För nu när sossarna inte har en partiledare som ständigt trampar i klaveret (frågan är om han någon sin hann därifrån) så börjar fokus belysa regeringens tillkortakommanden. Och den nye S-partiledaren Löfvén gör det enda rätta egentligen. Han håller tyst och håller sig i bakgrunden. Regeringen gör jobbet åt oppositionen för närvarande.
Vad gäller pensionsförlängning menar Reinfeldt att det inte alls var något som skulle genomföras nu utan att det var något som skulle vara aktuellt först kanske 2040. Men att det var ett problem som var i behov av belysning och diskussion. Samma problem som Mona Sahlin tog upp i etta tal under Almedalsveckan alltså. Och mottagandet var inte speciellt mycket muntrare då. Det fick inte så stort utrymme i media eftersom Sahlin var oppositionsledare och inte statsminister.
Vad som också känns lite egendomligt är att Reinfeldt nämnde att hans experter menade att vi minsann skulle leva bortemot 100 år när detta förslag var aktuellt, eller i alla fall hälften av oss. Onekligen intressanta rön. Vilka dessa experter är och vilken kompetens de har att bedöma framtida medellivslängder är förlagt dunkel. Vad är det för mirakelkurer de tror att forskningen ska värka fram, egentligen?
En annan aspekt man bör ta i med i ekvationen är att de år vi förväntas leva längre kan omsättas i arbetsföra år också. Säg att vi idag arbetar i, låt oss säga, 60 % av våra jordeår. Och skulle vi leva tio år längre i snitt så borde det innebära 6 ytterligare år i den nationella arbetsstyrkan. Men hur kan vi veta att dessa ytterligare år är representativa för våra nuvarande livslängd? Bara för att vi lever längre betyder det på intet sätt att dessa ytterligare år är produktiva år. Att det är år som vi kan arbeta längre än tidigare. Det kan lika gärna vara så att vi med medicinsk hjälp bara förlänger den del av vår ålderdom då vi inte längre är förmögna att arbeta. Att vi lever längre betyder bara att vi lever längre, inte att det är ett längre liv av någon som helst kvalitet eller värdighet.
Reinfeldt hade också (eller om det var hans experter igen, detta var lite oklart...) satt på sig tänkarmössan och kommit fram till att ett stort karriärsbyte skulle bli aktuellt och nödvändigt för den pigga och ärtiga framtidssvenskan. Någonstans runt sitt 50:e levnadsår skulle detta vara lämpligt. Okej. Så då ska medelålders människor skuldsätta sig igen/ytterligare (beroende på om ungdomens studielån betalats eller ej). Då är det inte utan att man funderar lite kring hur det blir med det omhuldade livspusslet då? Om folk har problem i dag med att får saker och ting att gå ihop, praktiskt såväl som ekonomiskt, hur ska det då inte bli om man måste tillgodogöra sig ytterligare en utbildning? Det lär inte blir lätt om man blir förälder lite senare i livet, vilket blir allt vanligare av uppenbara skäl.
Frågorna är många kring Reinfeldts framtidsvisioner. Det kan inte vara en framtid där hans egna värderingar och politiska vilja råder, det torde vara smärtsamt uppenbart för var och en.
Att det kommer att behövas en längre arbetskarriär är egentligen inget revolutionerande i sig. Vi har redan i dag en ganska flexibel pensionsålder mellan 61 och 67 år. Jag är personligen inte främmande för att en del människor mycket väl är fullt kapabla att arbeta till 75 och till och med längre än så. Det som är lite provocerande för många med Reinfeldts förslag är att det är dels att många inte klarar av att arbeta ens till den nuvarande pensionsåldern på grund av att deras arbetes krävande natur. Detta får till följd att man utöver en utsliten kropp också får en betydligt sämre pension. Detta borde vara en diskussion om hur man ska skapa en bättre och mer hälsosam arbetsmiljö så att fler till att börja med kan pensionera sig när det faktiskt är tänkt och inte blir fysiskt tvingade att göra det, och det ofta i förtid.
Vi var nog många som också funnit hela utspelet en smula egendomligt med tanke på att ungdomsarbetslösheten är enormt stor. Får man fler att arbeta får man mer pengar till pensionerna, det är det argumentet som Reinfeldt använt för att ge sin framtidsvision lite kött på benen. Och i detta har han rätt, det är det säkerligen ingen som motsätter sig. Men det är ändå märkligt att ungdomsarbetslösheten inte tas upp överhuvudtaget. Att de problem som finns här och nu får stå tillbaka för rätt vag framtidsvision. Tusentals människor står utanför arbetsmarknaden och behöver ett jobb. Nu. Men borgarregeringen har misslyckats kapitalt med sin sysselsättningspolitik och de idéer man genomför har varit mer än hjälpligt verkningslösa. Sanningen arbetslinjen inte fungerar och att det enda som regeringen lyckats med är att sänka skatterna och på så vis flyttat pengar från de sämst bemedlade till de bäst bemedlade.
Total jävla katastrof...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar