Håller på att lyssna på Robert Fisks mastodont till bok "Det stora kriget för mänskligheten: kampen om Mellanöstern". Den fysiska boken ryms på 1176 sidor, så det är en saftig bit att sätta i sig. Jag har lyssnat på den de senaste dagarna när jag jobbat och jag kan bara konstatera att det är en bok jag måste "läsa" sedan, för det är så mycket intressanta händelser att jag bara måste dra i mig så mycket som möjligt.
Robert Fisk är en grymt respekterad brittisk melllanöstenkorrespondens som opererat från Libanon sedan 30-år. Han har träffat under sina många år i yrket träffat oerhört viktiga personer så som Usama bin Laden, Khomeini, Saddam Hussein för att nämna några innan och under de tidpunkter då varit som "störst", eller hur man nu ska uttrycka sig lämpligast. De porträtt han målar upp av dessa personligheter ger den bilden jag hade av dem tidigare lite mer nyanser och djup än tidigare. Han belyser delar av deras mer mänskliga sidor, lite av deras bräcklighet och så vidare. Det tror jag är mycket nyttigt rent generellt att man gör. Att dessa demoner får en mindre svartvit bild, så att man kanske lättare kan förstå hur de blev som de blev och gjorde vad de gjorde. Vad man sedan gör för bedömning av dem är sekundärt, bara det att man får tillgång till ytterligare pusselbitar borde ge en varje ödmjuk och nyfikna människa något att ta till sig.
Fisk är en ständig kritiker av den politik som Väst har haft i Mellanöstern. USA får sig ganska rejäla kängor, men även andra länder så som Fisk fädernesland Storbritannien får sina fiskar varma. Men han tvekar heller inte att kritisera någon överhuvudtaget. Det är ingen apologet som ger alla som är emot stormakterna ett moraliskt alibi. Han står snarare på den vanlige människans sida. Det är konflikternas konsekvenser för dessa människor som han skildrar, de människor som till syvende och sist kommer får betala för maktens lockelser. Sedan om de som står bakom heter Bush, Blair, Hussein, Khomeini eller bin Laden.
En annan väldigt stor behållning av boken, hittills, är att man verkligen får följa med Fisk på hans många och farliga strapatser som journalist. Han sätter sin tilltro till vissa bundsförvanter som står utanför de stridande parterna. Han bespottar journalister som tillåter sig bli "embedded" på någon av de stridande sidorna, alltså att tillåter sig att gå bland denna part och rapporterar från dem. Ett sådan förfarande kanske kan anses vara fördelaktigt ur ett rent hälsoperspektiv, men den journalistiska integriteten görs inte några större tjänster.
Känns som om det är en bok vars innehåll som måste studeras snarare än att läsas.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar