Att se eller att inte se.

Det är skillnad på TV och TV. Eller snarare tv-program och då i synnerhet serier. Sverige har en svårslaget usel kvalité på det mesta som har med tv-serier och filmer som är av den fiktionella typen. Jag tycker att det dokumentärerna som värkts fram ur svenska skaparsinnen är allt som oftast bra och håller en fullkomligt acceptabel nivå. Spelfilm och serier är det då lite värre ställt med.

Till och med de mer embarmliga serierna från USA gör min själ mindre skada än svenska motsvarigheter. Och då vet vi att det görs många skitserier i USA. Men det är oftast från USA som det kommer riktigt högkvalitativ underhållning också. Oftast, inte alltid, är det kabelkanalerna HBO och Showtime som har de finaste exemplaren men nättjänster som Netflix kan numer mönstra ett synnerligen sevärt seriebibliotek.

Nu ska jag villigt erkänna att jag väldigt positivt överraskad av den svenska serien "Blå ögon" som inte bara var extremt obehagligt dagsaktuell med högerextremism och smygbrun främlingsfientlighet inom svensk politik. Det var ett sant nöje att kunna avnjuta en svensk serie utan att känna sig smutsig och förolämpad. Men när jag i ren eufori satte mig för att kolla på filmatiseringen av Arne Dahls "En midssommarnattsdröm" hade jag av någon anledning glömt hur illa det faktiskt är ställt med manus, skådespeleri och regi svensk film. Jag orkade med 41 minuter (ja, var tvungen att se efter...) av smörjan. Sedan var gallan och yrseln i raskt antågande.

Efter att jag nu sett klart på senaste säsongen av House of Cards kan jag nu bara konstatera att det vattnats på min kvarn. Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att den är helt lagd under vatten. Kvalitet rakt igenom. Det enda jag skulle vilja gnälla om är att det är remake på en engelsk förlaga. Men att se Kevin Spacey och Robin Wright som amerikanskt presidentspar får mig att förlåta denna lilla detalj fullständigt och totalt. Och britterna i sig har ju ett antal ogenerat geniala serier på sitt samvete. "Broadchurch" för att ta ett exempel av högkvalitativt kriminaldrama.

Jaja, det är dags att försänka sig i den mycket lovande serien "How to get away with murder". Den är inte svensk så den borde ha alla möjligheter att i värsta fall vara värd att ha på i bakgrunden när man slösurfar, vilket är mer än man kan säga om svenka produktioner.