De ekonomiska sparivrarna ute i världen har varit ruskigt tvärsäkra över att det enda sättet att ta sig ur den nuvarande krisen som vi ser omkring oss är att spara, spara och spara. Och fungerar det inte att spara så är det för att man inte sparar tillräckligt mycket. Men lite grann har man börjar att dra öronen åt sig , eller i alla fall så har ivern falnat en smula. Vadan nu? Sparivern fungerar tydligen inte riktigt så bra som man hade tänkt sig. Man vill definitivt inte komma med någon vit flagg för denna politik men man kan ana en viss förvirring bland dem.
Som exempel på detta så kan man ta hur det svenska Finansutskottets utskottets ordförande Anna Kinblad Batra (M) när hon vill hävda spariverns överlägsenhet genom att hänvisa till att Lettland, som genomgått ett ekonomiskt stålbad i samband med krisen, och deras fina tillväxtstakt. Det är sant att Lettland har en fin tillväxt och att man sparat och rationaliserat hårt. Men det är en helt del som de som prisar Lettland väljer att ignorera.
Grannlandet Estland drabbades också hårt av krisen. Men estländarna valde i stället att satsa mer i stället för att spara. Och man har en tillväxt som är i paritet med Lettland. Men det som inte sparivrare så gärna vill nämna är att Lettland sjönk mycket djupare i sin kris än Estland och har betydligt mer att hämta in än Estland. Man har halkat efter, man klarade inte av att bryta fallet lika tidigt som Estland och återhämtningen kom också i gång senare. Paul Krugman har på sin blogg redovisat detta ytterst tydligt och pedagogiskt här.
Notera att arbetslösheten i Lettland nästan har planat ut medan Estlands fortsätter att sjunka. Det är också värt att ha i åtanke.
Det är alltid vanskligt att sitta och bedöma och spekulera baserat på bara en enda, eller ett fåtal, indikatorer som BNP, arbetslöshet, statsskulder och kapitalbaser. Båda sidor har väl en tendens att dra ganska stora växlar på ganska tvivelaktiga grunder. Och det är lite beklämmande att politiker nyttjar en så jäkla smal isolerad indikator som tillväxtstakt i detta nu. Krugman visar på detta på ett väldigt tydligt sätt. Överför detta till banracing. Ingen vinner genom att vara snabbast på en viss sträcka under en speciell tidpunkt. Det är helheten som gäller. Precis så kan man säga att det är med samhällsekonomi.
Ivrarna, speciellt de på hemmaplan, pekar på att det fungerade för Sverige. Jo, visserligen. Men vi hade vår egen valuta som vi kunde devalvera och därmed elda på ekonomin med. Vidare var vår kris någon drabbade först och främst oss själva och kunde ta spjärn av de friska ekonomierna runt omkring när vi sparade oss ur vårt egna lilla helvete. Men för dagens problemländer ser saker och ting "ganska" radikalt annorlunda ut. De har ingen egen valuta att devalvera, de är omringa av länder som har sina egna problem och försöker spara sig ur krisen på egen hand. Alltså får ingen draghjälp av den utländska marknaden som vi fick i Sverige. Och om man samtidigt minskar den inhemska marknaden med sparprogram kan man lätt räkna ut vad som händer. Fördjupad kris.
Man kan inte annat bli än förbluffad över att Keynes kontracykliska politik fortfarande är den som tycks vara den enda bästa för att inte hamna i en fördjupad och långvarit kris. För det handlar inte bara om vad som fungerar och vad som inte fungerar. Man kan säkerligen spara sig till en ekonomisk vändning, problemet är bara att det kommer att ta så oändligt mycket längre tid att göra det än med en stimulansdriven ekonomi. Kostnaderna för en lång ekonomisk kris, depression, skulle få kostnader för samhället som är så otroligt mycket högre än dessa klåpare till ekonomer försöker påstå. Långa, i värsta fall decennielånga, perioder i utanförskap och otrygghet för många människor. Det hårda samhällsklimatet med spänningar mellan människor lär inte bli mindre. I vilket skick kommer våra samhällen komma ur krisen?
Ett litet tecken på att EU sparhökar är kanske börjar se lite annorlunda på sina teorier är att Spanien faktiskt lyckades få igenom en mildare sparplan än vad man tidigare krävt. Man har också gett grönt ljus till ytterligare lån till Grekland, vilket tidigare inte var aktuellt. Men grekerna får givetvis en självrättfärdig pekpinne om att "inte förslösa denna chans". Jo, jag tackar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar