massa ellära i ett par veckor nu men det är något jag välkomnar. Det är faktiskt riktigt intressant, och jag som inte läst el innan beträder ny mark rakt av. Har gjort klart labbrapporten så gott det går till på måndag. Resten av dagens energi har lagts på grupparbetet. Känns som om jag gjort det jag kan göra idag. Ska samspråka med mina gruppkollegor i morgon så att det inte blir några obehagliga överraskningar efter helgen. Lite nöjd är man att det gått så smidigt som det gått med arbetet hittills. Det verkar som en del andra grupper har rätt rejäla problem med sina arbeten, verkar som en del valt extremt ambitiösa ämnen och inriktningar (eller om det är våran grupp som valt en för bekväm dito). Får se om de får ordning på grejerna till på tisdag i alla fall.
Beställde igår en multifjärr och en adapter till PS3:an. Det är lite löjligt att sitta med sex olika fjärrkontroller på soffbordet. Så det fick blir en Logitech Harmony One. Med lite tur funkar den med mina NEXA enheter också men slipper jag de andra fjärrarna så är jag otroligt nöjd ändå.
Sov riktigt kasst inatt. Så eftersom det var en halvdag på KTC idag så fick det bli en halvtimme på soffan när jag kom hem. Så skönt så det finns inte. Bara därför sover jag väl kasst inatt också men det må vara hänt. Det väntar heldag imorgon med processteknik och ellära. Det blir en massa ellära i ett par veckor nu men det är något jag välkomnar. Det är faktiskt riktigt intressant, och jag som inte läst el innan beträder ny mark rakt av. Har gjort klart labbrapporten så gott det går till på måndag. Resten av dagens energi har lagts på grupparbetet. Känns som om jag gjort det jag kan göra idag. Ska samspråka med mina gruppkollegor i morgon så att det inte blir några obehagliga överraskningar efter helgen. Lite nöjd är man att det gått så smidigt som det gått med arbetet hittills. Det verkar som en del andra grupper har rätt rejäla problem med sina arbeten, verkar som en del valt extremt ambitiösa ämnen och inriktningar (eller om det är våran grupp som valt en för bekväm dito). Får se om de får ordning på grejerna till på tisdag i alla fall.
tisdag 11 oktober 2011
All day long
"Ha! Nu är sötebrödsdagarna slut!" Orden kom från en av lärarna på skolan. Så sant hon hade. Men det är inget att klaga över. Tvärtom. Har varit heldag idag vilket det varit ganska sparsam med tidigare. På förmiddagen sammanstrålade jag och mina gruppkollegor för att styra upp vårt grupparbete. Gick riktigt bra. Vad som var mindre roligt var att så snart man kom till skolan så började det surras om att "någon" inte klarat av provet i fredags. Med mitt sedvanliga goda självförtroende antog jag kallt att denna "någon" var undertecknad. Faktum är att jag till och med var ganska säker på min sak. Men under eftermiddagens genomgång av provet visade det sig att jag hade klarat provet med bred marginal. Låg precis över snittet för klassen. Men vid genomgången märkte jag att en uppgift inte rättats. Detta påpekades med resultat att det vips fanns tre ytterligare poäng att inkassera. Helt plötsligt blev resultatet av de bättre i klassen. En inte helt oäven dag!
Har suttit och pillat med en labbrapport sedan jag kommit hem. Ingen värre brådska med den men det är ändå skönt om jag kan mer eller mindre färdigställa den så att jag kan koncentrera mig på svenskauppgiften över helgen.
Nu väntar andra halvlek mellan Sverige-Holland. 1-1 står det. Otroligt...
måndag 10 oktober 2011
Bra, Birro!
Tyckte att det var bra att Marcus Birro visade tillräckligt med ödmjukhet i torsdagens avsnitt av Debatt i SVT där hans kandidatur som partiledare för KD och påföljande avskedning från TV4. Bra var det också att han inte intog den där förhatliga offerrollen han hade tagit på sig direkt efter det inträffade. Tycker fortfarande att han är mer än lovligt självgod, men han kan i alla fall erkänna det. Intressant debatt om KD i övrigt i alla fall.
söndag 9 oktober 2011
Ett äpple som snart ruttnar?
Efter en lång tids sjukdom har så Steve Jobs avlidit. Apples grundare och stora visionär lämnar efter sig ett arv som få om någon kommer att bräcka. Hur det kommer att påverka Apple är naturligtvis svårt att säga, mer än att det knappast är något som kan vara uppenbart positivt.
Lite smått besvärande är också det faktum att Jobs frånfälle skedde dagen efter att Apple presenterat sin nya iPhone 4S. Besvärande så tillvida att responsen från både media och fans var ganska sval. Många hade förväntat sig iPhone 5 i två utföranden. Något av ett antiklimax på väldigt många sätt.
Jag är själv inget fan av Apples produkter. Jag har visserligen både en iPod Nano och en iPhone 3 liggandes i någon låda, så jag vet lite grann vad det innebär att äga en Apple-produkt. Visserligen stilrena och med generöst utbud av appar men överlag blev jag mäkta irriterad över hur låst allting var. Det var ett jäkla pill att få till en egen ringsignal på telefonen och att jailbreaka den var bara en tillfällig lösning eftersom det alltid ledde till att telefonen ballade ur och fick återställas. Och jag fick lämna in telefonskrället två gånger fick en ny varje gång, så supporten är i alla fall bra. Men när man pungar de summorna som en iPhone går lös på så förväntar man sig ett och annat. Kan ju säga att den inte är prisvärd om man ser till vad man får ut av den i fråga om tillförlitlighet och prestanda.
Men det går inte att komma ifrån att Apple är en viktig spelare på IT-marknaden i dag och att det till väldigt stor del beror på Steve Jobs känsla för vad som funkar och vad som inte funkar. Men hans död kan innebära att Apple måste hitta en ny identitet. Enligt rykten har Jobs lämnat efter sig fyraårsplan för företaget att följa så det är möjligt att det inte får några operationella konsekvenser den närmsta tiden. Men människors tilltro till Apple och dess produkter kan få sig en törn om iom att den stora visionären inte längre finns kvar. Även om man levererar produkter och tjänster som är i linje med tidigare framgångsrika produkter kan det ändå bli svårt om kunder inte känner en framtid till företaget. Apples smala lycka kan vara att man lyckats skapa en kult kring sin verksamhet vilket kanske ger en större kärna av kunder än vad som är gällande för många andra företag inom branschen.
Den enigmatiska Jobs lär enligt andra rykten och myter ha en lika stor fingertoppskänsla när det gäller att hitta nyckelkompetenser till företaget, så det kanske inte blir ett lika stort slag iom hans frånfälle. Låter lite grann som önsketänkande, man egentligen bara spekulera i vad det i praktiken innebär. Det lär ju visa sig snart nog.
Men man borde som Apple-entusiast bli lite brydd över att den nya iPhonen inte var så mycket att hänga i julgranen. Bättre än tidigare, men den kommer knappast sopa Samsungs Galaxy SII av banan som det spekulerats i. Samtidigt kommer Android med sitt nya OS Ice Cream Sandwitch vilket torde ge Galaxy SII ännu en skjuts framåt. Och Apples nya OS var inte direkt något enormt steg framåt heller. En klar förbättring men inte alls så stor som nog många trott och hoppats på. Men vem vet, kanske iPhone 5 - när den väl släpps - sätter en ny standard. Men Apples konkurrenter har verkligen flyttat fram sina positioner de senaste åren och verkar ha ganska intressanta saker på gång. Framtiden för oss prylbögar ser ljus ut.
Lite smått besvärande är också det faktum att Jobs frånfälle skedde dagen efter att Apple presenterat sin nya iPhone 4S. Besvärande så tillvida att responsen från både media och fans var ganska sval. Många hade förväntat sig iPhone 5 i två utföranden. Något av ett antiklimax på väldigt många sätt.
Jag är själv inget fan av Apples produkter. Jag har visserligen både en iPod Nano och en iPhone 3 liggandes i någon låda, så jag vet lite grann vad det innebär att äga en Apple-produkt. Visserligen stilrena och med generöst utbud av appar men överlag blev jag mäkta irriterad över hur låst allting var. Det var ett jäkla pill att få till en egen ringsignal på telefonen och att jailbreaka den var bara en tillfällig lösning eftersom det alltid ledde till att telefonen ballade ur och fick återställas. Och jag fick lämna in telefonskrället två gånger fick en ny varje gång, så supporten är i alla fall bra. Men när man pungar de summorna som en iPhone går lös på så förväntar man sig ett och annat. Kan ju säga att den inte är prisvärd om man ser till vad man får ut av den i fråga om tillförlitlighet och prestanda.
Men det går inte att komma ifrån att Apple är en viktig spelare på IT-marknaden i dag och att det till väldigt stor del beror på Steve Jobs känsla för vad som funkar och vad som inte funkar. Men hans död kan innebära att Apple måste hitta en ny identitet. Enligt rykten har Jobs lämnat efter sig fyraårsplan för företaget att följa så det är möjligt att det inte får några operationella konsekvenser den närmsta tiden. Men människors tilltro till Apple och dess produkter kan få sig en törn om iom att den stora visionären inte längre finns kvar. Även om man levererar produkter och tjänster som är i linje med tidigare framgångsrika produkter kan det ändå bli svårt om kunder inte känner en framtid till företaget. Apples smala lycka kan vara att man lyckats skapa en kult kring sin verksamhet vilket kanske ger en större kärna av kunder än vad som är gällande för många andra företag inom branschen.
Den enigmatiska Jobs lär enligt andra rykten och myter ha en lika stor fingertoppskänsla när det gäller att hitta nyckelkompetenser till företaget, så det kanske inte blir ett lika stort slag iom hans frånfälle. Låter lite grann som önsketänkande, man egentligen bara spekulera i vad det i praktiken innebär. Det lär ju visa sig snart nog.
Men man borde som Apple-entusiast bli lite brydd över att den nya iPhonen inte var så mycket att hänga i julgranen. Bättre än tidigare, men den kommer knappast sopa Samsungs Galaxy SII av banan som det spekulerats i. Samtidigt kommer Android med sitt nya OS Ice Cream Sandwitch vilket torde ge Galaxy SII ännu en skjuts framåt. Och Apples nya OS var inte direkt något enormt steg framåt heller. En klar förbättring men inte alls så stor som nog många trott och hoppats på. Men vem vet, kanske iPhone 5 - när den väl släpps - sätter en ny standard. Men Apples konkurrenter har verkligen flyttat fram sina positioner de senaste åren och verkar ha ganska intressanta saker på gång. Framtiden för oss prylbögar ser ljus ut.
lördag 8 oktober 2011
Son of a...
Fattar fortfarande inte varför folk ständigt överskattar det svenska fotbollslandslaget. Bara för att vi har en dalande världsstjärna i Zlatan Ibrahimovic och en förbundskapten som vet hur man använder en halsduk. Och efter matchen igår måste känns fråga om överskattning ännu mer befogad. Ändå är rubrikerna bara om att Sverige nått en playoff-plats. Wee-fucken-who. Som om det inte satt så jävla långt inne. Som om det inte blev en tuff uddamålsviktoria som lika gärna kunde slutat med förlust som oavgjort. Lite ödmjukhet skulle ju inte skada. Och lyckades den store Ibra dra på sig ett gult kort efter en totalt omotiverad och sen tackling. Tack vare detta är han avstängd i tisdagens viktiga match mot Holland. Inte en kaptensmässigt uppträdande direkt. Och ett stor ett stort plus till det finska laget som lirade riktigt bra stundtals.
Började kolla på HBO:s miniserie om den amerikanske landsfadern John Adams i morse. Brukar alltid vara riktigt bra kvalité på HBO:s produktioner. John Adams är inget undantag. Men dessvärre är det en dialog som är så svulstig och pompös att jag får mjölksyra i skallen av att sträckkolla på serien. Sett två avsnitt av sju. Paul Giamatti gör huvudrollen bra och Laura Linney likaså som fru Adams. Men dialogen är som sagt så högtravande och känslosam att det är ganska mäktigt att se på. Men säkert en dröm för skådespelarna att sätta tänderna i.
Kollade på två bra filmer igår. Först ut var den klassiska "Carlito's Way" med Al Pacino i huvudrollen. Riktigt bra film. Sean Penn var med som kokainsnortande advokat. Den andra filmen blev "The Machinist". Christian Bale gick ner ruggiga mängder i vikt för att passa in som industriarbetaren som inte sovit på ett år. Psykologisk thriller som kryper under skinnet på en. En på alla sätt och vis obehaglig film. I positiv bemärkelse. Och det är rätt imponerande, eller i alla fall fascinerande att se Bales utmärglade kropp och att han lyckats förändra sig så till sin roll som Batman.
Började kolla på HBO:s miniserie om den amerikanske landsfadern John Adams i morse. Brukar alltid vara riktigt bra kvalité på HBO:s produktioner. John Adams är inget undantag. Men dessvärre är det en dialog som är så svulstig och pompös att jag får mjölksyra i skallen av att sträckkolla på serien. Sett två avsnitt av sju. Paul Giamatti gör huvudrollen bra och Laura Linney likaså som fru Adams. Men dialogen är som sagt så högtravande och känslosam att det är ganska mäktigt att se på. Men säkert en dröm för skådespelarna att sätta tänderna i.
Kollade på två bra filmer igår. Först ut var den klassiska "Carlito's Way" med Al Pacino i huvudrollen. Riktigt bra film. Sean Penn var med som kokainsnortande advokat. Den andra filmen blev "The Machinist". Christian Bale gick ner ruggiga mängder i vikt för att passa in som industriarbetaren som inte sovit på ett år. Psykologisk thriller som kryper under skinnet på en. En på alla sätt och vis obehaglig film. I positiv bemärkelse. Och det är rätt imponerande, eller i alla fall fascinerande att se Bales utmärglade kropp och att han lyckats förändra sig så till sin roll som Batman.
fredag 7 oktober 2011
Look! A retard is staring at me...
Fredag! Skönt med ett par dagars ledighet. Eller ja, giltigt frånvarande från plugget kanske är en bättre och mer sanningsenlig beskrivning av sakernas tillstånd. För det kommer blir en del plugg, det kommer det. Vi har ett jobb SFT som är i informationsinsamlingsfasen (pust!) så det finns lite att pilla med. Men det är helt okej, jag gillar att leta information och väl rätt skaplig på det. Egentligen är den mesta redan insamlat men det är lite smådetaljer som måste ses över och så ska det sållas, så klart. Men jag är ju inte ensam om detta arbete heller men jag tror nog mina andra två kollegor gör sin del också.
Och så var det dags för terminens första tenta idag också. Gick helt okej faktiskt. Tror jag. Var några curve-balls så det är svårt att avgöra såhär rakt av. Har inte orkat rota i svaren. Det blir som det blir.
Var och hämtade en bok jag beställt idag också. "Blod. Eld. Död" som skrivits av Inka Johannesson och Jon Jefferson. Handlar om den svenska metalscenens framväxt. Har läst igenom första kapitlet som avhandlar "Bröderna Hårdrock", Erik och Pelle Gustavsson och deras skötebarn Nifelheim. Riktigt intressant läsning var det. De som sett dokumentären om dom och deras stora Iron Maiden-dyrkan vet att det är snubbar som är seriösa i allt de gör. Skön humor men ändå totalt allvar.
Ska se om Sverige orkar vinna mot Finland i kvalet nu. Lär inte bli så lätt som många tror. Finnarna har visserligen inget att spela för, men jag vet inte om det nödvändigtvis är något som är till fördel för Sverige. Det kan leda till underskattning samtidigt som spel om hedern mot "storebror" Sverige kan vara tändvätska så god som någon.
Och så var det dags för terminens första tenta idag också. Gick helt okej faktiskt. Tror jag. Var några curve-balls så det är svårt att avgöra såhär rakt av. Har inte orkat rota i svaren. Det blir som det blir.
Var och hämtade en bok jag beställt idag också. "Blod. Eld. Död" som skrivits av Inka Johannesson och Jon Jefferson. Handlar om den svenska metalscenens framväxt. Har läst igenom första kapitlet som avhandlar "Bröderna Hårdrock", Erik och Pelle Gustavsson och deras skötebarn Nifelheim. Riktigt intressant läsning var det. De som sett dokumentären om dom och deras stora Iron Maiden-dyrkan vet att det är snubbar som är seriösa i allt de gör. Skön humor men ändå totalt allvar.
Ska se om Sverige orkar vinna mot Finland i kvalet nu. Lär inte bli så lätt som många tror. Finnarna har visserligen inget att spela för, men jag vet inte om det nödvändigtvis är något som är till fördel för Sverige. Det kan leda till underskattning samtidigt som spel om hedern mot "storebror" Sverige kan vara tändvätska så god som någon.
Det känns så otroligt trevligt att vi har en inkompetent regering och hopplös opposition. Det känns ju inte direkt som om det ska bli så mycket bättre heller framöver. Visserligen kan man ha vissa förhoppningar om att det blir en viss förbättring att Jonas Sjöstedt blir ny partiledare för Vänsterpartiet, men han lär knappast kunna vända runt skutan i den utsträckning som man skulle önska.
Det som nästan är mest frustrerande är hur Socialdemokraterna lyckas rycka undan mattan för sig själv hela tiden. Det senaste exemplet är skuggbudgeten som man lade fram häromdan. Man hade ett bra tillfälle att verkligen göra sig till ett alternativ till borgarna, men istället ger man en bild av att vara en lite mer vänsterorienterad variant av moderaterna. RUT och ROT blir kvar, minimala skattehöjningar och långt ifrån tillräckliga satsningar på utbildning och forskning. Waiderlich ursäktar sin fantasilöshet och feghet med att man inte kan göra så mycket så snabbt om man vinner nästa val och att det därför inte är så klokt att gå ut hårt. Snygg men föga trovärdig ursäkt. Borgarna klarade det galant och det finns egentligen ingen anledning till att oppositionen inte skulle klara av det heller. Istället är detta ett rent utslag av det ständigt växande fenomen som kallas röstprostitution.
Och firma Waiderlich & Juholt känns inte som de mest förtroendeingivande politikerna heller. Borgarna måste vara mer än nöjda över att sossarna gör deras jobb åt dem. De behöver ju bara så och upprepa sina trötta floskler alltjämt medan oppositionen fortsätter att irra omkring.
Det som slår en är att sossarna har kapitulerat ifråga om det politiska språket. Nu talar till och med sossar om "vardagspussel", "utanförskap" och "ansvarsfullhet". Och varje gång man nämner dessa ord så blir man påmind om hur förvirrade och identitetslösa sossarna blivit som parti. När man inte ens förmår att skapa ett eget språk och egna slagkraftiga formuleringar. Att man talar den andra sidan språk är bara det en form av erkännande av underlägsenhet. I stället blir man till en ynklig kopia som försöker spela spelet med borgarnas spelbok. "Don't bullshit the bullshitter", som amerikanerna uttrycker saken. Vill man vinna något kan det vara en fördel om man inte gett upp innan det ens börjat.
Det är inte någon större överraskning att det råder förvirring på så många ställen i det svenska politiska landskapet. Det blir så när alla försöker lägga sig i mittfåran. Ideologi och vision får ge vika för makthungrande pragmatism av värsta sort. Det är speciellt tydligt på borgarnas sida där deras samarbete har gjort att både Centern och Kristdemokraterna har drabbats av riktigt risiga siffror och identitetskriser. Och när de små hamnar i kläm ger det utrymme för de stora, i detta fall Moderaterna. Det känns som om det inte kommer att dröja värst länge innan det bara finns två partier kvar. Det vore synd men när det är cynism och pragmatism som styr så är det så det till syvende och sist kommer att bli.
Och som sagt, så länge sossarna inte får arslet ur vagnen någon gång kommer borgarna inte att behöva att lägga två strån i kors för att vinna nästa val också. Då kommer Anders Borgs ekonomiska tillkortakommanden som finansminister aldrig bli riktigt synade och rättmätigt kritiserade heller. För det finns ganska mycket man kan kritisera på det området. Och då behöver man inte ens lite speciellt mycket heller. Känns en smula skrämmande men så är fallet. Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte fler hoppar på borgarnas uppenbara lögner och överdrifter. Läser man på diverse bloggar som handlar om nationalekonomi är det förvånansvärt många som kritiserar Borgs åtgärder. Och nationalekonomi är ju inte en "vetenskap" som kan beskyllas för att vara socialistisk, om man ska se till de moderna modeller och teorier som för närvarande styr.
Det som nästan är mest frustrerande är hur Socialdemokraterna lyckas rycka undan mattan för sig själv hela tiden. Det senaste exemplet är skuggbudgeten som man lade fram häromdan. Man hade ett bra tillfälle att verkligen göra sig till ett alternativ till borgarna, men istället ger man en bild av att vara en lite mer vänsterorienterad variant av moderaterna. RUT och ROT blir kvar, minimala skattehöjningar och långt ifrån tillräckliga satsningar på utbildning och forskning. Waiderlich ursäktar sin fantasilöshet och feghet med att man inte kan göra så mycket så snabbt om man vinner nästa val och att det därför inte är så klokt att gå ut hårt. Snygg men föga trovärdig ursäkt. Borgarna klarade det galant och det finns egentligen ingen anledning till att oppositionen inte skulle klara av det heller. Istället är detta ett rent utslag av det ständigt växande fenomen som kallas röstprostitution.
Och firma Waiderlich & Juholt känns inte som de mest förtroendeingivande politikerna heller. Borgarna måste vara mer än nöjda över att sossarna gör deras jobb åt dem. De behöver ju bara så och upprepa sina trötta floskler alltjämt medan oppositionen fortsätter att irra omkring.
Det som slår en är att sossarna har kapitulerat ifråga om det politiska språket. Nu talar till och med sossar om "vardagspussel", "utanförskap" och "ansvarsfullhet". Och varje gång man nämner dessa ord så blir man påmind om hur förvirrade och identitetslösa sossarna blivit som parti. När man inte ens förmår att skapa ett eget språk och egna slagkraftiga formuleringar. Att man talar den andra sidan språk är bara det en form av erkännande av underlägsenhet. I stället blir man till en ynklig kopia som försöker spela spelet med borgarnas spelbok. "Don't bullshit the bullshitter", som amerikanerna uttrycker saken. Vill man vinna något kan det vara en fördel om man inte gett upp innan det ens börjat.
Det är inte någon större överraskning att det råder förvirring på så många ställen i det svenska politiska landskapet. Det blir så när alla försöker lägga sig i mittfåran. Ideologi och vision får ge vika för makthungrande pragmatism av värsta sort. Det är speciellt tydligt på borgarnas sida där deras samarbete har gjort att både Centern och Kristdemokraterna har drabbats av riktigt risiga siffror och identitetskriser. Och när de små hamnar i kläm ger det utrymme för de stora, i detta fall Moderaterna. Det känns som om det inte kommer att dröja värst länge innan det bara finns två partier kvar. Det vore synd men när det är cynism och pragmatism som styr så är det så det till syvende och sist kommer att bli.
Och som sagt, så länge sossarna inte får arslet ur vagnen någon gång kommer borgarna inte att behöva att lägga två strån i kors för att vinna nästa val också. Då kommer Anders Borgs ekonomiska tillkortakommanden som finansminister aldrig bli riktigt synade och rättmätigt kritiserade heller. För det finns ganska mycket man kan kritisera på det området. Och då behöver man inte ens lite speciellt mycket heller. Känns en smula skrämmande men så är fallet. Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte fler hoppar på borgarnas uppenbara lögner och överdrifter. Läser man på diverse bloggar som handlar om nationalekonomi är det förvånansvärt många som kritiserar Borgs åtgärder. Och nationalekonomi är ju inte en "vetenskap" som kan beskyllas för att vara socialistisk, om man ska se till de moderna modeller och teorier som för närvarande styr.
torsdag 6 oktober 2011
Våga inte väcka mig!
Det är faktiskt lite så att man får nypa sig lite i armen som Newcastle-supporter. För det går faktiskt rätt bra för laget just nu. Man är faktiskt obesegrade efter sju spelade omgångar. Och till råga på allt så har man det tätaste försvaret i hela ligan med bara fyra insläppta mål. Visserligen har man bara gjort nio framåt men det är väl ingen som räknat med att det ska spruta in mål med tanke på den ganska tunna forwadstruppen skatorna kan mönstra.
Det bär lite emot att konstatera att Mike Ashley gjorde rätt när han tillsatta Alan Pardew på Chris Houghtons bekostnad. Eller i alla fall så var det inte uppenbart fel, vilket väl får ses som ett trendbrott. Som konstaterats tidigare har klubben varit extremt sluga när man handlat in spelare. Betalat blygsamma summor för spelare som visat sig vara väldigt framgångsrika. Vi skator minns dagarna när man visste att de spelare som klubben köpte in knappt var värda hälften av transfersumman.
Man ju titta lite på de spelare man fått in på free transfer och konstatera att det rör sig som riktiga fynd. Forwarden Demba Ba öste in mål i tyska Hoffenheim och West Ham och har fortsatt med att redan näta fyra gånger i den svartvita tröjan. Sylvain Marveaux var på väg att skriva på för Liverpool men Scousers drog sig ur när det verkade finnas en tveksamheter gällande den franske ytterns fysiska status. Newcastle hade inte samma betänkligheter och skrev sedemera kontrakt med spelaren. Eftersom Marveaux fysik inte var så bra när anlände till de brittiska öarna har han inte fått så mycket speltid ännu, men det som skådats har varit positivt. Kvick, påhittig och fin blick för spelet. Den tredje spelaren man fick in på free transfer är en spelare för framtiden - Mehdi Abeid. En kreativ och offensiv mittfältare som enligt rapporter övertygat i reservlaget.
Den spelare som imponerat mest hittills har varit den nye spelmotorn Yohan Cabaye som fick från Lille för i sammanhanget blygsamma knappa £5 M. Det märkes ganska snabbt att det inte är någon glidare det är frågan om utan en spelare som kommer att vara ytterst viktig i både försvar och anfall. Sprang kopiöst i de första matcherna för att i de senare matcherna lärt sig att sansa sig lite. Har imponerat väldigt mycket med ett väldigt fint passningsspel och har också visat att han har ett farligt distansskott. Det är också väldigt skönt att kunna konstatera att vi i Cabaye fått en riktigt bra hörnläggare.
Vidare kan man konstatera att Hatem Ben Arfa börjar närma sig startelvan igen efter ett års frånvaro efter det benbrott som orsakades av en frän tackling från Nigel de Jong förra säsongen. Det är nästan som ett nyförvärv i sig att få tillbaka honom i speldugligt skick. Vidare har den lovande italienske ytterbacken Davide Santon skrivit på för klubben i en transfer från Inter värd £5 M. Han jämfördes för några år sedan med självaste Paulo Maldini, men dessvärre har hans utveckling inte riktigt växlat ut som många hade trott och hoppats. Men när Enrique försvann till Liverpool känns det ändå som ett smart köp. Santon har trots allt sju A-landskamper i bagaget.
Vidare ska det bli intressant att se om spelare som Leon Best kan ta ännu ett steg framåt. Med tanke på att Best nätat tre gånger redan kan den frågan redan fått sitt svar. Han ser fortfarande lite kantig ut och man kan med gott samvete sätta visa frågetecken kring hans teknik och bollbehandling i vissa lägen. Men han har en förmåga att befinna sig i situationer där han bevisligen gör mål.
Man är också lite smått nyfiken på om fjolårets överraskning Cheik Tioté kan fortsätta att dominera mittfältet på samma sätt som han gjorde förra säsongen. Och framför allt om han lyckas bräcka sitt rekord på fjorton gula kort också.
Som tidigare nämnts så har försvarsspelet varit väldigt stabilt med Newcastle-mått mätt. Det verkar så smått som om Steven Taylor börjar spela så som man vill att han ska spela. Det är få spelare som har den enorma energi och vilja som Saylor har, men det har fått honom att göra ganska valpiga misstag tidigare. Han verkar denna säsong vara lite mer fokuserad och inte riktigt vilka impulsiv som han varit förr. Det kan bli ett fint komplement till den svale Coloccini som blir allt stabilare för varje säsong. Även om den käre "Colo" är ibland överskattar både sin egna bollbehandling och sina medspelares förmåga att förutse hans offensiva utbrott så är han en oerhört kompetent mittback.
Men som de flesta skator är smärtsamt medvetna om så finns det alltid en X-faktor som lurar i vassen. Man vågar inte riktigt glädjas åt klubbens fina inledning när man vet att erfarenhet att det kan hända lite vad som helst i klubben. Detta har delvis att göra med att vi har den ägare vi har men ska man vara riktigt ärlig så har det varit så här under ganska många år också.
Än så länge så saknas inte spelare som Joey Barton, Kevin Nolan, José Enrique eller Andy Carroll så mycket som jag hade fruktat. Det är tidigt på säsongen och det är allt annat än osannolikt att vi kommer önska dem alla tillbaka när det brutala spelschemat kring jul kommer. Men det känns ändå som att det finns alla möjligheter att det kan bli en placering som är bättre än förra säsongens. Europaspel känns avlägset men det kanske kan vara en möjlighet nästa säsong eller säsongen efter den. Lite lugn och ro är allt vi som fans begär. Och en forward eller två. Känns fortfarande deprimerande att behöva se Shola Ameobi som ett alternativ för startelvan.
Nästa PL-äventyr som väntar är Tottenham nästa söndag (16/10) hemma. Ingen lätt match. En poäng är borde inte vara helt otänkbart. Men Hotspur är ett ruskigt bra lag, förmodligen den bästa truppen i PL sett till bredden. Saknar fortfarande en pålitlig målskytt. Och nej, Adebayor är inte i mina ögon en sådan spelare. Men han kan bli om man får lite flyt och stabilitet. Men helst efter den 16/10...
Det bär lite emot att konstatera att Mike Ashley gjorde rätt när han tillsatta Alan Pardew på Chris Houghtons bekostnad. Eller i alla fall så var det inte uppenbart fel, vilket väl får ses som ett trendbrott. Som konstaterats tidigare har klubben varit extremt sluga när man handlat in spelare. Betalat blygsamma summor för spelare som visat sig vara väldigt framgångsrika. Vi skator minns dagarna när man visste att de spelare som klubben köpte in knappt var värda hälften av transfersumman.
Man ju titta lite på de spelare man fått in på free transfer och konstatera att det rör sig som riktiga fynd. Forwarden Demba Ba öste in mål i tyska Hoffenheim och West Ham och har fortsatt med att redan näta fyra gånger i den svartvita tröjan. Sylvain Marveaux var på väg att skriva på för Liverpool men Scousers drog sig ur när det verkade finnas en tveksamheter gällande den franske ytterns fysiska status. Newcastle hade inte samma betänkligheter och skrev sedemera kontrakt med spelaren. Eftersom Marveaux fysik inte var så bra när anlände till de brittiska öarna har han inte fått så mycket speltid ännu, men det som skådats har varit positivt. Kvick, påhittig och fin blick för spelet. Den tredje spelaren man fick in på free transfer är en spelare för framtiden - Mehdi Abeid. En kreativ och offensiv mittfältare som enligt rapporter övertygat i reservlaget.
Den spelare som imponerat mest hittills har varit den nye spelmotorn Yohan Cabaye som fick från Lille för i sammanhanget blygsamma knappa £5 M. Det märkes ganska snabbt att det inte är någon glidare det är frågan om utan en spelare som kommer att vara ytterst viktig i både försvar och anfall. Sprang kopiöst i de första matcherna för att i de senare matcherna lärt sig att sansa sig lite. Har imponerat väldigt mycket med ett väldigt fint passningsspel och har också visat att han har ett farligt distansskott. Det är också väldigt skönt att kunna konstatera att vi i Cabaye fått en riktigt bra hörnläggare.
Vidare kan man konstatera att Hatem Ben Arfa börjar närma sig startelvan igen efter ett års frånvaro efter det benbrott som orsakades av en frän tackling från Nigel de Jong förra säsongen. Det är nästan som ett nyförvärv i sig att få tillbaka honom i speldugligt skick. Vidare har den lovande italienske ytterbacken Davide Santon skrivit på för klubben i en transfer från Inter värd £5 M. Han jämfördes för några år sedan med självaste Paulo Maldini, men dessvärre har hans utveckling inte riktigt växlat ut som många hade trott och hoppats. Men när Enrique försvann till Liverpool känns det ändå som ett smart köp. Santon har trots allt sju A-landskamper i bagaget.
Vidare ska det bli intressant att se om spelare som Leon Best kan ta ännu ett steg framåt. Med tanke på att Best nätat tre gånger redan kan den frågan redan fått sitt svar. Han ser fortfarande lite kantig ut och man kan med gott samvete sätta visa frågetecken kring hans teknik och bollbehandling i vissa lägen. Men han har en förmåga att befinna sig i situationer där han bevisligen gör mål.
Man är också lite smått nyfiken på om fjolårets överraskning Cheik Tioté kan fortsätta att dominera mittfältet på samma sätt som han gjorde förra säsongen. Och framför allt om han lyckas bräcka sitt rekord på fjorton gula kort också.
Som tidigare nämnts så har försvarsspelet varit väldigt stabilt med Newcastle-mått mätt. Det verkar så smått som om Steven Taylor börjar spela så som man vill att han ska spela. Det är få spelare som har den enorma energi och vilja som Saylor har, men det har fått honom att göra ganska valpiga misstag tidigare. Han verkar denna säsong vara lite mer fokuserad och inte riktigt vilka impulsiv som han varit förr. Det kan bli ett fint komplement till den svale Coloccini som blir allt stabilare för varje säsong. Även om den käre "Colo" är ibland överskattar både sin egna bollbehandling och sina medspelares förmåga att förutse hans offensiva utbrott så är han en oerhört kompetent mittback.
Men som de flesta skator är smärtsamt medvetna om så finns det alltid en X-faktor som lurar i vassen. Man vågar inte riktigt glädjas åt klubbens fina inledning när man vet att erfarenhet att det kan hända lite vad som helst i klubben. Detta har delvis att göra med att vi har den ägare vi har men ska man vara riktigt ärlig så har det varit så här under ganska många år också.
Än så länge så saknas inte spelare som Joey Barton, Kevin Nolan, José Enrique eller Andy Carroll så mycket som jag hade fruktat. Det är tidigt på säsongen och det är allt annat än osannolikt att vi kommer önska dem alla tillbaka när det brutala spelschemat kring jul kommer. Men det känns ändå som att det finns alla möjligheter att det kan bli en placering som är bättre än förra säsongens. Europaspel känns avlägset men det kanske kan vara en möjlighet nästa säsong eller säsongen efter den. Lite lugn och ro är allt vi som fans begär. Och en forward eller två. Känns fortfarande deprimerande att behöva se Shola Ameobi som ett alternativ för startelvan.
Nästa PL-äventyr som väntar är Tottenham nästa söndag (16/10) hemma. Ingen lätt match. En poäng är borde inte vara helt otänkbart. Men Hotspur är ett ruskigt bra lag, förmodligen den bästa truppen i PL sett till bredden. Saknar fortfarande en pålitlig målskytt. Och nej, Adebayor är inte i mina ögon en sådan spelare. Men han kan bli om man får lite flyt och stabilitet. Men helst efter den 16/10...
tisdag 4 oktober 2011
På korset finns Birro
Kan inte fatta det men en gång i tiden tyckte jag faktiskt rätt bra om Marcus Birro. Det var när han var gäst i Canal+ helgsändningar med Premier League och Serie A-fotboll som jag gillade honom som mest. Kan aldrig påstå att jag gillat hans poesi nämnvärt. Och som bisittare i TV4:s Kvällsöppet var han helt okej. Men nu har också jag tröttnat.
Tendenserna har väl egentligen alltid funnits där. Det är väl få offentliga som varit lika snabba att spika upp sig själv på korset för så lite som Birro. Visst, alkoholism och missfall är inga små grejer. Men det är väl inget som man kanske ska få igenom offentligt om man slipper. Lika lite som jag känner sympati för Kicki Danielssons enorma bekräftelsebehov och desperata sökande efter ömhet och kärlek. Inte så att jag inte tycker att de olika problemen i sig kan vara värda sympati och stöttning. Det är när man försöker casha in sympatier med personliga tragedier i offentligheten som i alla fall jag drar öronen åt mig.
Och nu har alltså Birro skitit rejält i det blå skåpet. Denne distanslöse poet hade tydligen tänkt tanken att han skulle kandidera till ny partiledare för Kristdemokraterna. Jag vet inte i vilken ände man ska börja om man ska kommentera detta. Och TV 4 blev sura och gav honom foten, trots att Birro drog tillbaka sin ansökan. Och nu är det så synd, så synd om Birro. Igen. Frun gråter och vräkningen tycks bara vara en fråga om tid.
Utan att försvara TV 4:s handling, så kan man inte annat än undra hur Birro egentligen hade förväntat sig att saker och ting skulle förlöpa. Det känns väl inte allt för orimligt att hans arbetsgivare skulle ha vissa synpunkter på en dylik kandidatur. Om jag inte missförstått hans roll i Kvällsöppet så ska den vara personlig men ändå obunden och fri från partipolitiska kopplingar. Och nu är det väl rätt knepigt att kunna hävda någon typ av frihet när han deklarerat ganska tydligt var någonstans han har sin politiska hemvist. Att han sedan drog tillbaka sin kandidatur är väl i sammanhanget ganska ointressant. Det går liksom inte att få den ringda klocka orungen igen.
Jag tror herr Birro skulle må bra av lite självdistans. Det allvaret han tar fotbollen på var rätt charmigt men problemet är att han tycks ta sig själv på minst lika stort allvar. Han är fortfarande "bara" en poet, och knappast en som kommer att läsas om hundra år med speciellt stor vördnad. Marcus Birro tycks inget hellre vilja än att vara en poesins Björn Ranelid. Tyvärr saknar Birro både Ranelids känsla för ord och uppriktiga patos.
Tendenserna har väl egentligen alltid funnits där. Det är väl få offentliga som varit lika snabba att spika upp sig själv på korset för så lite som Birro. Visst, alkoholism och missfall är inga små grejer. Men det är väl inget som man kanske ska få igenom offentligt om man slipper. Lika lite som jag känner sympati för Kicki Danielssons enorma bekräftelsebehov och desperata sökande efter ömhet och kärlek. Inte så att jag inte tycker att de olika problemen i sig kan vara värda sympati och stöttning. Det är när man försöker casha in sympatier med personliga tragedier i offentligheten som i alla fall jag drar öronen åt mig.
Och nu har alltså Birro skitit rejält i det blå skåpet. Denne distanslöse poet hade tydligen tänkt tanken att han skulle kandidera till ny partiledare för Kristdemokraterna. Jag vet inte i vilken ände man ska börja om man ska kommentera detta. Och TV 4 blev sura och gav honom foten, trots att Birro drog tillbaka sin ansökan. Och nu är det så synd, så synd om Birro. Igen. Frun gråter och vräkningen tycks bara vara en fråga om tid.
Utan att försvara TV 4:s handling, så kan man inte annat än undra hur Birro egentligen hade förväntat sig att saker och ting skulle förlöpa. Det känns väl inte allt för orimligt att hans arbetsgivare skulle ha vissa synpunkter på en dylik kandidatur. Om jag inte missförstått hans roll i Kvällsöppet så ska den vara personlig men ändå obunden och fri från partipolitiska kopplingar. Och nu är det väl rätt knepigt att kunna hävda någon typ av frihet när han deklarerat ganska tydligt var någonstans han har sin politiska hemvist. Att han sedan drog tillbaka sin kandidatur är väl i sammanhanget ganska ointressant. Det går liksom inte att få den ringda klocka orungen igen.
Jag tror herr Birro skulle må bra av lite självdistans. Det allvaret han tar fotbollen på var rätt charmigt men problemet är att han tycks ta sig själv på minst lika stort allvar. Han är fortfarande "bara" en poet, och knappast en som kommer att läsas om hundra år med speciellt stor vördnad. Marcus Birro tycks inget hellre vilja än att vara en poesins Björn Ranelid. Tyvärr saknar Birro både Ranelids känsla för ord och uppriktiga patos.
måndag 3 oktober 2011
Prylbögeri
När det vankas skolstart så måste man göra vissa investeringar för att underlätta undervisningen. Eller ja, det är i alla fall det som man som teknikbög intalar sig i alla fall. Skolan av idag är ju inte helt förvånande ganska datorbaserad och således är det en klar fördel om man har dylika mackapärer själv. En av bärbar karaktär är att föredra. Och en bärbar dator hade jag redan men den är ganska precis tio år gammal. En Acer på 1,33 GHz och hela 256 mb i ram. 20 gigs hårddisk. Bara en sådan sak. Med andra ord är den inte allt för rapp.
Och som inte det var nog med detta så blev jag "tvungen" att köpa nytt tangentbort och mus också. Hade planerat att köpa nytt när Battlefield 3 släpps under hösten. Men i en svår städiver genomförde jag storstädning av mitt gamla Logitech G15-bräda. Ett på alla sätt och vis bra tangentbord, bör tilläggas. Men jag var lite för oöm i mina städaktiviteter och lyckas orsaka en kortslutning. Mycket osmart. Efter en massa research kom jag fram till att jag skulle testa ett mekaniskt tangentbord. Det är något som tydligen många hardcore-gamers använder. Jag är verkligen ingen hardcore-gamer, vare sig i investerad tid eller resultat, men jag blev ändå lite nyfiken på det. Jag beslöt mig för ett SteelSeries 6GV2. Tyckte att det var nästan provocerande primitivt i sin layout. Det enda som talade emot det var att det inte har något stöd för handleden/handloven. Men det stoppade mig icke (köpte ett stöd på Kjell & Co)! Och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Det är en helt annan grej att knappa på ett mekaniskt tangentbord än de konventionella. Eftersom de har ett motstånd så måste man inte trycka ner knapparna hela vägen för att det ska registrera tryckningen. Och detta motstånd ökar ju längre ner man trycker ner knappen. Det är lite svårt i början att hitta den där optimala mängden tryck man ska lägga på knappen för att det ska flyta på att skriva. Men det har ändå gått över förväntan med skrivandet. Har bara som hastigast spelat och det var känts helt okej. Får se om man investerar lite mer tid med spelandet inför BF3. Det enda som jag saknar från mitt gamla G15 är att knapparna inte är har någon belysning. Men det är egentligen inte någon stor grej. Har skissat lite på egen lösning med lite smart placerade LED-lampor ingår.
Och musen jag haft, Logitech G5, har varit mig ytterst trogen och jag har väldigt lite ont att säga om modellen. Just det exemplar jag haft har haft problem med scrollhjulet lite grann så en ny mus har varit nödvändig ganska länge. Och mitt val föll på en Q-Pad 5K Gaming Laser Mouse. Och herre min skapare vad skönt den ligger i näven! Det är som om den vore gjuten efter min hand. Helt otrolig känsla. Men det krävs lite längre perioder av spelande innan den kan bedömmas rättvist.
Så vad göra? Köpa ny, så klart. Det blev en Asus U36SD-RX145V. Lite av mina beveklsegrunder var:
- SSD-disk på 160 Gb.
- väger 1,66 kg.
- 19 mm tjock.
- 4x2 Gb DDRIII (1333 Mhz)
- Intel Core i7-2620 på 2,7-3,4 GHz
- Nvidia Geforce 520 GT på 1 Gb.
- Upp till 10 timmars batteritid.
- 13'3 tumms skrärm
Och som inte det var nog med detta så blev jag "tvungen" att köpa nytt tangentbort och mus också. Hade planerat att köpa nytt när Battlefield 3 släpps under hösten. Men i en svår städiver genomförde jag storstädning av mitt gamla Logitech G15-bräda. Ett på alla sätt och vis bra tangentbord, bör tilläggas. Men jag var lite för oöm i mina städaktiviteter och lyckas orsaka en kortslutning. Mycket osmart. Efter en massa research kom jag fram till att jag skulle testa ett mekaniskt tangentbord. Det är något som tydligen många hardcore-gamers använder. Jag är verkligen ingen hardcore-gamer, vare sig i investerad tid eller resultat, men jag blev ändå lite nyfiken på det. Jag beslöt mig för ett SteelSeries 6GV2. Tyckte att det var nästan provocerande primitivt i sin layout. Det enda som talade emot det var att det inte har något stöd för handleden/handloven. Men det stoppade mig icke (köpte ett stöd på Kjell & Co)! Och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Det är en helt annan grej att knappa på ett mekaniskt tangentbord än de konventionella. Eftersom de har ett motstånd så måste man inte trycka ner knapparna hela vägen för att det ska registrera tryckningen. Och detta motstånd ökar ju längre ner man trycker ner knappen. Det är lite svårt i början att hitta den där optimala mängden tryck man ska lägga på knappen för att det ska flyta på att skriva. Men det har ändå gått över förväntan med skrivandet. Har bara som hastigast spelat och det var känts helt okej. Får se om man investerar lite mer tid med spelandet inför BF3. Det enda som jag saknar från mitt gamla G15 är att knapparna inte är har någon belysning. Men det är egentligen inte någon stor grej. Har skissat lite på egen lösning med lite smart placerade LED-lampor ingår.
Och musen jag haft, Logitech G5, har varit mig ytterst trogen och jag har väldigt lite ont att säga om modellen. Just det exemplar jag haft har haft problem med scrollhjulet lite grann så en ny mus har varit nödvändig ganska länge. Och mitt val föll på en Q-Pad 5K Gaming Laser Mouse. Och herre min skapare vad skönt den ligger i näven! Det är som om den vore gjuten efter min hand. Helt otrolig känsla. Men det krävs lite längre perioder av spelande innan den kan bedömmas rättvist.
Har också ägnat mig åt lite pill med trådlöst surfande iom den nya bärbara datorn. Den stationära är alltjämnt ansluten med konventionell nätverkskabel men både min mobil och den bärbara är nu ansluten med WiFi stället. Och jag kan med program som TeamViewer kan jag nyttja min stationära dator som mediaserver genom att styra den med laptopen eller mobilen. Appen för mobilen är väl inte helt optimal men med lite uppdateringar kan det nog bli riktigt schyst. Måste säga att det är kul att pilla med dessa små program och appar. Vet inte om alla är så jättenödvändiga men det är inte väl kanske riktigt det som är grejen heller.
Måndag? Så in i h-vete...
En riktig måndag idag. På alla sätt som man inte vill att det ska vara måndag. Vet inte varför, men humöret har varit allmänt risigt. Kanske veckans sparsamma mängd sömn gör sig påmint såhär i efterskott.
Har varit i skolan och haft Processteknik. Det blev lite genomgång och sedan första delen av en större lab som ska få sin fortsättning nästa måndag. Läraren ville slå ihop flera av kommande måndagars eftermiddagspass till heldagar för att underlätta labbandet. Både bra och dåligt. Bra för att man förmodligen får mer uträttat och så samt en resa mindre att göra. Men jag har mina måndagsförmiddagar vikta åt annat jag känner att jag vill prioritera just nu. Men detta ska väl gå att lösa åndå på något vis.
Svenska i morgon. Fick en liten läxa att göra. Den gick misstänkte lätt att genomföra. Får se om det var så enkelt som det verkade i morgon när det ska redovisas.
Kan bara notera att är fullt kaos i K-stad nu när man ska ta sig från och till skolan. Vägbyggen och reparationer precis i varenda del av staden. En jäkla tur att man inte är lagd åt det lättstressade håller. Hade jag varit yrkeschaufför hade jag blivit vansinnig av att behöva åka omkring på det sättet. Men det blir säkert bra när det väl blir klart. Nya rondeller och av- och påfarter. Bra skit...
Ska försöka att komma igång med lite fler träningsövningar idag. Måste skynda långsamt så att jag inte förivrar mig och pajar musklerna, så som jag har för vana att göra.
Banan och keso väntar...
Har varit i skolan och haft Processteknik. Det blev lite genomgång och sedan första delen av en större lab som ska få sin fortsättning nästa måndag. Läraren ville slå ihop flera av kommande måndagars eftermiddagspass till heldagar för att underlätta labbandet. Både bra och dåligt. Bra för att man förmodligen får mer uträttat och så samt en resa mindre att göra. Men jag har mina måndagsförmiddagar vikta åt annat jag känner att jag vill prioritera just nu. Men detta ska väl gå att lösa åndå på något vis.
Svenska i morgon. Fick en liten läxa att göra. Den gick misstänkte lätt att genomföra. Får se om det var så enkelt som det verkade i morgon när det ska redovisas.
Kan bara notera att är fullt kaos i K-stad nu när man ska ta sig från och till skolan. Vägbyggen och reparationer precis i varenda del av staden. En jäkla tur att man inte är lagd åt det lättstressade håller. Hade jag varit yrkeschaufför hade jag blivit vansinnig av att behöva åka omkring på det sättet. Men det blir säkert bra när det väl blir klart. Nya rondeller och av- och påfarter. Bra skit...
Ska försöka att komma igång med lite fler träningsövningar idag. Måste skynda långsamt så att jag inte förivrar mig och pajar musklerna, så som jag har för vana att göra.
Banan och keso väntar...
söndag 2 oktober 2011
Moralpanik i kubik
Det är inte utan att man börjar bli lite trött på hur mycket det ska snackas runt saker och ting. Det händer egentligen ytterst lite eftersom alla de åtgärder och debatter som dyker upp egentligen inte leder till ett skit. Inte i positiv mening i alla fall. För de har en svårslagen förmåga att lyckas dölja de verkliga problemen.
Det senaste exemplet på detta är den lite smått pinsamma debatten om Fazers chokladgodis "Kinapuffar". Det ska tydligen ha varit någon typ av rasism att det finns godis som heter Kinapuffar. Det är fortfarande lite oklart. Alltsammans började med att journalisten Patrik Lundberg - en kille med asiatiskt ursprung - bland annat var trött på att bli kallad "kinesjävel" på gatan Det kan man förstå. Så han skrev en krönika i Helsingborgs dagblad Det finns en utbredd vardagsrasism därute och den är lika unken som den är underskattad. Men istället för att det blev debatt om den så blev det alltså en debatt om hurvida en godisförpackning med en gladlynt kines var rasistisk eller inte.
Jag kan personligen inte orka bry mig så speciellt mycket om den problematiken. Mest för att jag inte tycker att det är så mycket att hetsa upp sig över. Precis som jag inte orkar bry mig så värst mycket om debatterna som varit kring negerbollar, Nogger Black eller 88:an och allt vad det nu varit. Eller den unkna rasismen i Tintin i Kongo (som också varit på tapeten i samband med denna debatt). Det blir ganska fort lite lätt väderkvarnsbekämpning om alltihop.
Men det är väl lätt så det blir. Varje liten sak i sig kanske inte är värd att kritisera och jaga upp sig över. Men "många bäckar små", som det heter. Och om man får uppleva verkliga övergrepp pga sin etnicitet kan det säkerligen bli svårt att sortera ut de slag man borde ge sig in i när man väl fått nog och vill börja slå folk på käften. Och det är väl inte det att jag inte kan tycka att det finns folk som skulle förtjäna en rejäl knogmacka men frågan är väl snarare om vem som ska få den och när det är mest lämpligt att utkräva sin rättmätiga hämnd.
Jag vet av egen erfarenhet att det är lätt att bli överkänslig och ta åt sig av saker och ting. Ibland med rätten på min sida men minst lika ofta har det inte funnits av anledning att ta åt sig. Men har man komplex för något så frågar man inte efter.
Just därför är det så lätt att man väljer fel saker att attackera. Och det är väldigt olyckligt. För då spiller löjets skimmer över på de verkliga uttryck för - i det aktuella fallet - diskriminering och fördomar mot asiater. Nu blev Patrik Lundbergs krönika kallad en attack mot Kinapuffar. Kapad av massmedia när det fanns fullt rimliga exempel på rasism i krönikan i övrig. Godisförpackningen nämndes i förbigående. Men det blev ett väldigt konkret "mål" för debatten och ett problem där lösningen var lika enkel och konkret. Fazer åtgärdar sin produkt. Problem solved. Som om det aldrig hänt.
Inte helt olikt debatten kring hurvida man ska få publicera Hergés "Tintin i Kingo" eftersom infödingarna i boken inte direkt framställs som de skarpasta pilspetsarna i kogern. Och Astrid Lindgrens eldfängda rebell Pippi Långstrump får sig av sleven också eftersom Pippis far är "negerkung i Söderhavet". Det är svårt att argumentera emot att det finns rätt problematiska skildringar av afrikaner i båda fallen. Men finns det inte ett värde i att bevara alstren som representationer av tidsandans rasism? Jag tycker att det kan vara riktigt värdefullt för oss alla att veta dagen upplysthet är morgondagens okunnighet.
Men det här är ju inte unikt för debatten kring rasism. Efter Anders Breiviks massaker på Utöya var det många som hellre ville diskutera hur vapen och sprängmedel fann sin väg till hans ägo än varför han gjorde det han gjorde. Som om stränga vapenlagar och spårning hårdare övervakning kring konstgödsel skulle kunna förhindra det inträffade. Det kanske skulle kunna sätta käppar i hjulen för en person som bara snedtänder. Men i detta fall rörde det sig om en ytterst kalkylerad och genomtänkt plan. Det torde vara ganska rimligt att anta att Breivik hade kunnat ta sig runt eventuell lagstiftning ganska enkelt med tanke på att han tycks ha haft en enorm beslutsamhet att genomföra det han skulle genomföra. "Finns det vilja, finns det väg". Det kryllar av automatvapen på den östeuropeiska svarta marknaden och kemikalier för bombtillverkning är knappast något man behöver leta efter. Breivik valde den enklaste vägen för att maximera det han ville uppnå. Men att inbilla sig att det lagstiftningsförändringar skulle ha förhindrat massakern är skapligt naivt. Men det är ett simpelt sätt att verka handlingskraftig om man är politiker. Men man låter svaret komma före frågan lite grann tycker jag.
Jag kan ju bara nämna att jag inte skulle klaga så värst mycket som vapenlagstiftningen skulle skärpas men det har andra bevekelsegrunder. Vill man förhindra brott och massakrer är det kanske andra saker som man ska titta på. Vad är det som får en annan människa att begå denna typ av illdåd? Och det är väl en fördel om man inte tillåter sig att låta frågan förbli retorisk. Det finns inga enkla svar, men man bör i alla fall försöka
nysta i varför.
Kinapuffar och massakrer kanske inte har så mycket gemensamt. Men det finns gemensamma beröringspunkter. Man diskuterar inte den verkliga problematiken i frågorna. Man tillåter sig inte att gå till roten när man ska problematisera företeelserna. Man frågar sig hurvida Kinapuffar är rasistiskt mot asiater när man borde ställa sig frågor kring den djupt rotade rasismen i samhället. Man frågar sig vilka vapenlagstiftningsförändringar man bör genomföra när man borde ställa sig frågor kring vad som får en människa att slakta sin medmänniskor.
Mönstret är att man ställer frågor som är relativt enkla att besvara och lösa. Att ta sig an rasism och fördomar är en rätt stor uppgift att ta på sig. Lika så att försöka närma sig människans mordiska impulser. Alltså låter man saker och ting förbli precis som de är genom att skapa pseudoproblem och pseudodebatter. Det är illa nog att man inte tar tag i rätt problem på rätt nivå, dessvärre tror jag att man förvärrar samma problem på längre sikt genom att inte ta tillfällena i akt att ta tag i dem när de väl uppstår. Man skapar indirekt förutsättningar för upprepningar i framtiden. "De som inte lär sig av historien är dömda att upprepa den."
Det senaste exemplet på detta är den lite smått pinsamma debatten om Fazers chokladgodis "Kinapuffar". Det ska tydligen ha varit någon typ av rasism att det finns godis som heter Kinapuffar. Det är fortfarande lite oklart. Alltsammans började med att journalisten Patrik Lundberg - en kille med asiatiskt ursprung - bland annat var trött på att bli kallad "kinesjävel" på gatan Det kan man förstå. Så han skrev en krönika i Helsingborgs dagblad Det finns en utbredd vardagsrasism därute och den är lika unken som den är underskattad. Men istället för att det blev debatt om den så blev det alltså en debatt om hurvida en godisförpackning med en gladlynt kines var rasistisk eller inte.
Jag kan personligen inte orka bry mig så speciellt mycket om den problematiken. Mest för att jag inte tycker att det är så mycket att hetsa upp sig över. Precis som jag inte orkar bry mig så värst mycket om debatterna som varit kring negerbollar, Nogger Black eller 88:an och allt vad det nu varit. Eller den unkna rasismen i Tintin i Kongo (som också varit på tapeten i samband med denna debatt). Det blir ganska fort lite lätt väderkvarnsbekämpning om alltihop.
Men det är väl lätt så det blir. Varje liten sak i sig kanske inte är värd att kritisera och jaga upp sig över. Men "många bäckar små", som det heter. Och om man får uppleva verkliga övergrepp pga sin etnicitet kan det säkerligen bli svårt att sortera ut de slag man borde ge sig in i när man väl fått nog och vill börja slå folk på käften. Och det är väl inte det att jag inte kan tycka att det finns folk som skulle förtjäna en rejäl knogmacka men frågan är väl snarare om vem som ska få den och när det är mest lämpligt att utkräva sin rättmätiga hämnd.
Jag vet av egen erfarenhet att det är lätt att bli överkänslig och ta åt sig av saker och ting. Ibland med rätten på min sida men minst lika ofta har det inte funnits av anledning att ta åt sig. Men har man komplex för något så frågar man inte efter.
Just därför är det så lätt att man väljer fel saker att attackera. Och det är väldigt olyckligt. För då spiller löjets skimmer över på de verkliga uttryck för - i det aktuella fallet - diskriminering och fördomar mot asiater. Nu blev Patrik Lundbergs krönika kallad en attack mot Kinapuffar. Kapad av massmedia när det fanns fullt rimliga exempel på rasism i krönikan i övrig. Godisförpackningen nämndes i förbigående. Men det blev ett väldigt konkret "mål" för debatten och ett problem där lösningen var lika enkel och konkret. Fazer åtgärdar sin produkt. Problem solved. Som om det aldrig hänt.
Inte helt olikt debatten kring hurvida man ska få publicera Hergés "Tintin i Kingo" eftersom infödingarna i boken inte direkt framställs som de skarpasta pilspetsarna i kogern. Och Astrid Lindgrens eldfängda rebell Pippi Långstrump får sig av sleven också eftersom Pippis far är "negerkung i Söderhavet". Det är svårt att argumentera emot att det finns rätt problematiska skildringar av afrikaner i båda fallen. Men finns det inte ett värde i att bevara alstren som representationer av tidsandans rasism? Jag tycker att det kan vara riktigt värdefullt för oss alla att veta dagen upplysthet är morgondagens okunnighet.
Men det här är ju inte unikt för debatten kring rasism. Efter Anders Breiviks massaker på Utöya var det många som hellre ville diskutera hur vapen och sprängmedel fann sin väg till hans ägo än varför han gjorde det han gjorde. Som om stränga vapenlagar och spårning hårdare övervakning kring konstgödsel skulle kunna förhindra det inträffade. Det kanske skulle kunna sätta käppar i hjulen för en person som bara snedtänder. Men i detta fall rörde det sig om en ytterst kalkylerad och genomtänkt plan. Det torde vara ganska rimligt att anta att Breivik hade kunnat ta sig runt eventuell lagstiftning ganska enkelt med tanke på att han tycks ha haft en enorm beslutsamhet att genomföra det han skulle genomföra. "Finns det vilja, finns det väg". Det kryllar av automatvapen på den östeuropeiska svarta marknaden och kemikalier för bombtillverkning är knappast något man behöver leta efter. Breivik valde den enklaste vägen för att maximera det han ville uppnå. Men att inbilla sig att det lagstiftningsförändringar skulle ha förhindrat massakern är skapligt naivt. Men det är ett simpelt sätt att verka handlingskraftig om man är politiker. Men man låter svaret komma före frågan lite grann tycker jag.
Jag kan ju bara nämna att jag inte skulle klaga så värst mycket som vapenlagstiftningen skulle skärpas men det har andra bevekelsegrunder. Vill man förhindra brott och massakrer är det kanske andra saker som man ska titta på. Vad är det som får en annan människa att begå denna typ av illdåd? Och det är väl en fördel om man inte tillåter sig att låta frågan förbli retorisk. Det finns inga enkla svar, men man bör i alla fall försöka
nysta i varför.
Kinapuffar och massakrer kanske inte har så mycket gemensamt. Men det finns gemensamma beröringspunkter. Man diskuterar inte den verkliga problematiken i frågorna. Man tillåter sig inte att gå till roten när man ska problematisera företeelserna. Man frågar sig hurvida Kinapuffar är rasistiskt mot asiater när man borde ställa sig frågor kring den djupt rotade rasismen i samhället. Man frågar sig vilka vapenlagstiftningsförändringar man bör genomföra när man borde ställa sig frågor kring vad som får en människa att slakta sin medmänniskor.
Mönstret är att man ställer frågor som är relativt enkla att besvara och lösa. Att ta sig an rasism och fördomar är en rätt stor uppgift att ta på sig. Lika så att försöka närma sig människans mordiska impulser. Alltså låter man saker och ting förbli precis som de är genom att skapa pseudoproblem och pseudodebatter. Det är illa nog att man inte tar tag i rätt problem på rätt nivå, dessvärre tror jag att man förvärrar samma problem på längre sikt genom att inte ta tillfällena i akt att ta tag i dem när de väl uppstår. Man skapar indirekt förutsättningar för upprepningar i framtiden. "De som inte lär sig av historien är dömda att upprepa den."
lördag 1 oktober 2011
Uppvaknanden
Det var ett tag sedan det publicerades något på denna blogg. Det har varit en, med mina mått mätt, ganska händelserik period. Jag ska försöka göra en halvseriös redogörelse för mina förehavanden, både mindre och större.
Man har hunnit fira ännu en födelsedag. Jobbade eftermiddag så det blev ju inte något värre ståhej men ändå. Ett par tårtbitar och ett presentkort blev det. Det är man ytterst tacksam för.
Men en av de större händelserna har varit att jag börjat plugga. Automation på KTC. Mycket skönt att komma till det skedet där det på alla sätt och vis känns helt rätt att ta detta beslut. En orolig omvärld och en icke-existerande karriär är två rätt goda orsaker att sätta sig i skolbänken. Och avsaknaden av ett tryggt jobb givetvis. Klassen jag hamnat med känns stabil. Dock har jag vissa reservationer gällande en del lärare och upplägget på deras undervisning. Men det är väl bara att man får ta ett större eget ansvar i dessa kurser. Enda klagomålet är att det blev många halvdagar på skolan. Hade föredragit fler heldagar och fler dagar som man kunde plugga på egen hand. Men det är en liten detalj i sammanhanget. Känner mig jäkligt motiverade och taggad.
En annan, mer personlig sak, är att jag fått reda på vissa grejer om mig själv och mina själsliga "egenheter" som satt saker och ting i ett väldigt annorlunda ljus. Håller fortfarande på att hitta ett nytt förhållningssätt till det. Men det är skönt att många utropstecken blivit uträtade.
Vidare har jag lagt min politiska karriär (ett i mitt fall vårdslöst använt epitet) på is. En längre period av kraftigt avtagande motivation har lett fram till detta beslut och dess verkställighet. Känns väldigt bra, det också. Så rätt som rätt kan bli. Mina studier och personliga status måste få ta den plats den som de kräver under omständigheterna.
Det är som att efter de knappa två åren som gått sedan min operation har mitt livs riktning nu kunnat få en mer konkret form. Resan som påbörjades då är egentligen så mycket större än jag kanske trodde att den skulle vara då. Och de faktiska förhållanden som blottlagts på andra plan den senaste tiden har gjort att saker och ting i ännu större utsträckning blivit mer greppbara. Lite grann som om dimman börjat skingras en smula.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)