Det har varit en massa skriverier om de privata vårdföretagens sätt att bedriva sin verksamhet. Carema Care nu och Attendo Care tidigare har varit i skottgluggen för sina missförhållanden i en del av sina verksamheter. Hela systemet med vårdtjänster som läggs ut på entreprenad har visat sig ha en hel del brister som är minst sagt anmärkningsvärda.
Det är mer eller mindre ingen kvalitetskontroll alls från de kommunala organen som ska vara vakthundar för vårdtagarna. Detta trots att det är skattebetalarnas pengar och slutligen skattebetalarnas själva som nyttjar tjänsterna som dessa privata aktörer är erbjuder.
Ett annat krux är att man ser alla privata aktörer som en homogen grupp. Detta är inte helt korrekt. Man har valt att låta de små privata och lokala verksamheterna vara måttstocken för hur man ska se på privata vårdgivare utåt. Dessa ses med blida ögon på då de ofta är mer lokala och drivs av personer som är nära verksamheten vilket förväntas generera tjänster med lite mer hjärta och med verksamheten i centrum. Istället är det så att de flesta av de privata vårdalternativen ägs av stora vårdbolag som drivs enligt de klassiska företagsmässiga premisserna. Alltså, maximal vinst med minimala medel. Vinster försvinner ut till aktieägarna och därmed ut ur verksamheten. Med andra ord fyller kommunerna fickorna på riskkapitalister medan invånare och skattebetalare mer eller mindre vanvårdas på sina håll.
Detta kan inte komma som någon större överraskning för alla de som sitter med ansvar för systemet. Man kan tycka att det är för djävligt att de stora vårdbolagen drivs på detta sätt. Men det är egentligen ännu värre att politiker har utsatt sina väljare för dessa finansiella rovdjur. Personligen anser jag att det inte är konstigt att vårdbolagen försöker vinstmaximera eftersom vårdmarknaden är utformad som vilken marknad som helst och att vård och omsorg har likställts som vilken tjänstesektor som helst. Alltså beter sig de stora vårdbolagen sig som vilket vinstdrivande tjänsteföretag som helst. Sedan kan man visserligen ha åsikter om marknadsekonomi i övrigt, men det är en annan diskussion.
Det jävliga är att politiker försökt påskina att dessa vårdbolag bedriver sin verksamhet på samma sätt och med samma värderingar som de små och oberoende företagen. De nya sätten att driva verksamheter inom vård och omsorg som ska finnas som en slags mätsticka för den offentliga vården finns säkerligen hos de små företagen. Detta eftersom de oftast drivs att personer som ser sin chans att driva verksamheten på ett annat sätt än det vedervärdigt tröga och stela offentliga, snarare än att göra sig stora pengar på det och låta vårdtagarna ta smällen.
Men det betyder inte att jag är för privat vård. Jag anser att den den offentliga verksamheten måste vara mer flexibel och driven när det gäller organisation och praktisk verksamhet. Alltså, att man inte är så trög och hierarkisk i sina beslutsvägar. Landstingen kritiseras ofta, med rätta, för sina många och tillsynes överstora organisationsstrukturer. Vill man producera tjänster där det finns vissa värderingar att ta i beaktande är det extra viktigt att man ser till att de som producerar tjänsterna har de resurser som krävs. Att de känner sig sedda och validerade. Men som det ser ut idag har utvecklingen varit den motsatta. Dåligt betala arbeten, dålig arbetsmiljö, dålig trygghet och därtill undermåligt producerade tjänster. I det läge är det inte så speciellt konstigt att man kanske sätter sin tilltro till att man kan få bättre möjligheter att arbeta i en mer givande miljö i en annan regi.
Den senaste sköna detaljen i denna tragiska härva är att det Carema låter sina anställda spela ett spel som går ut på att man ska hitta sätt att spara så mycket som möjligt på i verksamheten. Vore jag inte garvad cyniker hade jag blivit upprör och förbannad. Kanske till och med haft svårt att tro på att det ens skulle vara sant. Men sant är det. Och det vidriga är att ligger helt i linje med den bild man har fått av hur företag som Carema och Attendo sköter sin verksamhet.Och man funderar ju lite på vad med som kan tänkas komma fram den närmsta tiden. Är detta allt? Finns det fler skandaler som ligger och pyr?
Det som kanske är mest upprörande är att detta inte verkar bekomma de ansvariga politikerna nämnvärt. Det skrivs åtskilligt på ledarsidor och debattsidor, medan ansvariga politiker håller käft eftersom de vet att vad den än säger så kommer det bara ge bränsle och alla missnöjets eldar. Det enda acceptabla de egentligen kan säga att är att kritisera systemet, sett ur opinionssynpunkt, men det innebär att de kommer att bli tvungna att förbinda sig i nästa steg mot att göra något åt problemet. Så länge de tiger måste de inte lova ett smack till någon om något. Och så länge som folk kacklar ikapp i mediala träsket är det heller ingen som saknar politikernas röster. Skitkastningen mellan privatiseringsivrare och privatiseringskritiker fyller sida upp och sida ner. Båda parter har orsak att vilja ställa de ansvariga mot väggen och avkräva dem svar. Ivrarna är givetvis sura för att deras hjärtebarn får dålig press och kräver förbättringar av systemet så att det verkar lite mer seriöst och ansvarsfull. Kritikerna vill helst riva skiten helt och hållet. Den gemensamma nämnaren är förändring, och det snabbt som satan. Attendoskandalen förändrade inte speciellt mycket. Då satt sossarna vid makten. Man kan fråga sig om det är rimligt att tro det skulle blir så mycket större förändringar när det borgarna som sitter vid makten. Känns inte speciellt troligt, speciellt inte när det inte finns någon opposition tala om. Hade så varit fallet hade borgarna kunnat naglats fast vid denna vämjeliga soppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar