Det finns ensamhet och så finns det ensamhet. Självpåtagen och påtvingad. Och påtvingad kan var den där man är ensam bland andra människor eller så kan det rör sig om en ren och konktret avsaknad av andra människor. En avsaknad som kan uppstå på en annan planet. Bokstavligen på en annan planet som Mars. Jag har läst en väldigt underhållande bok av amerikanen Andy Weir som heter The Marsian (Ensam på Mars heter den svenska utgåvan) som handlar om just denna typ av ensamhet.
Astronauten Mark Watney blir kvar på planeten Mars när hans expedition drabbas av sandstorm. Då utrustningen som registerar hans livstecken inte indikerar att han lever antas han vara död. Hans kollegor måste ta sig själv från platsen för inte göra honom sällskap bland de hädangångna. De blir tvungna att lämna planeten i all hast och lämnar kvar vad de tror är sin kollegas kvarlevor på den röda planeten. Men det ska visa sig att Watneys död är en smula överdriven. Sargad men alltjämt vid liv har måste han nu försöka överleva på denna ännu sparsamt utforskade planet.
Handlingen utspelar sig i en nära framtid där NASA endast ett drygt dussin människor beträtt marsiansk mark. Man får följa Marks strapatser via hans logginlägg parallellt med NASA:s team på jorden i deras strävan att rädda honom när det står klart att han faktiskt överlevt. Besättningen på det rymdskepp som lämnade honom för död kommer också in handlingen vad det lider.
Det är en ganska nördig bok, och är så på ett synnerligen oblygt vis. Detta är det som är lite av den stora behållningen av boken. Det är långa och utförliga beskrivningar av Marks alla projekt, problem och missöden där man får sig lektioner i fysik, matematik, botanik och kemi. Vår hjälte är ingenjör i mekanik och tillika botaniker och vars kompetenser i dessa ämnen var ämnade för expeditionens ändamål. Men nu får han alltså utnyttja allt detta för att överhuvudtaget överleva för dagen. NASA har redan skickat upp alltsköns förnödenheter och material i form av läger och fordon i förväg till planeten. Men det rör sig om knappa resurser för en vistelse som i bästa fall är alldeles för lång för att alla provianter och resurser ska kunna räcka till för nära honom. Det är alltså under dessa förutsättningar som Mark använder sin kunskaper för att kunna rädda sig själv. Men då karaktären i sig har ett stort mått av humor blir alla utläggningar om kemiska reaktioner och beräkningar av hur många dagars mat han har kvar och hur detta står i relation till hur länge det måste räcka blir det aldrig tråkigt på riktigt.
I en intervju i den superba podcasten "Inquiring Minds" berättar Weir om att han alltid stört sig på när science fiction-berättelse tummar på den vetenskapliga korrektheten och att det är det som fått honom att skriva en bok som är så pass ingående och djuplodande i just det vetenskapliga som The Marsian är. Vidare är inte vår hjälte Mark Wotney någon action-hjälte utan en nörd som med sitt intellekt måste ta sig förbi de hinder som läggs i hans väg. Enligt Weir själv är det egentligen bara en enda punkt som hans har fel i sina vetenskapliga utbroderier (värme utveckling i ett kemiskt förlopp) men att det inte hade varit några problem att rätta till det utan att äventyra historien på något sätt. Dock hann detta fel aldrig korrigeras innan boken publicerades.
En sak som är väldigt roligt är att boken 2011 publicerades av författaren själv eftersom ingen förläggare visade något större intresse. Boken blev sent om sider återutgiven av Crown Publishing 2014 och har nu sålts i tusentals upplagor världen över. En filmatisering är redan i görningen med Ridley Scott i som regissör och Matt Damon i rollen som Mark Watney. I slutet av 2015 beräknas filmen mogen för biograferna. Ska bli väldigt spännande att se hur man klarar av att tackla just hur det vetenskapliga hanteras. Weir påstår sig vara nöjd med det manus som presenterats för honom. Men vad ska han egentligen säga annars?
Nåväl, det är en bok jag varmt rekommenderar för alla som gillar sci-fy, spänning, mänskliga öden eller kanske lite grann för den allmänne bokmalen. En riktigt bra och läsvärd bok är det hursomhelst. Men med en viss reservation för att vetenskapsdelen kanske kan vara lite mastig för den som har svårt för detta ämne i övrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar