Ledig!

Ledighetsveckan är påbörjad! Fyra veckors arbete avklarat. Känns fortfarande jävligt gött att jobba igen. Tror inte jag kännt mig trött på jobbet en enda gång hittills. Känns så skönt att kunna göra lite grann som man vill på jobbet. Inte precis som man vill, men i alla fall i betydligt större utsträckning än i Glavafabriken. Lägga upp arbetet som man vill, jobba sig till raster, inte behöva oroa sig för att meningslösa tjänstemän kommer och har åsikter om sättet man arbetar på. Man får lägga upp arbetet som den arbetare man är. Det är ingen som betsämmer hur du ska jobba, bara jobbet blir gjort på ett säkert sätt och med god kvalitet. Ansvarsområdena vi har delar vi upp sinsemellan utan inblanding från chefer och annat löst folk. Vi får stort förtroende och frihet. Men vi tar ansvar för densamma. Det är liksom en förutsättning för att skiten ska funka. Blir man styrd blir man passiv. Får man ansvar och frihet blir man mer aktiv och kreativ. Det torde vara ett axiom kan man tycka. Men det verkar som om det är något som är allt mer sällstynt på arbetsplatser om man får tro vad man hör (och tolkar). Företagen vill ha så mycket kontroll och övervakning som möjligt. Om det är för att kunna identifiera potentiella områden för besparingar eller nåt, jag vet inte. Hursomhelst är det direkt kontraproduktivt. Det kan jag säga utan tvekan efter att ha jobbat på två fabriker med så vitt skilda sätt att lägga upp arbetet på.

Jag har i alla fall kört mycket truck under veckan. Känns helt okej. Har fått kläm på vad jag ska göra och hur jag gör det på bästa sätt, rent teoretiskt. Rent praktiskt är det en liten annan femma eftersom jag inte är någon naturligt bra truckförare. En del verkar ha det där med att framföra fordon i blodet, vilket jag inte har. Inte så att jag är usel på det men det finns helt klart en hel del att arbeta med när det gäller precisionsdelen. Ansvarsdelen och arbetsmoralen finns där så det är inget problem, vad jag vet. Men det är den där känslan för maskinen jag inte riktigt tycker att jag har ännu. Det har kanske med det där att jag är lite för slarvig och bråd i det jag gör. Att jag fokuserar 100 % på uppgiften utan har en del av hjärnan engagerad i nästa uppgift innan den aktuella är klar, eller ens påbörjad. Men jag har inte förstört något har heller inte skadat någon människa. Alltid något att vara glad för antar jag.

Hoppas, hoppas, hoppas verkligen inte att jag blir tillfråga om att få förlängt. För jag tror att det där med studier är ett måste men samtidigt känner jag hur välgörande det är att arbeta igen på ett ställe man trivs på och som man kan. Skulle nu min kära personalman (kvinna) komma dragandes med ett förslag om forsättning kan inte med hundra procents säkerhet säga att jag skulle tacka nej. Jag hoppas för min egen del att jag gör det så att jag som en sisådär två tre år har en examen av något slag. Efter det kan gladeligen ställa mig på golvet igen. Jag har inte några storslagna ambitioner om storkovan och sådana ting. Jag är en simpel arbetare och trivs med det. Vad en utbildning kan ge mig är en trygghet om det av någon anledning skulle behöva söka nytt jobb någon annanstans. Som den arbetslöse märkt växer det inte några okvalificerade jobb på några jäkla träd. Det verkar som min nygamla arbetsgivare står inför ett stort generationsskifte. Hörde någon siffra om att det kan vara så många som 100 pers som går i pension inom en femårsperiod. Så det borde ju inte vara så svårt att få bli en av dem som får ersätta de som försvinner efter en eventuell utbildning. Men man vet aldrig. Ska aldrig ta ut något i förväg. Förberedd på det värsta, hoppas på det bästa.

Fick reda på att den ersatt på jobbet har cancer. Jag visste sedan tidigare att hon varit bort i snart ett halvår men riktigt fattat vad det var som var fel och har heller inte velat fråga allt för ingående om saken. Tydligen skulle det vara samma typ av cancer (myelom) som Klas Ingesson drabbats av. Eftersom det påverkar skelettets täthet känns det inte som om det är troligt att hon kommer tillbaka. Jag är bara glad om hon blir frisk från skiten. Och det verkar ju lyckligtvis som om hon är på bättringsvägen av det jag hört. En kvinna jag respekterar faktiskt. 50+ och Iron Maiden-fan. Är inte det värt RESPEKT är inget värt det!