Hotter than Hell!

I dag var en sådan där dag då man nog inte skulle ha gått ur sängen känns det som. Vet inte om det var gårdagens aktiviteter som var låg till grund för det. Det stämde inte alls för mig på jobbet när jag skulle köra truck. Ingen människa eller matierial blev skadat men det kändes ändå att det fattades en hel del skärpa i många moment. Körde bl a fast utomhus och fick be min kollega skjuva truckskrället rätt igen. Det var väl inte nödvändigtvis mitt fel helt och hållet men tillräckligt för att bli irriterad. Hade också någon knepig, vag huvudvärk under dagen. Sömnbrist, värme, whatever - take your pick. Fick sova runt trekvart när jag kom hem och blev av med huvudvärken. Mycket skönt! Ska se till att komma i säng i skaplig tid och få sova ut lite. Har tre eftermiddagskift att avverka härnäst, blir lite skönare för kropp och själ.

En mer positiv sak var att jag fick mitt expansionsminneskort till min mobil idag. Men höll på att svimma när jag öppnade det lilla paketet. För när jag skakade ut innehållet på bordet var allt som kom ut en liten godispåse (!) och beställningspapprena. Eftersom jag aldrig beställt från detta ställe för och att minnet var så mycket billigare än på andra ställen fick jag så klart synnerligen och omedelbara känslor av ilska och besvikelse. Jag hade blivit lurad. Av mig själv. För när jag tittade lite närmare i det vadderade paktetet så jag något litet plastaktigt längst in. Och mycket riktigt, där var minnet och adaptern! Gissa om man blev lättad! Och kände sig inte så lite dum heller. Så nu överförs det en massa musik och några dokumentärer till mobilen. Ska bli intressant att se om det blir någon skillnad i prestanda jämför med internminnet.

Intensiv dag

Eller i alla fall vad som är intensivt för vad jag normalt är van vid. Direkt efter att jag slutat mitt förmiddagsskift var det dags för terminens sista kommunstyrelsesammanträde. Detta började klockan 14:00 och höll nästan på fram till 18:00. Detta i sommarvärme i lokaler vars luftkvalité lämna åtskilligt i övrigt att önska. Efteråt var det så dags att handla lite grann innan jag det blev dags att trampa hemåt. Kan säga att jag är redigt sliten just nu.

Dessvärre har blev en och annan kopp kaffe under dagens lopp, både på jobbet och på mötet. Det hade min arma lilla mage vissa problem med. Väl hemma var det magen i fullt uppror, men i hemmets sköna vrå kan man ta sådant med ro. Hur och varför tänker jag inte gå in närmare på. Men jag hyser också vissa misstankar att dem macka vi fick på mötet hade skinkost påbrett. Som vegetarian kan man få inte helt angenäma problem av dylika produkter. Men jag sätter ändå mina slantar att kaffet är den huvudsakliga boven i dramat.

Mötet var mitt sista KS-möte. Sista någonsin kanske det inte var, man ska inte säga för mycket om en framtid man inte vet ett skit om. Men det lär dröja ett bra tag innan det blir något med politiska uppdrag att göra i alla fall. Jag ska också avgå som ordförande i Vänsterpartiets lokalförening inom en inte allt för avlägsen framtid. Allt har sin tid, så också detta. Börjat tröttna lite grann på alltihop och ska jag dessutom börja plugga til hösten vill jag fokuserat helhjärtat på studierna istället. Det känns inte rätt att jag ska fortsätta om jag ändå inte är motiverad till 100%. Sedan tror jag inte att jag är rätt person ens som fullt motiverad att för vare sig ordförandeskap eller politiska förtroendeuppdrag. Känns som om mina kvalifikationer för att hamna där jag hamnade helt enkelt var att jag var/är yngst och kunde tänka mig att ställa upp. Det var liksom ingen konkurrens om vem som skulle få ta över stafettpinnen. Men det är mitt eget fel i grund och botten som accepterade uppdragen överhuvudtaget, det finns ingen annan som kan ta ansvar för mina handlingar och beslut mer än jag själv. Game. Set. Match.

En dag i samtalens tecken

Idag har det varit en massa prat. Min personalman var väldigt intresserad av diskutera hur jag upplevde mitt som smal och vi satt och pratade väldigt länge om det. Fick också "order" om att sköta mitt ätande på jobbet. Absolut inget "ska bara...". Känns väldigt skönt att ha den typen av stöd från arbetsgivaren. De behöver egentligen inte bry sig så länge som jobbet blir gjort så den typen av omtänksamhet värmer verkligen.

Dagens andra session med samtal med fabror doktorn. Samtalade om provtagningar, tog blodtryck och remiss. Blev väldigt mycket om samma ämne som jag hade tidigare under dagen men det gör mig inte så mycket. Jag har inte några problem att prata om det, även om jag inte är så pigg på att ta upp det självmant.

Var lite orolig att vikten skulle ha sjunkit under 75 kg men det var ingen fara. 76,2 löd vågens dom. Så det var en liten återhämtning sedan förra måndagen. Får fortsätta med att skärpa till mig med maten i fortsättningen också. Ledighetsveckan gjord att man kunde äta lite mer och lite bättre.

Fick köra truck som i skarpt läge i dag. Den som skulle köra var sjuk och skulle vara borta i morgon också. Gick rätt bra faktiskt. Blir mycket träning på att skapa utrymme på "golvet", vilket är något jag är rätt usel på men jag välkomnar möjligheten att förbättra mig på det. Det var rätt lugnt på mitt ansvarsområde så jag hade relativt gott om tid att ägna mig åt det. Min kollega hade det lite snärjigare på sin kant så det fick bli att ta lite av hans ordinarie uppgifter. Det är rätt skönt att arbeta så, att man kan hjälpas åt när det blir stressigt. Tyckte lite synd om honom i slutet av skiftet eftersom jag skulle gå en timme tidigare för att träffa läkarn. Men jag får försöka gottgöra honom kommande veckan på något sätt.

Mot nya höjder av uselhet.

Nu kommer Folkpartiet med ett rent genialt förslag. Vi ska göra det svårare för unga att bli förtidspensionärer! Jättebra! Jo, eller hur. Att man blir förtidspensionär när man har arbetförmåga är väl kanske inte helt optimalt varken för individ eller samhälle. Människor brukar generellt sett tycka att man var och som kan ska göra det de kan för att dra sitt till samhällssstacken. Men det blir ett visst problem med att många som är sjuka på ett vis som gör att de kan arbeta utan värre problem ena dagen med knappt ta sig ur sängen den andra.

Det finns ingen som helst moral i att ha åsikt om att dessa typer av sjukdomstillstånd finns. Det bara är så. Enligt FP:s egna demokratihaverist Johan Pehrson tror att 90% av de som är förtidspensionärer har arbetsförmåga, att de kan klara av någon aktivitet. Det är oklart vilka bevekelsegrunder Pehrson har för sin tro men ska man dra några slutsatser utifrån hur Alliansen av vana hanterar sjuka, har man förmodligen bara suttit och räknat på saken och kommit fram till att 90% är en siffra som gör sig bra i budgeten helt enkelt.

De förtidspensionärer som antas sakna arbetsförmåga inom en överskådlig framtid ska förpassas in i sjukförsäkringen. Och de som anses ha viss arbetsförmåga ska skeppar iväg till Arbetsförmedlingen. Den senare gruppen ska få någon typ av grundsersättning som ska prövas två gånger per år. Problemet enligt Johan Pehrson att det inte kommer tillräckligt med krav från samhället mot de förtidspensionerade. Måste kännas riktigt skönt att som förtidspensionär ha se fram emot en av de två absolut sämst fungerande samhällsfunktioner som finns - Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Bara att gratulera.

Dock vill FP och se mer insatser för att få folk i arbete i form av Samhall. Det kan inte förneka kan vara något positivt. "Även en blind höna...". Även moderaterna lär ha funderingar i liknande banor. Det är ju bara för bra för att vara sant.

Men man kan inte annat än att undra var liberalismen i Folkpartiet tog vägen. Det är bara krav och pekande med hela handen. Det finns inget av den annars så utmärkande humanism bakom deras utspel. Medmänsklighet och förnuft känns det som att det är Kristdemokraterna som står för. Och de är ju allt för små och alltför konservativa i andra frågor för att vara relevanta i detta ämne. Högern ska ju står för indivualism och liberalism, om man får tro dem själv. Hur kommer det då att alla system de skapar blir så fyrkantiga och kantiga? Borde det inte bli mer av individuell prövning istället för standardiserade tidsramar för sjukdomar och arbetslöshet? Borde de inte visa större förtroende för människors förmåga att skaffa sig jobb? Borde de inte lite på att människor är ärliga när de har med myndigheter att göra? Man tycker att det är den logiska slutsatsen att dra. Men istället är det kyla, kontroll, bestraffning och cynism som är det som definerar hela Alliansens politik för samhällets svaga.

Midsommarutflykt

Hade denna vecka tänkt mig att ta mig ut till på en lite utflykt till en av de lokala vandringslederna. Vädret har väl inte vari det bästa tänkbara i veckans början men igår så blev det skapligt väder ändå. Målet för utflykten blev Getgarsudde som ligger ganska precis 7,5 km från min enkla boning. Jag har länge velat ta mig en titt på denna led eftersom det ändå är förhållandevis nära och skulle enligt ryktet vara ganska naturskönt.

Från början hade jag tänkt att jag skulle gå hela vägen eftersom jag uppskattade att det var ca 4-5 km bort. Men jag fick lite tidsbrist igår så det fick blir cykeln som fick rycka in i tjänst. Kan ju säga att det var en jäkla tur att jag tog cykeln med tanke på att jag då inte var helt på det klara med att det faktiskt rörde sig om 7,5 kilometer. Också tur eftersom jag åkte fel till att börja med. Jag hade hört att det skulle vara dåligt skyltat/utmärkt var leden gick så att det inte var skyltat där jag svängde in tog jag inte som ett dåligt omen. Det borde jag ha gjort. Till att börja med dök Vänern upp på höger sida och inte på vänster som den borde. Vände jag? Nejda, jag trampade vidare en bit till tills jag kom fram till en liten stugby om tre stugor. Väl där fick det definitivt konstaterat att jag cyklat åt helvete fel. Det blev till att vända om och fortsätta och hoppas att det skulle komma en skylt förr eller senare. Och skylt kom det.

Det var faktiskt väldigt bra skyltat hela vägen. Typiskt. Godtrogen och med ett lokalsinne på samma nivå som en gammal brödrost. Det är jag, det.

Väl framme vid informationstavlan hade jag svårt att se vart tusan leden gick någonstans men till slut tyckte jag mig se en liten öppning i det höga gräset vilket visade sig vara början på leden. Det som slog mig var hur kuperad terrängen var längs denna led. Enligt denna broschyr från Grums Turistbyrå är terrängen klassad som "lätt". Det håller jag då rakt inte med om. Om detta är lätt skulle det vara intressant att se hur terräng som klassas som svår ser ur. Stigen var tydlig och så men det var många lömska trädrötter och berghällar som man skulle ta sig över och förbi. Det var inte några problem för mig och heller inte för någon person med normal fysik och kondition men om det skulle vara någon lite äldre person som skulle göra denna vandring är risken rätt stor att de blir kvar ute på udden. Men jag kanske gnället lite för mycket. De senaste fridluftspromenader jag tagit har varit ute på Segerstad så man har kanske blivit lite bortskämd med dess stora tillgänglighet. Men det var å andra sidan väldigt kul och utmanande att ta sig upp och ner längs den snirkliga stigen. Det som var dubbelt kul var att mitt knä verkade hålla. Kände inte av något igår och känner inget idag.

Anledningen till att jag ville ut och se mig omkring var att jag var ruskigt sugen på att fotografera lite grann. Jag är en sådan extrem periodare när det gäller fotandet. Kort och intensiva perioder med allt för långt emellan. Men andra ord får jag ofta lära mig kameran på nytt hela tiden, även om det så klart går lättare och lättare för varje på börjad period, men det är ändå lite frustrerande. Och jag lyckas nästan alltid glömma av allt vad slutartid och bländare heter och de

ställs in. Det gör det hela lite töligt men det som jag tror jag måste lära mig först och främst är att göra bra kompositioner när jag ska fotografera. Det är lätt att tro att bara för att man har en hyfsat kamera och kan ställa in slutartider och göra fräcka grejer med den så är man helt plötsligt en bra fotograf. Men så är det ju inte. En bra fotograf kan ta fina bilder med en skitkamera och få det att se snyggt ut. Det är något jag ständigt får intala mig själv när jag börjar snegla och dregla över objektiv och fräcka tillbehör till kameran. Jag kanske ska lära mig att få ut så mycket som möjligt av grejerna jag har innan jag börjar titta på nya grejer. Så för att sammanfatta kan

jag väl säga att det var både nytta och nöje att få utflykten gjort. Fick i alla fall några bilder som inte var allt för usla.

Ren REJÄL missräkning var att jag tok på mig kortbyxor på utflykten. Epic FAIL! När jag

räknade antalet myggbett på mina vader slutade jag på en summa av 63 (!) stycken. Plus ett par på händerna och halsen. Detta misstag gjorde jag även förra sommaren vid en utflykt till Sergerstad. Jävla klant! Fick gå upp två gånger i natt och stryka på kortisonsalva. Kä

nns som att man skulle behövt en oljefat med salva att doppa benen i. Det är i sådana här lägen jag är så glad att jag inte är förälder än för då skulle fan inte dröja innan socialtjänsten kom och hämtade ungen. Det, eller att min förhoppningsvis förstående flickvän skulle stoppa mig innan presumtiva ungar blev myggmat. Välförtjänt klåda...

Mayhem of the Magpies

Ja, de dagar man som Newcastlesupporter kan känna sig lugn och trygg kan man lätt räkna på handens fem febriga fingrar. Det råder olika grader av kaos i min kära klubb mer eller mindre jämt. Denna sommar är definitivt inget undantag. Jag ska stolpa upp (det måste jag för att det ska går att få grepp och grejerna) nedan spelare och ämnen som är i luften.

SPELARE IN:

Yohan Cabayé (Lille, £4,8M)

En dynamisk mittfältare som som signats från Lille. Yohan är 25 år (86:a) gammal och anses vara en av den franska ligans bästa spelare de senaste säsongerna. Vi var många som blev väldigt förvånade när detta rykte väl började snurra på nätet, och man blev inte direkt mindre förvånad när det visade att ryktet faktiskt var sant. Inget om klubben, men en spelare av denna dignitet borde inte ha svårt att hitta storklubbar. Speciellt inte med tanke på att Cabayé hade en klausul i sitt kontrakt med Lille som innebar att han kunde lämna klubben om en annan klubb bjöd £4,8 M för honom. Det är inget annat än ett vrakpris på spelare av denna kalibern. Som grädde på moset kritade nya skatan på för fem år också, vilket definitvt känns positivt med tanke på vilken potential han besitter.

Demba Ba (West Ham, free transfer)

Man kan väl lugnt påstå att det kändes riktigt snopet när Andy Carroll gick till Liverpool i januarifönstrets sista skälvande minuter som del i såpan med Fernando Torres som i sin tur gick från Liverpool till Chelsea. Att Newcastle fick £ 35 M för den nye kelgrisen Carroll var en svag tröst. Men vad som var ännu mer frustrerande var att denna affärs timing i princip omöjliggjorde någon som helst affär för att få in en ersättare för Carroll. En redan tunn forwardsbesättning blev nu anskrämlig. Därför känns det bra att en spelare som Demba Ba nu har anslutit. Ba kom till West Ham från Hoffenheim i januarifönstret och mäktade på tolv matcher med att göra sju mål för den nu nedflyttade Londonklubben. Ett ganska imponerande facit, minst sagt. I tyska Hoffenheim gjorde den senegalesiske landslagsmannen 37 mål på 97 framträdanden. Också det ett fint facit. Ba är också i en bra ålder, 26, vilket borde innebära att han har sina bästa år framför sig. Det enda orosmolnet är att Ba har ett rykte om sig att vara lite väl "laid back", inte lat på någotvis men att han inte tar fotbollen på så blodigt allvar. Demba Ba har skrivit ett treårskontrakt.

Sylvian Marveaux (Rennes, free transfer)

Ännu en av den franska ligans större profiler. Det såg väldigt länge som om denne franske vänsterytter skulle skriva på för Liverpool. Ryktena var entydiga om detta hela våren i princip. Men så slog det ned som en bomb. Marveaux skrev på för Newcastle United istället. Elaka rykten kom genast om att spelaren inte klarat av läkarundersökningen på Anfield. Något som Marveaux själv tillbakavisar. Enligt honom var rådde det oenighet kring hans egna personliga kontrakt vilket ledde vidare till en övergång till Newcastle istället. Marveaux är huvudsakligen yttermittfältare på vänsterkanten. Han är snabb, bekväm med bollen och har en fin blick för spelet. Han har också varit Rennes huvudsaklige exekutor på fasta situationer. Han har ett "modernt" tillslag på bollen, alltså mycket kraft med snabbt dyk på bollen. Det är svårt att inte göra jämförelser med den franske Newcastle-profilen Laurent Robert, men vi får hoppas för allas bästa att Sylvain besitter en större professionalism än Robert gjorde. Och att få lägga vantarna på en dylik talang gratis är så klart ett kap, speciellt med tanke på att kontraktet sträcker sig över 5 år för 25-årige Marveaux

SPELARE IN: RYKTEN

Blaise Matuidi (St Eteinne, runt £14 M)

Japp, mycket franskt på G i Newcastle. Matuidi rankas som en av de absolut bästa centrala mittfältarna i franska League 1. Han anses var en frän tacklare men skicklig spelfördelare. Påminner en smula om Chelseas mittfältsgeneral Michael Essien i sin spelstil. Trivs med att ligga djupt framför den egna backlinjen och styra spelet därifrån. Matuidi är har sedan 2010 tre landskamper för Frankrike på sitt samvete. Om detta har någon som helst sanningshalt är det bara att hoppas. Det känns som om det vore väl inversterade pengar trots att det rör sig om stora pengar. Det är en spelare som besitter stora och inte speciellt vanliga talanger. Det den här typen av spelare man bygger lag omkring. Rimligen borde det finnas fler och större klubbar som uppvaktar den franske tuffingen så det känns inte som om man ska hoppas allt för mycket. Men skulle affären bli verklighet kan Newcastle mönstra ett av de tuffare mittfälten i The Premiership med Tioté och Barton redan i truppen.

Melvüt Erdinç (Paris St Germain, £12 M)

Forwardsidan hos skatorna ser inte precis skräckinjagande ut. Således letar klubben med ljus och lykta efter forwads av klass och kvalité. Erdinç var redan förra säsongen på Newcastles radar men ingen övergång blev aktuell. Frågan är om det blir det denna gång heller med tanke på att PSG har satt en rätt saftig prislapp på sin anfallare. Troligen är det en deal breaker. Det är inte många som i dagsläget ser det som motiverat att betala £12 M för en spelare som inte gör mer mål än vad Erdinç mäktat med. Den turkiske landslagsmannen är inte direkt en klassisk striker utan mer av en allmänskicklig anfaller som inte har den där riktiga spetsen som Newcastle med största sannolikhet är ute efter. Dock har hans agent (som av en ren händelse också är Matuidis agent) hintat att det inte alls är omöjligt att båda spelarna skulle kunna vara aktuella för en flytt till England. Dock är Lille också enligt rykten mycket intresserade av Erdinç då de är i behov av en ersättare för Gervinho som man tycks se som förlorad.

Daniel Sturridge (Chelsea, £ 10-15M alt. lån)

Den unge engelsmannen slog igenom med buller och gång under sin lånetid i Bolton under föregående säsongs andra hälft. 21-åringen tryckte in åtta mål på tolvmatcher under Owen Coyles styre. Det är mycket imponerande siffror. Sturridge visade prov på väldigt fina instinkter i boxen och betedde sig som en riktig måltjuv. Rejäla och distinkta avslut med få tillslag på bollen. Egenskaper som är mycket eftertraktade eftersom det är så få spelare som besitter dem. Enkelt. Det är mycket tveksamt om Sturridge kommer att få speciellt mycket speltid i Chelsea med tanke på vilka spelare som redan finns där och ännu mer så med tanke på vilka spelare Londonklubben ryktas jaga. Men det lär inte bli någon billig affär för de klubbar som är intresserade av denne framtidsman. Chelsea vet vad det är för potential det rör sig om och de är inte i direkt behov av att sälja spelare för att kunna finansiera sina värvningar. Det är förmodligen mer troligt frågan om att Sturrigde lämnar Chelsea på lån med en möjlig köp-klausul inskrivet i långekontraktet. Boltom lär alltjämt vara intresserade av att låta förra såsongenslån löpa över nästa säsong också. Mycket hänger på Chelsea nytillträdde demon-manager Villas-Boas värderar Sturridge och vilka forwards som kan tänktas vara på ingång till det ständigt hårdsatsande Chelsea.

Neil Taylor (Swansea, £ 1M)

En 20-årig talang som huserat på Swanseas vänsterkant i försvaret. Everton lär också vara med i dragkampen om ynglingen. Newcastle lär vara enligt ryktena vara favorit till att signa Taylor. Om José Enrique lämnar blir Taylor hans ersättare om man får tro förståsigpåare.

Tranquillo Barnetta (Bayer 04 Leverkusen)

Den schweiziske landslagsmittfältaren lär har varit på skatornas radar en längre period. Den 26-årige Barnetta spelar ofta på en kant men kan även nyttjas som defensiv mittfältare när så krävs. Barnetta presenterade sig i VM-kvalet senast mot England med två frisparksmål. En mycket intressant spelartyp som kan ge Newcastles kantspel en välbehövlig uppryckning. Om han blir en skata får alltså Newcastle två ytterst kompetenta hörn och frisparksläggare, något som inte direkt stått som spön i backen de senaste åren.

Charles N'Zogbia (Wigan, runt £10M)

Skatan som försvann. När Newcastles gamle, och inte helt friske, manager Joe Kinnear kallade N'Zogbia för Charles N'Somnia (insomnia-sömnsjuka) låg fransmannens transferbegäran på Kinnears skrivbord dagen efter. Den lille kvicke yttern har en väldigt fin säsong bakom sig i Wigan (bl a två mål mot Newcastle) och är av intresse för både Newcastle och Liverpool. Återstår om Newcastle kan sno åt sig ännu en fransk vänsterytter framför näsan på Liverpool. Kan dock tycka att priset är i högsta laget sett till kvalité men det är andra sidan sådana summor det blir när det sker affärer inom ligor.

2 X Bangura (AIK)

Två av allsvenskans starkaste profiler i Tete och Mohamed Bangura har tagit Sverige och AIK med storm. Detta lockar naturligt till sig intresse från större europeiska klubbar. De båda anfallarna har senast nämnts som objekt av intresse för bl a Ajax scouter. De två Sierra Leone-födda bästisarna (men inte släktingar) är knappt 20 år fyllda och har de egenskaper som många klubbar är ute efter. Tete har en spelstil minnande som Didier Drogba med Mohamed är något mer teknisk och kvick. De borde kosta allt för stora summor att lösa från sina kontrakt med AIK men om det blir budkrig kan det kanske kosta mer än det smakar för två relativt oskrivna kort. Det är inte omöjligt att storklubbarna låter den svenska säsongen ha sin gång innan man lägger några bud. Men det är ändå kul att Newcastle letar så pass aktivt efter spelare som man gör och inte står handfallna i fall ett alternativ blir inaktuellt helt plötsligt.

Ryad Boudebouz (Sochaux, £ 5M)

Ännu en fransman som är aktuell för Newcastle. Eller ja, officiellt representerar Ryad Algeriet nu mer men han är född och uppvuxen i Frankrike. Han lär ha hamnat på kollisionskurs med sin tränare i Sochaux och ska på så vis vara på väg bort från klubben. Det är en offensiv mittfältare som har många av de egenskaper som exempelvis Samir Nasri besitter. Även här lär Liverpool vara en annan klubb som är synnerligen intresserade av samma spelare som skatorna. Och enligt de senaste spekulationerna ska Liverpool ligga bäst till för tillfället att knyta den algeriske 21-åringen till sig.

SPELARE UT

Shefki Kuqi (free transfer)

Den finske forwarden värvades för att fylla ut en tunn forwadsbestättning efter att Carroll försvann. Men den rutinerade Kuqi fick inte spela många minuter och kunde således inte lämna något större intryck ifrån sig. Inte mycket att säga egentligen om att han släpps. Nu när klubben har tid och pengar att lägga på yngre och betydligt bättre spelare känns det rätt självklart att han får lämna klubben.

Sol Campbell (free transfer)

Lite av en transfershock när han skrev på i somras. Kom till klubben i allt annat än önskvärt fysiskt skick. Det var ganska många som tog sig för pannan över bilderna från Newcastles träningsanläggning där en gammal mittbackslegend med illa dold kalaskula hasade runt på planen. Och när väl Campbell några månader sedan var i skicka att spela boll gjorde han det inte som han en gjort. Snabb har han aldrig varit men han timing och känsla infann sig aldrig riktigt. Inte helt förvånande blev det också ganska sparsamt med speltid för Campbell. Beskedet att Magpies släpper Campbell var väldigt väntat och logiskt.

Kevin Nolan (West Ham, ca £4 M)

Ja, en chock kan man lugnt säga att man fick när det stod klart att mannen med en löjliga fågeldansen som målgest sålts till det nedflyttade West Ham. Nolan, som var kapten, blev något av en symbol för det nya kämpande Newcastle. Med 17 fullsträffar under Newcastles år i Coca Cola Championship och hans 12 mål förra säsongen är det svårt att överskatta Nolans betydelse för klubbens förändring från fönedrat till växande lag igen. En kämpe som var fullkomligt livsfarlig när bollen var i offensivt straffområde. Under hösten 2010 bíldade han och Andy Carroll ett anfallspar som nog fick de flesta mittbackar i ligan att sova betydligt sämre än vanligt natten innan match. Men lika stark och farlig som Nolan är i straffområdet, lika klumpig och oteknisk är han med bollen ute på plan. Han är oerhört osnabb och seg i vändningarna. Men andra ord är knappast de egenskaper man helst vill se hos en attackerande mittfältare. Det gick när han hade Carrol vid sin sida om genom sitt effektiva targetspel kunde nicka ner och serva en framstörtande Nolan. Men när Carroll såldes och Newcastle blev tvungna att spela fotboll snarare än att dra iväg varenda boll på Carroll fick Nolan det betydligt svårare. Carrolls ställföreträdare Ameobi och Best saknar Carrolls styrka och timing i luftspelet för att kunna fungera ens som bleka kopior på den storväxte engelsmannen.

En annan aspekt av Nolans uttåg är den stenhårda lönepolicy som klubben har infört. Mycket av de stora ekononiska problem klubben haft de senaste säsongerna har till väldigt stor del berott på att man haft en mängd överbetalda spelare som sett betydligt dagar och/eller varit extremt skadebenägna. Så för att komma tillrätta med problemet har infört en lönetak som ska gälla alla dagar i veckan. Egentligen är det bara en sund inställning med tanke på de problem man haft. Men det betyder ju också att de spelare som vill ha nya kontrakt också måste falla inom ramarna för det nya sättet att sätta löner. Enligt folk med insikt ska Nolan blivit erbjudet ett kontrakt som var lukrativt men som hade en för låg grundlön. Med andra ord var mycket av det luckrativa knutet till lagets och Nolans personliga insatser i form av bonusar som aktiveras när vissa statistiska villkor uppfylls. Nolan ska även ha velat haft ett längre kontrakt än det han blev erbjuden. Parterna visade sig så pass långt ifrån varandra att en flytt till West Ham blev aktuell.

Många fans drog andan i ren fasa när det blev officiellt att Nolan skulle lämna klubben. Det är fullt naturligt. Men personligen har jag haft väldigt splittrade känslor för just Nolan. Han må ha gjort många och viktiga mål men är samtidigt så extremt begränsad. Ska klubben nå över halvan av tabellen och hålla sig kvar där håller inte Nolan måttet kort och gott. Och fyra miljoner pund är ganska bra betalt för honom tycker jag, plus att Nolan fick det långa kontraktet på fem år som Newcastle inte ville erbjuda.

SPELARE UT: RYKTEN

Joey Barton

Precis som med Kevin Nolan har Joey Barton och Newcastle misslyckats med att komma överens om ett nytt kontrakt. Bartons kontrakt går ut nästa sommar så om klubben få in några pengar för den kontroversielle spelaren bör man sälja honom under denna sommar. Barton säger själv att han vill hedra sitt nuvarande kontrakt och spela för Newcastle även kommende säsong. En av stötestenarna för parterna har varit kontraktslängden. Barton vill ha ett kontrakt som sträcker sig över fem år medan Newcastles ledning inte vill sträcka sig längre än till tre år. Då Barton fyller 29 i år kan man ha viss förståelse för båda parters handlande. Newcastle vill inte bli fast med en spelare som är 34 år gammal och med allt förmodan med råge passerat till bäst före datum. Hade det rört sig om en mittback eller målvakt hade det varit en sak men mittfältare brukar sällan hålla riktigt hög klass så långt upp i åren. Och Barton vill naturligtvis säkra sin framtid, både karriärsmässigt och ekonomiskt.

Precis som Nolan har Barton varit en stor del i klubbens framgångar och resning från den engelska andradivisionen. Men till skillnad mot Nolan är Barton en betydligt bättre fotbollsspelare än vad Nolan är. Han saknar den fysiska närvaron av en "köttare" som Kevin Nolan men det är en spelare med mycket vilja och mycket attityd. En stor karaktär som tvingats återuppfinna sig själv för att rädda sin karriär. Efter att ha blivit dömd till 77 dagars fängelse för misshandel 2008 har Barton till synes vänt blad i sitt liv. Alla omkring honom har vittnat om hans omvändelse till en mer harmoniskt och sansad person. Barton är fortfarande en av de tuffaste spelarna i Premier League. Han är inte speciellt stor till växten tvekar aldrig att gå in fullt ut i 50/50-situatuiner, men han väljer sina tillfällen bättre nu än tidigare. Det är inte frågan om att det är en rent spelande Barton, man ser fortfarande att han visar dobbarna i en hel del tacklingar. Men det är ingenting jämför med de rena överfall han ägnade sig åt förut. De där rent huvudlösa tacklingarna där chansen att nå bollen är minimal har han faktiskt lyckats fila fort från sitt spel. Vad som hedrar Joey Barton ännu mer är att han trots att han fått motta så mycket skit och provokationer från motspelare och motståndarfans under förra säsongen höll sig kall och lät sig inte påverkas. Nu när man äntligen kunnat fokusera på Bartons fotbollsspelande kan man se vilken skicklig spelare han faktiskt är. Oerhört spelintelligent och bra precision i sitt passningsspel. Ett dugligt distansskott samt ett bra rörelsemönster utan bollen. Lägg därtill det som man redan vetat om, hårdarbetande, modig, aggressiv och beslutsam. Arsenal lär ha visat sitt intresse för Bartons tjänster när det blev allmänt känt att han och Newcastle inte kunde enas om ett nytt kontrakt. Känns inte som ett trovärdigt rykte. Det känns inte som om det ligger i linje med Arsenals ganska väl inarbetade värvningsstrategi eller att Bartons spelartyp passar Arsenals spelidé. Lägg därtill att Arsenal förfogar redan nu över en rad högklassiga centrala mittfältare. Arsenal lär först och främst se sig om efter anfallare och mittbackar innan man signar spelare av Bartons kaliber och lönegrad. Barton passade också på att ge Newcastles ledning en rejäl känga när man sålde Nolan så man kan nog räkna med att Barton lär försvinna förr eller senare. Att han ens blir erbjuden ett nytt kontrakt känns i dagsläget avlägset.

José Enrique (Liverpool, Arsenal m fl.)

Förra säsongens bästa Newcastlespelare är högvilt bland Europas toppklubbar. El Toro har en ruskigt bra säsong bakom sig. Han har dominerat sin vänsterkant både offensivt och defensivt. Enrique ser inte snabb ut men han har visat sig vara extremt svårpasserad. Samtidigt har hans samarbete med Jonas Guiterrez på Magpies vänsterkant visat sig vara väldigt fruktsamt. Hade Jonas bara haft en bättre "slutprodukt" i sitt spel hade det blivit riktigt giftigt. Två aspekter av hans spel som varit särdeles framträdande offensivt har varit kvalitén på hans tidiga krossar som många gångar varit slagna med milimeterprecision. Samtidigt har han visat vilja och mod att gå på genombrott. Han har tekniken, balansen och fantasin att ta sig förbi sina motståndare. Rykten gör gällande att Enrique har erbjudits ett synnerligen lönsamt kontrakt av Newcastle men spanjoren har inte haft brådska med att ta sitt beslut och tycks sondera terrängen. Han vill förmodligen vänta och se vad det blir för typ av satsning från Newcastle på transfermarknaden innan han tar sitt beslut. Han vet sitt värde och han vet att klubben står i tacksamhetsskuld mot honom för att han stannade kvar i klubben när man blev nerflyttade trots att det fanns intressenter redan då. Det känns som om det lutar åt att den spanske tjuren (kallad "El Toro" pga av sin fysik) förmodligen är förlorad. Man kanske är lite pessimistisk med tanke på allt som skett med klubben genom åren. Hursomhelst lär en transfer inbringa ganska stora pengar, om det nu är någon tröst.

Alan Smith

Mannen med de engelska öarnas vassaste armbågar har inte direkt infriat de förväntningar som många hade på honom när han slog igenom i Leeds. Smith spelade där forward tillsammans med Mark Viduka (en annan gammal skata) och gjorde sig ett namn som en hänsynslös och stentuff spelare. Dessvärre var hans målgörande inte speciellt imponerande, för det skötte Viduka åt anfallsduon. Nåväl när Leeds framtidsbygge kraschade tyckte Sir Alex Ferguson att Smith hade vad som krävdes för att ersätta den då nyss avhysta mittfältshjälten Roy Keane i Man Utd. Det var många som blev en smula förvånade över Sir Alex sätt att resonera med tanke på att Keane mer eller mindre bar Man Utd på sin axlar fram till titlar både på hemmaplan och i ute i Europa. Och det skulle en anfallare göra som mittfältsmotor. Ingen tveka väl någonsin på att Smith besatt många av Keanes egenskaper när det gällde inställning (psykopati light) och fysiska spel men Keane var ju också en ypperlig fotbollsspelare. Nåväl, det visade sig rätt snart att till och med Sir Alex kunde ha fel. "Smudge" var inte ens nära att kunna röra sig i samma division som Roy Keane. Möjligtvis om man räknar antal gula kort och halvgalna tacklingar. En komplicerad frakrur på ena ankeln gjorde inte saken lättare för Smith efter ett försök att täcka ett distansskott. Efter mycket om och men tyckte Newcastle att det var läge att signa Smith på free transfer sommaren 2007. Smith är ett exempel på de gamla regimernas svårslagna förmåga att kasta ut pengar på skadebenägna och överskattade spelare. Smith har till dags dato bara mäktat med ett enda mål på drygt 80 framträdanden. Som bollvinnare har han inte varit speciellt framgångsrik eftersom han vilja att tackla slutar i fler frisparkar än vunna närkamper. Lägg därtill att han inte är nämnvärt bra på att passa vilket gör att det inte blir så värst mycket av de vunna närkamperna heller i form av spelvändningar för det egna laget. Men han lämnar alltid planen med en skitig matchdräkt och motståndarlaget med minst ett blåmärke mer än när matchen började. Hans gamla klubb Leeds Utd lär vara intresserade av att återknyta bekanskapen med den gamle ikonen igen. Jag tror att det är bra för alla inblandade om denna affär blir verklighet.

Steve Harper

Den gamle trotjänaren Harper verkar ha tröttnat på att vara ständig back-up. Han var Shay Givens ständige ställföreträdare under många år och trodde väl att han skulle få ta platsen som förstekeeper när Given flyttade till Man City. Men så har det inte riktigt blivit. Den unge Tim Krul har fått väldigt mycket speltid och gjort det bra. Det blev inte lättare för Harper den gågna säsongen när han fick en svår axelskadada vilket banade väg för att Krul utan konkurrens kunde bli varm i kläderna. Det är nästan så att man unnar Harper ett bättre öde än att bli utkonkurrerad igen. Speciellt när det finns ännu fler ungtuppar som kommer underifrån i exempelvis Fraser Forster som förra säsongen hade en framgångsrik lånesejour i Celtic i ryggsäcken. För Harper är en ruskigt stabil målvakt. Gör kanske inte så många spektakulära idioträddningar men gör heller väldigt få stora misstag. Det torde inte råda brist på klubbar som är intresserade av att knyta till sig en så pass rutinerad och kompetent målvakt som Harper.

James Perch

En total katastrof egentligen. Värvades från Nottingham som en spelare som kunde spela lite överallt. Perch har mest fått spela högerback och har väl inte direkt imponerat. Han lyckades med konststycket att dra på sig fem gula kort på sina fem första matcher och således bli avstängd. Rekord. Och inget smickrande sådant. Och vad som är mindre smickrande under de där första matcherna är att Perch är inblandad i ett eller annat sätt i nästan samtliga baklängesmål. Ju längre Perch är från Newcastletröjan desto bättre.

Leon Best (Celtic, £ 4M)

Sågs som en halvtaskig värvning när det begav sig och fick till att börja med mycket sparsamt med speltid. Men han fick till slut chansen och tog den. Det slutade med att Best på elva ligamatcher gjorde sex mål. Ett resultat som överträffade de flesta tyckares förväntningar. Ska man gnälla så kan man ha synpunkter på att han tidsvis sett ointresserad ut och arbetat lite väl dåligt samt slarvat med offsiden ganska ofta. Men det har ändå känts som om det är brister som går att åtgärda. Därför var det en smula förvånande när det framkom att Best är transferlistad av klubben, sina fina prestationer till trots. Skottska Celtic ska vara mycket intresserade av att knyta till sig Best, men frågan är om Newcastles prislapp på £ 4 M avskräcker skottarna.

Nile Ranger (Bolton, £ 1M)

Den gänglige slitvargen har varit föremål för både jubel och frustration bland oss skator den gångna säsongen. En av många Newcastletalanger genom åren som har blandat och gett. Han var den spelare som fick göra överlägset flest inhopp i laget, vilket en del tyckte var fel och menade han borde få starta fler matcher. Men de matcher han startade i var han mer än lovligt blek. Men han gjorde ofta intryck i matcherna där han fick en kvart eller så på sig. Löpte kopiöst och jagade livet ur motståndarbackar som redan innan var lite slitna och som fick skärpa till sig ytterligare med bollen när Ranger kom älgande. Snabbheten och löpviljan kändes som goda omen till en början men det visade sig rätt snart att det var i princip allt Ranger haft att erbjuda. Trots att hans mer framträdande egenskaper tog honom till många fina målchanser visade det sig att han är en målsumpare av klass och rang. Vad som gör honom så trubbig i dessa lägen är omöjligt att svara på. Den 20-årige forwarden har också en brokig historia bakom sig. Han fick sparken från Southampton när det uppdagats att han snott träningsoveraller till sig och sin polare från klubben lager. I Newcastle har han hållit sig på mattan och från lagens långs arm men har istället visat lite taskig attityd med sena ankomster till träningsanläggningen samt loja träningspass. Så det är väl inte så konstigt att även Nile Ranger nu kan sälla sig skaran av transferlistade spelare. Owen Coyle ska tydligen ha fattat tycke för denne oslipade diamant. En prislapp på £ 1M torde inte vara avskräckande för Boltons manager.

Fraser Forster (Celtic, £ 1,5M)

Forster var förra säsongen utlånad till Celtic och gjorde många fina matcher för de grön-vita. Men frågan är om Newcastle är beredda att släppa iväg målvaktstalangen. Harper har, som sagt, börjat knorra och kan således lämna klubben vilket då skulle innebära att blir en öppning för Forster. Celtic ska ha budat redan men fått nobben ganska snabbt. Återstår att se om de vill fortsätta sin uppvaktning.

Shola Ameobi

Den stora vattendelaren bland fansen. En spelare som funnits i klubbens organisation sedan många år och som varit en talang i många år. Men det har inte blivit så mycket av denna talang. Ibland kan han blixtra till och göra ruskigt bra matcher. Han har blivit något av en Sunderland-dråpare de senaste säsongerna, vilket bara det gör att många vill att han ska vara klubben trogen. Men den speltid han fick förra säsongen fick han helt enkelt för att det inte fanns några andra alternativ när Carroll blev såld så sent i tranferfönstret att ingen riktigt ersättare fanns att finna med så kort varsel. Och nu när klubben både har pengar och tid att hitta en ersättare plus ytterligare bredd ska Ameobi, enligt rykten, nu känna att det är dags att rör på sig.

PERSONLIG REFLEKTION

Det råder inte något som helst tvivel om att firma Pardew och Ashley har en väldigt klar bild av hur klubben ska byggas och hur man ska nå dit. Ashley vill till varje pris undvika det ekominska kaos som rådde när han förvärvade klubben. Den gamle ägaren Freddie Sheppard hade skött klubben på med samma entuseastiska naivitet som kännetecknar ett fan. Inget fel att vara ett fan och supporter men det krävs nog ett litet annat sätt att sköta en klubb för att den ska ha en framtid. Vi fick genomlida helvetets alla kval när vi åkte ner i Coca Cola Championship mycket tack vare den tidigare regimens totala ansvarslöshet. Ashley kommer aldrig att bli en älskad ägare av fansen. Hans sätt att hantera exempelvis hela historien men Keegan och att han vid två tillfällen försökt sälja klubben har gjort att många för alltid kommer att känna ett innerligt hat mot allt som har med honom att göra.

Men ska man försöka analysera vad som nu sker i klubben kan man inte låta bli än att tycka att det finns många goda poänger med arbetet som Newcastles ledning påbörjat. I och med att man med skaplig marginal lyckades hålla sig kvar i The Premiership har man skaffat sig en relativt stabil grund att bygga vidare från. Vidare har de pengar Andy Carrolls övergång inbringade gett klubben ännu bättre och stabilare förutsättningar att satsa ännu lite till. Med värvningar av till exempel Cheik Tioté för ett fördelaktigt prs har man visat att man har en god scoutstab och att man vet hur man gör affärer på ett smart sätt. Värvningarna av Cabayé, Marveaux och Ba visar för knappa frm miljoner pund visar att det Tiotés övergång inte var en slump. Det finns en vilja och en förmåga att få mycket spelare för pengarna. En förmåga att se kvalité hos lite mer anonyma spelare runt om i Europa. Det är ett smart sätt att värva för en klubb i Newcastles läge.

Och ser man till vilka spelartyper man är ute efter så kan man se två saker som står ut ganska fort. Och det är att spelarna har sina bästa år framför sig och att de är spelande spelare. Fördelen med att man värvar spelare som inte nått sin fulla potential är så klart att de dels är billigare än "den färdiga produkten" och att man kan forma dem in i klubbens anda och sätt att spela fotboll. Sedan är det svårt att undvika den krassa verkligheten att sannolikheten att man kan tjäna fina slantar vid eventuella vidareförsäljningar till europeiska storklubbar ökar betydligt om man satsar ungt. Cyniskt och, som sagt, krasst men dessvärre en nödvändighet om man klubb vill överleva och ge sig själv möjligheten att avancera och växa. Man har även sett till att skriva långa kontrakt med spelarna för att på så vis förvissa sig om man inte tappar dem på free transfer.

En annan strategin är att man visar att det där med lönetak inte är tomt prat. Nolan fick söka ny klubbadress när han ville förlänga kontraktet och kom med för stora löneanspråk. Det smärtar att en behöva leka med tanken på att Nolans försvinnande kanske är nödvändigt på långsikt eftersom han inte passar in varken som spelartyp eller lönemässigt det "Det nya Newcastle". Vidare har Joey Barton också fått känna på beslutsamheten hos ledningen och kan mycket väl försvinna ifrån klubben innan sommarens transferfönster stänger i slutet av augusti. Både Nolan och Barton har varit två extremt viktiga kuggar i det lagbygge som klarade sig kvar i högsta ligan. Det var väl med detta i åtanke som de båda spelarna gick in i förhandlingarna med. Men det skulle visare sig att lönetaket gäller alla spelare, inte bara de med mindre framträdande roller. Det måste man ändå erkänna att man gillar. Konsekvensen och de signaler det sänder. Nu går tåget, ska du med eller inte?

De hårda ekonomiska riktlinjerna som klubben tycks ha dragit upp har en annan klar fördel. För nästa år kommer nämligen UEFA inför sina regler gällande finansiellt "Fair Play" vilket är tänkt att motverka den ekonomiska doping som de allra rikaste klubbarna ägnar sig åt. Alltså att man köper spelare för hutlösa priser i drivor och skiter i om man vid bokslut har röda siffror överallt. Ett av de centrala koncepten i detta initiativ är det så kallade "break even" kravet, alltså att klubbarna inte får spendera mer än de tjänar. Rapporter i samband har visat att allt fler klubbar har problem med ekonomin och att allt fler storklubbar dras med stora förluster. Stora enskilda ägare som till exempel Chealseas Roman Abramovich är en av de som lett den rådande utvecklingen genom att pumpa in absurda summor pengar för att värva spelare till varje pris. Det långsiktiga i att man sätter något stort och elakartat i rullning tycks inte föresväva dessa mångmiljonärer. Kortsiktiga mål är det enda som räknas. Man köper in färdiga produkter som kräver löner därefter ger lönestrukturer som är allt annat än hälsosamma.Och börjar en klubb bete sig så här och får framgångar tack vare det kommer så klart andra klubbar följa precis samma recept. Att många av dem inte har resurserna att klara av det i längden tycks vara av mindre betydelse. Och de som drabbas hårdast är så klart de mindre klubbarnas ekonomi och därmed verksamhet.

Sett i ljuset av detta, och Newcastle digra förflutna av katastrofal ekonomiskt handlande, är det bra om klubben redan nu kan stå väl förberedda på den förändring kommer är på gång. Det lär vara mer än en klubb som kan få problem med att få sina affärer i ordning och i enlighet med de nya reglerna. Visserligen ska reglerna fasas in under en treårsperiod men det kan ändå komma att innebära ganska kännbara problem på sina håll. Även om jag är socialist av rödaste slaget måste jag ändå säga att välkomnar att man tänker så mycket på den ekonomiska realiteten som man ändå gör. Och att det är den långsiktiga hållbarheten man tycks prioritera först och främst. Det är verkligen någon som Ashley & Co ska ha ett erkännande för.

Fria friskolor?

Diskussionen om friskolor är alltid intressant. Och den väldigt ofta mycket känslosam. På pappret kan det kännas som att det är bra om det finns olika alternativ och inriktningar inom utbildningen så länge eleverna får lära sig samma grund. Olika elever har ju lite olika behov och då kan det ju också finnas en viss logik i att olika elever lär sig olika bra i olika miljöer. Men måste man verkligen ha friskolor för att få en bra dynamik i undervisningen? Jag vet inte, jag tycker inte att man borde behöva det egentligen. En kommun borde ju rent praktiskt kunna tillhandahålla olika typer av undervisning precis som friskolorna gör. Skolinspektionen måste ju godkännna dessa skolor i vilket fall som helst.

Ett krux är ju att kommunen inte kan säga ett skit om man vill ha en friskola i sin kommun eller inte. Om Skolinspektionen ger sin välsignelse till en friskola måste kommunen betala bidrag till friskolan för varje elev som väljer att gå på denna skola. Beloppet för bidraget ska motsvara kommunens skolpeng. Med andra ord kan en friskola "sno" elever från kommunen skolor och samtidigt få betalt för besväret. En typ av dubbelbestraffning, så att säga. Men då kanske man säger att kommunen får skylla sig själv om man inte förmår att attrahera elever till den egna verksamheten. Ett legitimt men inte helt oproblematiskt resonemang. När det gäller grundskola blir det speciellt problematiskt eftersom det är en service kommunen måste tillhandahålla och som är tvingande. Tvingande så tillvida att kommunen är tvungen att erbjuda skolpliktiga elever utbildning och att det råder skolplikt för barn mellan sju och sexton år. Och ju mindre pengar och elever en skola har desto sämre förutsättningar har skolan att kunna nå de mål man måste nå enligt de nationella krav som satts. Nu behöver ju nödvändigtvis en liten skola behöva betyda dåliga resultat men om resurserna samtidigt är små minskar inte helt förvånande chanserna till bra resultat också. Då har kommunen att välja på att ta pengar från annan verksamhet eller låta skolan förfalla.

Sedan har man ju det där med kvalité också. Man får ganska direkt en uppenbar konflikt med att konkurrensutsätta utbildning. Och denna konflikt är ju så klart den med betyg kontra kunskap. Det är inte orimligt att anta att man genom att vara frikostig med betygen kan bli mer attraktiv som skola jämfört med andra skolor. För ska man vara krass och inte så lite cynisk så är det betygen som är det mest intressanta för både elever och föräldrar. Kunskapen får sätta sig i baksätet, för det är betygen som tar eleven till de rätta utbildningarna och det fina livet, inte kunskapen i första hand. Så bordet det inte vara egentligen men det är tyvärr så det är. När man ska studera vidare ses det helt blint på betyg och poäng eftersom man helt kallt räknar med att ett visst betyg motsvarar en viss kunskap. Så är inte riktigt. För även om man har ett korrekt utmätt betyg så är det ingalunda en garant för att denna kunskap är aktuell eftersom ett provresultat bara är ett bevis på vad man kunde just där och då. Att använda, bruka och förstå kunskap mäts inte alls lika enkelt som ett visst resultat på ett givet prov. Att komma ihåg fakta är givetvis något önskvärt men om man inte kan använda för att ytterligare och vidare förståelse är det i sig ganska meningslöst. Just den kanske inte har så mycket med friskolor att göra att den så kallade betygsinflationen som det talas vitt och brett om kan definitivt logiskt sett koppla till fenomenet friskolor. Alltså att man för att få så många elever som möjligt filar betygen till sin egen fördel så mycket som möjligt. För det är trots allt privat verksamhet vi talar om. Och dessvärre blir det ofta en jakt på pengar som driver dem framåt.

Alla friskolor drivs inte av vinstintressen, utan av organisationer som driver det på ideell basis. Det måste men tillstå. Mycket av debatten det senaste har varit om just att så många friskolor drivs av stora utbildningsföretag som cashar in absurda summor pengar från skattebetalarna. Och det exempelvis visat sig att lärartätheten i vinstdrivande skolor är betydligt lägre än i ideella och kommunala skolor. Vinsdrivande friskolor har 6,8 lärare per elev jämför med 8,6 hos de ideela. Kommunala ligger någonstans i mitten med 7,9. Det visare ju ganska tydligt på att förutsättningarna för friskolor att kunna nå kunskapsmålen inte är så värst gynsamma.

Men som sagt, alla friskolor är inte fel i sig. En bekant till mig är rektor på en liten grundskola. Hon och hennes medarbetade kunde ta över skolan via "avknoppning" och har blivit något av ett föredömme inom sin kommun. Både elever och föräldrar är nöjde med sin skola och de som jobbar på skolan trivs mycket bra med sina arbeten. Enligt min bekantskap beror det på att de är väldigt avslappnade till hierarier och allmänt öppna med varandra. Låter onekligen väldigt trevligt. Dessvärre tror jag inte att det är så här som ser ut på så många skolor i vårt land. Och då menar jag alla skolor, inte bara friskolor, utan generellt. Väldigt fyrkantigt och sjukt byråkratiskt. Det är något jag märkt som min korta tid som politiker, att det är väldigt formellt och stelt plus att det går inflation i ledarskapspositioner på många ställen. Och om varje ny ledare ska ha sitt sätt att leda under en kort period lärare och övrig personal ganska luttrad. Man sluter sig mot ledningen och bildar egna grupperingar som nya rektorer och skolstrateger får svart att komma i kontakt med. Jag har själv upplevt det på min gamla arbetsplats där det var väldigt rörigt på ledningsnivå med en massa omorganisationer och personer som bytte jobb i parti och minut. Man orkade inte bry sig riktigt om varje ny giv som kom från alla nya chefer som alla skulle sätta sin prägel på verksamheten. Då blir det också som det blir med resultaten.

Det är naturligtvis naturligt de flesta friskolor rör sig inom gymnasiedelen av utbildningsväsendet. Det är där det blir stört utbud och nationella intag med mera. Så här blir det ännu större incitament att frisera betyg för att kunna bli konkurrenskraftigare. Det ploppar upp friskolor som svampar överallt. Detta trots att det kommer att bli mycket färre elever de kommande fem åren. Detta drabbar de kommunala gymnasieskolorna hårt. Inte minst här i Grums där vi politiker blev tvungna att lägga Åsfjärdens utbildningscenter i malpåse eftersom vi tappat stora mängder elever samtidigt antalet friskolor i länet ökar och elevantalet minskar. Det är riktigt tungt för alla inblandade att behöva ha del i någon del av en nedläggningsprocess som denna. Och det säger jag som någon som inte förlorar jobbet eller min studieplats som säkerligen upplever det här på ett synnerligen negativt sätt. Och jag vill inte för allt i världen utsätta någon annan att behöva genomlida något sådant här. Därför är det ett stort problem att det blir så många friskolor just nu. För det finns inte på kartan att det ska fungera på sikt eftersom det kommer att stå en mängd platser tomma på oändligt många program runt om i Sverige. Mindre antal elever, många fler platser. En ekvation som inte går ihop. Risken är ju att det kan bli en enorm utbildningsbubbla som kollapsar med ett rejält brak. Och vem är det som kommer stt få betala för det? Jo, det är studenterna. Vår framtid. Inte så att de blir dömda till fattigdom men det sätter i alla fall käppar i hjulen för dem under en period som förmodligen är den viktigaste perioden under sina liv. Då är inte skolbyte och allmänt kaos det man behöver allra mest.

Sedan har man också problemet med att privata aktörer kan roffa åt sig miljontals kronor av statliga och kommunala skatter genom sin verksamhet. Ska vi verkligen göda en verksamhet var kvalitet är allt annat än självklar eller bevisad? Jag är visserligen socialist och därmed allmänt tveksam till det mesta som kapitalism erbjuder men just sådana viktiga funktioner som utbildning och sjukvård måste få vara offentligt drivna. Man ska inte ens tveka om kvalitén i dessa tjänster håller måttet pga ekonomiska begränsningar. För de är så otroligt viktiga för vårt samhälles fortsatta funktion och välstånd. Utbildning skulle kunna vara en funktion som överbrygger klyftor och ger människor att ta sig bort från ställen där de inte vill bli kvar tvingade. Istället ser vi med ökade privata alternativ att det blir tvärtom. Lägg därtill att kommunaliseringen av skolan förmodligen var en av de största otjänster vi gjort jämlikheten i Sverige på mycket länge. Ord som katastrof och haveri dyker upp inuti mitt huvud.

Ett stort problem i dessa situationer som sjukvård och utbildning blir konkurrensutsatt är det som kallas för informationsasymestri. Exempelvis att du har svårt att avgöra kvalitén på de tjänster du köper eftersom det är de du köper tjänsten av vet så otroligt mycket mer än vad du själv vet. Och när det gäller hälsa och utbildning är det ju så viktiga saker det gäller så man har en tendens att lita på dessa experter än experter inom exempelvis dagligvaruhandel. Du kan ju själv avgöra vad om frukten är färsk eller fläskfilén ser bra ut. Lite svårare då att själv avgöra om doktorn har rätt om den där lite olycksbådande knölen. Det lär ju liksom visa sig. Och eftersom det är svårt att jämföra läkare och skolors kvalité på sina tjänster blir det att man jämför det man kan se själv. Alltså man kan jämföra lokalernas skick, bemötandet, utseendet hos personalen, utbudet på parkeringar osv. Alltså saker som inte är direkt relevanta för själva tjänsten i sig. Detta vet de privata aktörerna så klart om och anpassar således sin verksamhet så att man har snygga lokaler, extrem "servicemindedness", snyggt klädda medarbetare och sjyst utbud på parkering. När det gäller skolor har man snittbetygen att ta hänsyn till. Man vill ju tro att höga snittbetyg betyder en hög generell kunskapsnivå. Men den krassa sanningen är att det bara indikerar höga snittbetyg. Punkt. Den generella kunskapsnivån kan se ut lite hur som helst. Men det är helt klart så att man får betydligt fler elever till skolor med höga snittbetyg än de skolor som har lägre snittbetyg. För den generella kunskapsnivån går inte att mäta så som systemen ser ut dagens läge. Det är trist att behöva konstatera det men det är så det ligger till. Elever kanske inte gnäller om de får fina betyg men problemen kommer sedan när de väl kommer in på de där utbildningarna som förutsätter att elevens betyg faktiskt motsvarar deras kunskaper. Väljer men en ingejörslinje med tillhörande inledningsår med massor av matematik och egentligen har tillräckliga betyg för att klara matte C eller D får man det riktigt jävligt. Man gör kort sagt eleverna en riktig jäkla björntjänst. Och varför? Jo, för att tjäna pengar. Det är vidrigt och motbjudande att tänka på att detta är möjligt och att det förekommer, men det gör det. Jag vill hänvisa till nationalekonomen Andreas Berghs alltid lika läsvärda blogg och hans inlägg om friskolan Kunskapsskolan och deras "betyg-management".

Biltvätt och regn.

Tvättade bilen idag. Var välbehövligt kan man lugnt säga. Ingen allvarlig skit men bara mycket av den, så att säga. Och svarta bilar ser väldigt fort skitiga ut och är också svåra att få till synes rena. Men det gick väl skapligt denna gången. Lite rinningar såg jag att det blev, ska tvätta den igen någon dag och då kanske till och med kosta på en vaxning med. Passade på att nyttja mina föräldrars nya högtryckstvätt. En rasande fin sak! Extremt väl placerade slantar. Lätt att hantera och många valmöjligheter för diverse tänkbara användningområden.

Främsta anledningen till att ville få den tvättad är att jag behöver en bild för annonseringen på den. Vill att den ska se hyfsat snygg ut på bild. Lite surt kändes det när jag väntade på att den skulle torka och det helt plötsligt börjar spöregna. Tänkte att det enda som fattades nu var ett par magsjuka måsar och släppte sin "last" på bilen. Nåväl, det regna inte så länge och inga måsar med invärtes oro syntes till. Får ta en noggrannare rengörning om och när det kommer spekulanter på den. Ska försöka på upp den på Blocket i morgon. Ska först författa en passande annonstext första. Inte för ivrig men heller inte för kall och klinisk.

Hoppas att det är bra väder i morgon. Har nämligen tänkt mig att jag skulle ta mig en lite promenad/cykeltur under eftermiddagen till Getgarsudde. Har aldrig varit där men det ska vara riktigt vackert och fint säger de som varit där. Har inte tagit speciellt mycket bilder på senaste tiden så jag tänkte ladda ryggsäcken med kamera och proviant. Kanske man kan få se något värt att föreviga, om inte annat bara vara ute i friska luften och öva lite fototeknik. Bara en sådan sak. Men det finns dessvärre en överhängande risk att det blir regn och rusk i stället. Det är väl inte så mycket att göra åt i så fall annat än att hoppas att det blir bra väder en eller ett par dagar denna vecka när jag ändå är ledig. Hur det blir på midsommar på väderfronten skiter jag i eftersom det är en skapligt meningslös högtid i mina ögon. Enda positiva med den är om man jobbar då eftersom man får riktigt fint storhelgstillägg. Men eftersom jag är ledig denna helg i år så kunde jag inte bry mig mindre.

Grekisk sallad

Greklands ekonomiska trångmål fortsätter att vara i fokus i media. Med all rätt. Att ett land riskerar kursa är så klart inte några småpotatisar. Speciellt inte när det finns länder som Spanien, Irland och inte minst Portugal som ser ut att ha liknande men inte lika allvarliga problem som Grekland. Men man kan ju fundera på om hur stor risk det är att det blir en sorts dominoeffekt om Grekland väl faller. Bristerna i hela EMU-projektet har visat sig vara ganska uppenbara. Speciellt när man tar med länder som har både tveksamma mekanismer i samhället med framförallt korruption och lågt förtroende för staten bland landets invånare. Grekland är ju ett praktexempel på just denna problematik. Landets invånare hyser sådana starka känslor av misstro att myndigheterna har fullt sjå med att få in sina skatter. Att få in skatter är liksom en förutsättning för att få hela statsapparaten att fungera. Om man sedan har en massa korruption och överdrivet generösa villkor för statsanställda blir det så klart ännu svårare att få saker och ting att fungera som det ska. Det ger i sig missnöje från folkets sida som blir ännu mer obenägna att betala skatter. Och så vidare och så vidare. En skapligt ond spiral har skapats.

De skandinaviska länderna har alltid haft ett stort förtroende för sina institutioner och därför har det oftast varit lätt att kunna ha ett högt skattetryck. Folket känner att de får valuta för sina pengar både när det gäller utbud och kvalité i tjänsteutbudet från de gemensamt finansierade verksamheterna. Det har också funnit en bred uppslutning kring en solidarisk anda med ett system som ska skydda de som behöver skydd och hjälp. Dessvärre är ju saker och ting på väg ifrån denna mentalitet men det är i detta sammanhang en bisats.

Ett annat problem som det grekiska haveriet belyser lite grann är hur otroligt olika EU:s länder är till karaktär både i kynne och i ren praktik. Och man kan säga vad man vill om alla EU:s länder och deras olikheter, det är inte det intressantaste i denna soppa. Problemet är att olikheterna tycks vara allt för stora för att det gemensamt valutasamarbete ska kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. En viss grad disciplin och pålitlighet måste man kunna förvänta sig av alla som är med i uppgörelsen. Men man inte ett speciellt träffsäkert system för att straffa/korrigera de medlemmar som av en eller annan anledning inte följer reglerna. För det måste man så klart ha. För faller ett land riskerar alla inom valutaunionen att drabbas oerhört hårt. Att samarbetet i sig riskerar att förintas torde vara uppenbart. Men alla som trillar i sjön ska överleva i vattnet också. Kass liknelse men jag tror det framgår ungefär vad jag menar.

Vad som också försvårar för EU är uppsegligen av högerpopulistiska och nationalistiska partier runtom i Europa. Senast fick Finlands motsvarighet - Sannfinländarna - stora framgångar i det finska valet. Sedan tidigare har liknande partier haft framgånger i princip de flesta europeiska länder. Inte minst i Sverige har Sverigedemokraternas framgångar i det senaste valet ritat om det politiska landskapet i smula. Och att dessa typer av strömningar försvårar EU:s mål om att minska avstånden mellan kontinentens medborgare. Även om det är muslimerna som får klä skott i allmänhet bland dessa högerpartier så går det inte att komma ifrån det faktum att det ökar avståndet mellan Europas människor också. För det är ju så nationalism fungerar. Att de med gemensam kultur, språk, historia på ett visst landområde ska var tillsammans. Väldigt sällan talas det om en gemensam europeisk kultur eller att det är det geografiska Europa som ska enas. Det är djupt beklagligt att nationalismen återigen ska göra intåg i politiken. Vi kan se hur det gick på Balkan när nationalismen där visade sig från sin mest vedervärdiga sida. Motsättningarna inom de europeiska gränserna finns definitivt. Det råder en ganska dåligt dold rasism mot polacker och balter. De är som andra klassens européer som tar skitjobben. Eller så används de som slagträn mot exempelvis transportbranchens inhemska chaufförer och får därmed utstå ännu mera kritik. Men vem kan klandra dessa människor egentligen? De gör vad de kan och vad de måste för att överleva. Baltländerna genomför enorma liberaliseringar av sina samhällen med fattigdom och armod som sina ständiga följeslagare. Inte konstigt då att man söker arbete i andra länder där man kan få hygglig löner. Man kan ju se samma fenomen mellan Sverige och Norge där mängder av svenskar pendlar till sina norska arbetsplatser. Det är bra betalt och svenskars rykte är gott där. Lite grann är det ju med arbetarna från Öst också. Har inte hört så mycket som ett knyst om att de skulle vara lata eller arbetsskygga. Om man får en duglig arbetare till en lägre penning, varför välja ett dyrare alternativ? För det är ju så företagen resonerar när de anställer utländsk arbetskraft. Det är så det är tänkt att de ska resonera enligt EU:s regelverk. Det är en del av den europeiska andan. En andra som gör vissa nationaliteter till underklass och som kan utnyttjas för direkt profit och indirekt genom att man underminerar de rättigheter som de inhemska arbetarna kämpat sig till. Det är som upplagt för bråk och tjiv mellan de europeiska brödrafolken.

Man frågar sig lite hur länder som Grekland och Portugal egentligen ens var aktuella som medlemmar från början av samarbetet. Grekland har en diger historia med allvarliga ekonomiska bekymmer. Portugal har väl heller inte direkt varit något föregångsland på den ekonomiska scenen. Givetvis ska fattiga medlemsländer uteslutas, men det kanske kan vara på sin plats att deras institutionella stabilitet borde blivit utsatt för betydligt hårdare granskning. Men någonstans finns det en gnagande känsla av att man ville ha med så många länder man bara kunde och sedan bara hoppas att det skulle gå vägen. Och vägen gick det knappast. Jag antar att det är en massa överbetalda och självsäkra nationalekonomer som förläst sig på makroeknomiska modeller som har givit grönt ljus hela vägen. Samma lallare som inte hade framsyntheten att förutse finanskraschen utan tvärtom hejade på de flesta av de beteenden och beslut som till slut fick hela det finansiella systemet att få spatt. Ekonomins prästerskap. De har ju hela tiden framhållit Irland och Island som ett praktexempel på hur man vinner eknomisk mark här i världen. Nu är båda dessa länder praktexempel, eller snarare skräckexempel, på hur omhämmad girighet och okritisk profithysteri leder till smärre katastrofer.

Less is more, or maybe just less

Det går utför med vikten. Vägde 75,6 när jag vägde mig vid uppstigning vid middagstid. Kan nu se revbenen utan att att behöva sträcka mig. Får ta och skärpa till mig med mathållningen under ledighetsveckan nu. Får inte gå för fort ner. Skulle vara kul att komma under 75 kilo en gång, men jag vill absolut inte vara där permanent. Det är allra minsta laget tycker jag.

Ska ta och snacka med min läkare på torsdag om en ADHD-utredning samt hur det blir med eventuell operation för min överskottshud samt lite blodprover för att kolla läget med kroppen. Har ingen orsak att vara orolig för proverna eftersom jag tycker att jag sköter maten på ett skapligt vis.

Samsung Galaxy SII

Fick min Samsung Galaxy S II förra veckan. Och jösses vad jag är nöjd! Kan lugnt säga att mobilen har överträffat alla mina förväntningar. Jag valde den eftersom jag vill ha en snabb mobil som jag förmodligen inte skulle behöva byta på ett bra tag. Och snabb är den verkligen. Illersnabb. Min iPhone 3G står sig skapligt slät i jämförelse. Pillade lite på en iPhone 4 för några veckor sedan utan att bli speciellt imponerad. Snabbare än min 3G – givetvis – men inte alls den skillnad man kan förvänta sig av en såpass ny och dyr smartphone. Jag var också lite nyfiken på hela Android-grejen. Har känt att OSX varit lite väl begränsat och att man inte hade tillåtelse att ändra speciellt mycket i den utan att Jailbreak skiten ur den. Och Jailbreaka är väl inte helt optimalt, om man säger så. Nåväl, Android 2.3 (även kallat Gingerbread) medföljer Galaxy S II. Även där är jag mycket positivt överraskad. Känns verkligen som att det är mer av en liten dator än en telefon man sitter med. Finns en massa roliga grejer att pilla med och finjustera in i absurdum. S II:an har också en sjukt bra skärm på 4,3 tumm. Ruskigt fin kvalité på alla sätt och vis. Testade att spela några dokumentärer att titta på när jag käkade på jobbet och jag blev – återigen – brutalt imponerad av vilken jävla bra bild det var! Från början var det *.mkv-filer som blivit konverterade till *.mp4-format eftersom Android har problem med stöd för just *.mkv-filer. Men VLC håller på att utveckla en spelare för Android som enligt ryktet jag råda bot på detta problem. Vi får väl se hur det blir med den saken. En fördel med S II:an är att det får att köpa till extraminne i form av micro-SD-minnen upp till 32 GB. Det ger alltså en total på 48 Gb. Ett sådant minneskort är beställt och ska väl dyka upp någon gång under veckan förhoppningsvis. En kamera på 8 megapixlar på baksidan och en sekundär kamera på 2 megapixlar finns också. Den andra är till för videosamtal. Möjlighet att spela in film i HD finns även det. Alla tre ”bildfunktioner” funkar bättre än vad jag trodde att de skulle vara. Inget revolutionerande men helt klart bättre än förväntat. Än summa summarum känns Samsung Galaxy SII mycket prisvärd!

Ett krux finns med de där jäkla skärmskydden alltså. För en annan som inte är den mest bäst finmotorik här i världen har detta blivit något av en ärkefiende. Har försökt ett par gånger att få det att bli bra men på något jävla vis lyckas det alltid hamna lite smuts av ena eller andra slaget mellan skärmen och skyddet. Jag har tyckt att varit rent pinsamt anal och noga med att inget finns i närheten som kan kontaminera mitt arbetsområde. Varje gång blir nesligt felbevisad. Till saken hör att telefonen måste var avstängd i mellan 12-24 timmar för att skyddet sätta sig som det ska. Ytterligare några dagar behöver den på sig för att göra sig kvitt eventuella mikrobubblor. Tålamod, ack ge mig tålamod!

Min kära mor tyckte också att min nya leksak var alldeles förträfflig. Så förträfflig att hon överväger att införskaffa en egen telefon. Till saken hör att hon inte är bekant med hela touchkonceptet. För att ”skola in”/avskräcka henne fyllde jag min iPhone med ljudböcker så att hon får lite erfarenhet och kan lära sig vad det innebär med en touch-telefon. Därefter är det tänkt att hon tar sitt beslut. Får väl se hur det går med detta. Hittills har det bara varit positiva tongångar från hennes sida.

Ledig!

Ledighetsveckan är påbörjad! Fyra veckors arbete avklarat. Känns fortfarande jävligt gött att jobba igen. Tror inte jag kännt mig trött på jobbet en enda gång hittills. Känns så skönt att kunna göra lite grann som man vill på jobbet. Inte precis som man vill, men i alla fall i betydligt större utsträckning än i Glavafabriken. Lägga upp arbetet som man vill, jobba sig till raster, inte behöva oroa sig för att meningslösa tjänstemän kommer och har åsikter om sättet man arbetar på. Man får lägga upp arbetet som den arbetare man är. Det är ingen som betsämmer hur du ska jobba, bara jobbet blir gjort på ett säkert sätt och med god kvalitet. Ansvarsområdena vi har delar vi upp sinsemellan utan inblanding från chefer och annat löst folk. Vi får stort förtroende och frihet. Men vi tar ansvar för densamma. Det är liksom en förutsättning för att skiten ska funka. Blir man styrd blir man passiv. Får man ansvar och frihet blir man mer aktiv och kreativ. Det torde vara ett axiom kan man tycka. Men det verkar som om det är något som är allt mer sällstynt på arbetsplatser om man får tro vad man hör (och tolkar). Företagen vill ha så mycket kontroll och övervakning som möjligt. Om det är för att kunna identifiera potentiella områden för besparingar eller nåt, jag vet inte. Hursomhelst är det direkt kontraproduktivt. Det kan jag säga utan tvekan efter att ha jobbat på två fabriker med så vitt skilda sätt att lägga upp arbetet på.

Jag har i alla fall kört mycket truck under veckan. Känns helt okej. Har fått kläm på vad jag ska göra och hur jag gör det på bästa sätt, rent teoretiskt. Rent praktiskt är det en liten annan femma eftersom jag inte är någon naturligt bra truckförare. En del verkar ha det där med att framföra fordon i blodet, vilket jag inte har. Inte så att jag är usel på det men det finns helt klart en hel del att arbeta med när det gäller precisionsdelen. Ansvarsdelen och arbetsmoralen finns där så det är inget problem, vad jag vet. Men det är den där känslan för maskinen jag inte riktigt tycker att jag har ännu. Det har kanske med det där att jag är lite för slarvig och bråd i det jag gör. Att jag fokuserar 100 % på uppgiften utan har en del av hjärnan engagerad i nästa uppgift innan den aktuella är klar, eller ens påbörjad. Men jag har inte förstört något har heller inte skadat någon människa. Alltid något att vara glad för antar jag.

Hoppas, hoppas, hoppas verkligen inte att jag blir tillfråga om att få förlängt. För jag tror att det där med studier är ett måste men samtidigt känner jag hur välgörande det är att arbeta igen på ett ställe man trivs på och som man kan. Skulle nu min kära personalman (kvinna) komma dragandes med ett förslag om forsättning kan inte med hundra procents säkerhet säga att jag skulle tacka nej. Jag hoppas för min egen del att jag gör det så att jag som en sisådär två tre år har en examen av något slag. Efter det kan gladeligen ställa mig på golvet igen. Jag har inte några storslagna ambitioner om storkovan och sådana ting. Jag är en simpel arbetare och trivs med det. Vad en utbildning kan ge mig är en trygghet om det av någon anledning skulle behöva söka nytt jobb någon annanstans. Som den arbetslöse märkt växer det inte några okvalificerade jobb på några jäkla träd. Det verkar som min nygamla arbetsgivare står inför ett stort generationsskifte. Hörde någon siffra om att det kan vara så många som 100 pers som går i pension inom en femårsperiod. Så det borde ju inte vara så svårt att få bli en av dem som får ersätta de som försvinner efter en eventuell utbildning. Men man vet aldrig. Ska aldrig ta ut något i förväg. Förberedd på det värsta, hoppas på det bästa.

Fick reda på att den ersatt på jobbet har cancer. Jag visste sedan tidigare att hon varit bort i snart ett halvår men riktigt fattat vad det var som var fel och har heller inte velat fråga allt för ingående om saken. Tydligen skulle det vara samma typ av cancer (myelom) som Klas Ingesson drabbats av. Eftersom det påverkar skelettets täthet känns det inte som om det är troligt att hon kommer tillbaka. Jag är bara glad om hon blir frisk från skiten. Och det verkar ju lyckligtvis som om hon är på bättringsvägen av det jag hört. En kvinna jag respekterar faktiskt. 50+ och Iron Maiden-fan. Är inte det värt RESPEKT är inget värt det!

Nån jävla typ av geni

Blev ganska gött förvånad när mitt betyg från matte C damp ner i brevlådan. Fick fanimej VG (!)på kursen! Trodde verkligen aldrig att jag skulle uppleva dagen då jag fick mer än G på något som har med matematik att göra. Verkligen en trevlig överraskning. Men ska man vara realistisk bör man ha i åtanke att det förmodligen hade sett annorlunda om jag hade hade pluggat med en normal "arbetsbörda" när det gäller andra ämnen och så. Visserligen läste jag in ämnet på en halv termin men i alla fall. Max G hade varit rimligt i sådana fall. Fullt tillräckligt men likväl. Måste säga att det hela varit väldigt smidigt att göra. Själva plugget har väl haft sina stunder av vånda och värk men att bara kunna boka en tid för att göra ett prov och göra det har varit så jäkla smidigt.

Fick också reda på att mitt slutbetyg varit utskrivet på ett felaktigt sätt. Det var några koder som inte var korrekt ifyllda. Detta uppmärksammades av Åsfjärdens personal i samband med att mitt betyg i Matematik C skulle utfärdas. Tacksam för detta är man på alla sätt och vis eftersom det tydligen varit till min tackdel så som det såg ut förut.

14-15 juli får jag reda på om jag kommer på Karlstads Universitet. Kommer inte in på som Dataingenjör, så mycket vet jag redan. Men som programmet för Systemdesign samt Pol. Kan. borde det finnas möjligheter i alla fall. Hur det blir utbildningen för Automationstekniker/Automationsingenjör vet jag inte. Har inte sett något datum på deras sida eller ansökningsblanketterna. Bara att kompletteringar skulle vara inne 13/6. Men jag får väl anta att det rör sig runt liknande datum.

Dret...

Gymnasieskolan. Den är nu dödsdömd i och med att kommunfullmäktigt gick på kommunstyrelsens linje som innebär att skolan avvecklas t o m HT12. Surt och tråkigt. Det som är ännu mer surt och tråkigt är att jag själv var med och röstade igenom beslutet i KF. Kändes fan inte bra att lägga ner en skolan som man själv läst Samhällsprogrammet och KomVux på. Som grädde på moset kom kommunstyreslens beslut mellan mina två första matteprov också. Var inte med på detta möte själv och visste inte ens att denna punkt skulle upp på agendan till att börja med. Jag fick ett annat ärende av brådskande karaktär på den morgonen så det fick bli en prioritering från min sida. Hade jag vetat att detta ärende skulle vara med på dagsagendan hade jag helt klart valt att gå på KS i stället. Men ordförande i KS glömde att ringa mig dagen innan mötet. Han ringde samma dag som mötet men då satt jag upptagen i andra möten så jag hade aldrig någon möjlighet att ta hans samtal.

Hela grejen känns rätt rutten faktiskt. Jag vet att det är många i kommunen som värdesätter att ha en gymnasieskola i sin kommun. Och skolan har varit väldigt ambitiös med tanke på att det är en liten skola. Hockeylinje, Industrilinje, Hotell och restaurang samt Samhällsvetenskaplig linje. Därtill kan läggas att man också haft en väldigt populär och välbesökt matmässa de senaste åren. Och nu ska allt läggas i malpåse. Och så alla lärare och elever som nu tvingas söka sig bort från skolan. En del lärare kommer att fortstätta på Jättesten, andra kanske väljer att söka andra tjänster på andra skolor. Det påstås att Karlstad-Hammarö ska ta sig an de blivande treor som inte får gå sitt avslutande år på skolan. Inget är bekräftat på något slutgiltigt vis på denna front men det verkar inte ligga några som helst hinder rent regelmässigt eller administrativt för att detta ska kunna gå att genomföra. Men ändå.

Vad som har blivit en liten sten i skon för mig är hur ärendet hanterats. Ett ärende som är såpass stort och allvarligt ska inte behövas ta som en övrig från på ett kommunstyrelsemöte. Är det bråttom får man tillsätta ett extramöte eller något ett par dagar efter. Men att meddela dagen innan - samma dag för mig - mötet är på tok för snålt tilltaget. Man måste ha möjlighet att kunna diskutera detta i mer sansade former inom respektive partiförening innan man går till beslut. Detta förfarande ger saker och ting en aura av otillbörlighet. Jag kan säga att beslutet i sig att lägga ner skolan är legitimt och med största sannolikhet helt nödvändigt. Men människor som är berörda av ett sådan här beslut blir så klart upprörda och förbannade. Det hör till sakens natur att sådana reaktioner kommer från alla berörda. Det är ett friskhetstecken på något vis. Med det i bakhuvudet borde man lägga extra stor vikt på att inte ge en sådan här vredes eld extra bränsle med att skapa tveksamheter i hanteringen av ämnet. Människor som blir drabbade är ofta från början benägna att hitta saker att hänga sitt hopp och tvivel på för att få utlopp för sin känslor. Då ska vi politiker inte göra dem eller oss själva otjänsten att ge med extra spikar att hänga upp saker på. Som jag ser det är det här man tar ansvar för helheten av frågan, inte bara det rent praktiska beslutsfattandet utan också tar med i beräkningarna hur förfarandet ser ut från utomstående. Det finns ingen som tjänar ett skit på att det blir mer tjafs och bråk än som är nödvändigt. Har man för avsikt att framföra rationella argument för sina väljare är det inte helt lyckat om man retar upp dem mer än man måste. Det blir liksom lite svårare för argumenten att nå sin tilltänkte mottagere helskinnade och oförvanskade. Lägg där till att media kan hitta saker och ting att vrida och vända på på sätt man absolut inte vill vara med om.

Själva beslutet var ganska självklart. Jävligt svårt, men ganska självklart. Minskade antal elever totalt sett i länet som sökt och som det ser ut kommer det att minska fram till 2015 där det förväntas plana ut. Lägg därtill det utbildningsmässiga ogräs som är friskolor. Det ploppar upp här och var i alla möjliga (och omöjliga) former runt om i landet. Lägger man minskat antal elever och friskolor i samma vågskål får man slänga i rejäla summor pengar i den motsatta vågskålen för att få jämvikt. Med andra ord inte en hållbar situation. Till saken hör att i och med den nya gymnasieskollagen (GY11) inte heller går att ha kvar hockeydelen heller eftersom det enda alternativet för vidare drift av den delen i enlighet med GY11 inte är acceptabelt ur vare sig ekonomiskt som kvalitetsmässig perspektiv. Denna linje har varit den som burit upp stor del av skolans övriga verksamhet och när det inte längre går att ha kvar den så har det förmodligen kostat skolan dess existens.

KF-mötet i torsdags var väl ungefär som man kunde anta. KS-beslutet var enhälligt, men i KF blev det nej från Centerns tre representanter. Deras bevekelsegrunder var att man vill säkerställa kvalitén för den som inte får klart det tredje året och att man därför skulle låta skola förbli öppen för dessa elever. Denna del av arugementeringen blev rätt het mellan C-kvinnorna och KF:s ordförande. Ordf var rätt irriterad på att C inte var eniga med KS. Naturligtvis skulle ett enhälligt beslut vara en betydande prestigesignal utåt. Men enhällighet har i mina ögon inget värde såvida det inte är en uppriktig och ärlig sådan. Men det är väl så det kan bli med tanke på ärendets gång, att det ökar sannolikheten för att någon ändrar sin ståndpunkt i någon fråga. Undertecknad påpeka just ärendets lite egendomliga dom och att det behövs lite mer öppenhet. Ingen bemötte mitt uttalande direkt. Jag har själv hört ordf säga i ett annat sammanhang (men i samma ämne) att det om man hade gått ut med detta på ett mer öppet sätt hade det förmodligen aldrig blivit någon nedläggning. Det underförstådda att den negativa opinionen skulle bli rätt stark och man inte skulle kunna värja sig mot ett sådant impopulärt beslut. Måste säga att den typen av resonemang gör mig lite smått förbannad. De beslut man som politiker inte kan fatta i öppenhet ska inte fattas överhuvudtaget. Då är man inte kompetent. Det är en rätt tung demokratifråga egentligen. Även om beslutet, som sagt, är rätt beslut att ta måste man sköta grejerna på rätt sätt. Andan måste vara öppen och i största möjliga mån demokratisk. Inget brott eller överträdelse har begåtts av någon men det går att sköta saker och ting både i kulisser och på scenen. Ju större beslut det är frågan om desto mindre kulissspel är att föredra. Det förtar beslutets integritet och legitimitet om man smusslar och ens sneglar åt håll som inte är kritvita. Sedan kan det kvitta om beslutet är populärt eller inte. Anses det vara ett nödvändigt beslut så måste man ta det. Det har man blivit framröstad att göra. Vårt demokratiska system är inte skapat att vara en opinionshora. Givetvis måste opinionens åsikter vara med i ekvationen när man tar beslutet men det får inte vara det som avgör. Då gör man det lite för enkelt för sig. Det är inte tacksamt att vara politiker men det är inte en käft som tvingat att en att försätta sig i denna situation så det är bara att bita i det sura äpplet när så blir aktuellt. Hursomhelst bemötte en av C-kvinnorna kritiken med att man faktiskt måste få ändra sig i frågor. Om detta kan man bara konstatera att hon har fruktansvärt rätt. Hade det verkligen varit bättre om C-hade röstat mot sina egna övertygelse? Jag tror inte det. Kanske enigheten sett bättre ut för en utomstående men egentligen en ganska meningslös enighet i sig.

Detta var förmodligen det sista kommunfullmäktige jag kommer att delta i. Jag kommer vidare bara närvara vid det kommande kommunstyrelsemötet. Sedan får det vara nog. Ska det pluggas till hösten har jag varken lust, ork eller vilja att fortsätta som politiker. Jag kommer också att ställa min post som ordförande för Vänsterpartiet i Grums till förfogande också. Likadant där, har helt enkelt inget att längre. Allt har som bekant sin tid. Kan inte påstå att jag kommer sakna det.