Midsommarutflykt

Hade denna vecka tänkt mig att ta mig ut till på en lite utflykt till en av de lokala vandringslederna. Vädret har väl inte vari det bästa tänkbara i veckans början men igår så blev det skapligt väder ändå. Målet för utflykten blev Getgarsudde som ligger ganska precis 7,5 km från min enkla boning. Jag har länge velat ta mig en titt på denna led eftersom det ändå är förhållandevis nära och skulle enligt ryktet vara ganska naturskönt.

Från början hade jag tänkt att jag skulle gå hela vägen eftersom jag uppskattade att det var ca 4-5 km bort. Men jag fick lite tidsbrist igår så det fick blir cykeln som fick rycka in i tjänst. Kan ju säga att det var en jäkla tur att jag tog cykeln med tanke på att jag då inte var helt på det klara med att det faktiskt rörde sig om 7,5 kilometer. Också tur eftersom jag åkte fel till att börja med. Jag hade hört att det skulle vara dåligt skyltat/utmärkt var leden gick så att det inte var skyltat där jag svängde in tog jag inte som ett dåligt omen. Det borde jag ha gjort. Till att börja med dök Vänern upp på höger sida och inte på vänster som den borde. Vände jag? Nejda, jag trampade vidare en bit till tills jag kom fram till en liten stugby om tre stugor. Väl där fick det definitivt konstaterat att jag cyklat åt helvete fel. Det blev till att vända om och fortsätta och hoppas att det skulle komma en skylt förr eller senare. Och skylt kom det.

Det var faktiskt väldigt bra skyltat hela vägen. Typiskt. Godtrogen och med ett lokalsinne på samma nivå som en gammal brödrost. Det är jag, det.

Väl framme vid informationstavlan hade jag svårt att se vart tusan leden gick någonstans men till slut tyckte jag mig se en liten öppning i det höga gräset vilket visade sig vara början på leden. Det som slog mig var hur kuperad terrängen var längs denna led. Enligt denna broschyr från Grums Turistbyrå är terrängen klassad som "lätt". Det håller jag då rakt inte med om. Om detta är lätt skulle det vara intressant att se hur terräng som klassas som svår ser ur. Stigen var tydlig och så men det var många lömska trädrötter och berghällar som man skulle ta sig över och förbi. Det var inte några problem för mig och heller inte för någon person med normal fysik och kondition men om det skulle vara någon lite äldre person som skulle göra denna vandring är risken rätt stor att de blir kvar ute på udden. Men jag kanske gnället lite för mycket. De senaste fridluftspromenader jag tagit har varit ute på Segerstad så man har kanske blivit lite bortskämd med dess stora tillgänglighet. Men det var å andra sidan väldigt kul och utmanande att ta sig upp och ner längs den snirkliga stigen. Det som var dubbelt kul var att mitt knä verkade hålla. Kände inte av något igår och känner inget idag.

Anledningen till att jag ville ut och se mig omkring var att jag var ruskigt sugen på att fotografera lite grann. Jag är en sådan extrem periodare när det gäller fotandet. Kort och intensiva perioder med allt för långt emellan. Men andra ord får jag ofta lära mig kameran på nytt hela tiden, även om det så klart går lättare och lättare för varje på börjad period, men det är ändå lite frustrerande. Och jag lyckas nästan alltid glömma av allt vad slutartid och bländare heter och de

ställs in. Det gör det hela lite töligt men det som jag tror jag måste lära mig först och främst är att göra bra kompositioner när jag ska fotografera. Det är lätt att tro att bara för att man har en hyfsat kamera och kan ställa in slutartider och göra fräcka grejer med den så är man helt plötsligt en bra fotograf. Men så är det ju inte. En bra fotograf kan ta fina bilder med en skitkamera och få det att se snyggt ut. Det är något jag ständigt får intala mig själv när jag börjar snegla och dregla över objektiv och fräcka tillbehör till kameran. Jag kanske ska lära mig att få ut så mycket som möjligt av grejerna jag har innan jag börjar titta på nya grejer. Så för att sammanfatta kan

jag väl säga att det var både nytta och nöje att få utflykten gjort. Fick i alla fall några bilder som inte var allt för usla.

Ren REJÄL missräkning var att jag tok på mig kortbyxor på utflykten. Epic FAIL! När jag

räknade antalet myggbett på mina vader slutade jag på en summa av 63 (!) stycken. Plus ett par på händerna och halsen. Detta misstag gjorde jag även förra sommaren vid en utflykt till Sergerstad. Jävla klant! Fick gå upp två gånger i natt och stryka på kortisonsalva. Kä

nns som att man skulle behövt en oljefat med salva att doppa benen i. Det är i sådana här lägen jag är så glad att jag inte är förälder än för då skulle fan inte dröja innan socialtjänsten kom och hämtade ungen. Det, eller att min förhoppningsvis förstående flickvän skulle stoppa mig innan presumtiva ungar blev myggmat. Välförtjänt klåda...