Svaret på den frågan är väl "nja". Att firma Reinfeldt och Borg klarat sig undan många av sina egna lögner bättre än Juholt gjorde är sannolikt för att de har ett större förtroendekapital att ta av. Men samtidigt kan man tycka att det är viktigare att granska regeringspartiernas representanter och sanningshalten i deras påstående än oppositionspolitikernas. Det är ju trots allt så att det är regeringen som har den största makten av de två parterna. Och nu har det börjat visa sig att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg far med osanningar eller i bästa fall grava överdrifter i sina redovisningar av sin politik. Och detta gör man relativt ogenerat. Men nu det verkar som om vissa delar av media börjar granska en del av deras uttalande lite hårdare. Och så har vi den ständiga skuggan som hänger över utrikesminister Carl Bildt och hans förehavanden i Lundin Oil och i sin tur deras misstänkta brott mot mänskligheten. Men Bildt klarar sig undan ganska väl och det känns tyvärr som om folk börjar acceptera att Bildt har haft fuffens för sig och att man inte orkar bry sig.
Men ska man nu ta sig en titt på vår statsminister och hans högra hand och deras mer tveksamma uttalanden och påståenden så finns det en del som är, minst sagt, besvärande.
Borg om de klyftorna i det svenska samhället:
”Sverige har lyckats bättre än praktiskt taget alla andra länder. Enligt OECD har Sverige de minsta klyftorna och den högsta sociala mobiliteten.Sanning: Enligt OECD har Sverige inte alls de minsta klyftorna. Länder som Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Norge och Danmark har alla mindre klyftor än Sverige.
Borg och regeringen men ar att jobbskatteavdraget ska ha lett till 70 000 till 120 000 arbeten sedan dessa införande. Detta påstånde har baserats på exempelvis Finanspolitiska rådet, som genom analyser av andra länder som gjort liknande reformer samt simuleringar. Men nu har det alltså kommit en rapport från Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) som konstaterar att det in går att säga något om jobbsaktteavdragets effekter. Till skillnad från tidigare rapporter är IFUA:s rapport baserad på verkligheten. Borg kommenterar IFUA:s slutsatser såhär:
"De allra flesta landar i att jobbskatteavdraget har stora effekter, och när också verkligheten så tydligt pekar i den riktningen tyder det här på att man ska fortsätta."Borg väljer alltså att basera sin hållning på teori och den praktik som inte gäller för Sverige. De reella data som finns kan inte befästa hans påståenden och faller därmed ur ramen för hans retorik. Inte helt förvånande med tanke på att regeringen Reinfeldt har spenderat i runda slängar 70 miljarder kronor på denna reform. En reform vars legitimitet inte går att styrka på annat än på det rent teoretiska planet.
Den svenska regeringen beslöt sig för att låna ut 100 miljarder till IMF för att hjälpa till att finansiera de lång som de krisdrabbade euroländerna skulle kunna ta del av. Detta trots att man sagt krisen inte skulle drabba de svenska skattebetalarna. En bisak, men i alla fall. Reinfeldt hävdade om lånet Rapport:
"Dels är villkoren för att ge den här kapacitetsmöjligheten till Internationella Valutafonden säkerställd genom att man får marknadsmässigt betalt, att man får sina pengar tillbaka, det vill säga det är lån och inte några gåvor, och att det dessutom förknippas med mycket tuffa villkor gentemot det landet som får lånen."I verkligheten är det så att Sverige får 0,1% i ränta på lånet. Nog för att den svenska bankbranschen har varit i sin egen lilla värld, men när det gäller våra skattepengar känns det lite beklämmande. Och då kan man konstatera räntan på lånet för exempelvis Grekland ligger på 3%. Sverige får alltså erhåller alltså en ränta som inte ens täcker den årliga inflationen (2,3% 2011 i Sverige). Detta på ett lån vars säkerhet är allt annat än god. Hade Sverige däremot placerat dessa 100 miljarder i säkra obligationer, med en årsränta på 2%, hade Sverige fått 2 miljarder per år i stället för 100 miljoner per år vid 0,1%. Geniet hos vår finansminister har kanske falnat en smula, eller så finns det något ruskigt slugt bakom alltihop som vi vanliga döda ej förmår att begripa. 0,1 % är väl inte riktigt man man i normala fall skulle kalla för att få "marknadsmässigt betalt". Och man bör tillägga att 0,1% är IMF:s icke-förhandlingsbara räntesats för inlåning av pengar.
Reinfeldt & Co skönmålar ju den svenska ekonomin på ett sätt som får det nordkoreanska propagandaministeriet att verka verklighetsförankrade i jämförelse.Föga förvånande så visar det att följande påstående från Reinfeldt har en rätt anemisk sanningshalt:
”...vi har två år i rad, 2010, 2011 varit ensamma i Europa om att ha en ekonomi i balans och överskott”.Svd gjorde en liten faktakontroll på detta. För det första hade Sverige inget överskott 2010. Man hade ett underskott på 1 miljard, och vill man räkna hårt rör det sig om 25 miljarder i underskott. Och det året vi faktiskt hade ett överskott - 2011 - så var vi inte ensamma om det. Både Norge och Schweiz hade överskott 2011. Och av en ren händelse hade de det också 2010. Regeringskansliet har hävdat att Reinfeldt syftat på att vi skulle ha varit ensamma i EU (rörande 2011 får man förmoda) att ha överskott. Men inte heller detta är korrekt. Estland hade också de ett överskott detta år.
Och detta är bara de senaste sanningsmässiga grodorna som regeringen kommit med den senaste tiden. Men när Håkan Juholt haft media så långt uppe i ändtarmen han måste ha kunna känt smaken hårspray i munnen har dessa påtagliga och rätt allvarliga lögner gått nästan obemärkt förbi. Man skulle kunna förmoda att fungerande opposition hade kunnat belysa dessa faktafel men det har som bekant inte varit alldeles enkelt att genomför när det varit partiledarbyten i fyra av åtta riksdagspartier under höst och vinter. Regeringen åtnjuter ett stort förtroende bland befolkningen mycket tack vare att man "har ordning i finanserna" och man "tar ansvar för den svenska ekonomin" med sin arbetslinje. Men ska man titta på vad arbetslinjen de facto åstadkommit är det ett förtroende baserat på bilden av regeringen framgångar, inte på grund av de faktiska framgångarna eftersom de inte finns. Orsaken till att Sverige har en god ekonomi har till stor del baserats på att Socialdemokraterna hade gjort ett stort jobb på den fronten redan innan 2006. Och genom mängder av utförsäljningar av bl. a. Systembolaget har borgarna kunna lägga stora summor pengar till den svenska statskassan. Med andra ord skapat ett ännu större reformutrymme för jobbskatteavdragen. Nu när den borgerliga politiken inte längre kan leva på Sossarnas arbete utan på sina egna meriter så blir det genast mycket svårare. Därför blev det heller inte möjligt att genomföra ett femte jobbskatteavdrag. Det fanns inte utrymme för det längre. Bufferten som utförsäljningarna gav är helt förbrukad.
Bilden av Sverige som något slags ekonomiskt under är inget annat än en myt. Det är snarare den ekonomiska traditionen som funnits i Sverige ända sedan sossarna med överskottsmål och så vidare, som lagt grunden för den svenska ekonomins nuvarande status. En förhållandevis hälsosam ekonomi, det är givet, men knappast något unikum. Vad borgarna lyckats med är att inte ruinera staten helt och hållet. Det kanske med nuvarande europeiska mått mätt är en bragd i sig med knappast mycket att hurra för. Att vi är en av de mindre dumma idioterna får inte vara bra nog. Istället för att utnyttja läget med att krisen inte drabbat oss så hårt och sats på utbildningsplatser för dels kunna stå redo när väl krisen vänder samtidigt för att kunna möta de stora pensionsavgångarna så väljer alltså regeringen att sänka restaurangmomsen. Är det det som ska föreställa ett ansvarsfull agerande? Eller att man lånar ut pengar som till låtsasränta? Det är i alla fall i mitt tycke inte att utnyttja skattepengarna till fullo.
Man bör vara uppmärksam på att regeringens representanter sällan talar om arbetslöshet i procent utan ständigt anger hur många arbeten som skapats. Det är ett medveten strategi att inte ljuga men samtidigt undvika att vara sanningsenlig. Detta görs enkelt av det faktum att antalet invånare i Sverige ständigt ökar och att de då innebär att arbetslösheten i procent kan vara konstant men att det samtidigt bildas fler jobb. Arbetslösheten kan till och med öka samtidigt som antalet jobb fortfarande ökar. Det är så man kan dra folk vid näsan genom att välja att använda absoluta tal när man ska redovisa effekterna av sina politiska beslut. Man ljuger inte men samtidigt låter man det verka som att saker och ting förbättrats när det i själva verket förvärrats. Och det är precis så det är i Sverige. Regeringen påstår att de sedan till tillträde skapat 120 000 nya jobb. Det kan säkert vara sant. Ett lite krux är att det enligt SCB samtidigt blivit nästan 500 000 svenskar fler från 2006-2011vilket innebär att sysselsättningsgraden är kvar på ca 63,7 %.
Att politiker inte kan ha koll på alla siffror i alla lägen är väl i sig inget att säga om. Det är trots allt mängder av siffror, processer och genomen som det ska hållas ordning på. Men det man inte vet något om ska man heller inte uttala om. Man kan tycka att när i princip allt är ett par musklick bort, så borde man kanske vara lite försiktig med vad man säger och kanske vara lite mer ödmjuk. Detta är alltså om man är osäker på hur saker och ting förhåller sig. Detta är det som regeringens representanter har ursäktat sig med när de väl konfronterats och felbevisats. Men när det gäller det mesta av de direkta sakfelen som kommer från regeringshåll så känns det en smula godtroget att skylla på glömskan spelat en roll i sammanhanget. Med andra ord rör det sig om medvetna lögner. Och dessa börjar bli så allvarliga att det gränsar till rent utmanande provokationer. Till och med den mest inkompetente journalisten kan borde inte kunna undgå att snubbla på dessa stinkande högar av osanningar. Men man kanske har för höga tankar om det svenska mediaskået.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar