Det har varit lite spännande att följa alla debatter och myckna tyckande kring den utökade kungafamiljen i och med lilla Estelles födelse häromdan. Rojalisterna är alldeles till sig i trasorna över att en ny prinsessa sett dagens ljus. Det har inte varit någon hejd på deras glädje och hurrarop. Deras glädje är väl förmodligen till största delen uppriktig och ärligt menad, men det finns givetvis klara strategiska fördelar med denna kungafödsel. Dessa fördelar är knappast del i någon infernalisk plan från kungahuset sida eller så. De kungliga motiven till födseln sträcker sig knappast längre än Daniel och Victorias familjeplaner.
Samtidigt så är det svårt att inte diskutera och reflektera lite kring monarkins vara eller icke vara. Det finns vissa ganska klara demokratisk problem med hela systemet även vår kung saknar reell makt. Bara principen med ärva ett ämbete känns på många sätt och vis som problematiskt. Bara det att man särbehandlar en människa så mycket som man gör med kungligheter. Och det via skattesedeln samtidigt som det blir allt mer uppenbart för varje dag som går att det finns ganska gott om hål att stoppa pengarna som monarkin kostar oss i. En annan sida av problematiken är att man faktiskt tvingar in ett barn i roll som barnet inte har något att säga till om. Visserligen kan en kunglig avkomma abdikera och frånsäga sig alla sina privilegier när arton levnadsår avklarats men inte tidigare. Och det brukar gnällas och klagas på när föräldrar lägger stora förhoppningar på sina barns axlar i akademiska eller sportsliga sammanhang. Hur tungt och påfrestande ska det då inte vara att födas i ett kungligt hem och bära inte föräldrars förväntningar utan en hel befolknings förväntningar på sina axlar. Även om avkommorna föds in i materiellt överflöd av sällan skådat slag är känns det ändå tveksamt om man kan rättfärdiga att beröva ett barn sin barndom.
Det är svårt att förneka att kungafamiljens good-willarbete är något att respektera. För det jag är ganska säker på att många av alla de fonder och välgörande ändamål som de arbetar med och för förmodligen inte skulle kunna dra in lika mycket pengar utan kunglig inblandning. Så det är något man definitivt inte behöver diskutera eller ifrågasätta. Men det andra sidan av myntet handlar då om det rent ekonomiskt betalar sig. För det är ju inte någon speciellt liten apparat, detta kungahus. Ett av problemen är att vi egentligen bara har utgifterna att gå på. Detta eftersom de potentiella fördelarna är svåra, för att inte säga möjliga, i dagsläget att göra en skattning av eftersom den goda PR monarkin är tänkt att ge Sverige i sig är svår att uppskatta och omsätta i siffror. All PR är väl egentligen svår att uppskatta i kvantifierbara siffror. Har man tur kan man bästa fall göra en skattning om något har en positiv eller negativ inverkan men i hur stor utsträckning detta gäller är svårt att säga något om. Jag tror personligen att den PR som kungahuset genererar till stor del är positiv. Men hur positiv är som sagt svårt att säga. Jag tror inte att den betalar sig men det är bara vad jag tror själv.
Och så har vi den massmediala masspsykosen som födseln utlöst. Jag hade nöjet att jobba/praktisera natt när det stod klart att Victoria och Daniel snart skulle bli föräldrar. Radion som stod på var inställd på P1 (tror jag) och vad jag fick höra var en reporter som var alldeles till sig eftersom han befann sig på samma sjukhus som de blivande föräldrarna. Alldeles uppspelt över att befinna sig i någon typ av allmänt utrymme på betryggande avstånd från allt vad barnafödslar, kungliga som svenssonmässiga, var tydligen inte inget hinder för hysterin. Killen kanske var en inbiten rojalist eller så hade den tidiga timmen tvingat honom att svepa en hink med espresso eller två, jag vet inte. Kändes en smula ovärdigt och överdrivet.
Och senare så var det detta med namnet. Estelle. Orka bry sig. Folk har åsikter som namnet som i sig inte känns varken upphetsande eller upprörande. Feminint och internationellt. Det torde väl vara ganska bra egenskaper för ett namn på en prinsessa kan man tycka, om man ska försöka sig på någon typ av begränsad intellektualisering av namnet. Men, som sag - orka bry sig. Det borde väl bara vara för folk att gilla läget och hålla käft. Det är inte deras barn och inte deras problem. Såg att Herman Lindkvist inte kunde låta bli och tycka till om namnet. Han hade inte mycket till över för namnvalet. Och idag fick han göra en lite pudel eftersom det var en hel del människor som hade hört av sig till honom och i ganska osentimentala ordalag förklarat sitt missnöje med hans kommentarer om Estelles namn. Inte utan att man drog lite skadeglatt på smilbanden när någon av dessa meningslösa tyckare får på tafsen. Jag har all respekt för herr Lindkvist kunskaper om Sverige och dess historia, men jag tror nog han bör lämna de personliga åsikterna hemmavid.
Däremot tyckte jag att det var lite rörande att se Daniels presskonferens. Han gjorde ett mycket sympatiskt intryck och var ganska lagom samlad. Helt klart tagen och känslosam men ändå behärskad under omständigheterna. Om man ska dra några växlar på hans framträdande så verkar han i alla fall vara mer bekväm än sin svärfar i publika sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar