Ah! Ledighetsveckan är inne på sin andra dag. Skönt att få ladda batterierna efter en 63 timmar lång arbetsvecka. Inte för att arbetet är så fruktansvärt betungande eller jobbigt utan att det vara ska bli skönt läsa lite böcker och lite annat smått och gott.
Om vädret tillåter - vilket det inte ser ut att göra för närvarande - har jag tänkt ta mig ut i myllan fota lite grann. Inte något speciellt i sig utan låta det som låter sig fotograferas...fotograferas. Det har varit ett tag sedan det blev något fotande så det känns som om det är dags att ta tag i den biten.
Annars ska det läsas lite böcker. Förra veckan läste jag Öyvind Foss korta, men ytterst kärnfulla, Kristallnatten (2009). En bok om pogromen mot judar i Tyskland och Österrike som visade sig vara en infernalisk antydan om vad som väntade judarna i Europa. Foss lägger sig på en lagom nivå med de faktiska utvecklingen på ett större plan samtidigt som han varvar med ögonvittnesskildringar och korta små passager med beskrivande, av situationen, människoporträtt av personliga öden. Foss visar också inget av länderna utanför det Tredje Riket sitter med rena händer. Sverige och Norge var exempelvis allt annat än generösa eller villiga när det gäller att komma de utsatta judarna till undsättning. USA var eller inte direkt öppna för att ta emot judar som fruktade för sina liv. Och när de väl öppnade för att ta emot judiska flyktingar rörde det sig om forskare och intellektuella. De vanliga var inte lika intressanta. Däremot visade sig Storbritannien vara betydligt mer mänskliga än vad jag hade trott själv. Inte för att de skulle betett sig som svin men heller inte som i denna soppa faktiskt skulle kunna vara hjältarna (relativt sett).
Samtidigt har det varit ett rätt skönt mindfuck att samtidigt ha lyssnat på de kapitel ur Robert Fisks Det stora kriget för mänskligheten (2005) som berör Israel-Palestinakonflikten. Parallellerna mellan Nazi-Tyskland och Israel är på många sätt rent skrämmande. Rasismen och retoriken. Den totalitära krigsretoriken blandad med religiös fundamentalism. Detta samtidigt som Förintelsen används för att något slags märklig förevändning för att legitimera sina överdriva militära insatser (läs mord). Nåväl, jag ska inte få närmare på alla aspekter och problem här men intressant och oroande är det likaväl.
Så vad läses nu? Jo, det ska jag förtälja! Ann Heberleins En lite bok om ondska (2010). Heberlein är författare och teologie doktor i etik vid Lunds universitet och är bl a kolumnist i Dagen Nyheter. Att jag valde att läsa boken just nu har väl lite grann att göra med de senaste böcker jag läst/lyssnar på. Lite grann också pga tankar som fladdrat runt lite allt sedan Anders Behring Breiviks massaker på Utöya och den debatt som följde angående galenskap, ondska och så vidare. Läst drygt halva boken nu, och det har vridits och vänts på perspektiv och teorier en hel del. Fascinerande ämne, hursomhelst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar