Sedan bar det av till Bergvik för att korrigera en julklapp jag köpte. Det finns ju ett antal affärer som säljer damkläder av varierande typ och när jag skulle köpa presentkort i julklapp till min mor köpte jag ett på H&M. Jag visste sedan tidigare att det var en av butikerna hon föredrog men när jag väl stod där och skulle köpa kortet kunde jag inte för mitt liv komma ihåg vilken av butikerna som det var. Och butiken hon föredrar är Lindex. Så det blev att köpa ett presentkort där istället och jag får ta över kortet från H&M eftersom de inte har öppet köp på presentkort och att de faktiskt har en del herrkläder. Det var smidigt hon gillar Lindex och ogillar H&M och inte tvärtom eftersom Lindex har en ganska smalt utbud av herrkläder, om man säger så. Jag är rätt säker på att jag var den enda ensamme människan av hankön i butiken (dock inte säker på om jag var den skäggigaste personen där...). Min mor ville så klart inte höra tala som att hon skulle få ett annat - lämpligare - presentkort (martyr...) men i dessa spörsmål är hennes inflytande försumbart.
Om det var lugnt och lagomt med folk inne stan var det en heeelt annat grej på Bergvik. Det tog kanske fem minuter att handla det jag skulle ha på Maxi men fick stå minst 20 minuter i kö. Inget att klaga på egentligen, eftersom jag inte hade speciellt bråttom. Ett rikt inre liv hjälper i sådana här situationer. Det är vad jag fått berättat för mig i alla fall. Jag klarar mig genom att zoona ut i rent ointresse och likgiltighet. Hmm, den där julkänslan försvann ta mig tusan rätt fort...
Märkte att kommunstyrelsen och mötet med handläggaren på AF krockar den 11:e. Undrar vilket som är lättast att flytta på... Nej, skämt och sido. Det var inga som helst problem att boka om tiden med min handläggare. Funderade lite på igår om hur felvisande namnet Arbetsförmedlingen egentligen är. Och nu menar jag inte att man ska byta till typ Arbetsförnedringen eller så, även om ens självförtroende sällan skjuter i höjden efter att ha varit där. Utan snarare att de inta har så värst mycket jobb att förmedla. Och de har inte speciellt mycket utbildningar att förmedla heller (AF får ju inga pengar till detta). Det tycks som att AF mer fyller en kontrollfunktion för a-kassorna än något annat. De flesta företag använder ju bemanningsföretag för att rekrytera sin personal och för att annonsera ut de tjänster man ämnar tillsätta. Således borde väl nästan förmedlingsdelen i Arbetsförmedlingen nästan vara föråldrad tycker man. Det är ju inte som det var förr när man fick lite grann som man ville och önskade. Så det är ju inte bara att traska in på AF och önska sig ett nytt jobb och förvänta sig att få till svar att "Jamän, vad trevligt! Vad hade du tänkt dig? För vi råkar ha ett brett utbud för tillfället!"
Var till mor och far på eftermiddagen och fick mig lite kaffe och ytterst välsmakande vaniljmunk. Kakor och lussekatt bjöds det också på men de fick jag ta med mig hem eftersom det förmodligen skulle ha blivit lite för mycket av det goda på en gång om jag satt i mig det också. Det får bli under kvällen som jag sätter i mig dessa godsaker. Blir mer av det samma i morgon (minus munk) i morgon när jag blivit bjuden till föräldrarna på middag och kaffe högtiden till ära! Det är inget jag direkt har några som helst invändningar mot.
Lyssnar för tillfället en hel del på Therapy? faktiskt. Speciellt deras bästa skiva "Troublegum" från 1994. Det känns som om det är svårt att få tag på musik som är så mörk, tillgänglig och melodiös nu för tiden. Lägg därtill Andy Cairns obehagliga texter och Therapy? blir till något synnerligen unikt. Textrader som "You beauty makes me feel alone" och "I've got nothing to do / But to hang around and get screwed up on you" från Screamager, "Remember, I know where you live / And I know you're on your own / I may forget, I don't forgive / I'm always home" från Turn. "Here comes a girl perfect teeth / I bet won't be smiling at me / I know how Jeffery Dahmer feels / Lonely, Lonely...". Antar att det kanske krävs ett halvsjukt sinne för att uppskatta sjukheten i dessa texter. Men för mig är dessa texters svärta och bitterhet så oändligt mycket mer stimulerande i sin lite mer subtila ansats än exempelvis texter av Cannibal Corpse ("Fucked with a knife", "Addicted To Vaginal Skin" osv). Det är just det där att det är en mer greppbar frustration och illvilja i Cairns texter som lockar. Det är inga splatterscenarion utan saker som händer dagligen, som många kanske försöker förtränga och resonera bort. En ärlighet och naken öppenhet med sina tillkortakommanden och mindre socialt accepterade tendenser. Det ligger liksom närmare än kannibalistiska zombies. Det är lite av när den där losern får det svarta hålet fyllt av en svart energi som ger illviljan både riktning och målmedvetenhet. Det är när det blir ohälsosamt för omgivningen, inte bara för den som förut kanske lidit i sin ensamhet och låtit sig bli nedtryckt av omvärlden. Många ryggar kanske för sådana här teman, allt skit som ligger och gror eftersom det inte tillåts komma upp till ytan och ventileras. Som någon typ av mental och psykologisk cancer. Det hela blir ännu lite mer vridet i och med att musiken är så tillgänglig och välspelad. Vissa låtar har en musikalisk svärta som motsvarar texternas dito men det är påtagligt svårt att värja sig mot de väldigt catchiga refrängerna, hur obehagliga de än må vara.
Tog mig en promenad i kylan nyss. Drygt 10 minus. Lite sådär på gränsen till vad jag tycker är acceptabelt promenadväder. Men det gick bra. Riktigt bra faktiskt. Gjorde rundan på lite drygt 47 minuter, alltså 6,6 km/h. Det är över en sträcka på 5,2 är det nog det bästa resultat jag gjort. Och det kändes riktigt bra hela tiden också. Gott om energi och ork. Måste ha varit den där vaniljmunken som fyllt glykogenlagren till brädden. Som vanligt försvann känseln i större delen av fötterna efter drygt fem minuter. Dock återkom känseln när jag promenerat uppskattningsvis fyra kilometer. Det krävs med andra ord ganska rejäl ansträngning för att få ordentligt med blod till för att jag inte ska frysa sönder extremiteterna. Känns väl inte helt optimalt men det ger ju hopp om att det ska funka med att gå ännu längre i framtiden i tvåsiffriga kallgrader. Nåväl, nu vankas det kvällsmål och film!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar