söndag 5 december 2010

*Gäsp!* Tittat på ”Salt” med Angelina Jolie och Liev Schrieber i huvudrollerna. Helt okej film faktistk, annars brukar Jolies filmer inte vara speciellt mycket att hänga i julgranen, direkt. Sitter funderar på vad jag ska kolla på härnäst.

Kollade på de sista avsnitten av ”Lost” tidigare idag. Kändes lite skumt, minst sagt. Kändes inte riktigt som att slutet var överraskande på riktigt rätt sätt. Å andra sidan har seriens andra hälft inte riktgt levt upp till den första heller så förväntningarna var väl aldrig riktigt höga heller. Nåväl, då kommer vi till problemet med vilken serie man ska sjunka ner i nu? En arbetskamrat gav mig tipset om den gamla vampyrserien ”Kindred” som tydligen ska vara bra. Visserligen bara en säsong men jag tar en bra säsong över fem halvdanna alla dagar i veckan. Såg även att SciFi Channel hade en ny websänd serie som heter ”Riese” som ser lovande ut på de trailers jag sett. Inte helt omöjligt att jag tar och kör igenom ”24” också. Jag slutade av någon anledning att kolla på serien i början av säsong tre. Något säger mig att denna anledning kanske presenterar sig när man väl börjat kolla på serien.

Första gången jag väger under 81 kg på jag vet inte hur länge. Vet inte om jag rikigt vågar tro på våguslingen. Jag har ju pendlat mellan 81-82 i drygt fem frustrerande veckor så denna utveckling är synnerligen välkommen. Jag vet att den hårda träningen jag legat i förmodligen är orsak till platån eftersom jag fortfarande knappt kommer över 1500 kcal/dag och jag ska äta runt 2400 kcal/dag för att stå still i vikt utan träningen och med träningen blir det ytterligare minst 300 att lägga till ”samlingen”. Trots detta blir det ångest känslor när man äter ”orätt” vilket knappast spelar roll eftersom underkottet är så stort som det är, men att få skallen runt allt det som hänt det senaste året är fan ingen lek. Speciellt inte min lätt retarderade skalle. Vidare har alla mina kroppsmått minskat som tidigare trots att vikten varit ungefär samma. Detta bevisare ju också att träningen gjort vad den ska. Men denna vecka har jag inte trängat nämnvärt. Det har väl blivit två långpromenader i bitande kyla, men ingen styrketräning alls. Det har varit väldigt skönt att få ladda batterierna och låta kroppen återhämta sig. För ska sanningen fram tränar jag förmodligen mer än jag borde med tanke på det skrala kaloriintaget. Men det är så lätt att det blir för mycket eftersom jag ser att det ger resultat och att jag känner mig nyttigare när jag gjort mina pass. Och av någon anledning blir så satans rastlös om jag inte trängar. Det är ju inte så att jag saknar saker att göra i övrigt, mycket märkligt. Jag förmodar att det är någon typ av existensiell ångest som manifesterar sig. Men jag ska – hursomhelst - få svar på mina prover från ettårskontrollen på måndag, de borde väl visa om jag borde sansa mig eller om jag kan fortsätta som tidigare. Fucked up mind in a fucked up world.

Nåväl, på tisdag är det min andrafödelsedag och tårtan är beställd. Ska försöka njuta och tänka på den resa jag gjort under det gågna året. Att det nu är dags för resten-av-livet-fasen att träda in. Sluta noja om vikten och börja se framåt och mot studierna och den förmodade arbetslösheten som väntar.

Känner mig faktiskt rätt bra i humörsväg, trots att det var sista dagen på jobbet igår. Kanske inte sjunkit in ännu. Men så är jag rätt osentimental fortfarande. Kommer väl så förbli efter allt som varit. Kommer sakna en handfull personer, de flesta andra kommer jag inte ägna en tanke mer så länge jag lever och en liten klick som jag inte skulle pissa i röven om så deras skit brann. Stämningen bland de närmaste kollegorna har alltid varit god ända fram till slutet, det är skönt att ha det med sig. Vi skötte skiten med klass och ära. Norskarna pissar på oss och vi pissar tillbaka genom att stå stolta och pissa tillbaka. Arbetarstolthet. Professionalism. Det ska eventuella spekulanter ha klart för sig, det är en rakryggad skara som arbetat på Scan Module under de senaste åren. Kaoset och den tjänstemannamässiga inkompetensen vi slagits mot på daglig basis har gjort oss starkare och bättre än vad cheferna kan tro. Vi vet att vi gjort vårat jobb och vi vet att de inte gjort sitt. Båda sidor vet vem det är som gjort bort sig. Det ligger makt i detta faktum. Denna snåriga härva till trots har jag anmält mig att jobba extra v 50 för att repa de sista modulerna. Får man alla dagar är det fina penningar och det är skönt att veta att man kunnat "plundra liket" på allt man kunnat. Men det är hård konkurrens om de där 15 platserna så det blir att vänta och se om det blir nåt extrajobb.

Det får bli "Centurion" innan det blir sänggång. Ska ju till Karlstad och skända mitt arma kreditkort i morgon. Good times...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar