Ingen styrketräning idag. Istället blev en massa skön förbränning/konditionsträning. 45 minuters intervallkörning på träningscykeln som framkallade en massa svett och flås. Gött väl. Och sedan tog jag mig en promenad på eftermiddan för att testa knät. Till saken hör att jag stretchat den där struliga senan utanpå låret. Tog mig nog fem kilometer innan det började kännas i knät på det "dåliga" sättet. Det kändes mycket i benet överlag. Det drog både här och där på alla håll och kanter. Inte direkt smärta utan lindrigare obehag. Så det får väl kallas för att skapligt fall framåt. Speciellt att det bara gjorde ont i 200 meter. Så det får nog bli en promenad i helgen igen. Det är framför allt mentalt som dessa små utflykter gör nytta. Frisk luft och friskare tankar.
Verkar som om Big Brother-hysterin inte är så stor som jag var rädd att den skulle bli. Hela den där företeelsen av efterbliven voyeuristisk pissentertainment får mig att tänka på seriemördaren Charles Panzrams bevingade ord: "I wish all mankind had one neck so I could choke it!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar