Början och slut...

Sov inte vidare under natten. Vaknade tidigt och halvsov från runt åtta fram till tio. Vette tusan vad det berodde på. Åt inget egendomligt eller speciellt nära inpå insomnandet. Nåväl, det är som det är med den saken. Har varit på så där lite lagom bra humör under dagen, kanske har något med den störda sömnen att göra. Tog mig hur som helst en rejäl långpromenad runt Ås. Det var ett bra tag sedan sist, kanske fem månader sedan kanske. Cyklat den vägen har jag ju gjort så sent som början av oktober i och för sig, även om den rundan är betydligt längre än dagens men ändå. Promenader brukar oftast få mig på bättre humör. Det har varit rätt så mycket mer lagom temp ute under dagen (ett par minus bara). Jag fick faktiskt ta av mig handskarna vid ett par tillfällen för att reglera värmen en smula. Men promenaden höll på att få ett rätt olustigt slut när en bildåre kom farandes i en blind kurva och fick möte. Jag befann mig på insidan på vänstersidan och hann se bilen kasta sig in mot mig medan den fick sladd för att undvika den mötande bilen. Dessbättre hade idioten tillräckligt hög hastighet så bilen sladdade bort från mig. Som tur var kom inte bakdelen ut så han klarade den mötande bilen också. Jag hann se att passageraren höll händerna för ansiktet i ren panik. Om det var ett äkta par lär den övermodige föraren fått sina fiskar varma av sin bättre hälft. Själv han jag inte känna speciellt mycket, det var mer som att bara kallt konstatera att allt gick bra och så fick det vara bra med det. Ibland funderar jag på om jag bryr om liv och död över huvudtaget... Nåväl, det var rätt jobbigt före stundtals och det märks att jag inte tagit riktiga långpromenader på länge. Ändå blev det ett bra tempo (6,27 km/h) över 11,5 km. Under helgen lär det inte bli några värre övningar, vilket nog är klokt med tanke på att högerljumsken börjar väsnas lite grann. I alla fall var det riktigt skönt att komma hem och få duscha innan det blidde dags för nyårskaffe och kakor hos mor och far. Smarrigt värre!

Under promenaderna har jag börjat lyssna på nerladdade sändningar från P3 Dokumentär. Det började med specialavsnitt om främlingsfientliga partpartier i Europa och en special om ett åt med finanaskrisen. Idag fortsatte jag med läkemedelsindustrin och HIV-mediciner för tredje världen. Hann precis börja på inslaget om pedofilskandalen i Belgien innan jag kom hem. Det sista kan återknyta till mitt yrande i mitt förra inlägg. Måste säga att inslagen är ruskigt välgjorda, informativa med lagom (o)vinklade resonemang från reportrarna själva.

-

Ska man försöka sig på någon typ av summering av året också? Tja, varför inte. Under året som gått har jag halverat min kroppsvikt och försökt komma underfund med saker och ting. Det jag har kommit fram till är att jag inte kommit fram till speciellt mycket. Sanningen är som en hal tvål. Vad som är sant i dag är ingen annat än rena falsarier dagen efter. Jag känner mig själv bättre tack vare den resa jag gjort - och fortfarande gör - och jag kommer fram till att jag inte känner mig själv så bra som jag tror mig göra. De problem jag har finns fortfarande kvar men jag tror jag har lite bättre kontroll över dem nu än för ett år sedan. Det som väntar nu är att börja på att ta tag i dem på djupet. Ur detta perspektiv vet jag inte om min stundande arbetslöshet är en välsignelse eller förbannelse. Jag är ingen person som mår speciellt bra av att få för mycket tid för mig själv. Samtidigt vet jag om att det är så, vilket borde göra det enklare att kunna motverka alla de negativa tankar och tendenser som brukar uppstå vid dessa tillfällen. Jag vette fan. Vi får se vad det blir av allt det som blir. Jag får ta fasta på talesättet om att saker och ting blir vad man gör det till. Det är sällan man får speciellt mycket gratis, så det är väl bara till ta för sig och bli den man är född till att vara!

Happy Fucken New Year!

Death is the hunter

Tog en tur in till Karlstad på förmiddan. Det blev lite senare än jag hade tänkt eftersom batteriet i min iPhone tog slut innan den väcka mig på utsatt tid (8:00), men det blev bara en timmes diskrepans så det gjorde inte så värst mycket. Köpte en väggalmanacka av den mer spartanska modellen samt expansionsbelslag till mitt databord på Mitt i City. Smet iväg till Hemköp för att se hur deras utbud på vegetarisk mat såg ut och fann till min stora förnöjelse att de hade Quornkorv och sojaprodukter av märken jag inte sett (eller spisat) tidigare. Så det blev ett par paket korv och några väl valda okända produkter för avsmakning och analys under kommande dagar. En hel del folk på byn var det, men inte så mycket som jag hade trott. De kommer väl senare under dagen antar jag.

Sedan bar det av till Bergvik för att korrigera en julklapp jag köpte. Det finns ju ett antal affärer som säljer damkläder av varierande typ och när jag skulle köpa presentkort i julklapp till min mor köpte jag ett på H&M. Jag visste sedan tidigare att det var en av butikerna hon föredrog men när jag väl stod där och skulle köpa kortet kunde jag inte för mitt liv komma ihåg vilken av butikerna som det var. Och butiken hon föredrar är Lindex. Så det blev att köpa ett presentkort där istället och jag får ta över kortet från H&M eftersom de inte har öppet köp på presentkort och att de faktiskt har en del herrkläder. Det var smidigt hon gillar Lindex och ogillar H&M och inte tvärtom eftersom Lindex har en ganska smalt utbud av herrkläder, om man säger så. Jag är rätt säker på att jag var den enda ensamme människan av hankön i butiken (dock inte säker på om jag var den skäggigaste personen där...). Min mor ville så klart inte höra tala som att hon skulle få ett annat - lämpligare - presentkort (martyr...) men i dessa spörsmål är hennes inflytande försumbart.

Om det var lugnt och lagomt med folk inne stan var det en heeelt annat grej på Bergvik. Det tog kanske fem minuter att handla det jag skulle ha på Maxi men fick stå minst 20 minuter i kö. Inget att klaga på egentligen, eftersom jag inte hade speciellt bråttom. Ett rikt inre liv hjälper i sådana här situationer. Det är vad jag fått berättat för mig i alla fall. Jag klarar mig genom att zoona ut i rent ointresse och likgiltighet. Hmm, den där julkänslan försvann ta mig tusan rätt fort...

Märkte att kommunstyrelsen och mötet med handläggaren på AF krockar den 11:e. Undrar vilket som är lättast att flytta på... Nej, skämt och sido. Det var inga som helst problem att boka om tiden med min handläggare. Funderade lite på igår om hur felvisande namnet Arbetsförmedlingen egentligen är. Och nu menar jag inte att man ska byta till typ Arbetsförnedringen eller så, även om ens självförtroende sällan skjuter i höjden efter att ha varit där. Utan snarare att de inta har så värst mycket jobb att förmedla. Och de har inte speciellt mycket utbildningar att förmedla heller (AF får ju inga pengar till detta). Det tycks som att AF mer fyller en kontrollfunktion för a-kassorna än något annat. De flesta företag använder ju bemanningsföretag för att rekrytera sin personal och för att annonsera ut de tjänster man ämnar tillsätta. Således borde väl nästan förmedlingsdelen i Arbetsförmedlingen nästan vara föråldrad tycker man. Det är ju inte som det var förr när man fick lite grann som man ville och önskade. Så det är ju inte bara att traska in på AF och önska sig ett nytt jobb och förvänta sig att få till svar att "Jamän, vad trevligt! Vad hade du tänkt dig? För vi råkar ha ett brett utbud för tillfället!"

Var till mor och far på eftermiddagen och fick mig lite kaffe och ytterst välsmakande vaniljmunk. Kakor och lussekatt bjöds det också på men de fick jag ta med mig hem eftersom det förmodligen skulle ha blivit lite för mycket av det goda på en gång om jag satt i mig det också. Det får bli under kvällen som jag sätter i mig dessa godsaker. Blir mer av det samma i morgon (minus munk) i morgon när jag blivit bjuden till föräldrarna på middag och kaffe högtiden till ära! Det är inget jag direkt har några som helst invändningar mot.

Lyssnar för tillfället en hel del på Therapy? faktiskt. Speciellt deras bästa skiva "Troublegum" från 1994. Det känns som om det är svårt att få tag på musik som är så mörk, tillgänglig och melodiös nu för tiden. Lägg därtill Andy Cairns obehagliga texter och Therapy? blir till något synnerligen unikt. Textrader som "You beauty makes me feel alone" och "I've got nothing to do / But to hang around and get screwed up on you" från Screamager, "Remember, I know where you live / And I know you're on your own / I may forget, I don't forgive / I'm always home" från Turn. "Here comes a girl perfect teeth / I bet won't be smiling at me / I know how Jeffery Dahmer feels / Lonely, Lonely...". Antar att det kanske krävs ett halvsjukt sinne för att uppskatta sjukheten i dessa texter. Men för mig är dessa texters svärta och bitterhet så oändligt mycket mer stimulerande i sin lite mer subtila ansats än exempelvis texter av Cannibal Corpse ("Fucked with a knife", "Addicted To Vaginal Skin" osv). Det är just det där att det är en mer greppbar frustration och illvilja i Cairns texter som lockar. Det är inga splatterscenarion utan saker som händer dagligen, som många kanske försöker förtränga och resonera bort. En ärlighet och naken öppenhet med sina tillkortakommanden och mindre socialt accepterade tendenser. Det ligger liksom närmare än kannibalistiska zombies. Det är lite av när den där losern får det svarta hålet fyllt av en svart energi som ger illviljan både riktning och målmedvetenhet. Det är när det blir ohälsosamt för omgivningen, inte bara för den som förut kanske lidit i sin ensamhet och låtit sig bli nedtryckt av omvärlden. Många ryggar kanske för sådana här teman, allt skit som ligger och gror eftersom det inte tillåts komma upp till ytan och ventileras. Som någon typ av mental och psykologisk cancer. Det hela blir ännu lite mer vridet i och med att musiken är så tillgänglig och välspelad. Vissa låtar har en musikalisk svärta som motsvarar texternas dito men det är påtagligt svårt att värja sig mot de väldigt catchiga refrängerna, hur obehagliga de än må vara.

Tog mig en promenad i kylan nyss. Drygt 10 minus. Lite sådär på gränsen till vad jag tycker är acceptabelt promenadväder. Men det gick bra. Riktigt bra faktiskt. Gjorde rundan på lite drygt 47 minuter, alltså 6,6 km/h. Det är över en sträcka på 5,2 är det nog det bästa resultat jag gjort. Och det kändes riktigt bra hela tiden också. Gott om energi och ork. Måste ha varit den där vaniljmunken som fyllt glykogenlagren till brädden. Som vanligt försvann känseln i större delen av fötterna efter drygt fem minuter. Dock återkom känseln när jag promenerat uppskattningsvis fyra kilometer. Det krävs med andra ord ganska rejäl ansträngning för att få ordentligt med blod till för att jag inte ska frysa sönder extremiteterna. Känns väl inte helt optimalt men det ger ju hopp om att det ska funka med att gå ännu längre i framtiden i tvåsiffriga kallgrader. Nåväl, nu vankas det kvällsmål och film!

Mellandagsrea madness...

Mmm, var in till Bergvik en sväng med pärona. De skulle köpa sig en ny TV (tjock-TV är sååå ute...). Jag hade fått i uppdrag före jul att hitta en lämplig TV för dem. Och sagt och gjort hittade jag en 50" plasma från LG i en lagom prisklass. Så när vi väl fick tag på en expedit på Siba för att köpa TV:n börjar den lille tomten att försöka pracka på mina föräldrar en LCD-LED eftersom plasman är sååå känslig och att blir sååå lätt inbränningar i skärmen. Jo, tjenare. Tur att lillgrabben var insatt i saken. Plasma ger fortfarande bäst prestanda och ska man få tag på en LCD-LED som kan mäta sig i kvalité får man hosta upp i minst det dubbla i pris jämfört med en plasma. Och att LCD-LED har problem med eftersläpningar visste han inget om. Något säger mig att han mycket väl vet om det, men det är bara det att han trott att det var ett gäng analfabeter som ramlade in och att han såg sin chans att sälja skit-TV som man ville bli av med. Till saken hör att den TV jag hittat åt dem inte fanns med i rean. Av någon märklig anledning fanns det väldigt få plasma-TV:er med bland rean. Hade plasman varit så kass så hade det säkerligen funnits betydligt fler av dem bland de utreade produkterna. Jag höll mig själv i bakgrunden och lät honom försöka övertala mina föräldrar att köpa den undermåliga TV:n men när min moder vände sig om för mitt råd, kunde jag inte låta bli att med ett litet hånflin i ena mungipan säga: Plasman. Som vi talade om från början. Ansiktsuttrycket hos den lille expediten var värt pengar att skåda! Nåväl, nu är den mäktiga maskinen monterad och fungerar finfint. Lite avundsjuk är man när man själv "bara" har en ett par år gammal 42" plasma. Men jag unnar mina föräldrar nöjet att ha en sådan fin TV alla dagar i veckan. Jag är glad att de fortfarande vill unna sig själva små (enorma, rent fysiskt!) lyxer. Det är så jävla tragiskt när äldre människor väljer att inte leva full ut.

Filmatiseringar av spel brukar aldrig funka speciellt bra. Det brukar tvärtom bli katastrof. Resident Evil serien är väl kanske en litet undantag. Visuellt riktigt sköna filmer, men är i fråga om hållbar storyline inte i närheten av hållbarhet. Inte heller när det gäller trogenhet mot spelet det orginerar ifrån. Likadant med Tomb Raider. Fixeringen på huvudrollsinnehaverskan är förvisso intakt men i övrigt väger filmerna ganska lätt. Däremot funkar filmatiseringen av Max Payne förvånansvärt bra. Knappast något som kommer gå till världshistorien som något cineastiskt mästerverk eller nå någon typ av kultstatus bland oss som gillar spelen. Men det är ändå en habil skapelse. Mark Wallberg spelar Payne med den äran. Men vi ska så klart komma ihåg att det knappast är en roll som är allt för krävande, vilket borde vara precis perfekt Wallbergs inte allt för breda register. Filmen estetiskt intagande, med mycket av spelets kalla och dystopiska värld intakt. Det lite märkliga snöandet, det skapelsefientliga gränderna till de kalla sinnen som ryms i stadens ruvande kvarter. Får små men enträgna vibbar av Sin City några gånger. När spelet kom fanns det då revolutionerande konceptet med det som kallades för Bullet Time. Detta innebar att spelet under kritiska ögonblick kunde gå i slow-motion vilket gav spelaren möjligheten att kunna döda ett större antal av sina fiender i en enda sekvens. Detta grepp fördes till den stora massan i och med Matrix-filmerna där Neo och co kunde försätta världen och fiender i slo-mo. I filmen Max Payne används Bullet time mer som en visuell stimulant snarare än knep som karakträren Max Payne har att ta till mot sina fiender. Själva storyn är lika gammal som Fan själv. En polisman söker hämnd för ett otänkbart brott mot hans familj - Bronsonskt så det skriker om det. Kasta in lite maffiosos, ondskfulla företag och en fyrkantig poliskår så har man finns det inte så mycket mer att nämna. Ta det för var det är.

Boxing Day

Så kallas annandagen i Storbritannien. Teorierna kring varför det heter Boxing Day är flertaliga. Allt från att det under det brittiska väldets utforskande år fanns en låda placerad av prästen på varje skepp där sjömännen stoppade i mynt. I utbyte välsignade prästen skeppen på deras resor till havs. Prästen öppnade sedan lådan på annandagen och såg till att dess innehåll kom det fattiga till godo. En annan teori är att lådor placerades i kyrkor där de troende kunde lämna donationer till de mindre beställda i församlingen. Lådan öppnades på annandagen. En tredje är att lorderna och lordinnorna samlade överbliven mat i lådor som man sedan gav till de fattigare som var bosatta på godsen.

Hursomhelst betyder det för oss som frossar i brittisk fotboll att det brittiska ligasystemen går in i sin allra mest intensiva fas. Spanjorer och italienare tar det lugnt över helgerna. Men britterna gör alltså precis det motsatta. Och för detta är vi britterna evigt tacksamma! Under dagen har jag sett Premier Leaguejumbon West Ham slå Fulham med 3-1 på bortaplan. Jag har också sett mitt älskade Newcastle torska mot Man City på hemmaplan med 3-1. Nu halvkollar/lyssnar jag på Aston Villa - Tottenham. Och i morgon blir det Arsenal mot Chelsea! Jäspallt anåda, vad mycket bra fotboll! Ändå har det blivit en drös med matcher som ställts in pga av kyla och snö(o)väder. Och kvällen är inte slut ännu. För snart är det dags att avnjuta utomhusmatchen i Karlstad mellan Färjestad och Förlunda. Och den ska jag njuta av i soffan. Jag hade en del funderingar på att åka in och se den på plats, men jag kom dessbättre på klokare tankar. Det hade blivit gött kallt att stå där och huttra.

Igår kollade jag filmen Gamer. Sci-Fi action med Gerald Butler och Michael C. Hall i huvudrollerna. Av någon anledning har jag dragit mig för att se filmen. Butlers filmer har en tendens att bli lite väl enkelspåriga och alltför actionpackade. Filmen har visserligen drösvis med actionscener med explosioner och kulor och höger och vänstervarv, men den gör i alla fall en ansats till att kritisera den ökande våldsglorifieringen och profitörerna av den samma. Kritik mot cynismen i det ständigt föränderliga reality-genren förekommer också. Utsatta människor som lockas med löften om bättre liv om de ger upp delar av sina privata sfär/kropp i utbyte mot en svårdefinerad språngbräda mot ett bättre liv. Nu går det ju så klart att kritisera Gamer för att vara skapad just för att profitera på våldstörsten i samhället, men jag tycker ändå att filmen lyckas lands vissa delar av sin kritik på ett trovärdigt sätt. Och till det måste man ju också tillstå att filmen är ruskigt snygg! Den utspelar sig några år fram i tiden där Butlers karaktär Kable / John Tillman får en chans att omvända det dödsstraff han tilldelats till frigivning genom att gå med på att bli en hi-tech-marionett i ett spel kallat Slayers. Kable styrs från en sjuttonårings pojkrum genom nanosändare inne i Kables hjärna som ger ynglingen kontroll över sin soldats kropp. Skaparen av detta spel är Ken Castle (Hall), som även skapat en variant av Second Lifekallat Society som bygger på samma princip som Slayers. Men med den skillnaden att marionetterna i Society är vanliga arbetare som går hem till sina lägenheter efter att främlingar lekt klart med deras kroppar. Kable har i en dotter och fru på andra sidan murarna som han helst av allt vill träffa igen. Speciellt eftersom hans dotter som myndigheterna omhändertagit och adopterats bort. Till Kables / Tillmans hjälp kommer en motståndsrörelse kallade Humanz som genom att befria Slayers poster boy Kable kan dela ut ett symboliskt slag mot deras fiende Ken Castle. Summa summarum? En film som är betydligt bättre än jag hade befarat. Knappast något mästerverk men helt klart sevärd. Uppenbara paralleller kan dras till filmer som The Condemned (Gamer minus sci-fi) och Schwarznegger-rullen The Running Man. Men jag tycker nog att Gamer kan svara upp för själv på egen hand. Mycket bra musik dessutom. Marilyn Mansons tolkning av Eurythmics gamla dänga "Sweet Dreams".

Såg också på The American. George Clooney i ett betagande Italien. Mmm, typ. Spionthriller av den mer lågmälda och stämningsfulla typen. Baserad på boken A very private gentleman avMartin Booth. Filmen börjar faktiskt i Sverige (!) av av alla stället. Ett gäng fulingar vill döda Clooneys karaktär Jack/Edward av då okänd anledning (en av fulingarna spelad av ingen mindre än Lars Hjelm). Edward flyr då hals över huvud till Italien där han får i uppdrag att tillverka ett gevär åt en kurvig femme fatale till yrkesmördare (Thekla Reuten) samtidigt som han inleder en romans en av de lokala glädjeflickorna (Violante Placido). Medan han sysselsätter sig med sitt uppdrag försöker han komma underfund med vilka det var som försökte ta honom av daga i Dalarna och varför dessa hejdukar nu befinner sig i den pittoreska stad han själv bevistar. För regi står Anton Corbijn. Alltså ingen van filmregissör på något vis. Den första film han regisserade vad Control som är en biografi om den framlidne Joy Division-sångaren Ian Curtis, som tog sitt eget liv vid den ringa åldern av 23. Annars är Corbijn mest känd som musikfotograf. Det märks. Det är en väldigt snygg film rakt av. En hel del lite udda vinklar och grepp här och där. Inget som har fokus från filmen, tvärtom bättrar den på stämningen ytterligare. På det hela taget sen mycket sevärd film! Clooney(också medproducent av filmen) gör en habil insats med små men effektiva medel. Välkommet med ett lite annat skådespelargalleri än de vanliga man skulle kunna förvänta sig. IMDB ger filmen 6,6/10 vilket är i underkant i min blygsamma mening.

Matångest och nojiga tankar. Så kan man nog sammanfatta min upplevelse av att min första riktiga (förra inföll under puréperioden) jul som gbp-opererad. Inför julen tänkte jag att ätandet skulle vara så naturligt som möjligt för högtiden. Alltså, äta som man gör på jul men i gbp-tappning - mindre och långsammare. Inget kaloritänk och liknande. Och hur har det gått? Tja, ångest och nojor har det blivit. Jag har ätit så gott som jag kunnat av allt som julen har att erbjuda. Kakor, godis, rödbetssallad, julmust och vörtbröd. Allt har ätits med blandade känslor. Att äta saker som inte är bra ger mig fortfarande obehag och oro i själen, även om det kanske inte gör någon större skada på vikten. Men det är ändå lite grann som att hoppa i den djupaste delen av bassängen för första gången. Lite sjukt är det att jag faktiskt finner en liten förnöjsamhet i att jag känner att magen inte är så värst förtjust i allt socker och fett som den tvingas omhänderta. Och godiset jag köpt? Tja, jag skulle tro att 75% av det är kvar fortfarande. Jag har helt enkelt inte haft tid, ork, lust att sätta i mig det. Mat är fortfarande mer intressant än godis och godisätandet blir i den mån som matätandet tillåter. Att försöka jämka mellan de två vågar jag inte ens tänka på! Tidigare under veckan samlade kroppen på sig vätska av någon anledning. Förstoppning och liknande är ju ett tecken på det så jag vägde i onsdags 82 kg. Eftersom jag har mitt uppfuckade förhållande till vikten kände jag mig livrädd att gå in i julhögtiden. Men efter att i fredags pissat tre gånger mer än det vanliga (tre ggr om dagen) har nu vikten dalat mot det normala 81 - julkosten till trots! Nåväl, det kan säkert bli någon typ av backlash under veckan men då får det bli det. Då vet jag mer om hur sådanhär mat påverkar mig på riktigt.

Julafton!

Julaftonskväll. Mat, kakor och klappar. Maten är avklarad till ena halvan. Kakorna är slukade och klapparna är utdelade och mottagna. Sitter och funderar lite på vad jag ska kolla på för film(er) under julaftons avslutande timmar. Finns ju åtskilliga att välja på.

Fick ett set med stavmixer/matberedare av mina föräldrar. Väääldigt välkommet måste jag säga! Hade tänkt kolla efter en stavmixer att under mellandagsrean, men nu slipper jag alltså det och fick lite extragrejer utöver vad jag tänkt köpa själv! Själv delade jag ut klappar i form av presentkort till modern och en bluetooth-slinga till fadern. Tror att presentkortet blev inhandlat på fel inrättning. Får försöka göra detta fel rätt under veckan.

Det är både skönt och lite töligt att ha en så pass liten närmaste krets som jag har. Det blir i och för sig billigare, men att lägga pengar på saker som personer jag tycker om kan få nytta av är inget jag har ett dugg emot - tvärt om. Men samtidigt kanske en större samvaro skulle vara mer givande och så. Men vi har aldrig varit en speciellt stor eller gemytlig släkt så det är väl som det är. Trots att farsan har sex syskon är de mer främlingar än blodssläkt för varandra. Lite tragiskt, men jag är å andra sidan inte förvånad. Det märket väldigt väl vilken pissig sammanhållning de hade när farmor dog och allt skulle delas upp mellan dem. Då märktes det verkligen vad de var gjorda av och att blod inte var mer värt än vatten. Det trodde jag inte innan. Men det verkar som om farmor och farfar var kitet som höll dem samman och när kitet försvann kollapsade allt. Så på så vis skulle är det förmodligen lika bra att var och en håller sig på sin kant, det är ju totalt jävla värdelöst att tvingas umgås med personer man ändå inte vill vara med. Ibland kanske det kan vara lika att inse att blod inte ska få ha så stor betydelse. Jag vet inte... men jag är hur som helst extremt glad att jag har både min mor och far i livet och relativt krya och pigga. Alternativet vill jag inte ens tänka på. De har gett mig så otroligt mycket att jag inte vet hur jag ska kunna återgälda allt.

Så nu vankas det kvällsmål samt ångest över att jag äter godis. Fucked up mind in a fucked up world... Merry fucken christmas!

----------(SENARE SAMMA KVÄLL)-------------

Det fick bli Wallstreet: Money Never Sleeps som fick stå som film #1 för kvällen. Inte lika bra som ettan, så klart, men sevärd ändå. Shia LeBeouf har rollen som den unge förmågan som spelar mot Michael Douglas sluga veteran Gordon Gecko. Antagonist för denna upplaga spelas av Josh Brolin. Lite kul att Charlie Sheen dyker upp som Bud Fox också i en kortare sekvens. Ämnet är tacksamt i och med att handlingen utspelar sig bland finansfolk på Wall Street (duh!) under början av den finansiella kris vi nu befinner oss någonstans i. Sensmoralen är som vanligt uppenbar.

Tittade på ett avsnitt av serien Mad Men tidigare under dagen. En serie som har fått ett välförtjänt gott rykte. Det är alltid någon aspekt av serien som fångar ens intresse på något vis. Är det inte det ständiga rökandet så är det den gubbslemmiga sättet männen beter sig mot kontorets sekreterare. Och en massa annat därimellan. Det är sällan som filmer eller serier lyckas så väl i att kännas så otroligt autentisk och sann mot den tidsepok som den ämnar spegla. Deadwood är ett annat exempel på hur man kan lyckas skapa en känsla och atmosfär som gör att man känner riktigt kan känna saker som lukter och smaker hemmahörande till den berörda epoken. Jag fick också en naggande fråga besvarad idag. Jag har plöjt igenom alla tre säsongerna av bikerserien Sons of Anarchy och tyckt mig känna igen skådisen Maggie Siff som spelar dr Tara Knowles men inte för mitt liv kunnat placera henne. Idag fick jag klart för mig vart ifrån jag kände igen henne - Mad Men! För att sy fast ytterligare lite lösa trådar så återfinns två andra mycket kompetenta kvinnliga skådisar i både Deadwood och Sons of Anarchy: Paula Malcolmson som spelar horan Trixie i Deadwoodoch Maureen Murphy i SoA samt Robin Weigert som spelar Calamity Jane i Deadwood och Samcro:s advokat Ally Lowen i SoA. Två skådis som man borde få betydligt mer av!

För att återgå till Mad Men och all hype omkring den. Tyvärr diskuterar man inte den unkna kvinnosynen och manssynen. Istället missar man totalt poängen och gör mer eller mindre samma sak som de sexistiska männen i serien - nämligen fokuserar på kroppar! Och ingen kan väl ha missat alla skriverier om Christina Hendricks normbrytande kropp. För Hollywood normbrytande kropp, kanske är bäst att säga. Det är som om det inte finns kvinnor som har väl tilltagna kurvor runt om i världen. Hon är exotisk och mystisk i sin yppighet. Kan det vara att hon faktiskt tycks visa sina kurvor utan att visa ett uns av skam? Frågan är ju om hon skulle ha kunna slagit igenom så stort som hon gjort om hon in fått det utrymme som hon fått i en sådan serie som just Mad Men som porträtterar en tidsålder där kvinnoidealen var större. Hendricks har ju varit med i en hel del andra serier som exempelvis Firefly och Life (både dessvärre nedlagda). Så hon är uppenbarligen mer än bara kurvor. Som sagt är det tråkigt att väldigt mycket fokus hamnar på just hennes avvikande kropp. För det är så mycket kvalité i övrigt i denna serie så att det borde bli tidsnöd att ge allt den uppmärksamhet som det skulle förtjäna. Det finns en del paralleller att dra till vår samtid och att det fortfarande finns kvar en hel del spår av dåtid i vår nutid som vi inte kanske vill erkänna för oss själva att de fortfarande är kvar. Men när nästan alla media är mest intresserade av att sprida sina bilder från röda mattor runtom i världen så blir det en ganska retarderad bild av Mad Men.

Dan före dan

Var med mina föräldrar till min morbror och hans sambo på en dan-före-dan-dopp-middag och kaffe. Eftersom jag är vegetarian och inte vill besvära mina värdar med att göra annan mat åt mig gjorde jag helt enkelt egen mat. Det blev en typ av potatisgratäng men jag lade till paprikakryddade quornbitar och auberginebitar samt lite mozzarella. Blev rätt gott. Till fikat blev det kladdkaka och grädde. Blev rätt mäktigt, men jag klarade mig från dumping i alla fall. Det var rätt trevligt att träffa släkten, även om det sällan är några sprakande tillställningar. Det är bara att acceptera det är som det är.

Fick mina kängor från Vegetarian Shoes idag. De satt precis. Kände att de tog i lite på sidan av stortån, inte så att det gjorde ont men ändå. Vet inte om jag ska skicka tillbaka dem eller lita på de anpassar sig efter fotens form. Hur som helst var de jäkligt lätta på foten, vilket verkligen förvånade mig. De ser rätt tunga ut att se på men var klart lättare att ha på foten. Det lär ju inte bli ett fashion statement men jag har å andra sidan aldrig varit intresserade att göra dylika kungörelser.

All städning är klar och mattor och annan skit är där de är ämnade att vara. Känns faktiskt riktigt skönt att allt har blivit så bra som det faktiskt blivit, speciellt med ljussättningen. Ska försöka ta en bild av det och lägga upp.

Snackade en bra stund med Johan på telefon förut. Lite slirig och go vara han så det blev lite gråtmilt där en sväng. Men det var skönt att få snacka med honom igen. Får allt ta mig iväg till Götet och hälsa på igen snart. Såg att Nile och Melechesh skulle lira där i februari. Kan tänkas att det blir en tur dit.

Äta och kolla på sista avsnittet av True Blood:s tredje säsong. Sedan ska det slås in paket.

Balls!

Det är kallt! Som fan! Under minus 20 jävla grader. Det är tamejtusan det värsta jag varit med om på jävla länge. Frusen som har blivit efter viktminskningen är det etter värre. Har aldrig frusit förr men nu är det illa ställt alltså. Blir jag för kall om fingrarna kan jag knappt kontrollera dem. Är jag ute och går och det kanske drar lite i ansiktet stelnar käkarna så jag pratar långsammare och - ännu - otydligare. Kylan ger mig strokesymptom helt enkelt!

Var till Karlstad för att köpa lite värmeljus och julförfriskningar. Kollade runt i en massa mataffärer efter fler quornprodukter men det var ganska skralt på den punkten. Ska ta och snacka med den lokala ICA-handlarn och höra om jag kan få hem quornkorvar och quornbacon den vägen.

Köpte en del godis också. Lösgodis mest. Tre fyra bitar av väl valda sorter. I sammanhanget inga större mängder, men för mig är detta tillräckligt för att stå mig över nyår - och drygt det - också med den mängd jag normalt äter av godis. Ångesten kom så klart, men jag vet att detta godisätandet inte är det gamla godisätandet där det var rent frosseri utan nu är det mer för att äta något gott och att jag kan uppskatta de olika smakerna mer nu än tidigare. Förr var det bara in med bit efter bit till dess jag mådde illa. Då åkte det in ett par bitar till. Så jag ska försöka att inte förstöra smakupplevelsen med dåligt samvete och förebråelser, utan njuta av smakerna med gott och rent samvete.

Var på ett ganska värdelöst möte på AF idag. En halvtimme med ganska allmän information om arbetslöshetsförsäkringen. Informationen var inte alls lika detaljerad och matnyttig som den som vi fått från facket och på Fackligt social-kursen. Men mötet var obligatoriskt och jag hade ärenden angränsande affärer så det spelade egentligen ingen större roll.

Trött som en gnu. Ska äta ett kvällsmål och spisa ett avsnitt av True Blood innan kudden skallas. Ska ju på dan-före-dan-dopp hos morbror & sambo i morgon eftermiddag så det kan behövas ordentligt med bra sömn för att hålla humöret uppe. Och det är inte för att morbror & sambo är tråkiga, utan för att jag vill vara pigg i dessa juletider!

Sista färden...

...till fabriken idag. Skulle ha lämnat nycklar, id-bricka och kort förra veckan egentligen men eftersom de sista fackmötet vart inställt så fick det bli en tur idag. Kändes ändå rätt okej att tömma skåpet och gå genom den nersläckta fabriken. Jag är, som jag nämnt tidigare, inte speciellt sentimental av mig så jag antar att saker är som sig bör, i alla fall för egen del. Eller så har jag inte riktigt fattat att det är slutjobbat nu. Kanske jag hyser någon liten förhoppning om att det ska bli fortsättning i vår. Jag vet inte, någon form av aktivitet lär det väl säkert bli i lokalerna men det känns inte som om jag ingår i de planerna. Misstänker att jag mentalt varit inställd på att lämna så pass långt tillbaka att eventuell nedstämdhet har haft sin tid och att nya saker väntar.

Ommöblering har varit en av många sysslor idag. Flyttat sängen, städat och rensa upp det värsta i sovrummet och resten av lägenheten. Hade inte tänk göra några mer renoveringar, men efter att ha flyttat runt lite grejer i rummet har jag märkt att det nog måste till ett nytt och nya tapeter i sovrummet. Men det får bli senare i vår i så fall. Just nu vill jag bara få klart de sista detaljerna och faktiskt leva i det nya. Tycker det har blivit riktigt bra i vardagsrummet. Började verkligen ta form när bokhyllor kom på plats tillsammans med tavlor och ljuskällor. Det blev lite mer själ och karaktär över allting då. Har lite fler konturlösa tankar och ytterligare detaljer på sina stället, men just nu är jag väldigt nöjd med saker och ting som de är. Det sista som ska göras är en rejäl städning. Damma, skura golv - you name it. Det är länge sedan jag gjort en riktigt stor och övergripande städinsats. Det har mest blivit punkstädning av väl valda delar av lägenheter när det blivit alldeles för jävligt just där och då.

Fråga inte varför, men matlagning och bakning har helt plötsligt blivit väldigt intressant. Om det är för att få något att sysselsätta tankarna med eller nåt i den vägen låter sig förbli osagt. Hur som helst för jag för mig att testa fylld och färsk pasta tillsammans med mina vego-baconbitar i basilikapesto. Blev väldigt gott faktiskt. Kan säga att jag var rätt skeptisk när jag stod och lagade maten men dessbättre blev smaken betydligt mer behaglig än vad doften först angav. Hade till och med vitlökspulver i. Det är om något förvånande inte minst för mig själv eftersom jag normalt sett skyr vitlök som pesten. Men den smak av vitlöt som sig märkbar gjorde bara smakupplevelsen bättre. Men jag lär knappast sätt i mig nåt vitlöksbröd på en skapligt överskådlig framtid, det är ett som är jävligt säkert! Det pissiga med detta är att jag "måste" äta all mat rätt snabbt eftersom den inte står sig så länge samt att jag är alldeles för lat att frysa in den. Men men, god mat är alltid god mat!

Hittat lite bra musik lagom till högtiderna också. Death metal av den lite äldre skolan i Desultory och Bombs of Hades uppblandat med fransk black metal av den satanistiskt intellektuella typen i Deathspell Omega. Fransosernas kakafoni får mig att tänka på en ohelig allians mellan de mest hysteriska och spastiska stunderna hos Dillinger Escape Plan och Converge. Väldig rörliga arrangemang. Utmanande och medvetet förfulad musik. Rätt som det är kommer det mer eteriska och melankoliskt vackra ackord innan det bär av skäpprätt ner i avgrunden igen. Känns som en antites till band som Dead By April och Sonic Syndicate där allt det fula och hotfulla bara ekar tomt och endast existerar för att ge det vackra och tillgängliga en språngbräda. Deathspell Omega använder det vackra för att visa mörkrets inneboende kraft och potential. Jaja, man bör väl inte överintellektualisera musik alltför mycket. Summan kommer alltid förbli större än värdet hos de olika delarna när det gäller stor musik - så lyssna och avgör själv.

Fjärde advent

Flyttat och fyllt den stora bokhyllan. Dessvärre är inte färgen jag målat hyllorna riktigt vad jag hade väntat mig. Den är härdar fan inte ett skit. Det får bli att försöka lägga någon typ av lack eller nåt på de allra mest utsatta partierna tror jag. Så kan det gå när man går på expediters/experters inrådan. Har satt upp lite tavlor och plockat undan lite allmänt bôs. I morgon blir det till att städa och möblera om i sovrummet lite grann. Blir det några fler lite större renoveringsprojekt blir det just sovrummet som kommer att få all uppmärksamhet. Nya tapeter och nytt golv är det står på menyn för min kammare. Det kommer att behövas en hel del arbete på just golvet efter som det är lite lutning i änden där garderoberna står. Får bli till våren om det blir nåt. Nu vill jag bara få allt annat klart och göra en riktig avdamning och städning innan jul.

Fick mig adventskaffe med nygräddade lussekatter och bondkakor hos mor och far. Mycket gott! Ska snart sätta i mig en mugg med kaffe samt några av mina egna pepparkakor när andra halvlek av damernas EM-final i handboll drar igång. Svensk ledning 11-10 i halvtid! De inställda Premier League-matcherna känns inte lika intressanta längre.

I kväll blir den sjätte Harry Potter-filmen och kanske en ytterligare film. Inte fel!

Kul och tråkigheter

Idag var dags för mig att baka mina första egna pepparkakor. Visserligen under min moders översyn men i stort sett är projektet mitt från början till slut

Först ut blev det GI-pepperkakor (till vänster på bilden) med bl. a sötningsmedel istället för socker. Fick ha lite vatten för att få degen att bli tillräckligt smidig och hanterbar. Men i övrigt funkade det rätt bra. De kan knappast konkurrera med vanliga pepparkakor men efter omständigheterna smakade de helt okej. Spröda och fina. Behöver nog mer salt i eftersom sältan är mindre eftersom det är olja och inte smör i, om man ska göra dem igen.

Den andra pepparkaksdegen (till höger på bilden) är baserad på ett recept jag fann på nätet. Degen blev betydligt mer lätthanterlig och smidig än GI-varianten. Det märkes ganska tydligt att det var mer fett (både grädde och smör) när man knådade och framför allt kavlade ut den. Den första plåten lyckades jag bränna en del kakor på (lilla högen längst till höger), men de två andra blev betydligt bättre. Smaken blev riktigt fin och konsistensen extremt "crunchy". Men jag skulle nog ha i mer kryddor än nästa deg. De enda jag kan klaga på att de är för sköra för att doppa i kaffet. De som min morsa gör är alldeles perfekt för det ändamålet.

Hade tänkt kolla på Premier League-fotboll hela kvällen men eftersom det är lite halvtaskigt väder på de brittiska öarna för tillfället har nästan hela omgången ställts in/skjutits upp. Matcherna jag hade sett fram emot mest att kolla på var, så klart, Birmingham mot Newcastle men inte minst söndagsmatchen som skulle inneburit toppmöte i form av att Chelsea skulle ta emot Manchester United på Stamford Bridge. Men icke! Så jag kollade klart på andra säsongen av Sons of Anarchy och började på tredje istället. Inte så jäkla fel det heller, faktiskt. Sedan har fyllt min ommålade cd-ställ med album. Har börjat fylla min hylla för facklitteratur med några titlar. Ska fixa de sista böckerna där. Då ska det bara vara lite tavlor samt att fylla de stora bokhyllorna, sedan är renoveringen mer eller mindre klar.

Jävlar i dä!

Varit till Karlstad i dag för att handla julklappar. Alla klappar är handlade - en hel lite dyrare än väntat - så nu är det bara att invänta julhelgen i lugn och ro.

Vad som annars inhandlades var diverse ingredienser för min bakhelg. Och detta är inte något som händer ofta. Jag skulle faktiskt vilja påstå det aldrig hänt förut. Vad som skulle bakas var GI-pepparkakor, vanliga pepparkakor samt valnötsbröd. Valnötsbrödet blivbakat sist med först klart eftersom pepparkaksdegen ska förvaras i kylen över natten. Under min moders överinseende gick saker och ting faktiskt rätt bra, eller ja... bättre än jag hade väntat mig i alla fall. Jag valde ju inte direkt de svåraste recepten att genomföra heller så att misslyckas med dessa tre varianter torde vara ett tydligt tecken på att jag fortsättningsvis bör ägna mig åt ätandet av bakverk allena.

Valnötsbröd.

Pepparkaksdeg i vardande.

Filmjölk med pepparkakssmak? Jora. Det har jag köpt. Kunde bara inte låta bli att köpa, måste testas.

Skulle varit på julbord idag men jag orkade helt enkelt inte med det. Att umgås med fulla människor är ofta mer påfrestande än man kan tro. Det är lite som att umgås med folk som blir liter mer utvecklingsstörda ju längre kvällen går. Det låter ju givetvis inte så lite drygt från min sida, men det är så det känns när man själv inte dricker. Man befinner sig rätt snart på helt olika nivåer vilket gör umgänget ganska meningslöst. Lägg därtill att hela fabriken ska vara på samma ställe med en massa gammalt groll, bitterhet, oro och tråkiga avsked. Och därtill en alkohol. Känns som om det är upplagt för bråk. Inte så att jag räds bråk, utan snarare att mitt egna tålamod kan leda mig till att jag själv hamnar mitt uppe i skiten. Nykter. Då är det lika bra att hoppa över. Så mycket är jag inte intresserade av att umgås med mina arbetskamrater. Så mycket känslor har jag inte investerade i vår professionella gemenskap. Jag är ju rätt osentimental/osympatisk av mig. Men jag hoppas att det har det bra och gör det bästa av kvällen/natten.

Så denna fredagkväll blir det att fortsätta att kolla på film två och tre i Harry Potter-serien. (Låter som det verkligen som ett alternativ till julbordet? Jag vet inte, tror inte jag bryr mig heller...) Ska också göra någon smarrig smörgås av valnötsbrödet.

Dretvär

Tempen på nollan och det vräker ner snö av varierande grovlek. Var ute på en promenad efterfrukost och det var jävlar i mig tungt före! Jag blev helt slut! Ska kanske inte ta promenaderna direkt efter frukost heller. Har för mig att jag läst någonstans att energin från maten kommer bäst till användning när den hunnit ut till musklerna för lågintensiv träning. För styrketräning skulle tydligen förhållandet vara det motsatta.

Hade tänkt åka till fabriken för att tömma skåpet och lämna in nycklar och dylikt men jag kände med ens att jag nog bör vänta till på måndag. Enligt djungeltelegrafen ska det finnas folk där då, vilket man innerligt får hoppas!

Sökte sju (!) jobb igår. Hade kompetens för fyra av dem och lämpad för två av dem. Men man vet ju aldrig, det kanske blir något av det i alla fall. I en artikel i VF i dag från ScM ska det tydligen fortfarande finnas ett par intressenter kvar. Måndagens tidning lär visa om Klas Kalas har liknande nyheter att förtälja. Dagens nyhetsbrev från företaget läs knappast ha så mycket att säga i det ämnet, skulle jag i alla fall tro.

I morgon är det dags för julbord för oss modultillverkare. Känner inte så värst mycket för att åka i skrivande stund. Kanske känns mer lockande i morgon.

På dagens agenda står slipning och målning av hyllplan. I kvällningen är det KF så det lär bli till att få igenom handlingarna en extra gång eller två. Kanske hinner spela lite Gran Turismo 5/S.T.A.L.K.E.R om jag har tur.

Satan i gatan vilken träningsvärk jag hade när jag vaknade idag! Trodde inte att träningen tar så hårt som en uppenbarligen gör. Framsida lår och baksida/stjärt är grymt ömma. Men det är å andra sidan en rätt skön sorts smärta eftersom det betyder att det tagit lite grann i alla fall. Men idag och i morgon får det bli promenader innan det på fredag får bli det andra och sista av veckans styrketräning.

Tog en promenad på 5,2 km efter fruktost. Hyfsat tempo (drygt 6,1 km/h). Ville testa om de där strumporna, sulorna och vantarna fungerade som de skulle. Och de fungerade faktiskt rätt bra, bättre än jag hade förväntat mig. När jag väl fick upp lite cirkulation höll värmen sig kvar i händer och fötter. Tårna domnade ju en del, men jag tappade i alla fall inte känseln helt som vanligtvis gör annars. Ska var hundvakt under eftermiddagen så det lär bli en lite lugnare och kortare promenad med Pontus.

Städat en del idag. Gjort rent allt utom golvet i köket. Tog fel rengörningsmedel när jag skulle göra ren en av bänkarna. Så nu luktar inte så värst gott från just den bänken. Försvinner inte odören så får det bli till att dra över den igen med Yes eller nåt.

Fick precis mail om att mina kängor är skickade från vegetarian-shoes. Mycket bra! De gamla kängorna jag har (från samma företag) var lite stora och eftersom jag tappat en storlek blir de inte direkt mindre, så det är en dessvärre en nödvändighet med nya kängor. Plus att dessa har framfällbara bråddar!

Ska ta och dra iväg några jobbansökningar och leta fram ytterligare några recept.

Baksmälla?

Nej, jag har inte börjat nyttja rusdrycker. Men all den energi jag kände igår var som bortblåst i morse. Till att börja med höll jag på aldrig komma ur sängen. Numer är jag ofta ganska snabbt ur säng, men nu hann klockan ringa en andra gång. Slöheten har väl med att göra att jag inte sov speciellt bra i natt. De sista fyra timmarna var väldans sega och bestod av många frustrerande uppvaknande och dimmiga dyk ner i mörker igen.

Eftersom jag haft ett uppehåll med träningen var jag ganska förberedd på att det skulle ta rätt styggt på kroppen. Och jag var helt klart ringrostig, om man säger så. Men jag körde igenom programmet på 45 min och kunde sliten få i mig en grov äggmacka med kaffe till.

Efter detta var det dags att dra i väg till Arbetsförmedlingen för att föranmäla och förbereda så att allt är klart till 3/1 (första arbetslösa vardag). Blev väldigt överraskad i positiv bemärkelse av bemötandet jag fick. Jag har, i och för sig, aldrig blivit dåligt behandlad av någon på AF de gångerna har haft att göra med dem. Som väntat fanns det väldigt små möjligheter att få möjlighet att få ta B-tryckkort genom AF, så det får väl bli egenfinansierat om jag bestämmer mig för det. Det är jobbsökande för hela slanten som gäller! Inga större överraskningar där inte. Det är trots allt borgarpacket som styr.

Ska bli intressant att höra av det är för nyheter som ScM som kommer den 20:e. Klas Kalas(Pettersson, kommunalråd i Arvika) skulle tydligen offentliggöra någon typ av information angående vad som sker med fabriken då. Personligen tror jag att det säkert blir ett ägarbyte, men att det kommer ske i liten skala till att börja. Enligt rykten ska det startas med 200 pers till att börja med men jag är rätt säker på att det kommer att vara max en fjärdedel av den summan initialt. Rykten är just rykten. Det var ju rykten om att fabriken redan var såld och klar sista veckan jag jobbade. Då skulle det tydligen vara ett företag i Gällivare som ville förvärva fabriken. Nog för att fabriken och driften i sig är ruskigt effektiv (men med stort utrymme för förbättringar fortfarande) men så jävla attraktiv är den knappast. Funkar det inte för ScM så kanske andra intressenter är skeptiska. Det skulle jag vara i alla fall. Förhoppningsvis har eventuella nya ägare en klar idé om vad det är de pysslar med så att vanstyret går i graven närREC:s ägande avslutas. Så satans mycket fram och tillbaka som det varit är väl ganska talande för just REC.

Efter besöket på AF såg jag till att få de felande blockljusen bytta med Jerry så att vi har rätt storlek på grejerna, båda två.

Fortsatte med att måla bokhyllan en andra - och förhoppningsvis sista - gång. Det var betydligt lättare att måla den andra gången, nu när träet dragit åt sig färgen. Får se om man ska måla en tredje gång på väl valda ställen som kanske kan behöva lite extra skyddande färg. Men jag åkte på ett litet bakslag när jag skulle sätta upp kabeltunnlarna. Jag har ju sprejat med svarta så det var ju inte direkt välkommet att se att den satans färgen flagnade när tunnlarna böjdes vid införandet av högtalarkablarna. Får bli att ryck ur kablarna högtalarna och trä dem igenom. Merarbete sucks ass!

Fick sulor, handskar och strumpor av mina mor idag. De ska hjälpa till med cirkulationen, eftersom jag ju fryser om händer och fötter som aldrig förr. Det är väl inte så konstigt med tanke på att det mesta av "isoleringen" försvunnit på dessa ställen. Tacksam är jag för denna gåva! Ska prova dom i morgon bitti när det blir promenad efter frukosten.

Kollat klart på Battlestar Galactica också. Ruskigt bra serie! Ganska intressant slut med. Finns ju en massa små webbaserade miniserier i Galactica-franchisen också som jag ska försöka få tag på. Det kommer även en spin off som ska heta Battlestar Galactica: Blood and Chrome. I väntan på denna, får det bli att fortsätta med andra säsongen av Sons of Anarchy istället. Ron Pearlman är redigt skön som president för sin klubben, inte mycket finlir och finess precis.

Har samlat på mig ett antal recept som jag tänkt ska manifestera sig i matbröd, muffins och pepparkakor. Hittills har varit löjligt bortskämd med en mor som gjort detta åt mig (utan att jag bett henne vill jag tillägga) när jag pratat om att göra det själv. Jag vill inte använda hennes (200 år plus) recept på pepparkakor eftersom det är lite fuskigt i mina ögon. Det vet jag ju hur det smakar (sjukt gott!) och det är lite mer spännande att testa andra grejer. Ska gå igenom de recept jag hittat i morgon. Ett recept jag vet att jag ska använda är ett recept på GI-pepparkakor. Man ska använda sötningsmedel istället för socker tydligen. Känns väl som om det kan bli kalas eller katastrof. Till dem ska jag också använda lite av mitt bakprotein, lite grann för att verkligen utmana ödet. Jag väljer att se det som om jag tänjer lite på gränserna tror jag, lite mindre dramatiskt på det sättet. Sedan hade jag också tänkt testa att göra antingen ett valnötsbröd eller ett grovt osötat bröd. Som avslutning har jag funderat på att göra egna muffins också. Vilken sort vet jag inte. Jag sökte runt lite på nätet efter inspiration men efter att ha konstaterat att det finns lika många varianter av muffins som det finns personer känner jag att det kanske är bäst att satsa på något enkelt och klassiskt. Typ chokladmuffins eller med någon typ av bär kanske. Det spelar väl egentligen inte så stor roll, för jag vill mest testa så att jag utifrån resultatet försöka hitta varianter på bröd och muffins som jag kan använda för mina ändamål i att göra dem nyttigare, eller i sämsta fall matigare. Jag verkar ha ärvt den där egenskapen av min mor som - utöver pepparkaksreceptet - ofta anpassar och gör om recept efter eget huvud. Jag brukar skämtsamt säga att jag aldrig ätit en måltid gjord av min mor som varit gjord enligt samma recept. Alltid har det varit en liten justering åt endera hållet. Tagit bort, lagt till, ersatt. Det enda jag kan klaga på är att hon ibland inte går riktigt så långt som hon skulle kunna göra. Men det är mer en anmärkning av rent principiella skäl, att potentialen inte riktigt uppfylls som den skulle kunna. Hon är bättre på att laga mat än hon vågar erkänna, vilket jag och min far försöker påminna henne om. Hur som helst finns det risk att mina kulinariska äventyr under veckoslutet kommer att äga rum i mina föräldrars boning då de besitter de för uppgiften nödvändiga redskapen jag själv inte innehar. Och för att jag inte är helt säker på att skulle komma ihåg alla bakformer och assistenter om jag skulle låna hem dem. Framför allt kommer jag nog behöva en moderlig hand som kan förhindra de värsta missödena (explosioner, bränder och matförgiftning).

Aktivt värre

Idag har jag fått väldigt mycket gjort, tro't eller ej! Jag satte mig ner igår kväll och helt enkelt skrev en klassisk To-do-list för veckan. Fick ihop 16 punkter. Sex punkter kunde strykas från listan. Saker som att ringa vårdcentralen, finjustera och uppdatera CV och personligt brev, fixa en DVD till några bekanta osv. Utöver det hann jag ta två timmeslånga promenader samt måla den sista - och helt klart med krävande - av min tre bokhyllor. Det måste vara för att hålla tillbaka måndagsångesten som denna febrila aktivitet berodde på!

Igår kväll kollade jag klart på den sista delen av miniserien "The Company" om CIA. En hel del bra skådespelare av respektabel rang så som Chris O'Donnell, Alfred Molina och Michael Keaton figurerar genom alla seriens tre delar. Det enda jag är lite tveksam till är make-upen i den sista delen där samtliga karaktärer är till åren komna. De ser helt enkelt inte så värst gamla ut, eller snarare att det syns att de är gjorda gamla. Men det är å andra sina väldigt sällan man ser lyckade make-upjobb av den typen. Med tanke på att det är Ridley och Tony Scott som står bakom skapelsen borde det finnas finansiella muskler för att kunna fixa dylika ting. Handlingen är som vanligt väldigt amerikansk och apologetisk, med naivitet som syndabock över alla misstag - och de är många till antalet - som CIA gjorde under kalla kriget. Men inget provocerande korkat, utan ungefär vad man kan förvänta sig.

Efter detta fick jag för mig att kolla på den första "Harry Potter"filmen. Jag har aldrig läst böckerna eller sett någon av filmerna så jag visste inte riktigt vad jag skulle få uppleva. Varför jag inte utsatt mig för Rowlings unge trollkarl och hans äventyr har helt enkelt varit för att det känts som om det var lite för barnsligt. Barnsligt är det, till viss del. Annars var det ganska mycket som var rätt mörkt och inte helt sockersött och halvkorkat. Filmen är ruskigt snyggt gjord. Skådespelet tyckte jag faktiskt var riktigt bra med tanke på ensembelns ringa ålder. Jag ska definitivt ta mig en titt på de andra filmerna också. De ska, enligt pålitliga källor, bli mörkare och mörkare allt eftersom. Och mörker lyser alltid upp tillvaron en smula. För att citera Deathstars "Cyanide" "So let the dark do what the dark does best. Let there be darnkess!"

Nej, nu ska det blir fotboll! Stormatch mellan Arsenal och Manchester United. Inte lika hett som förr i tiden när båda lagen förfogade över en ett antal fullblodspsykopater var, men det lär bli underhållning likväl!

Efter

Kurs!

Trots att fabrikskrället är inställt på nedläggning så blev jag och en dryg handfull kollegor anmälda till en "fackligt social" kurs för IF Metallare. Ett initiativ jag verkligen uppskattar eftersom sådana här kurser är väldigt nyttiga och mycket väl kan komma väl till pass när det ska sökas nytt jobb. Och att det är väldigt intressanta och tunga ämnen som avhandlas.

Dessvärre blev det "bara" fem från fabriken och fyra från företag som Volvo CE, Thermia och Norma som närvarade på kursen. Flera från ScM-behaga inte ens anmäla sin frånvaro, vilket är rätt illa (förutsatt att de ens fått meddelande om att skulle närvara). Men i alla fall. Mia, Nadja och Lars har jag arbetat med förr och Fidan vet jag vem han är. Deltagarna från de andra arbetsplatserna hade jag, ganska naturligt, dålig koll på.

De två äldre herrarna som höll i kursen var en dansk mångsysslare (i ordets rätta betydelse!) vid namn Ole och en fd/nykter alkoholist med uppdrag i bl a IF Metall som jag tror hette Bengt i förnamn. Båda boende i det majestätliga Trollhättan.

Kursen hölls i Arvika Näringslivscenter vilket jag måste säga var odelat positivt! Hette ju "Tobaken" förr i tiden, varför vet jag inte - jag har väldigt lite anknytning till Arvika i vanliga fall. Fräscha lokaler och en restaurang med mycket god mat och en salladsbuffé som gör en knäsvag både i utbud och kvalité på det gröna. Ligger ganska centralt och fint också.

Dag ett - onsdag - handlade mycket vad en kamrat stödjare är. Det kom vi fram till att det var rätt att definera. Ska en stödjare vara formell eller informell, ska personen i fråga vara knuten till den fackliga organisationen eller ej. Man kan väl säga som så att det är en uppgift som är lite grann vad man gör den till. Efter lunch förelästes de en hel del om skulder och en rådgivare om och berättade en hel del vad det innebär att hamna i ekonomiska svårigheter - utöver själva bristen på pengar så klart. Vidare blev information om en synnerligen osympatisk drog som kallades för "Dragonfly". Vad som blev uppenbart denna dag var att man skulle bli rätt bortskämd med gott ätande under kursens gång. Fralla och kaffe på förmiddagen, god lunch samt kaffe med dopp på eftermiddagen. Jag hann, så klart, inte äta frallan mer än till hälften innan kursen skulle dras i gång. Smart som jag var tog jag ett stort bett det allra sista och trodde att det skulle funka om jag tuggade extra länge och noga medan vi traskade i väg till kurssalen. Men icke. Hade ont i magen resten av dagen, fick uppsöka toaletten på eftermiddagen för att se vad som kunde åstadkommas den vägen. Väääldigt mycket gaser i systemet. Tarmarna kom väl i otakt med gasbildning i Harrisburgstorlek som resultat. Inte kul, men en viktig lektion. Lunchen blev enbart från den frodiga salladsbuffén med ett tillägg i form av ett hårt bröd. På eftermiddagen blev det lussebulle. Stor som en mindre knähund kändes den. Åt halva och stoppade resten i fick för bli färdkost på hemvägen.

Dag två - torsdag - inleddes med att våra föreläsare kom stelfrusna och lite försenade eftersom deras bil inte behagade starta. 14 minusgrader kan får tydligen även nyare bilar att dra backspeglarna åt sig. Nåväl, första föreläsare för dagen var från Fonus (LO är ju en av ägarna). Begravningsentrepenör som föreläser - tråkigt tror du kanske? Då tror du rätt. Ett milt och respektfullt sätt är inte riktigt lämpat för föreläsning på morgonkvisten, men säkert alldeles nödvändigt för den profession han representerar. Men, å andra sidan fick man ju en del information som säkerligen kan komma till användning - tyvärr - i framtiden. EFter detta berättade Ole om -ett av - hans arbete(n) som indrivare för inkassoföretag. Vad lär man sig av detta kan man fråga sig? Jo, att Ole hittar dig vartän du kan tänkas ta din tillflykt för att undkomma betalningsskulder. Bra att veta. Efter lunch berättade Bengt om hur kan blev alkoholist och hur han lyckades ta sig ur det helvete han skapat för sig själv och sin familj. Han läste upp en dikt av sin då elvaårige son som verkligen berörde oss alla närvarande. Jag har hört - och läst - många alkoholisters väg till botten och deras väg upp från skärselden många gånger. Men det är svårt att inte bli imponerad, och samtidigt skrämd, av deras berättelser varje gång. Hjälplösheten, skammen och samtidigt insikterna som kommer allt eftersom och som slutligen blir de kompletterande pusselbitarna för återhämtning och tillfrisknande. Information om GHB och dess släkting GBL fick vi också. Inte klokt vad folk stoppar i sig för att fly verkligheten. GHB är ett misslyckats bedövningsmedel för hästar och GBL använder man normalt sett för att ta bort klotter med. Den lite trevligare delen av dagen var julbordet. Som vegetarian och GBP-opad är ju inte julborden speciellt mycket att hurra för men det gick banne mig inte någon nöd på mig. Vörtbröd, potatissallad, rödbetssallad, pepparkakor, skummisar och ris à la malta. Och så den allsmäktiga julmusten så klart. Jul är inte jul utan julmust. På aftonen bjöds vi på kanelbulle. Också den av den större modellen. Under förmiddagens fralla och kaffe-paus kom jag fram till att jag helt enkelt tar med mig det kaffe och det av frallan som jag inte ätit klart till kurssalen. Ingen tycktes ha några invändningar så jag gjorde samma sak på eftermiddagen med kanelbullen.

Dag tre - fredag - inleddes med föreläsning om depression och dess varierade stadier. Ole jobbar ju - så klart - inom kriminalvården som vakt på ett fängelse för sexuella förbrytare, vilket ledde till nästa intressanta föreläsning. De som påstår att det är ett fint liv i fängelse borde ta och testa det eller i alla fall höra Ole föreläsa om internernas minst sagt inrutade och torftiga liv. Efter detta fick vi ånyo ett besök. Denna gång var det fd socialchefen i Arvika kommun som kom för att berätta om vad socialtjänsten om. Intressant ämne men väldigt mycket malande. Enda intressanta var att det var ett par av kursdeltagarna som hade haft kontakt med socialtjänsten på ett eller annat sätt och ställde på vår gäst ganska friskt. Underhållande på många sätt och vis. Efter lunchen blev lite mer ingående information som hur det funkar med inkasso, kronofogden och så vidare. Lunchen för dagen var någon typ av gratäng bestående av paprika, potatis och aubergine. Väldigt kryddig och välsmakande! Eftersom Nadja bjudit på munkar med chokladglasyr avstod jag från veteflätan vid kaffet. Lika mycket för kalorierna som för dess imponerande storlek (jag har fan sett mindre handväskor!). Efter kaffet fick vi alla åka hem. Jag hade ju valt att inte tanka på vägen dit och var tämligen säker på att den sista kilometern in mot Arvika gick på gaser. Med andra ord var det skapligt spännande att vrida om tändningslåset för att se om biluslingen startade. Jag hade oförskämt mycket tur som inte behövde ringa efter bärgning, det är allt jag har att säga.

Det var en sjukt givande kurs, faktiskt. För det var väldigt mycket som framkom om alla problem som man kan drabbas av som vanligt arbetare. Det får en att tänka efter en del. Lika så att det fanns människor som man inte kunnat tro ha haft både alkoholproblem och varit beroende av socialbidrag när träffar dem. Det är väl ganska självklart att man inte kan se en persons historia bara genom att titta på personen i fråga, men ens fördomar och förutfattade meningar får sig en rejäl och välriktad pungspark ändå. Men vad som gör större intryck på mig är att de är så ärliga och öppna med det. Båda delar är ju belagt med en hel del skam och förebråelser. Men om man väl varit nere för räkning kommer kanske det faktum att man kunnat resa med rejäla lass stolthet och styrka.

Kom underfund med en rätt intressant sak med vikten också. Under dessa tre dagar gick jag upp ett kilo till 81,5. När jag räknade på allt på Viktklubben märkte jag att det blev väldigt mycket kolhydrater och inte så värst mycket protein. Så när jag kom hem på fredag kväll fokuserade jag merparten av mitt näringsintag mot protein. Och när jag i morse - söndag- vägde mig stod jag på 80,5 igen. Jag anade att det skulle bli en viktnedgång eftersom jag pinkade rätt ordentligt under gårdagen. Således kan jag ställa mig bakom de som menar att kolhydrater binder upp vätska. Eller ja, det är väl ingen som påstått annat men det är kul att man får något bevisat för sig som faktiskt är till fördel för en själv.

I see stressed out people!

Jajamän! Tar man sig en tur till en medelstor till stor stad kommer man se en hel massa sönderstressade människor. Och då är det ändå knappa två veckor kvar till julen. En genomförkyld Jerry Balboa och jag tog oss in i det trevande snövädret till Karlstad för att livmedelsinköp samt en respektingivande mängd ljus.

Det som slår mig varje gång jag ska (lyckas) åka in till Karlstad den senaste månaden är att trots snömodd och halkiga förhållanden så kör folk som om det vore högsommar. Det där med avstånd att ha tillräckligt avstånd till bilden framför är en rätt grundläggande sak att ta i beaktande för den någorlunda intelligent funtade trafikanten, och när det är väglag som det är nu så ska man givetvis öka detta avstånd. Det låter som om jag är någon gammal gaggig (fyra "G" av sex möjliga... inte illa) och bitter gnällkärring, men det skiter jag i. För värderar man inte livet, båda hos sig själv, men också hos sina medmänniskor rätt lågt om man ligger säg... tio meter ifrån bilen framför? Borde inte självbevarelsedriften vara såpass stark att man kanske tar det lite lugnare? Tydligen inte. Och man kanske ska se det ur ett darwinistiskt perspektiv och konstatera att det är dessa typer av människor och förr eller senare kör ihjäl sig. Dessvärre brukar det ju också betyda att de tar med sig andra och förhoppningsvis klokare människor i graven, tyvärr. Okej om man kör på en på en svagt trafikerad väg, men att ligga kofångare mot kofångare mitt på dagen på en helg med pre-jultrafik är bara efterblivet. Ingen är direkt beredd att åka ut på en snöfylld vägren för att underlätta omkörningar vilket nästan tar bort det alternativet "omkörning" helt hållet från bordet så länge man kör enfiligt. Således finns det ingen rimlig orsak att inte hålla avstånd i mina ögon. Skulle det smälla kommer det bli ren katastrof eftersom det oftast är lika packat i mötande riktning också. Och vad är oddsen på en olycka skulle hålla sig isolerad till ena körbanan? Inte är de bra i alla fall. Mänsklig dumhet forsätter att förundra en vart än man tittar.

Nåväl, vi fick tag på det vi skulle. Fick också tag på saltstenslyktor för värmeljus att ha på bordet i vardagsrummet. Det ser makalöst fina ut där de står och "glöder". Ska nog försöka få tag i en stor lampa av saltsten att ha i sovrumsfönstret, men av typen med glödlampa. Lyckades blanda ihop två av blockljusen med två av Jerrys vilket resulterade i att vi båda har ett stort och ett mindre vitt blockljus. Jag märkte det inte förän jag fick ett meddelande av Jerry som påtalade detta missöde. Vem hade redan tänt ljusen? Jo, jag (på tal om dumhet i stycket ovan). Nåväl, tog bort de vita och satte dit två nyförvärvade, mindre svarta ljus i stället. Det gick det med kan jag meddela!

Såg Liverpool få stryk av mina kära skator med 3-1 idag. Det kontroversiella managerbytet verkar inte påverka Newcastle negativt i alla fall. Inte ännu. Matchens två behållningar var först och främst Andy Carrolls vänsterprojektil från 30 meter på stopptid vilket fastställde slutresultatet till 3-1. Den andra behållningen var inbytte Nile Rangers hårda arbete på topp brevid Carroll. Måtte denne gänglige yngling få starta nästa match istället för Ameobi.

Gjorde en ruskigt god fruktsallad bestående av äpple (Honey Crunch, bitches!), päron, banan, apelsin, clementin, honungsmelon och banan. Till detta tillredde jag en röra på kvarg (0,3%), en skvätt mjölk, lite vaniljsocker, vaniljpulver samt blåbär. Mycket gott! Kvarg och mjölk står för proteinet och frukten för kolhydraterna. Ett effektivt och aptitretande mellanmål!

Har precis kollat på andra skivan i miniserien "The Company". Klart bättre den första. Eftersom det är CIA:s historia som avhandlas var det de inte allt för operationerna i Ungern på 50-talet och Grisbukten som avhandlades. Ska kolla på "Devil" snart. Men först ska jag svartmåla lite grejer.

Bråddjup

Det blev en väldigt trevlig resa till Charlottenberg idag. Både jag och Jerry var lite slitna men vi hade det kul och trevligt i alla fall. Mitt ärende i C-berg var att köpa stora ljusstakar att ha på vardera sida av TV:n, få bra (läs varma) tummvantar och eventuellt få tag på ett par termobyxor till ett vettigt pris. Ljusstakar och vantar fick jag tag på, brallor får vänta till kommande helg när jag ska in till stan igen. På vägen hem åkte vi till Ulrika - som bor halvannan kilometer utan för C-berg - och fick oss både kaffe och oförskämt goda bullar. Stärkta (och mätta) åkte vi så hem. Som sig bör med mig och Jerry, fördes samtal av den djupare karaktären. Hur tungt och personligt utlämnande det kan vara ibland så känns det alltid skönt att få prata av sig när man vet att personen i fråga vet vad man menar.

De ringde, som bestämt var, från Torsbys kirurgmottagning för frågor samt delgivning av provsvar. Blodfetter, protein & kalcium, långtidsblodsocker samt kolesterol var alla i sin ordning. Vad som mer kom fram var att B12 och järnnivåer inte redovisas vid dessa tester. Inte heller vid halvårskontrollen kollas detta. Detta har jag i min enfald förutsatt att testarna skulle visa, men det får jag nu fixa via den lokala vårdcentralen istället. Det kan vara rätt bra att få reda på just järnvärdet eftersom jag inte äter järntabletterna eftersom jag blir så inihelsike hård i magen av dem. Nåväl, får ta och ringa i morgon i detta ärende!

Fotboll står på programmet. Liverpool - Aston Villa. 2-0 i halvtid. Ska bli gött att snart få slänga sig i säng. Men först ska det ätas flingor med keso och yoghurt!

Smouldering remains

Grannhuset brann ner i går kväll. Fick ett samtal från min mor som fråga om jag visste att grannhuset stod i ljusan låga. Det visste jag inte, men jag kunde se det från när jag skulle lägga på. Och som det brann! Fanns inte en chans att det huset skulle klara sig. Hela historien är mestadels tragisk men också lite tursam. Tragiskt i att huset precis bytt ägare, tursamt att det inte flyttat in ännu. Tog instinktivt några mobilbilder men kom på mig själv med skämmas lite efteråt, bli så uppspelt över att någons hus förstörs av vildsint eld. Det ryker fortfarande från resterna av huset och det ser inte så lite öde ut med bara skorstenen intakt. Som om den envist försöker hålla sig kvar i total förnekelse över att huset i övrigt är bragt i aska och svett trä.

Vägde idag 80,5. Verkar som proppen släppt! Ett kilo mindre än för en vecka sedan. Verkar som om jag kommer under 80 innan nyår. Det hade jag inte trott för en vecka sedan. Då hade tanken på att det inte skulle bli så mycket mer viktnedgång slagit rot, och det kändes ganska okej eftersom jag ändå minskade i omfång. Ska börja träna idag, men hädanefter ska jag försöka fokusera på förbränning och kondition istället för styrka. Har ju tränat fyra styrkepass och ett konditionspass i veckan tidigare men ska nu köra tre konditionspass och två styrkepass istället. Kroppen kräver ju inte samma typ av återhämtning av den konditionsträningen jag kör jämfört med styrkepassen. Och det känns kanske klokare speciellt när jag tänker efter hur lite jag kan tillföra kroppen just nu när det gäller energi via maten, eller ja...rätt typ av energi vill säga. Via onyttigheter och tomma kalorier kommer jag säkert upp i en del om jag så skulle önska.

Började kolla på serien "Kindred - The Embraced" igår efter anmodan från en arbetskamrat. Vampyrer möter Melrose Place. Aaron Spelling-producerat. Kan inte säga att jag var alldeles till mig i trasorna direkt efter tre avsnitt. Serien är löst baserat på ett rollspel som heter "White Wolf" eller något i den stilen. Man bör nog vara ganska insatt i vampyrsvängen för att uppskatta Kindred till fullo. Så i morse valde jag istället att titta på en serie som heter "Sons of Anarchy" istället. Kändes lite som "Sopranos" i bikermiljö, vilket definitivt inte är något att beklaga sig över. Det lär bli "Sons of Anarchy" för hela slanten ett tag framöver. Eller vänta nu... Kom precis på att jag inte kollat klart på sista säsongen av "Battlestar Galactica" ännu. Hmmm, man borde "avskaffa valfriheten", som Dr Kosmos uttryckte saken.

Frukost äten, ska skruva ihop lite målade hyllor, ta mig en kopp kaffe och hård macka, fixa mat och sedan bär det av till C-berg med Jerry.

Andra advent

Varit till Karlstad och handlat lite. Främst var det för att köpa kabelkanaler till surroundhögtalarna men också för att införskaffa värmeljus på Ikea. Det började fint med att porten till parkeringshuset i Mitticity inte ville öppna sig när jag väldans gärna ville parkera bilen. Fick parkera vid Folkuniversitetet istället. Ingen sak egentligen eftersom det var gratis parkering men det som var en smula irriterande var att när jag kom inom synhåll från parkeringshuset så fungerade tydligen porten som inte gav mig tillträde till parkeringshuset alldeles perfekt. Således måste jag varit för bråd. Ingen skada skedd men ändå. Dagen blev lite mer utdragen än planerat så den tänkta utflykten till Ilanda för inköp av termobyxor ströks helt sonika från listan. I övrigt fick jag allt det jag skulle så jag är rätt nöjd.

Missade tyvärr matchen mellan Newcastle och West Brom. Karlstadturen åt upp större delen av matchen samt att jag fick tycka ut och agera telefontekniker hos föräldrarna. Dessvärre utan att vara till någon större nytta. Men adventskaffe med hemmagjorda muffins och mammas väldans goda pepparkakor gjorde saker och ting lite mer drägliga.

Hur länge skulle man bli fri från jobb på Scan Module? Svar: En dag. PL på grönt ville att jag skulle jobba extra natt mån-tors. Tur att jag har KS i morgon och IF Metall-kurs resten av veckan att hänvisa mitt vänligt med bestämda "Nej" till.

Ska nu ta mig en kaffekopp tillsammans med de medskickade pepparkakorna och kolla på fotboll. Hyser osportsliga förhoppningar att West Ham gör processen kort med äckliga Mackems. Blir en lugn kväll med film av någon typ. Börjar med träningen igen i morgon. Ska också till Charlottenberg för att kolla på lite udda ljusstakar tillsammans mer Jerry Balboa. Ska bli skönt att komma iväg.

*Gäsp!* Tittat på ”Salt” med Angelina Jolie och Liev Schrieber i huvudrollerna. Helt okej film faktistk, annars brukar Jolies filmer inte vara speciellt mycket att hänga i julgranen, direkt. Sitter funderar på vad jag ska kolla på härnäst.

Kollade på de sista avsnitten av ”Lost” tidigare idag. Kändes lite skumt, minst sagt. Kändes inte riktigt som att slutet var överraskande på riktigt rätt sätt. Å andra sidan har seriens andra hälft inte riktgt levt upp till den första heller så förväntningarna var väl aldrig riktigt höga heller. Nåväl, då kommer vi till problemet med vilken serie man ska sjunka ner i nu? En arbetskamrat gav mig tipset om den gamla vampyrserien ”Kindred” som tydligen ska vara bra. Visserligen bara en säsong men jag tar en bra säsong över fem halvdanna alla dagar i veckan. Såg även att SciFi Channel hade en ny websänd serie som heter ”Riese” som ser lovande ut på de trailers jag sett. Inte helt omöjligt att jag tar och kör igenom ”24” också. Jag slutade av någon anledning att kolla på serien i början av säsong tre. Något säger mig att denna anledning kanske presenterar sig när man väl börjat kolla på serien.

Första gången jag väger under 81 kg på jag vet inte hur länge. Vet inte om jag rikigt vågar tro på våguslingen. Jag har ju pendlat mellan 81-82 i drygt fem frustrerande veckor så denna utveckling är synnerligen välkommen. Jag vet att den hårda träningen jag legat i förmodligen är orsak till platån eftersom jag fortfarande knappt kommer över 1500 kcal/dag och jag ska äta runt 2400 kcal/dag för att stå still i vikt utan träningen och med träningen blir det ytterligare minst 300 att lägga till ”samlingen”. Trots detta blir det ångest känslor när man äter ”orätt” vilket knappast spelar roll eftersom underkottet är så stort som det är, men att få skallen runt allt det som hänt det senaste året är fan ingen lek. Speciellt inte min lätt retarderade skalle. Vidare har alla mina kroppsmått minskat som tidigare trots att vikten varit ungefär samma. Detta bevisare ju också att träningen gjort vad den ska. Men denna vecka har jag inte trängat nämnvärt. Det har väl blivit två långpromenader i bitande kyla, men ingen styrketräning alls. Det har varit väldigt skönt att få ladda batterierna och låta kroppen återhämta sig. För ska sanningen fram tränar jag förmodligen mer än jag borde med tanke på det skrala kaloriintaget. Men det är så lätt att det blir för mycket eftersom jag ser att det ger resultat och att jag känner mig nyttigare när jag gjort mina pass. Och av någon anledning blir så satans rastlös om jag inte trängar. Det är ju inte så att jag saknar saker att göra i övrigt, mycket märkligt. Jag förmodar att det är någon typ av existensiell ångest som manifesterar sig. Men jag ska – hursomhelst - få svar på mina prover från ettårskontrollen på måndag, de borde väl visa om jag borde sansa mig eller om jag kan fortsätta som tidigare. Fucked up mind in a fucked up world.

Nåväl, på tisdag är det min andrafödelsedag och tårtan är beställd. Ska försöka njuta och tänka på den resa jag gjort under det gågna året. Att det nu är dags för resten-av-livet-fasen att träda in. Sluta noja om vikten och börja se framåt och mot studierna och den förmodade arbetslösheten som väntar.

Känner mig faktiskt rätt bra i humörsväg, trots att det var sista dagen på jobbet igår. Kanske inte sjunkit in ännu. Men så är jag rätt osentimental fortfarande. Kommer väl så förbli efter allt som varit. Kommer sakna en handfull personer, de flesta andra kommer jag inte ägna en tanke mer så länge jag lever och en liten klick som jag inte skulle pissa i röven om så deras skit brann. Stämningen bland de närmaste kollegorna har alltid varit god ända fram till slutet, det är skönt att ha det med sig. Vi skötte skiten med klass och ära. Norskarna pissar på oss och vi pissar tillbaka genom att stå stolta och pissa tillbaka. Arbetarstolthet. Professionalism. Det ska eventuella spekulanter ha klart för sig, det är en rakryggad skara som arbetat på Scan Module under de senaste åren. Kaoset och den tjänstemannamässiga inkompetensen vi slagits mot på daglig basis har gjort oss starkare och bättre än vad cheferna kan tro. Vi vet att vi gjort vårat jobb och vi vet att de inte gjort sitt. Båda sidor vet vem det är som gjort bort sig. Det ligger makt i detta faktum. Denna snåriga härva till trots har jag anmält mig att jobba extra v 50 för att repa de sista modulerna. Får man alla dagar är det fina penningar och det är skönt att veta att man kunnat "plundra liket" på allt man kunnat. Men det är hård konkurrens om de där 15 platserna så det blir att vänta och se om det blir nåt extrajobb.

Det får bli "Centurion" innan det blir sänggång. Ska ju till Karlstad och skända mitt arma kreditkort i morgon. Good times...

Ombyte fördröjer

Ännu en blogg! Den femte i ordningen om jag inte missminner mig. Nåväl, håll till godo!