Mayhem of the Magpies

Ja, de dagar man som Newcastlesupporter kan känna sig lugn och trygg kan man lätt räkna på handens fem febriga fingrar. Det råder olika grader av kaos i min kära klubb mer eller mindre jämt. Denna sommar är definitivt inget undantag. Jag ska stolpa upp (det måste jag för att det ska går att få grepp och grejerna) nedan spelare och ämnen som är i luften.

SPELARE IN:

Yohan Cabayé (Lille, £4,8M)

En dynamisk mittfältare som som signats från Lille. Yohan är 25 år (86:a) gammal och anses vara en av den franska ligans bästa spelare de senaste säsongerna. Vi var många som blev väldigt förvånade när detta rykte väl började snurra på nätet, och man blev inte direkt mindre förvånad när det visade att ryktet faktiskt var sant. Inget om klubben, men en spelare av denna dignitet borde inte ha svårt att hitta storklubbar. Speciellt inte med tanke på att Cabayé hade en klausul i sitt kontrakt med Lille som innebar att han kunde lämna klubben om en annan klubb bjöd £4,8 M för honom. Det är inget annat än ett vrakpris på spelare av denna kalibern. Som grädde på moset kritade nya skatan på för fem år också, vilket definitvt känns positivt med tanke på vilken potential han besitter.

Demba Ba (West Ham, free transfer)

Man kan väl lugnt påstå att det kändes riktigt snopet när Andy Carroll gick till Liverpool i januarifönstrets sista skälvande minuter som del i såpan med Fernando Torres som i sin tur gick från Liverpool till Chelsea. Att Newcastle fick £ 35 M för den nye kelgrisen Carroll var en svag tröst. Men vad som var ännu mer frustrerande var att denna affärs timing i princip omöjliggjorde någon som helst affär för att få in en ersättare för Carroll. En redan tunn forwardsbesättning blev nu anskrämlig. Därför känns det bra att en spelare som Demba Ba nu har anslutit. Ba kom till West Ham från Hoffenheim i januarifönstret och mäktade på tolv matcher med att göra sju mål för den nu nedflyttade Londonklubben. Ett ganska imponerande facit, minst sagt. I tyska Hoffenheim gjorde den senegalesiske landslagsmannen 37 mål på 97 framträdanden. Också det ett fint facit. Ba är också i en bra ålder, 26, vilket borde innebära att han har sina bästa år framför sig. Det enda orosmolnet är att Ba har ett rykte om sig att vara lite väl "laid back", inte lat på någotvis men att han inte tar fotbollen på så blodigt allvar. Demba Ba har skrivit ett treårskontrakt.

Sylvian Marveaux (Rennes, free transfer)

Ännu en av den franska ligans större profiler. Det såg väldigt länge som om denne franske vänsterytter skulle skriva på för Liverpool. Ryktena var entydiga om detta hela våren i princip. Men så slog det ned som en bomb. Marveaux skrev på för Newcastle United istället. Elaka rykten kom genast om att spelaren inte klarat av läkarundersökningen på Anfield. Något som Marveaux själv tillbakavisar. Enligt honom var rådde det oenighet kring hans egna personliga kontrakt vilket ledde vidare till en övergång till Newcastle istället. Marveaux är huvudsakligen yttermittfältare på vänsterkanten. Han är snabb, bekväm med bollen och har en fin blick för spelet. Han har också varit Rennes huvudsaklige exekutor på fasta situationer. Han har ett "modernt" tillslag på bollen, alltså mycket kraft med snabbt dyk på bollen. Det är svårt att inte göra jämförelser med den franske Newcastle-profilen Laurent Robert, men vi får hoppas för allas bästa att Sylvain besitter en större professionalism än Robert gjorde. Och att få lägga vantarna på en dylik talang gratis är så klart ett kap, speciellt med tanke på att kontraktet sträcker sig över 5 år för 25-årige Marveaux

SPELARE IN: RYKTEN

Blaise Matuidi (St Eteinne, runt £14 M)

Japp, mycket franskt på G i Newcastle. Matuidi rankas som en av de absolut bästa centrala mittfältarna i franska League 1. Han anses var en frän tacklare men skicklig spelfördelare. Påminner en smula om Chelseas mittfältsgeneral Michael Essien i sin spelstil. Trivs med att ligga djupt framför den egna backlinjen och styra spelet därifrån. Matuidi är har sedan 2010 tre landskamper för Frankrike på sitt samvete. Om detta har någon som helst sanningshalt är det bara att hoppas. Det känns som om det vore väl inversterade pengar trots att det rör sig om stora pengar. Det är en spelare som besitter stora och inte speciellt vanliga talanger. Det den här typen av spelare man bygger lag omkring. Rimligen borde det finnas fler och större klubbar som uppvaktar den franske tuffingen så det känns inte som om man ska hoppas allt för mycket. Men skulle affären bli verklighet kan Newcastle mönstra ett av de tuffare mittfälten i The Premiership med Tioté och Barton redan i truppen.

Melvüt Erdinç (Paris St Germain, £12 M)

Forwardsidan hos skatorna ser inte precis skräckinjagande ut. Således letar klubben med ljus och lykta efter forwads av klass och kvalité. Erdinç var redan förra säsongen på Newcastles radar men ingen övergång blev aktuell. Frågan är om det blir det denna gång heller med tanke på att PSG har satt en rätt saftig prislapp på sin anfallare. Troligen är det en deal breaker. Det är inte många som i dagsläget ser det som motiverat att betala £12 M för en spelare som inte gör mer mål än vad Erdinç mäktat med. Den turkiske landslagsmannen är inte direkt en klassisk striker utan mer av en allmänskicklig anfaller som inte har den där riktiga spetsen som Newcastle med största sannolikhet är ute efter. Dock har hans agent (som av en ren händelse också är Matuidis agent) hintat att det inte alls är omöjligt att båda spelarna skulle kunna vara aktuella för en flytt till England. Dock är Lille också enligt rykten mycket intresserade av Erdinç då de är i behov av en ersättare för Gervinho som man tycks se som förlorad.

Daniel Sturridge (Chelsea, £ 10-15M alt. lån)

Den unge engelsmannen slog igenom med buller och gång under sin lånetid i Bolton under föregående säsongs andra hälft. 21-åringen tryckte in åtta mål på tolvmatcher under Owen Coyles styre. Det är mycket imponerande siffror. Sturridge visade prov på väldigt fina instinkter i boxen och betedde sig som en riktig måltjuv. Rejäla och distinkta avslut med få tillslag på bollen. Egenskaper som är mycket eftertraktade eftersom det är så få spelare som besitter dem. Enkelt. Det är mycket tveksamt om Sturridge kommer att få speciellt mycket speltid i Chelsea med tanke på vilka spelare som redan finns där och ännu mer så med tanke på vilka spelare Londonklubben ryktas jaga. Men det lär inte bli någon billig affär för de klubbar som är intresserade av denne framtidsman. Chelsea vet vad det är för potential det rör sig om och de är inte i direkt behov av att sälja spelare för att kunna finansiera sina värvningar. Det är förmodligen mer troligt frågan om att Sturrigde lämnar Chelsea på lån med en möjlig köp-klausul inskrivet i långekontraktet. Boltom lär alltjämt vara intresserade av att låta förra såsongenslån löpa över nästa säsong också. Mycket hänger på Chelsea nytillträdde demon-manager Villas-Boas värderar Sturridge och vilka forwards som kan tänktas vara på ingång till det ständigt hårdsatsande Chelsea.

Neil Taylor (Swansea, £ 1M)

En 20-årig talang som huserat på Swanseas vänsterkant i försvaret. Everton lär också vara med i dragkampen om ynglingen. Newcastle lär vara enligt ryktena vara favorit till att signa Taylor. Om José Enrique lämnar blir Taylor hans ersättare om man får tro förståsigpåare.

Tranquillo Barnetta (Bayer 04 Leverkusen)

Den schweiziske landslagsmittfältaren lär har varit på skatornas radar en längre period. Den 26-årige Barnetta spelar ofta på en kant men kan även nyttjas som defensiv mittfältare när så krävs. Barnetta presenterade sig i VM-kvalet senast mot England med två frisparksmål. En mycket intressant spelartyp som kan ge Newcastles kantspel en välbehövlig uppryckning. Om han blir en skata får alltså Newcastle två ytterst kompetenta hörn och frisparksläggare, något som inte direkt stått som spön i backen de senaste åren.

Charles N'Zogbia (Wigan, runt £10M)

Skatan som försvann. När Newcastles gamle, och inte helt friske, manager Joe Kinnear kallade N'Zogbia för Charles N'Somnia (insomnia-sömnsjuka) låg fransmannens transferbegäran på Kinnears skrivbord dagen efter. Den lille kvicke yttern har en väldigt fin säsong bakom sig i Wigan (bl a två mål mot Newcastle) och är av intresse för både Newcastle och Liverpool. Återstår om Newcastle kan sno åt sig ännu en fransk vänsterytter framför näsan på Liverpool. Kan dock tycka att priset är i högsta laget sett till kvalité men det är andra sidan sådana summor det blir när det sker affärer inom ligor.

2 X Bangura (AIK)

Två av allsvenskans starkaste profiler i Tete och Mohamed Bangura har tagit Sverige och AIK med storm. Detta lockar naturligt till sig intresse från större europeiska klubbar. De båda anfallarna har senast nämnts som objekt av intresse för bl a Ajax scouter. De två Sierra Leone-födda bästisarna (men inte släktingar) är knappt 20 år fyllda och har de egenskaper som många klubbar är ute efter. Tete har en spelstil minnande som Didier Drogba med Mohamed är något mer teknisk och kvick. De borde kosta allt för stora summor att lösa från sina kontrakt med AIK men om det blir budkrig kan det kanske kosta mer än det smakar för två relativt oskrivna kort. Det är inte omöjligt att storklubbarna låter den svenska säsongen ha sin gång innan man lägger några bud. Men det är ändå kul att Newcastle letar så pass aktivt efter spelare som man gör och inte står handfallna i fall ett alternativ blir inaktuellt helt plötsligt.

Ryad Boudebouz (Sochaux, £ 5M)

Ännu en fransman som är aktuell för Newcastle. Eller ja, officiellt representerar Ryad Algeriet nu mer men han är född och uppvuxen i Frankrike. Han lär ha hamnat på kollisionskurs med sin tränare i Sochaux och ska på så vis vara på väg bort från klubben. Det är en offensiv mittfältare som har många av de egenskaper som exempelvis Samir Nasri besitter. Även här lär Liverpool vara en annan klubb som är synnerligen intresserade av samma spelare som skatorna. Och enligt de senaste spekulationerna ska Liverpool ligga bäst till för tillfället att knyta den algeriske 21-åringen till sig.

SPELARE UT

Shefki Kuqi (free transfer)

Den finske forwarden värvades för att fylla ut en tunn forwadsbestättning efter att Carroll försvann. Men den rutinerade Kuqi fick inte spela många minuter och kunde således inte lämna något större intryck ifrån sig. Inte mycket att säga egentligen om att han släpps. Nu när klubben har tid och pengar att lägga på yngre och betydligt bättre spelare känns det rätt självklart att han får lämna klubben.

Sol Campbell (free transfer)

Lite av en transfershock när han skrev på i somras. Kom till klubben i allt annat än önskvärt fysiskt skick. Det var ganska många som tog sig för pannan över bilderna från Newcastles träningsanläggning där en gammal mittbackslegend med illa dold kalaskula hasade runt på planen. Och när väl Campbell några månader sedan var i skicka att spela boll gjorde han det inte som han en gjort. Snabb har han aldrig varit men han timing och känsla infann sig aldrig riktigt. Inte helt förvånande blev det också ganska sparsamt med speltid för Campbell. Beskedet att Magpies släpper Campbell var väldigt väntat och logiskt.

Kevin Nolan (West Ham, ca £4 M)

Ja, en chock kan man lugnt säga att man fick när det stod klart att mannen med en löjliga fågeldansen som målgest sålts till det nedflyttade West Ham. Nolan, som var kapten, blev något av en symbol för det nya kämpande Newcastle. Med 17 fullsträffar under Newcastles år i Coca Cola Championship och hans 12 mål förra säsongen är det svårt att överskatta Nolans betydelse för klubbens förändring från fönedrat till växande lag igen. En kämpe som var fullkomligt livsfarlig när bollen var i offensivt straffområde. Under hösten 2010 bíldade han och Andy Carroll ett anfallspar som nog fick de flesta mittbackar i ligan att sova betydligt sämre än vanligt natten innan match. Men lika stark och farlig som Nolan är i straffområdet, lika klumpig och oteknisk är han med bollen ute på plan. Han är oerhört osnabb och seg i vändningarna. Men andra ord är knappast de egenskaper man helst vill se hos en attackerande mittfältare. Det gick när han hade Carrol vid sin sida om genom sitt effektiva targetspel kunde nicka ner och serva en framstörtande Nolan. Men när Carroll såldes och Newcastle blev tvungna att spela fotboll snarare än att dra iväg varenda boll på Carroll fick Nolan det betydligt svårare. Carrolls ställföreträdare Ameobi och Best saknar Carrolls styrka och timing i luftspelet för att kunna fungera ens som bleka kopior på den storväxte engelsmannen.

En annan aspekt av Nolans uttåg är den stenhårda lönepolicy som klubben har infört. Mycket av de stora ekononiska problem klubben haft de senaste säsongerna har till väldigt stor del berott på att man haft en mängd överbetalda spelare som sett betydligt dagar och/eller varit extremt skadebenägna. Så för att komma tillrätta med problemet har infört en lönetak som ska gälla alla dagar i veckan. Egentligen är det bara en sund inställning med tanke på de problem man haft. Men det betyder ju också att de spelare som vill ha nya kontrakt också måste falla inom ramarna för det nya sättet att sätta löner. Enligt folk med insikt ska Nolan blivit erbjudet ett kontrakt som var lukrativt men som hade en för låg grundlön. Med andra ord var mycket av det luckrativa knutet till lagets och Nolans personliga insatser i form av bonusar som aktiveras när vissa statistiska villkor uppfylls. Nolan ska även ha velat haft ett längre kontrakt än det han blev erbjuden. Parterna visade sig så pass långt ifrån varandra att en flytt till West Ham blev aktuell.

Många fans drog andan i ren fasa när det blev officiellt att Nolan skulle lämna klubben. Det är fullt naturligt. Men personligen har jag haft väldigt splittrade känslor för just Nolan. Han må ha gjort många och viktiga mål men är samtidigt så extremt begränsad. Ska klubben nå över halvan av tabellen och hålla sig kvar där håller inte Nolan måttet kort och gott. Och fyra miljoner pund är ganska bra betalt för honom tycker jag, plus att Nolan fick det långa kontraktet på fem år som Newcastle inte ville erbjuda.

SPELARE UT: RYKTEN

Joey Barton

Precis som med Kevin Nolan har Joey Barton och Newcastle misslyckats med att komma överens om ett nytt kontrakt. Bartons kontrakt går ut nästa sommar så om klubben få in några pengar för den kontroversielle spelaren bör man sälja honom under denna sommar. Barton säger själv att han vill hedra sitt nuvarande kontrakt och spela för Newcastle även kommende säsong. En av stötestenarna för parterna har varit kontraktslängden. Barton vill ha ett kontrakt som sträcker sig över fem år medan Newcastles ledning inte vill sträcka sig längre än till tre år. Då Barton fyller 29 i år kan man ha viss förståelse för båda parters handlande. Newcastle vill inte bli fast med en spelare som är 34 år gammal och med allt förmodan med råge passerat till bäst före datum. Hade det rört sig om en mittback eller målvakt hade det varit en sak men mittfältare brukar sällan hålla riktigt hög klass så långt upp i åren. Och Barton vill naturligtvis säkra sin framtid, både karriärsmässigt och ekonomiskt.

Precis som Nolan har Barton varit en stor del i klubbens framgångar och resning från den engelska andradivisionen. Men till skillnad mot Nolan är Barton en betydligt bättre fotbollsspelare än vad Nolan är. Han saknar den fysiska närvaron av en "köttare" som Kevin Nolan men det är en spelare med mycket vilja och mycket attityd. En stor karaktär som tvingats återuppfinna sig själv för att rädda sin karriär. Efter att ha blivit dömd till 77 dagars fängelse för misshandel 2008 har Barton till synes vänt blad i sitt liv. Alla omkring honom har vittnat om hans omvändelse till en mer harmoniskt och sansad person. Barton är fortfarande en av de tuffaste spelarna i Premier League. Han är inte speciellt stor till växten tvekar aldrig att gå in fullt ut i 50/50-situatuiner, men han väljer sina tillfällen bättre nu än tidigare. Det är inte frågan om att det är en rent spelande Barton, man ser fortfarande att han visar dobbarna i en hel del tacklingar. Men det är ingenting jämför med de rena överfall han ägnade sig åt förut. De där rent huvudlösa tacklingarna där chansen att nå bollen är minimal har han faktiskt lyckats fila fort från sitt spel. Vad som hedrar Joey Barton ännu mer är att han trots att han fått motta så mycket skit och provokationer från motspelare och motståndarfans under förra säsongen höll sig kall och lät sig inte påverkas. Nu när man äntligen kunnat fokusera på Bartons fotbollsspelande kan man se vilken skicklig spelare han faktiskt är. Oerhört spelintelligent och bra precision i sitt passningsspel. Ett dugligt distansskott samt ett bra rörelsemönster utan bollen. Lägg därtill det som man redan vetat om, hårdarbetande, modig, aggressiv och beslutsam. Arsenal lär ha visat sitt intresse för Bartons tjänster när det blev allmänt känt att han och Newcastle inte kunde enas om ett nytt kontrakt. Känns inte som ett trovärdigt rykte. Det känns inte som om det ligger i linje med Arsenals ganska väl inarbetade värvningsstrategi eller att Bartons spelartyp passar Arsenals spelidé. Lägg därtill att Arsenal förfogar redan nu över en rad högklassiga centrala mittfältare. Arsenal lär först och främst se sig om efter anfallare och mittbackar innan man signar spelare av Bartons kaliber och lönegrad. Barton passade också på att ge Newcastles ledning en rejäl känga när man sålde Nolan så man kan nog räkna med att Barton lär försvinna förr eller senare. Att han ens blir erbjuden ett nytt kontrakt känns i dagsläget avlägset.

José Enrique (Liverpool, Arsenal m fl.)

Förra säsongens bästa Newcastlespelare är högvilt bland Europas toppklubbar. El Toro har en ruskigt bra säsong bakom sig. Han har dominerat sin vänsterkant både offensivt och defensivt. Enrique ser inte snabb ut men han har visat sig vara extremt svårpasserad. Samtidigt har hans samarbete med Jonas Guiterrez på Magpies vänsterkant visat sig vara väldigt fruktsamt. Hade Jonas bara haft en bättre "slutprodukt" i sitt spel hade det blivit riktigt giftigt. Två aspekter av hans spel som varit särdeles framträdande offensivt har varit kvalitén på hans tidiga krossar som många gångar varit slagna med milimeterprecision. Samtidigt har han visat vilja och mod att gå på genombrott. Han har tekniken, balansen och fantasin att ta sig förbi sina motståndare. Rykten gör gällande att Enrique har erbjudits ett synnerligen lönsamt kontrakt av Newcastle men spanjoren har inte haft brådska med att ta sitt beslut och tycks sondera terrängen. Han vill förmodligen vänta och se vad det blir för typ av satsning från Newcastle på transfermarknaden innan han tar sitt beslut. Han vet sitt värde och han vet att klubben står i tacksamhetsskuld mot honom för att han stannade kvar i klubben när man blev nerflyttade trots att det fanns intressenter redan då. Det känns som om det lutar åt att den spanske tjuren (kallad "El Toro" pga av sin fysik) förmodligen är förlorad. Man kanske är lite pessimistisk med tanke på allt som skett med klubben genom åren. Hursomhelst lär en transfer inbringa ganska stora pengar, om det nu är någon tröst.

Alan Smith

Mannen med de engelska öarnas vassaste armbågar har inte direkt infriat de förväntningar som många hade på honom när han slog igenom i Leeds. Smith spelade där forward tillsammans med Mark Viduka (en annan gammal skata) och gjorde sig ett namn som en hänsynslös och stentuff spelare. Dessvärre var hans målgörande inte speciellt imponerande, för det skötte Viduka åt anfallsduon. Nåväl när Leeds framtidsbygge kraschade tyckte Sir Alex Ferguson att Smith hade vad som krävdes för att ersätta den då nyss avhysta mittfältshjälten Roy Keane i Man Utd. Det var många som blev en smula förvånade över Sir Alex sätt att resonera med tanke på att Keane mer eller mindre bar Man Utd på sin axlar fram till titlar både på hemmaplan och i ute i Europa. Och det skulle en anfallare göra som mittfältsmotor. Ingen tveka väl någonsin på att Smith besatt många av Keanes egenskaper när det gällde inställning (psykopati light) och fysiska spel men Keane var ju också en ypperlig fotbollsspelare. Nåväl, det visade sig rätt snart att till och med Sir Alex kunde ha fel. "Smudge" var inte ens nära att kunna röra sig i samma division som Roy Keane. Möjligtvis om man räknar antal gula kort och halvgalna tacklingar. En komplicerad frakrur på ena ankeln gjorde inte saken lättare för Smith efter ett försök att täcka ett distansskott. Efter mycket om och men tyckte Newcastle att det var läge att signa Smith på free transfer sommaren 2007. Smith är ett exempel på de gamla regimernas svårslagna förmåga att kasta ut pengar på skadebenägna och överskattade spelare. Smith har till dags dato bara mäktat med ett enda mål på drygt 80 framträdanden. Som bollvinnare har han inte varit speciellt framgångsrik eftersom han vilja att tackla slutar i fler frisparkar än vunna närkamper. Lägg därtill att han inte är nämnvärt bra på att passa vilket gör att det inte blir så värst mycket av de vunna närkamperna heller i form av spelvändningar för det egna laget. Men han lämnar alltid planen med en skitig matchdräkt och motståndarlaget med minst ett blåmärke mer än när matchen började. Hans gamla klubb Leeds Utd lär vara intresserade av att återknyta bekanskapen med den gamle ikonen igen. Jag tror att det är bra för alla inblandade om denna affär blir verklighet.

Steve Harper

Den gamle trotjänaren Harper verkar ha tröttnat på att vara ständig back-up. Han var Shay Givens ständige ställföreträdare under många år och trodde väl att han skulle få ta platsen som förstekeeper när Given flyttade till Man City. Men så har det inte riktigt blivit. Den unge Tim Krul har fått väldigt mycket speltid och gjort det bra. Det blev inte lättare för Harper den gågna säsongen när han fick en svår axelskadada vilket banade väg för att Krul utan konkurrens kunde bli varm i kläderna. Det är nästan så att man unnar Harper ett bättre öde än att bli utkonkurrerad igen. Speciellt när det finns ännu fler ungtuppar som kommer underifrån i exempelvis Fraser Forster som förra säsongen hade en framgångsrik lånesejour i Celtic i ryggsäcken. För Harper är en ruskigt stabil målvakt. Gör kanske inte så många spektakulära idioträddningar men gör heller väldigt få stora misstag. Det torde inte råda brist på klubbar som är intresserade av att knyta till sig en så pass rutinerad och kompetent målvakt som Harper.

James Perch

En total katastrof egentligen. Värvades från Nottingham som en spelare som kunde spela lite överallt. Perch har mest fått spela högerback och har väl inte direkt imponerat. Han lyckades med konststycket att dra på sig fem gula kort på sina fem första matcher och således bli avstängd. Rekord. Och inget smickrande sådant. Och vad som är mindre smickrande under de där första matcherna är att Perch är inblandad i ett eller annat sätt i nästan samtliga baklängesmål. Ju längre Perch är från Newcastletröjan desto bättre.

Leon Best (Celtic, £ 4M)

Sågs som en halvtaskig värvning när det begav sig och fick till att börja med mycket sparsamt med speltid. Men han fick till slut chansen och tog den. Det slutade med att Best på elva ligamatcher gjorde sex mål. Ett resultat som överträffade de flesta tyckares förväntningar. Ska man gnälla så kan man ha synpunkter på att han tidsvis sett ointresserad ut och arbetat lite väl dåligt samt slarvat med offsiden ganska ofta. Men det har ändå känts som om det är brister som går att åtgärda. Därför var det en smula förvånande när det framkom att Best är transferlistad av klubben, sina fina prestationer till trots. Skottska Celtic ska vara mycket intresserade av att knyta till sig Best, men frågan är om Newcastles prislapp på £ 4 M avskräcker skottarna.

Nile Ranger (Bolton, £ 1M)

Den gänglige slitvargen har varit föremål för både jubel och frustration bland oss skator den gångna säsongen. En av många Newcastletalanger genom åren som har blandat och gett. Han var den spelare som fick göra överlägset flest inhopp i laget, vilket en del tyckte var fel och menade han borde få starta fler matcher. Men de matcher han startade i var han mer än lovligt blek. Men han gjorde ofta intryck i matcherna där han fick en kvart eller så på sig. Löpte kopiöst och jagade livet ur motståndarbackar som redan innan var lite slitna och som fick skärpa till sig ytterligare med bollen när Ranger kom älgande. Snabbheten och löpviljan kändes som goda omen till en början men det visade sig rätt snart att det var i princip allt Ranger haft att erbjuda. Trots att hans mer framträdande egenskaper tog honom till många fina målchanser visade det sig att han är en målsumpare av klass och rang. Vad som gör honom så trubbig i dessa lägen är omöjligt att svara på. Den 20-årige forwarden har också en brokig historia bakom sig. Han fick sparken från Southampton när det uppdagats att han snott träningsoveraller till sig och sin polare från klubben lager. I Newcastle har han hållit sig på mattan och från lagens långs arm men har istället visat lite taskig attityd med sena ankomster till träningsanläggningen samt loja träningspass. Så det är väl inte så konstigt att även Nile Ranger nu kan sälla sig skaran av transferlistade spelare. Owen Coyle ska tydligen ha fattat tycke för denne oslipade diamant. En prislapp på £ 1M torde inte vara avskräckande för Boltons manager.

Fraser Forster (Celtic, £ 1,5M)

Forster var förra säsongen utlånad till Celtic och gjorde många fina matcher för de grön-vita. Men frågan är om Newcastle är beredda att släppa iväg målvaktstalangen. Harper har, som sagt, börjat knorra och kan således lämna klubben vilket då skulle innebära att blir en öppning för Forster. Celtic ska ha budat redan men fått nobben ganska snabbt. Återstår att se om de vill fortsätta sin uppvaktning.

Shola Ameobi

Den stora vattendelaren bland fansen. En spelare som funnits i klubbens organisation sedan många år och som varit en talang i många år. Men det har inte blivit så mycket av denna talang. Ibland kan han blixtra till och göra ruskigt bra matcher. Han har blivit något av en Sunderland-dråpare de senaste säsongerna, vilket bara det gör att många vill att han ska vara klubben trogen. Men den speltid han fick förra säsongen fick han helt enkelt för att det inte fanns några andra alternativ när Carroll blev såld så sent i tranferfönstret att ingen riktigt ersättare fanns att finna med så kort varsel. Och nu när klubben både har pengar och tid att hitta en ersättare plus ytterligare bredd ska Ameobi, enligt rykten, nu känna att det är dags att rör på sig.

PERSONLIG REFLEKTION

Det råder inte något som helst tvivel om att firma Pardew och Ashley har en väldigt klar bild av hur klubben ska byggas och hur man ska nå dit. Ashley vill till varje pris undvika det ekominska kaos som rådde när han förvärvade klubben. Den gamle ägaren Freddie Sheppard hade skött klubben på med samma entuseastiska naivitet som kännetecknar ett fan. Inget fel att vara ett fan och supporter men det krävs nog ett litet annat sätt att sköta en klubb för att den ska ha en framtid. Vi fick genomlida helvetets alla kval när vi åkte ner i Coca Cola Championship mycket tack vare den tidigare regimens totala ansvarslöshet. Ashley kommer aldrig att bli en älskad ägare av fansen. Hans sätt att hantera exempelvis hela historien men Keegan och att han vid två tillfällen försökt sälja klubben har gjort att många för alltid kommer att känna ett innerligt hat mot allt som har med honom att göra.

Men ska man försöka analysera vad som nu sker i klubben kan man inte låta bli än att tycka att det finns många goda poänger med arbetet som Newcastles ledning påbörjat. I och med att man med skaplig marginal lyckades hålla sig kvar i The Premiership har man skaffat sig en relativt stabil grund att bygga vidare från. Vidare har de pengar Andy Carrolls övergång inbringade gett klubben ännu bättre och stabilare förutsättningar att satsa ännu lite till. Med värvningar av till exempel Cheik Tioté för ett fördelaktigt prs har man visat att man har en god scoutstab och att man vet hur man gör affärer på ett smart sätt. Värvningarna av Cabayé, Marveaux och Ba visar för knappa frm miljoner pund visar att det Tiotés övergång inte var en slump. Det finns en vilja och en förmåga att få mycket spelare för pengarna. En förmåga att se kvalité hos lite mer anonyma spelare runt om i Europa. Det är ett smart sätt att värva för en klubb i Newcastles läge.

Och ser man till vilka spelartyper man är ute efter så kan man se två saker som står ut ganska fort. Och det är att spelarna har sina bästa år framför sig och att de är spelande spelare. Fördelen med att man värvar spelare som inte nått sin fulla potential är så klart att de dels är billigare än "den färdiga produkten" och att man kan forma dem in i klubbens anda och sätt att spela fotboll. Sedan är det svårt att undvika den krassa verkligheten att sannolikheten att man kan tjäna fina slantar vid eventuella vidareförsäljningar till europeiska storklubbar ökar betydligt om man satsar ungt. Cyniskt och, som sagt, krasst men dessvärre en nödvändighet om man klubb vill överleva och ge sig själv möjligheten att avancera och växa. Man har även sett till att skriva långa kontrakt med spelarna för att på så vis förvissa sig om man inte tappar dem på free transfer.

En annan strategin är att man visar att det där med lönetak inte är tomt prat. Nolan fick söka ny klubbadress när han ville förlänga kontraktet och kom med för stora löneanspråk. Det smärtar att en behöva leka med tanken på att Nolans försvinnande kanske är nödvändigt på långsikt eftersom han inte passar in varken som spelartyp eller lönemässigt det "Det nya Newcastle". Vidare har Joey Barton också fått känna på beslutsamheten hos ledningen och kan mycket väl försvinna ifrån klubben innan sommarens transferfönster stänger i slutet av augusti. Både Nolan och Barton har varit två extremt viktiga kuggar i det lagbygge som klarade sig kvar i högsta ligan. Det var väl med detta i åtanke som de båda spelarna gick in i förhandlingarna med. Men det skulle visare sig att lönetaket gäller alla spelare, inte bara de med mindre framträdande roller. Det måste man ändå erkänna att man gillar. Konsekvensen och de signaler det sänder. Nu går tåget, ska du med eller inte?

De hårda ekonomiska riktlinjerna som klubben tycks ha dragit upp har en annan klar fördel. För nästa år kommer nämligen UEFA inför sina regler gällande finansiellt "Fair Play" vilket är tänkt att motverka den ekonomiska doping som de allra rikaste klubbarna ägnar sig åt. Alltså att man köper spelare för hutlösa priser i drivor och skiter i om man vid bokslut har röda siffror överallt. Ett av de centrala koncepten i detta initiativ är det så kallade "break even" kravet, alltså att klubbarna inte får spendera mer än de tjänar. Rapporter i samband har visat att allt fler klubbar har problem med ekonomin och att allt fler storklubbar dras med stora förluster. Stora enskilda ägare som till exempel Chealseas Roman Abramovich är en av de som lett den rådande utvecklingen genom att pumpa in absurda summor pengar för att värva spelare till varje pris. Det långsiktiga i att man sätter något stort och elakartat i rullning tycks inte föresväva dessa mångmiljonärer. Kortsiktiga mål är det enda som räknas. Man köper in färdiga produkter som kräver löner därefter ger lönestrukturer som är allt annat än hälsosamma.Och börjar en klubb bete sig så här och får framgångar tack vare det kommer så klart andra klubbar följa precis samma recept. Att många av dem inte har resurserna att klara av det i längden tycks vara av mindre betydelse. Och de som drabbas hårdast är så klart de mindre klubbarnas ekonomi och därmed verksamhet.

Sett i ljuset av detta, och Newcastle digra förflutna av katastrofal ekonomiskt handlande, är det bra om klubben redan nu kan stå väl förberedda på den förändring kommer är på gång. Det lär vara mer än en klubb som kan få problem med att få sina affärer i ordning och i enlighet med de nya reglerna. Visserligen ska reglerna fasas in under en treårsperiod men det kan ändå komma att innebära ganska kännbara problem på sina håll. Även om jag är socialist av rödaste slaget måste jag ändå säga att välkomnar att man tänker så mycket på den ekonomiska realiteten som man ändå gör. Och att det är den långsiktiga hållbarheten man tycks prioritera först och främst. Det är verkligen någon som Ashley & Co ska ha ett erkännande för.