Trendbrott

Efter ett par ekonomiska/materiella missöden under senaste månaderna börjar det ljusna en smula. Det är en välkommen förändring mot den totala mörkerskildring jag hade för mig när allt seglade upp samtidigt. För jag är rätt bra på sånt. Sheer Worst Case Scenario Genius. Något av en konstnär när mörka framtidsutsikter skall ges liv och lem.

I alla fall, fick mail om att Western Digital skickar en ny disk till mig. Faktiskt redan skickad som det verkar. En liten sten mindre att bära, för jag var lite orolig att de skulle hitta någon formalitet att anmärka på som skulle kunna häva garantin. Men det tycks som om det gick vägen i alla fall.

På bilfronten har jag hittat en hel del alternativ att ersätta den defekta växellådan med. Leker fortfarande med en del alternativ i skallen där pris, garanti, prisvärdhet och alla sådana aspekter. Men de alternativ är i alla fall betydligt bättre än de som först fanns.

Det är tur att bilkrånglet dök upp under sommaren när jag inte är i speciellt stort behov att ha bilden klar och i ordning. Och framför allt att man har en familj som är vänlig nog att låta en låna deras bil när väl behovet uppstår. Det är sådant man känner enorm tacksamhet för.

Tårar av blod

Jag såg på en riktigt bra dokumentär igår. Tears of Gaza, eller Gasas tårar som den heter på svenska, är en norsk dokumentär av norska Vibeke Løkkeberg från 2010. Filmen skildrar kriget på Gaza 2008/2009 från palestinska kvinnor och barns perspektiv. Israel döpte operationen till "Operation: Cast Lead". Bilderna och berättelserna som man får berättad för sig är rent vidriga. Spekulativa skulle många säga, vilket säkert är rätt till viss del. Det är faktiskt något som regissören inte heller sticker under stolen med så till vida att hon menar att filmen de facto är en anti-krigsfilm.

Filmen säger ingenting om att kriget initierades av Hamas eller att att ca  hälten av de runt 1 400 människor som strök med på den palestinska sidan var motståndsmän (i brist på bättre namn) och att dessa gömde sig bland den palestinska civilbefolkningen och på så vis drog på sig den israeliska beskjutningen.  Men då återstår lik förbannat 700 människor, varav nästen 300 barn, som dog. Antalet israeler som dog under perioden upp fick till 13, varav 3 civila och 10 militära (och fyra av dessa gick åt när de träffades av "friendly fire"). Hursomhelst så koncentrerar man sig helt på den palestinska sidans förluster och man gör ingen hemlighet av det, det måste man ge Løkkeberg credit för på ett vis. För så länge som man är öppen för det kan betraktaren ta det med sig när hen ser filmen

Men samtidigt blir det en partiska dokumentär eftersom israelerna inte kommer till tals för att beskriva sina motiv för att man - omedvetet eller medvetet - har ihjäl civila palestinier. Då kan man, med viss fantasi, få uppfattningen att Israel är barbariska barnamördare. Och det är väl, rent tekniskt, vad den israeliska militären är också eftersom man har beskjuter "Hamaskrigare" som man vet gömmer sig och opererar bland civila. Dokumentärens vinkling gjorde bland annat att Lisa Abramowicz anmäla Gasas tårar till granskningsnämnden. Abramowicz är generealsekreterare för den pro-israeliska lobbyorganisationen/intresseorganisationen Svensk Israel-informaion. Hon menar att just denna "enögdhet" ger en skev och felaktig bild av kriget under vintern 2008/2009.

Filmen blev kritiserad av Granskningsnämnden för ensidighet men blev ändå friad i slutänden efter som Vibeke Løkkeberg trots allt klargjorde innan filmen att hon ämnade att visa eller diskutera konflikten i sig utan visa lidandet hos krigets offer - de civila. Men det har helt klart varit så att filmen rört upp många och starka känslor hos väldigt många människor. För bilderna som visas är oerhört starka, historierna hjärtskärande och hoppet skändat. 

Tre barn följs och få tala om sin syn på sin vardag och sin syn på framtiden. Det är ingen hoppfull bild dessa barn ser framför sig om vad som väntar dem framöver. Framför allt så kan de inte förstå varför de utsätts för beskjutning, varför deras grannar, släkt och familj tas av daga. Och det är svårt för oss utanför och av mogen ålder att förstå. Då kan man bara tänka sig hur svårt det måste vara att befinna sig mitt i denna humanitära skärseld och vara barn och kunna få någon sorts rätsida på kaoset.

Barnens berättelser varvas med bilder från exempelvis när människor febrilt letar igenom rasmassor alldeles efter ett raketattack och plockar fram livlösa kroppar från döda barn. Inte alltid kompletta kroppar heller. Folket som samlas runtomkring dessa platser för massaker och vansinne ömsom bara tittar på i fasa, ömsom ropar och skriker ut sin vrede när något av männen som river igenom oredan hittar ännu en kropp och lyfter upp den och ropar "Gud är stor". Det finns både ursinne och förtvivlan i scenen.

En annan scen visas från ett sjukhus. Tre små barn ligger på en brits. Alla tre döda, skjutna av skadorna att döma. Två av dem i huvudet. Den äldste av dem, uppskattningsvis 7-9 år, har ett skottsår i bröstet. Enligt en av männen som inte syns i bild hävdar att det var rena avrättningar och att skottetsåret i bröstet på pojken har en blånad omkring kanterna som tyder på att det skedde på nära håll. Om det är sant eller inte kan man så klart inte veta, och bör heller inte dra några slutsatser ifrån. Men tanken att det skulle kunna vara möjligt är besvärande. Denna pojke har fortfarande sina ögon öppna. Den blicken kommer inte låta sig försvinna på länge från mitt inre. En annan scen från sjukhuset visar en man som får ett vansinnesutbrott, de omkring försöker lugna ner honom men de många döda barnens öde blir för mycket för honom.

Man kan också konstatera att Israel använde sig av det ytterst försåtliga vapnet av vit fosfor. Eller snarare, det blir det ett försåtligt vapen. Fosforn används för att skapa rökridåer för att skydda truppers framryckningar, men det blir riktigt otrevligt när den kommer i kontrakt med syre och den orsakar fruktansvärda brännskador levande vävnad. Fosforn får användas så länge som den inte används över tätbefolkade områden. De mesta tyder på att Israel i de flesta fall varnat civila upp till ett dygn innan attacken att snarligen bör evakuera området. Således har användningen varit legitim, även om användandet av vit fosfor generellt känns lite tveksamt.

Inte helt förvånande blir många av de pro-israelitiska organisationerna väldigt upprörda av filmens bilder. För det är oerhört känslosamt att beskåda denna slakt. Den vansinniga verkligheten låter sig inte påverkas av de realpolitiska förhållandena som existerar. Civila slaktas som djur i alla fall, mellan Hamas minst sagt moraliskt tveksamma strategi att låta skjuta sina risiga raketer från civila områden och Israels militär som bombar dessa fästen sönder och samman oavsett om det bor civila där eller ej. Det den verklighet som denna människor levde, och delvis fortfarande lever, sina liv i. Att nästan med en gång börjar hagla försvar för Israels bombkampanj är ytterst besvärande. I Abramovicz debattartikel på Newsmill ovan gör hon i princip samma misstag som dokumentären själv, då hon bara med en mening nämner barnen och då betecknar dem som "Gaza-barnen". Alltså, i princip helt ensidigt försvar av Israels anfall under "Operation: Cast Lead" och kritik mot en film som visar dess konsekvenser för de civila. Till yttermera kommer hon med de sedvanliga anklagelserna filmen är en attack mot judar (vilket i så fall gör den till antisemitisk) istället för att se det som att det är en kritik mot en stat som i sina anfall har ihjäl civila. Svepskäl och ohederligt debattörskap. Men det är så det oftast blir när det blir diskussion om Israels övergrepp mot palestinierna.

Oavsett var man står i konflikten i Mellanöstern är filmen definitivt sevärd. Man får ta det för vad det är. Det är en film som får en att nyktra till och ifrågasätta en hel del och är med andra ord ytterst nyttig.

Ovisst i Skatboet. Igen.

Newcastles trupp väntar fortfarande på de där riktiga förstärkningarna. Eller ja, vi fans väntar i alla fall på dem - det är ett som är säkert. En av de namn som man definitivt kan avskriva som aktuell för klubben är den holländske anfallstalangen Luuk de Jong. De Jong har skrivit på för Gladbach för ca £ 15M, en summa som enligt ryktet gjort att Newcastles diktorat funnit i högsta laget.

En ny spelare är klar. Gael Bigirimana från Coventry har köpts för £1 M. En stark och fysisk mittfältare som redan kallas den nya Tioté. Ganska trevligt han besitter Tiotés kampvilja och styrka på mittlplan. Skulle ju vara rätt jobbigt att behöva möta två sådana där rivjärn på mitten faktiskt. Ska bli ruskigt kul att se om man kan få lite speltid i A-truppen under säsongen. Med Europaspel kan det säkert uppstå tillfällen där det kan vara lämpligt att släppa fram de yngre förmågorna.

Det skrivs alltjämt mycket om Lilles högerback Mathieu Debouchys vara eller inte vara. Det flyger fortfarande omkring en mängd rykten om storleken på prislappen på den franske landslagsbacken. Efter dennes fina EM torde Lille vara angelägna om att få ut så mycket man kan för spelaren och då är det inte omöjligt att ledning för skatorna tackar nej.

En spelare som däremot tycks gå mot en bekräftad transfer till nordöst är den australensiska backtalangen Curtis Good från Melbourne. Enligt rapporter ska det bara vara en läkarundersökning som ska genomföras för att slutföra affären. Good ska tydligen ha imponerat stort under den gångna säsingen "Down under". Ska bli intressant att se vad denna spelare kan bidra med. En ny mittback är alltid intressant.

Den f.d. Newcastle-spelaren Andy Carroll gick till Liverpool under stor dramatik och med en prislapp som väl ingen egentligen kändes rimlig. Det handlade kanske mest om att Liverpool var desperata att ersätta Fernando Torres som ju i sista minuten gick till Chelsea i 2011 års januarifönster. Och i Liverpool har inte Carroll lyckats göra speciellt många glada. Nu har den nye 'Pooltränaren Brendan Rogers klargjort att Carroll inte ingår i hans planer för framtiden. Så då har det ganska snabbt kommit rykten om att den kraftfulle geordien skulle återvända till Newcastle. Hela affären när han lämnade klubben stämplades hans som en illojal pengarhora av många fan. Själv menar Carroll att han blev tvingad att lämna klubben eftersom en £35 M-prislapp var allt för stor för klubben att tacka nej. Rykten om en återkomst för Carroll har mötts av en del knorrande men många är samtidigt tacksamma för allt han bidrog med för klubben. Hursomhelst har summor om £20 M nämnts, vilket för ett rakt köp ganska osannolikt. Ett lån möjligtvis, men så länge som Newcastle kan mönstra ett anfall där både Papiss Cissé och Demba Ba finns lär en affär som tar Carroll till St. James Park ganska tveksam.

Och Demba Ba, ja. Det har under de senaste veckorna kommit en rad starka indikationer på att han inte kommer att lämna. Han har via Twitter gjort sådana uttalanden och även kommenterar i pressen i samma riktning. Men så har det vänt under de senaste dagarna igen. Enligt ihärdiga rykten ska ryska Rubin Kazan vara väldigt angelägna om att köpa loss Ba genom att aktivera den där klausulen i Bas kontrakt som gör att han innan sista juli får lämna Newcastle för en summa av runt £7 M. Dementier från Newcastleledningen har kommit men så har det kommit nya rykten efter så det blir till att vänta och se. Igen.

I övrigt verkar inget vara på hända de närmsta dagarna. En hel del ganska osannolika rykten finns men inte så mycket som man är värt att skriva om.

At the Mercy of the Laws of Murphy

Ja, alla olyckor kommer i tjok tycks det. Jag blev ju inte alldeles paff av förvåning när en av diskarna som utgjorde min 4TB RAID visade sig innehålla en massa kassa sektorer. Tror jag gjorde test i fem, sex program (hade väl räckt med max två) och alla visade samma nesliga problem. Alltså är diskjävelns körd. Så jag började se mig omkring efter en ny disk medan jag lekte med tanken på att det kanske skulle räcka med den identiska disken som var kvar. Lite på chans tog jag mig in på Wester Digitals (diskens tillverkare) för att se om de hade något intressanta nyheter om diskar. Väl där förirrade jag mig in på reklamations- och garantiavdelningen på sidan. Slog på måfå in den trasiga diskens ID-nummer, och bomber och granater om inte diskuslingen fortfarande hade garantitid kvar!

Glad i hågen så registrerade jag både mig själv och disken på avdelningen och skapade ett RMA-ärende. Men det skulle visa sig att det inte var så bara att skicka iväg disken. Tror det var åtta sidor med instruktioner för hur man skulle packa disken. T.o.m. ett utförligt bildgalleri för hur man inte ska packa den. Om man är så blåst så att man lyckas bryta mot någon av alla dessa detaljerade leveransförfaranden så upphör garantin att gälla. Ska bli intressant att se om jag är så blåst jag förmodligen är...

Till yttermera förtret så visade sig att jag inte hade några antistatiska påsar,ty en av de många - och i detta fall rimlig - budord var att disken skulle packas in i en sådan Efter alla datorkomponenter man införskaffat trodde jag mig vara ganska säker på att jag nog hade en sådan liggandes. Det hade jag inte. Det verkar inte bättre att jag är mer ordningssam än jag tror och har tydligen slängt samtliga. Där ser man... Och dessa påsar... det är inget som saluförs på speciellt många ställen. Efter att ha sökt mig dum på nätet efter påsar verkade 24.se ha vad jag så desperat behövde. Och till löjligt lågt pris dessutom (15 spänn). Storleken skulle vara perfekt! Så när de damp ner i brevlådan blev man inte ganska snopen att påsarna inte alls passade. Inte ens nästan. Måtten stämde överhuvudtaget inte med vad som aviserades på nätet. Orkade inte bli förbannad. Satt i stället och tittade ut genom fönstret och slöfunderade kring vart man kan ha sådan påsar överhuvudtaget. Jo! Företag som bygger och servar datorer borde ju i alla fall ha sådana liggandes, även om de in ingår i sortimentet som sådant. Då borde man ju kanske få köpa en påse, om man frågar snäll. Så jag ringde till Högdata och frågade om de möjligtvis inte hade någon påse liggandes som kunde få köpa. Och det skulle visa sig att de hade det och som grädde på moset så fick jag påsen helt gratis! Snudd på att man blev tårögd av tacksamhet och lättnad. 

Så i fredags lämnade jag in en närmast maniskt noggrant packat paket till Tyskland (av alla ställen). Återstår att se om paketet kommer fram och om man har sådan tur att man kan få en ny disk för besväret. Jag har redan lagt ut över ett par hundra och det skulle vara riktigt surt om det skulle skita sig någonstans på vägen. Inte för att det skulle förvåna mig (Murphys lag är påtaglig i mitt liv...) men ändå.

Trollhättan - WHAM - BAM!

Till Trollhättan och tillbaka på fyra timmar. Ganska effektivt med tanke på att det var en halvtimmes promenad från järnvägsstationen till verkstaden. Nåväl, nu är bilen hemma och det känns rätt bra. Nu är det bara till att vänta till rätt låda dyker upp.

Felet på växellådan var att synkroniciteten (?) inte fungerade som den skulle eftersom det var en givare som inte fungerade som den skulle. Detta åtgärdas alltså genom att helt lådan byts ut/renoveras. Hurvida felet kunde härledas till de tidigare upplevda problemen kunde de inte säga. Så Lecab och Håkans bilar klarar sig från juridiska påföljder. Ett syrligt brev eller allvarsamt telefonsamtal kan inte uteslutas.

Gjorde en förfrågan på en begagnad växellåda under helgen men det visade sig att den inte passar min bil, vilket den siten preliminärt indikerade. Lite synd, men jag vill helst ha en renoverad låda än en bättre begagnad. Det blir till att - återigen - bida tiden och vänta.

Trollywood

I morgon bär det av till Trollhättan för att hämta min kära bil. Den har varit där i snart nu...sex veckor. Semestertider och grejer har dragit ut på det. Och resultatet? Vad är det med växellådan som felas? Någon typ av mekaniskt problem (ska reda ut det både skriftligt och muntligt i morgon). Puh! Måste ju bara vara att byta ut den mekaniska delen som är trasig. Skulle man ju kunna tro. Men, nej. I min ofantliga enfald hade jag trott att det skulle bli dyrt med att komma till rätta med en trasig styrenhet. Det är dyrt med en felande styrenhet. Men det är fortfarande billigare än den lösning jag står inför - att byta ut växellådan rakt av (inklusive styrenhet). När de ringde från verkstaden och berättade tror jag nästan att jag dog för ett ögonblick. Jag inte bara tror, jag vet att jag dog en för någon sekund när de berättade vad kalaset skulle gå på. Preliminärt. Innan det var absolut bekräftat. Sedan ringde de några dagar senare och lade det svart på vitt vad det skulle gå på. Sist jag grät var när min mormor dig, och det är fortfarande senast jag tagit till lipen men jag tror aldrig jag varit så nära sedan dess. 

Nåväl, efter att har rotat runt och letar på nätet har jag kommit fram till att det finns alternativ som inte totalruinerar (och skuldsätter mig) så det känns inte riktigt så hopplöst som tidigare. Verkstaden försökte ändå pracka på mig en helt ny låda med motiveringen att en renoverad eller en begagnad skulle kosta lika mycket eftersom styrenheten måste köpas till. Under mina eftersökningar har jag kommit fram till att det "utter and complete bullshit". Styrenheterna följer allt som oftast med och det blir inte alls lika dyrt. Kostsamt, men det rör sig om halva priset inklusive arbete. Eller ja, kanske något dyrare med de renoverade lådorna ändå. Då frågar man sig varför verkstaden kommer med massa undanflykter. Man är antingen ovillig att göra arbetet eller så vill de att man ska köpa en helt ny låda. Ska försöka ta reda på hur det ligger till i morgon. Har även varit i kontakt med en lokal verkstad som relativt nyligen slagit upp portarna som eventuellt var intresserade av att byta växellådan. De har stängt för semester ett par veckor men ska få ett pris på själva arbetet när de återkommer. Bara att vänta och så.

Ska också försök få så mycket dokumentation som möjligt både om det "mekaniska felet" och hela bilens verkstadshistoria. Kanske, kanske kan det finnas något som man kan klämma till klåparna på Håkans Bilar och Lecab med. Inte för att jag tror att det ska leda till något men det vore rätt kul att bara få ge dem en liten näsbränna. Låta dryga tre år av undanträngd vrede ta sig verbal och eventuellt juridisk vrede.

I alla fall blir det att hoppa på tåget i ottan så man kan vara hemma i någorlunda god tid, förutsatt att felsökningen inte gjort bilen totalt obrukbar.

Siffror, selektivitet och omvärdering

De ekonomiska sparivrarna ute i världen har varit ruskigt tvärsäkra över att det enda sättet att ta sig ur den nuvarande krisen som vi ser omkring oss är att spara, spara och spara. Och fungerar det inte att spara så är det för att man inte sparar tillräckligt mycket. Men lite grann har man börjar att dra öronen åt sig , eller i alla fall så har ivern falnat en smula. Vadan nu? Sparivern fungerar tydligen inte riktigt så bra som man hade tänkt sig. Man vill definitivt inte komma med någon vit flagg för denna politik men man kan ana en viss förvirring bland dem.

Som exempel på detta så kan man ta hur det svenska Finansutskottets utskottets ordförande Anna Kinblad Batra (M) när hon vill hävda spariverns överlägsenhet genom att hänvisa till att Lettland, som genomgått ett ekonomiskt stålbad i samband med krisen, och deras fina tillväxtstakt. Det är sant att Lettland har en fin tillväxt och att man sparat och rationaliserat hårt. Men det är en helt del som de som prisar Lettland väljer att ignorera.

Grannlandet Estland drabbades också hårt av krisen. Men estländarna valde i stället att satsa  mer i stället för att spara. Och man har en tillväxt som är i paritet med Lettland. Men det som inte sparivrare så gärna vill nämna är att Lettland sjönk mycket djupare i sin kris än Estland och har betydligt mer att hämta in än Estland. Man har halkat efter, man klarade inte av att bryta fallet lika tidigt som Estland och återhämtningen kom också i gång senare. Paul Krugman har på sin blogg redovisat detta ytterst tydligt och pedagogiskt här.

Notera att arbetslösheten i Lettland nästan har planat ut medan Estlands fortsätter att sjunka. Det är också värt att ha i åtanke.

Det är alltid vanskligt att sitta och bedöma och spekulera baserat på bara en enda, eller ett fåtal, indikatorer som BNP, arbetslöshet, statsskulder och kapitalbaser. Båda sidor har väl en tendens att dra ganska stora växlar på ganska tvivelaktiga grunder. Och det är lite beklämmande att politiker nyttjar en så jäkla smal isolerad indikator som tillväxtstakt i detta nu. Krugman visar på detta på ett väldigt tydligt sätt. Överför detta till banracing. Ingen vinner genom att vara snabbast på en viss sträcka under en speciell tidpunkt. Det är helheten som gäller. Precis så kan man säga att det är med samhällsekonomi.

Ivrarna, speciellt de på hemmaplan, pekar på att det fungerade för Sverige. Jo, visserligen. Men vi hade vår egen valuta som vi kunde devalvera och därmed elda på ekonomin med. Vidare var vår kris någon drabbade först och främst oss själva och kunde ta spjärn av de friska ekonomierna runt omkring när vi sparade oss ur vårt egna lilla helvete. Men för dagens problemländer ser saker och ting "ganska" radikalt annorlunda ut. De har ingen egen valuta att devalvera, de är omringa av länder som har sina egna problem och försöker spara sig ur krisen på egen hand. Alltså får ingen draghjälp av den utländska marknaden som vi fick i Sverige. Och om man samtidigt minskar den inhemska marknaden med sparprogram kan man lätt räkna ut vad som händer. Fördjupad kris.

Man kan inte annat bli än förbluffad över att Keynes kontracykliska politik fortfarande är den som tycks vara den enda bästa för att inte hamna i en fördjupad och långvarit kris. För det handlar inte bara om vad som fungerar och vad som inte fungerar. Man kan säkerligen spara sig till en ekonomisk vändning, problemet är bara att det kommer att ta så oändligt mycket längre tid att göra det än med en stimulansdriven ekonomi. Kostnaderna för en lång ekonomisk kris, depression, skulle få kostnader för samhället som är så otroligt mycket högre än dessa klåpare till ekonomer försöker påstå. Långa, i värsta fall decennielånga, perioder i utanförskap och otrygghet för många människor. Det hårda samhällsklimatet med spänningar mellan människor lär inte bli mindre. I vilket skick kommer våra samhällen komma ur krisen?

Ett litet tecken på att EU sparhökar är kanske börjar se lite annorlunda på sina teorier är att Spanien faktiskt lyckades få igenom en mildare sparplan än vad man tidigare krävt. Man har också gett grönt ljus till ytterligare lån till Grekland, vilket tidigare inte var aktuellt. Men grekerna får givetvis en självrättfärdig pekpinne om att "inte förslösa denna chans". Jo, jag tackar...

Parasiterna rustar

Grums kommun beslut att vräka två hyresgäster från sina lägenheter för att kunna använda dessa lägenheter för ensamkommande flyktingbarn har gjort många människor förbannade. Det är något som man inte gärna kan klandra dem för. Att behandla hyresgäster som bott i sina lägenheter i decennier är helt klart tvivelaktigt.

Dessa barn bort för närvarande i Slottsbron i ett hyreshus vars rivningsdatum hela tiden flyttats fram eftersom de hela tiden kommit propåer från diverse verksamheter och rörelser som haft nytta av lokalerna på en temporär basis. Bl a hyrde Karlstad Universitet lägenheterna under en period för sina utländska studenter. Men nu ska alltså huset rivas och då behöver man flytta den nuvarande verksamheten med ensamkommande flyktingar annorstädes.

Och mitt i denna soppa har nu en samling personer startat någon form av proteströrelse kallad Grumsgruppen. Proteströrelser är något jag generellt är för nästan reflexmässigt. Men denna rörelse bär på mörk underton, en mörkbrun nyans. De som ligger bakom är bl a Viktoria Wärmler med förflutet som ledamot i kommunfullmäktige i Grums för Sverigedemokraterna samt Joakim Börjesson som på Facebook uttrycker stöd för Svenskarnas Parti. Samtidigt vill man hävda att man minsann inte har något med rasism att göra. Börjesson:

– Den här demonstrationen är emot kommunledningen i Grums och deras agerande och inte emot flyktingbarnen, säger Joakim Börjesson som utsetts till gruppens talesman.

Jamen då så!

En annan sak som är lite beklämmande är att kommunledningen kraftigt underskattat folks fördomar när man genomförde tog detta beslut. Lite tragiskt, men på intet sätt förvånande, var det inte alls speciellt många protester när en liknande flytt genomfördes för ett par år sedan. Det var visserligen fler personer som fick nytt boende på annan plats men skulle dessa personer ge plats för ett nytt äldreboende vars verksamhet skulle flyttas in i lägenheterna (i samma område). Men nu när det är utlänningar som ska in då - då jävlar! Som sagt det är tragiskt att det göras skillnad på folk och folk på detta sätt men verkligheten är krass och intoleransen alltjämt sjudande under ytan. Och denna fördomens illröda trampmina trampade nu kommunen rakt på, lite klantigt och blåögt kan tyckas. Det värsta med att vara cyniker är att man med jämna mellanrum faktiskt får sina åsikter som människor bekräftade.

Att SD och SvP är opportunister och skamlösa när det gäller att utnyttja andra människors olycka för sina egna syften torde inte komma som någon större överraskning för varje person som sett dem verksamma. Och fallet med att förflytta de två familjerna från deras lägenheter har nu personer med "kopplingar" till respektive parti visat på samma driftighet. Som artikeln från Värmlands Folkblad visar så drar man sig inte för smaklösa kampanjer med pinsamt undermåligt dolda rasistiska attityder.

Jag kan bara hoppas folk i Grums väljer att inte visa sitt missnöje i aktioner tillsammans med rasisterna. Att de gör det på eget sätt. För rätt att vara irriterade har man. Även om det ekar lite av stöveltramp när reaktionerna, som sagt, inte alls var lika hätska sist det begav sig. För, precis som en hyresgästerna uttrycker det, så hade kommunen kunnat hantera det bättre genom att inte bara kört över sina hyresgäster utan kanske föra någon form av dialog innan beslutet togs. Visa lite respekt helt enkelt. Men efter min korta tid i kommunpolitiken är jag heller inte helt förvånad att kommunen valde att sköta saken på detta valhänta sätt.

En annan förklaring till vredens magnitud kan vara att det senaste åren varit en hel del beslut tagna av kommunen som varit allt annat än populära. Det senaste har det varit många protester mot de beslutade planerna på att flytta alla fjärde- och femteklassare från skolorna i ytterområdena till Jättestenskolan. En namninsamling cirkulerar nu mot att att detta ska bli verklighet. Det krävs 10% av kommunens röstberättigade för att det ska bli möjligt. Kommunalrådet Bood har också de senaste åren valt att gå i polemik med många medborgare mot den attityd som han anser att de har angående kommunen. Att de "spottar på sin lagtröja" osv när man ideligen klagar på kommunen. I frågan angående förflyttningen av elever till Jättesten och den namninsamling som satts gång har Bood ställt sig frågande till varför det bara är folk i Slottsbron och Skruvstad som opponerar sig. Lika frågande ställer han sig till att namninsamlingen inte påbörjades i våras. Man kan ifrågasätta visheten i att välja att kommentera sådana här infekterade frågor på detta sätt. Att ifrågasätta folks motiv är sällan det slugaste valet om man är intresserad av att få över folk på sin sida. Men det är hans stil och han får sannerligen skörda som han sått. Och ur den allmänna irritationen i kommunen mot kommunens maktutövande företrädare kan populistiska och opportuna strömningar som SD och SvP lättare att få fäste för sina efterblivna motiv.

Lite ledighet...

Ah! Ledighetsveckan är inne på sin andra dag. Skönt att få ladda batterierna efter en 63 timmar lång arbetsvecka. Inte för att arbetet är så fruktansvärt betungande eller jobbigt utan att det vara ska bli skönt läsa lite böcker och lite annat smått och gott.

Om vädret tillåter - vilket det inte ser ut att göra för närvarande - har jag tänkt ta mig ut i myllan fota lite grann. Inte något speciellt i sig utan låta det som låter sig fotograferas...fotograferas. Det har varit ett tag sedan det blev något fotande så det känns som om det är dags att ta tag i den biten.

Annars ska det läsas lite böcker. Förra veckan läste jag Öyvind Foss korta, men ytterst kärnfulla, Kristallnatten (2009). En bok om pogromen mot judar i Tyskland och Österrike som visade sig vara en infernalisk antydan om vad som väntade judarna i Europa. Foss lägger sig på en lagom nivå med de faktiska utvecklingen på ett större plan samtidigt som han varvar med ögonvittnesskildringar och korta små passager med beskrivande, av situationen, människoporträtt av personliga öden. Foss visar också inget av länderna utanför det Tredje Riket sitter med rena händer. Sverige och Norge var exempelvis allt annat än generösa eller villiga när det gäller att komma de utsatta judarna till undsättning. USA var eller inte direkt öppna för att ta emot judar som fruktade för sina liv. Och när de väl öppnade för att ta emot judiska flyktingar rörde det sig om forskare och intellektuella. De vanliga var inte lika intressanta. Däremot visade sig Storbritannien vara betydligt mer mänskliga än vad jag hade trott själv. Inte för att de skulle betett sig som svin men heller inte som i denna soppa faktiskt skulle kunna vara hjältarna (relativt sett).

Samtidigt har det varit ett rätt skönt mindfuck att samtidigt ha lyssnat på de kapitel ur Robert Fisks Det stora kriget för mänskligheten (2005) som berör Israel-Palestinakonflikten. Parallellerna mellan Nazi-Tyskland och Israel är på många sätt rent skrämmande. Rasismen och retoriken. Den totalitära krigsretoriken blandad med religiös fundamentalism. Detta samtidigt som Förintelsen används för att något slags märklig förevändning för att legitimera sina överdriva militära insatser (läs mord). Nåväl, jag ska inte få närmare på alla aspekter och problem här men intressant och oroande är det likaväl.

Så vad läses nu? Jo, det ska jag förtälja! Ann Heberleins En lite bok om ondska (2010). Heberlein är författare och teologie doktor i etik vid Lunds universitet och är bl a kolumnist i Dagen Nyheter. Att jag valde att läsa boken just nu har väl lite grann att göra med de senaste böcker jag läst/lyssnar på. Lite grann också pga tankar som fladdrat runt lite allt sedan Anders Behring Breiviks massaker på Utöya och den debatt som följde angående galenskap, ondska och så vidare. Läst drygt halva boken nu, och det har vridits och vänts på perspektiv och teorier en hel del. Fascinerande ämne, hursomhelst.

"Det stora kriget för mänskligheten"

Håller på att lyssna på Robert Fisks mastodont till bok "Det stora kriget för mänskligheten: kampen om Mellanöstern". Den fysiska boken ryms på 1176 sidor, så det är en saftig bit att sätta i sig. Jag har lyssnat på den de senaste dagarna när jag jobbat och jag kan bara konstatera att det är en bok jag måste "läsa" sedan, för det är så mycket intressanta händelser att jag bara måste dra i mig så mycket som möjligt.

Robert Fisk är en grymt respekterad brittisk melllanöstenkorrespondens som opererat från Libanon sedan 30-år. Han har träffat under sina många år i yrket träffat oerhört viktiga personer så som Usama bin Laden, Khomeini, Saddam Hussein för att nämna några innan och under de tidpunkter då varit som "störst", eller hur man nu ska uttrycka sig lämpligast. De porträtt han målar upp av dessa personligheter ger den bilden jag hade av dem tidigare lite mer nyanser och djup än tidigare. Han belyser delar av deras mer mänskliga sidor, lite av deras bräcklighet och så vidare. Det tror jag är mycket nyttigt rent generellt att man gör. Att dessa demoner får en mindre svartvit bild, så att man kanske lättare kan förstå hur de blev som de blev och gjorde vad de gjorde. Vad man sedan gör för bedömning av dem är sekundärt, bara det att man får tillgång till ytterligare pusselbitar borde ge en varje ödmjuk och nyfikna människa något att ta till sig.

Fisk är en ständig kritiker av den politik som Väst har haft i Mellanöstern. USA får sig ganska rejäla kängor, men även andra länder så som Fisk fädernesland Storbritannien får sina fiskar varma. Men han tvekar heller inte att kritisera någon överhuvudtaget. Det är ingen apologet som ger alla som är emot stormakterna ett moraliskt alibi. Han står snarare på den vanlige människans sida. Det är konflikternas konsekvenser för dessa människor som han skildrar, de människor som till syvende och sist kommer får betala för maktens lockelser. Sedan om de som står bakom heter Bush, Blair, Hussein, Khomeini eller bin Laden.

En annan väldigt stor behållning av boken, hittills, är att man verkligen får följa med Fisk på hans många och farliga strapatser som journalist. Han sätter sin tilltro till vissa bundsförvanter som står utanför de stridande parterna. Han bespottar journalister som tillåter sig bli "embedded" på någon av de stridande sidorna, alltså att tillåter sig att gå bland denna part och rapporterar från dem. Ett sådan förfarande kanske kan anses vara fördelaktigt ur ett rent hälsoperspektiv, men den journalistiska integriteten görs inte några större tjänster.

Känns som om det är en bok vars innehåll som måste studeras snarare än att läsas.

The Higgs is in!

Jag har helt nyligen, sedan några månader faktiskt, blivit lite småintresserad av fysik och kosmologi. Och efter att ha läst Steven Hawking's "A Brief History of Time" så har det intresset blivit ännu lite större faktiskt. Samtidigt har jag sett på lite dokumentärer på ämnen för att ge odjuret sitt rov. Speciellt BBC Horizon:s "The Hunt for Higgs" har sjukt intressant om jakten på Higgsbosonen. Jag kan enkelt säga att jag fattar en bråkdel av vad jag läst och sett hittills, och att andelen kunskap jag fått till andelen blir mindre och mindre ju mer man läser. Men i alla fall:

Igår precenterade representanter för CERN att med stora sannolikhet kan bekräfta existensen av Higgsbosonen, även kallad för Higgsbosonen och "The God Particle". Detta är en enorm stor veteskaplig upptäckt eftersom det är syr samman den samtida teorin (Standardmodellen) om hur universum är beskaffat.

Higgsbosonen är enligt teorin den partikel som ger alla ting dess massa, eller snarare partikeln är den del som bildar ett Higgsfält som i sin tur ger saker och ting dess massa. Problemet med att kunna bekräfta Higgs existens är att den efter sitt skapande snabbt bryts ner till andra partiklar direkt i experiment vilket gör att den är jättesvår att upptäcka. Forskarna vid CERN:s  Large Hedron Collider (LHC) har fått mer eller mindre fått leta efter Higgspartikelns skugga, dess konsekvenser snarare än partikeln själv när man i sin experiment kolliderar sina protoner.

Det är ganska spännande att tänka på att denna partikel varit en teoretisk graal sedan Peter Higgs, tillsammans med sex andra forskare, i vetenskapliga artiklar på 1960-talet lade fram och argrumenterade för sin teori om denna mystiska elementärpartikel. Kritik och spefull kommentarer var det som mötte dessa forskare då. Nu är de mer eller mindre hjältar. Återupprättade hjältar. Det känns som den nu mer 80-årige Higgs sitter rätt bra till för att kunna få Nobelpriset i fysik. Men med tanke på att det har varit så många andra inblandade i det så lär han inte bli ensam om det. Dock återstår ett krux i det att Nobelpriset är konstruerat så att bara tre personer kan tilldelas ett pris för samma insats. Således blir de en diger uppgift att finna ut vilka forskare som ska få en av de två resterande platserna på prispallen.

Så vad innebär då detta för världen i stort? Svårt att säga egentligen. På det rent existentiella planet är det givetvis lite kittlande att forskningen nu kan ta nästa steg framåt och dyka ännu lite djupare i och med att man nu tycks ha en modell att arbeta efter som känns hållbar. Populärkulturen har ju det senaste årtiondet rört börjat inkludera lite svårare och nördigare uttryck där vetenskap har fått en lite, lite större bit av kakan. Det har kanske till viss del i att exempelvis den tekniska utvecklingen har gått i rasande tempo och att nörden (i oss alla) blivit allt mer "användbar". I denna grogrund finns det en skaplig chans att denna nya upptäckt kan få gro och att det kan tänkas att det blir mer av det kollektiva medvetandet. Att människor i ett senare steg börjar intressera sig för just denna del av fysiken. Det blir ju lite lättare att intressera folk för bra och sammanhållen teori än en teori där det finns viktiga delar som inte är bekräftade. 

Anläggningen tillhörande partikelacceleratorn har kostat, och kostar, många miljarder per år (sju miljarder per år i driftskostnader). I dagens värld handlar allt om pengar och vad man får för pengarna. Och att man gärna vill ha så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. I inom det ramverket är det ganska svårt att direkt motivera de monumentala kostnader som en partikelaccelerator står för. Men grunden för det som kallas för grundforskning är ju just det att det är forskning för forskningens skull. Att man inte ska titta så mycket på budgetar som vid exempelvis tillämpad forskning. Det låter inte så jäkla sexigt för dagens sifferonanister på kontoren ute i världen. Men i en artikel i SvD beskriver Gunilla von Hall lite grann om vad som faktiskt kommit oss till gagn som spinn-off effekter från själva LHC och arbetet med den. Och det är inte kattpiss. Så då kan man ju tänka lite kring som kommer efter upptäckten/bekräftelsen av Higgs. För det är ju det fina med grundforskningen. Att är så mycket som kommer fram undan för undan som visar sig vara användbart en som inte var intressant när det väl upptäcktes. Grundforskningen tar fram en mängd upptäckter och kunskap var syfte just för stunden inte är uppenbart.men som ändå finns där när alla forskare, offentliga eller privata, är mogna för att ta till sig.

Länktips:

"How the Higgs gives Mass to the Universe [Starts With A Bang]"

http://www.guardian.co.uk/science/blog/2012/jul/04/higgs-boson-universe-peter-higgs

Silly season - Newcastle edition

Silly Season blir allt mer intressant och intensiv. Känns som om EM gjort att det blivit en viss fördröjning på sina håll när det gäller en del affärer. Det är väl i och för sig ganska naturligt att spelare och klubbar kanske väljer att avvakta lite med tanke på skador och att nya stjärnor presenterar sig för de stora klubbarna.

För Newcastles del har det inte hänt så där jättemycket. Leon Best har skrivit på för Blackburn i dagarna. En affär som ger Newcastle £3 M för den irländske forwarden. Bra deal för alla parter. Danny Gurthrie har lämnar klubben på free transfer för hårdsatsande nykomlingen Reading. Vidare har Alan Smith och Peter Lövenkrands lämnat klubben som kontraktslösa. In har Roman Amalfitano kommit från Reims kommit, även han på free transfer. Inga värre summor som bytt hand, med andra ord.

Spekulationer däremot, det finns mer ganska gott om:

IN

Mathiue Debouchy:

Intresset för den franska högerbacken har inte direkt minskat efter att han faktiskt var en av få fransmän som inte gjorde bort sig under VM. Förhandlingar med Lille lär pågå för fullt och de lär enligt rykten vara ganska hårda.

Luuk de Jong:

Den talangfulle anfallare från Twente uppvaktas av många klubbar och Twente lär inte låta någon klubb komma undan med några skambud. de Jong var uttagen i den Hollands EM-trupp men fick inte en enda spelminut, dessvärre. Mönchengladbach är också med i budgivning och kan i sin tur locka med kval till Champions League. De senaste ryktena gör gällande att Twente begär summor som Newcastle inte är så intresserade av att hugga på. Klart är att det inte saknas intresse för de Jong

Douglas:

Brassefödde holländaren har varit på tapeten periodvis under det senaste halvåret. Att han skulle kunna utgöra en förstärkning för Newcastles tunna försvarstrupp känns ganska uppenbart. Också Douglas tillhör holländska Twente som lär ha satt en prislapp på £5 M.

Junior Hoilett: 

Blackburns flyfotade kanadensere har en bra säsong bakom sig. Iom att Blackburn trillade ur Premier League är det många spelare som ser sig efter nya arbetsgivare. I Hoiletts fall underlättare det att han också sitter på ett utgående kontrakt.

Ola Toivonen:  

Det var väldigt hett att den svenska anfallaren var skulle skriva på för Skatorna men det är ett rykte som svalnat betydligt allteftersom de Jongs namn nämnts allt mer frekvent.

Gigi Bigirimana: 

De nya Michael Essien har han kallats. En kombination av fysik, teknik och taktisk skolning. Det är inte några små ord som Coventrys 18-årige mittfältstalang har beskrivits. Var väldigt mycket skriverier ett tag tag men nu är det ett tag sedan som något skrivits om en eventuell övergång.

Vurnon Anita: 

Ajax lovande mittfältare har ögonen på sig från en mängd klubbar. Newcastle är en av klubbarna står längst fram i kön. Dock har Anita sagt sig fokusera på sin nuvarande klubb, det betyder givetvis inte att han inte skulle kunna byta klubb men han är ändå så pass proffsig att han inte pressar sin klubb via media för att få byta klubb. Det måste man respektera . Det skulle hur som helst bli en värvning som skulle vara rejält välkommen.

Sebastian Boenisch: 

Den polske vänsterbacken var en av de spelarna som fick ett smärre genombrott under EM. 25-åringen kommer att lämna sitt Werder Bremen på free transfer under sommaren har fått minst tre PL-klubbar efter sig. Utöver Newcastle lär också Readning och Everton vara intresserade. Everton ser ju ut att tvingas sälja Leighton Baines av ekonomiska skäl så de är i stort behov av en ersättare.

UT

Fabricio Coloccini: 

Manchester City har ryktats vara intresserad den argentiske backen med det generösa burret till hår. Eftersom Joleon Lescott se ut att vara på väg bort från mästarna är de således på jag efter en ersättare. Känns inte så jättesannolikt att de skulle lägga ett bud, men samtidigt har "Colo" varit imponerande under förra säsongen.

Demba Ba: 

En sällsynt utdragen såpa som närmar sig sitt slut. För den där beryktade klausulen i Ba kontrakt som gör att att kan lämna Newcastle om en klubb bjuder motsvarande £7 M för honom har en skön liten twist så till vida att klausulen endast gäller fram till 31:e juli. En knapp månad alltså kvar alltså. Liverpools nytillträdde manager Brendan Rogers är den senaste i raden att managers som ryktas vilja knyta Ba till sig och sin trupp. Samtidigt har under EM kommit fram rapporter om att Ba är ganska trött på att vissa av han representanter (agenter, mao) via media placerar honom på nästan alla ställen än på Nordpolen. Men Newcastle lär hålla förhandlingar själva för att knyta upp Ba med ett nytt kontrakt, ett som förmodligen inte innehåller en sådan här klausul och en rejäl löneförhöjning för Ba för hans fina höstsäsong. Känns som om detta kan sluta precis hur som helst.

Papiss Cissé:

Det stora genombrottet i Nordöst, och hela Premier League, den gångna säsongen är utan tvekan Cissé. Efter bara en vår fick han de flesta klubbar att spärra upp ögonen och varje chefsscout att fråga sig varför man inte såg till att man värvat honom före Newcastle. Iom att Newcastle missade att kvalificera sig för Champions League-kvalet blir det givetvis svårare för Newcastle att klara av att hålla kvar sina guldklimpar. Det har hittills inte kommit fram om det någon klubb gjort några seriösa framstötar för Cissé ännu men det skulle vara märkligt om inte det inte kom någon form av bud innan sommaren är över. Då återstår det att se om Newcastles ganska krassa, men på sikt hållbara, transferpolicy fortfarande gäller i vått och torrt.

Det var det

Så var fotbolls-EM i Polen och Ukraina över. Spanien imponerade storligen i finalen genom att vinna med hela 4-0 mot ett sargat Italien. Lite tråkigt tycker jag personligen. Det hade varit roligare om det verkligen blev en riktig kamp in i slutminuterna. Men hatten av till Spanien för att de förmådde att försvara sitt förra EM-viktoria på detta vis!

Spanien tog ledningen genom David Silva 14:e minuten. Xavi slog en milimeter precis passning som gick som en varm kniv genom smör genom den italienska backlinjen där Fabregas trängt sig igenom med en perfekt timad lösning. Vänsterbacken hos Italien Chiellini var inte riktigt med på noterna och hamnade ohjälpligt efter från början. Fabregas kunde runda honom strax innan kortlinjen och slog ett hårt inlägg snett bakåt som mer eller mindre prickade Silvas knopp. Ett mycket vackert anfall.

2-0 kom i matchminut 41 efter att Spanien vänt spelet med Xavi - återigen - i dirigentrollen. Ett av de stora utropstecknen i turneringen har varit den spanska ytterbacken Jordi Alba. Och i detta anfall var det Alba som kastade sig med i anfallet med en perfekt löpning från sin kant och slank igenom en disorienterad italiensk backlinje som ägnade Xavi mer uppmärksamhet än Alba. Och i detta läge är Xavi i sitt rätta element. En smekande passning till den framstörtande Jordi Alba som fri med Buffon avslutade med en kyla och självklarhet som vilket världsforward som helt. Det är inte konstigt att Barcelona lagt ner sig för att knyta till sig denna 23-åriga talang.

Trean kom till när Fernando Torres slutligen fick lite speltid och kom fri med Buffon och visade att han fortfarande är en världsforward med en provocerande säkert placerad avslutning.

Och så fick Torres ett liknande läge återigen. Men nu kom Buffon ut hårt på Torres tidigt. Torres upptäckte detta och valde helt enkelt att släppa bollen snett bakåt till en framstörtande, och sparsamt spelad, Juan Mata som fick öppet mål. Förvaltandet av denna möjlighet var prickfri.

Italiens spel var inte så illa som man kanske skulle kunna tro med tanke på resultatet. Efter det spanska ledningsmålet hade faktiskt Italien ett litet spelövertag och hotade ganska bra på fasta situationer. Det kändes som att en kvittering låg närmare till hands än ett 2-0 mål ett tag. Men det syntes att luften gick ur det italienarna lite grann efter Albas mål. För att försvåra ytterligare så drabbades Italien av skador på ett ödesdigert sätt. Redan tidigt i matchen fick Chiellini haltande utgå till förmån för Balzaretti. Och när man Prandelli tog ut Cassano och satte in Di Natale i halvtid hade man bara ett byte kvar. Och det sista bytet genomfördes efter drygt 55 minuters spel när Thiago Motta byttes in och Montolivo fick lämna. Och ytterligare 10 minuter senare låg Motta och vred sig i svåra smärtor och tog sig åt baksida lår på sitt högerben. Så då var Italien helt tvungna att jaga en 2-0 ledande Spanien med bara tio spelare. Det är svårt att tänka sig en mer otacksam uppgift. Spaniens bländade passningsspel och otroliga tålamod är en stor prövning vid lika resultat och fullt manskap på plan. Men i underläge 2-0 och en man mindre? Oerhört svårt. Eller så nära omöjligt som man möjligt kan komma.

Italienarna har gjort ett storslaget EM där man valt att konsekvent spela offensivt och valt att åsidosätta den annars så bespottade och kritiserade klassiska defensiven. Och man har gjort det riktigt bra också. Inte bara försökt utan faktiskt fått det att fungera på ett bra sätt. Stora egon som Balotelli och Cassano har varit fokuserade på att spela och underkasta sig lagets väl och ve. Veteraner som Buffon och Pirlo har visat lugn och stort ledarskap. De Rossi och Marchisio har jobbat och sprungit i det tysta för lagets bästa utan att få speciellt stora notiser för sitt slit.

Det är svårt att bortse från den Barcerlona-prägel som det spanska landslaget har, både spelmässigt och personellt. Men samtidigt märkts det att alla andra spelare, som inte spelar i för den katalanska storklubben, faktiskt smälter in i denna taktik utan några som helst problem. Det är imponerande, för det är en typ av spel som extremt få spelare kan hantera att spela utan att slutligen göra kostsamma misstag. Det är så mycket mer än teknisk färdighet som ligger bakom, det är minst lika stor del - om inte större - som handlar om taktik.

Så återigen, det är bara att gratulera Spanien till ännu en stor triumf!

Hålla hållning

Som en del i min träning så har jag kommit fram till att en del av problem med axlarna har att göra med min kassa hållning och att mina axlar är (alltför) framskjutna. Lösning? Sträcka ut bröstet och dra bak axlarna. Som om man försökte hålla fast en tennisboll mellan sina skulderblad, ungefär.

Det första jag reagerar på efter att ha testat detta under ett par dagar är att det jäkligt lätt att glömma bort sig. Det andra jag märker är att jag det gör ont lite här och där omkring axlarna. Antar, eller snarare hoppas, att det handlar om något övergående. Jag har faktiskt funderat på att köpa en sele som drar tillbaka axlarna så att jag inte behöver inte tänka på det. Men det kanske finns en poäng med att samtidigt tvinga sig själv att tänka på det så att man inte bara låta selen göra jobbet.

Men framför allt får det bli till köra lite övningar som stärker musklerna runt skulderbladen så att den kan dra tillbaka axlarna på naturlig väg. En massa varianter på rodd och omvända flyes antar jag. Det är väl egentligen det bästa, men jag tror inte att strategierna är direkt oförenliga med varandra.

Det är dags att bli lite (mer) högfärdig av sig...