Ny termin påbörjad. Känns bra att få komma igång med studierna igen. Inte för att det varit tråkigt att vara ledig men det är skönt att få fortsätta projektet med studier. Tre nya kurser redan första veckan. Ska bli intressant att se var det blir av dem. Två nya kursledare också. Ska bli intressant att se vad det blir av dem också.
Lite taggat blev jag också efter att jag gjorde ett rent impulsköp av en bok om studieteknik. En del intressanta tips på strategier man kan använda sig av faktiskt. Ska verkligen bli intressant att om jag klarar av att omsätta dessa teorier till praktik. Framförallt är jag intresserad av det där med speed reading. Om man ska tro teorierna på området (och i boken) läser man både snabbare och med bättre koncentration om man lär sig denna färdighet. Så jag har plöjt igenom en bok på 500 sidor om atombomben (Bomben: ett liv av Gerard Degroot) och jag vill nog påstå att jag läste den med en rejält ökad hastighet, men det var passager där hjärnan in var med riktigt. Det ska enligt boken vara någon som blir bättre allt eftersom. Vi får väl se hur det blir med den saken...
Atombomben, ja. Ovannämnda bok var faktiskt fruktansvärt intressant. Jag är inte gammal för att minnas den stora hysterin som fanns om kapprustningen mellan NATO och Warsawapaktens medlemsländer. Jag kommer ihåg att det var en del tissel och tassel om nedrustningen och så under 90-talet men det gick ganska långt för huvudet på mig på den tiden. Det kan vara nyttigt ha lite grann i ryggsäcken i dessa tider där Irans kärnvapenprograms vara eller icke vara är i fokus, lika så det att kärnvapennationen Nordkorea fått en ny ledare. Och så att Israel (kärnvapeninnehavarare, även de) skramlar med vapnen mot Iran med jämna mellanrum. Utöver det historiska perspektivet så är det jäkligt intressant att följa alla turer med dessa synnerligen kontroversiella vapen ända sedan innan Andra världskrigets dagar, där ju faktiskt kärnvapen användes. Boken tar också fram många av de moraliska problem som alla inblandade ställdes inför. Forskarna som tidigare var som ett brödraskap som inte kände några politiska eller geografiska gränser och som mer än gärna delade med sig av sina resultat mellan varandra. Nu blev de i allt större del ställa under sina respektive regeringar och militärer istället. Både sovjetiska och amerikanska politikers febriga paranoia och misstänksamhet som ledde fram till att man hela tiden skaffa sig fler och större kärnvapen. Man kan heller inte låta bli att förundras över vilka enorma mänskliga kostnader som kärnvapnet krävt. Från Hiroshima och Nagasaki till människor som bott i närheten av de provspängningsområden som kärvapenländerna nyttjat. Läsvärd var den i alla fall. Fick mig faktiskt att ta mig en titt på Stanley Kubricks mästerverk Dr. Strangelove igen. Total genialitet rakt igenom. Peter Sellers. Peter. Fucken. Sellers.
Igår tog jag mig tid för att kolla på ännu en klassiker. Denna gång fick det bli den ruskigt tunga Schindler's List. Kommer fortfarande när vi blev ivägsläpade till bion i Folkets Hus för att kolla på denna mastodont. Det var mitt i den hysteriska "Om detta må ni berätta"-kampanjen om nazismens brott. Kommer ihåg att jag satt som fastnaglad i biostolen. Mådde fysiskt illa av filmen. Nu när man sett filmen ett antal gånger och sett journalfilmer från koncentrationslägren blir inte reaktionen lika kraftig som den första gången. Man ser filmen med andra ögon. Ställer sig lite andra frågor som går bortom de mest uppenbara övergreppen. Det jag känner att jag skulle vilja ha sett mer av är hur de vanliga tyskarna såg på allt som skedde då. Men det är egentligen att bra betyg åt filmen att den gör att den placerar små frön av undran och fundersamhet.
Senare kollade jag på första delen av "Che" som handlar om den legendariske gerillakämpen Ernesto "Che" Guevara. Del ett handlade till stor del om hur han och Fidel Castro kämpade på den kubanska landsbygden för att betvinga den då sittande presidenten Batistas militär. En del tillbakablickar bjuds det på när Che och Fidel bestämmer sig för att ta genomföra den kubanska revolutionen innan den skulle spridas vidare till resten av Latinamerika. Bilder från när Che talade inför FN:s generalförsamling och när han gjorde intervjuer för amerikansk press. Benicio Del Toro gör huvudrollen som Che och han känns ganska övertygande faktiskt, utseendemässigt väldigt övertygande. Dock känns det som om man målar upp en lite väl rosenröd bild av honom. Man måste komma ihåg att de Guevara ansvarade för ganska många meningsmotståndares död och/eller fängslande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar