Fria friskolor?

Diskussionen om friskolor är alltid intressant. Och den väldigt ofta mycket känslosam. På pappret kan det kännas som att det är bra om det finns olika alternativ och inriktningar inom utbildningen så länge eleverna får lära sig samma grund. Olika elever har ju lite olika behov och då kan det ju också finnas en viss logik i att olika elever lär sig olika bra i olika miljöer. Men måste man verkligen ha friskolor för att få en bra dynamik i undervisningen? Jag vet inte, jag tycker inte att man borde behöva det egentligen. En kommun borde ju rent praktiskt kunna tillhandahålla olika typer av undervisning precis som friskolorna gör. Skolinspektionen måste ju godkännna dessa skolor i vilket fall som helst.

Ett krux är ju att kommunen inte kan säga ett skit om man vill ha en friskola i sin kommun eller inte. Om Skolinspektionen ger sin välsignelse till en friskola måste kommunen betala bidrag till friskolan för varje elev som väljer att gå på denna skola. Beloppet för bidraget ska motsvara kommunens skolpeng. Med andra ord kan en friskola "sno" elever från kommunen skolor och samtidigt få betalt för besväret. En typ av dubbelbestraffning, så att säga. Men då kanske man säger att kommunen får skylla sig själv om man inte förmår att attrahera elever till den egna verksamheten. Ett legitimt men inte helt oproblematiskt resonemang. När det gäller grundskola blir det speciellt problematiskt eftersom det är en service kommunen måste tillhandahålla och som är tvingande. Tvingande så tillvida att kommunen är tvungen att erbjuda skolpliktiga elever utbildning och att det råder skolplikt för barn mellan sju och sexton år. Och ju mindre pengar och elever en skola har desto sämre förutsättningar har skolan att kunna nå de mål man måste nå enligt de nationella krav som satts. Nu behöver ju nödvändigtvis en liten skola behöva betyda dåliga resultat men om resurserna samtidigt är små minskar inte helt förvånande chanserna till bra resultat också. Då har kommunen att välja på att ta pengar från annan verksamhet eller låta skolan förfalla.

Sedan har man ju det där med kvalité också. Man får ganska direkt en uppenbar konflikt med att konkurrensutsätta utbildning. Och denna konflikt är ju så klart den med betyg kontra kunskap. Det är inte orimligt att anta att man genom att vara frikostig med betygen kan bli mer attraktiv som skola jämfört med andra skolor. För ska man vara krass och inte så lite cynisk så är det betygen som är det mest intressanta för både elever och föräldrar. Kunskapen får sätta sig i baksätet, för det är betygen som tar eleven till de rätta utbildningarna och det fina livet, inte kunskapen i första hand. Så bordet det inte vara egentligen men det är tyvärr så det är. När man ska studera vidare ses det helt blint på betyg och poäng eftersom man helt kallt räknar med att ett visst betyg motsvarar en viss kunskap. Så är inte riktigt. För även om man har ett korrekt utmätt betyg så är det ingalunda en garant för att denna kunskap är aktuell eftersom ett provresultat bara är ett bevis på vad man kunde just där och då. Att använda, bruka och förstå kunskap mäts inte alls lika enkelt som ett visst resultat på ett givet prov. Att komma ihåg fakta är givetvis något önskvärt men om man inte kan använda för att ytterligare och vidare förståelse är det i sig ganska meningslöst. Just den kanske inte har så mycket med friskolor att göra att den så kallade betygsinflationen som det talas vitt och brett om kan definitivt logiskt sett koppla till fenomenet friskolor. Alltså att man för att få så många elever som möjligt filar betygen till sin egen fördel så mycket som möjligt. För det är trots allt privat verksamhet vi talar om. Och dessvärre blir det ofta en jakt på pengar som driver dem framåt.

Alla friskolor drivs inte av vinstintressen, utan av organisationer som driver det på ideell basis. Det måste men tillstå. Mycket av debatten det senaste har varit om just att så många friskolor drivs av stora utbildningsföretag som cashar in absurda summor pengar från skattebetalarna. Och det exempelvis visat sig att lärartätheten i vinstdrivande skolor är betydligt lägre än i ideella och kommunala skolor. Vinsdrivande friskolor har 6,8 lärare per elev jämför med 8,6 hos de ideela. Kommunala ligger någonstans i mitten med 7,9. Det visare ju ganska tydligt på att förutsättningarna för friskolor att kunna nå kunskapsmålen inte är så värst gynsamma.

Men som sagt, alla friskolor är inte fel i sig. En bekant till mig är rektor på en liten grundskola. Hon och hennes medarbetade kunde ta över skolan via "avknoppning" och har blivit något av ett föredömme inom sin kommun. Både elever och föräldrar är nöjde med sin skola och de som jobbar på skolan trivs mycket bra med sina arbeten. Enligt min bekantskap beror det på att de är väldigt avslappnade till hierarier och allmänt öppna med varandra. Låter onekligen väldigt trevligt. Dessvärre tror jag inte att det är så här som ser ut på så många skolor i vårt land. Och då menar jag alla skolor, inte bara friskolor, utan generellt. Väldigt fyrkantigt och sjukt byråkratiskt. Det är något jag märkt som min korta tid som politiker, att det är väldigt formellt och stelt plus att det går inflation i ledarskapspositioner på många ställen. Och om varje ny ledare ska ha sitt sätt att leda under en kort period lärare och övrig personal ganska luttrad. Man sluter sig mot ledningen och bildar egna grupperingar som nya rektorer och skolstrateger får svart att komma i kontakt med. Jag har själv upplevt det på min gamla arbetsplats där det var väldigt rörigt på ledningsnivå med en massa omorganisationer och personer som bytte jobb i parti och minut. Man orkade inte bry sig riktigt om varje ny giv som kom från alla nya chefer som alla skulle sätta sin prägel på verksamheten. Då blir det också som det blir med resultaten.

Det är naturligtvis naturligt de flesta friskolor rör sig inom gymnasiedelen av utbildningsväsendet. Det är där det blir stört utbud och nationella intag med mera. Så här blir det ännu större incitament att frisera betyg för att kunna bli konkurrenskraftigare. Det ploppar upp friskolor som svampar överallt. Detta trots att det kommer att bli mycket färre elever de kommande fem åren. Detta drabbar de kommunala gymnasieskolorna hårt. Inte minst här i Grums där vi politiker blev tvungna att lägga Åsfjärdens utbildningscenter i malpåse eftersom vi tappat stora mängder elever samtidigt antalet friskolor i länet ökar och elevantalet minskar. Det är riktigt tungt för alla inblandade att behöva ha del i någon del av en nedläggningsprocess som denna. Och det säger jag som någon som inte förlorar jobbet eller min studieplats som säkerligen upplever det här på ett synnerligen negativt sätt. Och jag vill inte för allt i världen utsätta någon annan att behöva genomlida något sådant här. Därför är det ett stort problem att det blir så många friskolor just nu. För det finns inte på kartan att det ska fungera på sikt eftersom det kommer att stå en mängd platser tomma på oändligt många program runt om i Sverige. Mindre antal elever, många fler platser. En ekvation som inte går ihop. Risken är ju att det kan bli en enorm utbildningsbubbla som kollapsar med ett rejält brak. Och vem är det som kommer stt få betala för det? Jo, det är studenterna. Vår framtid. Inte så att de blir dömda till fattigdom men det sätter i alla fall käppar i hjulen för dem under en period som förmodligen är den viktigaste perioden under sina liv. Då är inte skolbyte och allmänt kaos det man behöver allra mest.

Sedan har man också problemet med att privata aktörer kan roffa åt sig miljontals kronor av statliga och kommunala skatter genom sin verksamhet. Ska vi verkligen göda en verksamhet var kvalitet är allt annat än självklar eller bevisad? Jag är visserligen socialist och därmed allmänt tveksam till det mesta som kapitalism erbjuder men just sådana viktiga funktioner som utbildning och sjukvård måste få vara offentligt drivna. Man ska inte ens tveka om kvalitén i dessa tjänster håller måttet pga ekonomiska begränsningar. För de är så otroligt viktiga för vårt samhälles fortsatta funktion och välstånd. Utbildning skulle kunna vara en funktion som överbrygger klyftor och ger människor att ta sig bort från ställen där de inte vill bli kvar tvingade. Istället ser vi med ökade privata alternativ att det blir tvärtom. Lägg därtill att kommunaliseringen av skolan förmodligen var en av de största otjänster vi gjort jämlikheten i Sverige på mycket länge. Ord som katastrof och haveri dyker upp inuti mitt huvud.

Ett stort problem i dessa situationer som sjukvård och utbildning blir konkurrensutsatt är det som kallas för informationsasymestri. Exempelvis att du har svårt att avgöra kvalitén på de tjänster du köper eftersom det är de du köper tjänsten av vet så otroligt mycket mer än vad du själv vet. Och när det gäller hälsa och utbildning är det ju så viktiga saker det gäller så man har en tendens att lita på dessa experter än experter inom exempelvis dagligvaruhandel. Du kan ju själv avgöra vad om frukten är färsk eller fläskfilén ser bra ut. Lite svårare då att själv avgöra om doktorn har rätt om den där lite olycksbådande knölen. Det lär ju liksom visa sig. Och eftersom det är svårt att jämföra läkare och skolors kvalité på sina tjänster blir det att man jämför det man kan se själv. Alltså man kan jämföra lokalernas skick, bemötandet, utseendet hos personalen, utbudet på parkeringar osv. Alltså saker som inte är direkt relevanta för själva tjänsten i sig. Detta vet de privata aktörerna så klart om och anpassar således sin verksamhet så att man har snygga lokaler, extrem "servicemindedness", snyggt klädda medarbetare och sjyst utbud på parkering. När det gäller skolor har man snittbetygen att ta hänsyn till. Man vill ju tro att höga snittbetyg betyder en hög generell kunskapsnivå. Men den krassa sanningen är att det bara indikerar höga snittbetyg. Punkt. Den generella kunskapsnivån kan se ut lite hur som helst. Men det är helt klart så att man får betydligt fler elever till skolor med höga snittbetyg än de skolor som har lägre snittbetyg. För den generella kunskapsnivån går inte att mäta så som systemen ser ut dagens läge. Det är trist att behöva konstatera det men det är så det ligger till. Elever kanske inte gnäller om de får fina betyg men problemen kommer sedan när de väl kommer in på de där utbildningarna som förutsätter att elevens betyg faktiskt motsvarar deras kunskaper. Väljer men en ingejörslinje med tillhörande inledningsår med massor av matematik och egentligen har tillräckliga betyg för att klara matte C eller D får man det riktigt jävligt. Man gör kort sagt eleverna en riktig jäkla björntjänst. Och varför? Jo, för att tjäna pengar. Det är vidrigt och motbjudande att tänka på att detta är möjligt och att det förekommer, men det gör det. Jag vill hänvisa till nationalekonomen Andreas Berghs alltid lika läsvärda blogg och hans inlägg om friskolan Kunskapsskolan och deras "betyg-management".