Den härligt fyrkantige Stefan Fölster, chefsekonom vid Svenskt Näringsliv, hade en helt fantastisk episod av total härdsmälta häromsistens när han ville att de som pluggar humaniora ska få sänkt studiestöd. Det är så typiskt att det kommer sådana här sköna förslag av nationalekonomer. För som de flesta vet är nationalekonomi mer än lite fyrkantig av tradition. Den har väl blivit lite smidigare på senare år, men fortfarande är det huvudsakligen modellonanerande nationalekonomi som är den linje som fortfarande härskar.
Och Fölsters illa genomtänkta förslag är ett perfekt exempel på det. Det kan säkert vara så att det finns ganska flummiga och egendomliga utbildningar på sina håll, men det kan knappast vara en regel. Som exempel drar Fölster bland annat upp att fann en Harry Potter-utbildning som han tyckte var vansinnigt korkad. Men ser man till hur mycket flis både böcker och filmer om den unge trollkarlen dragit in känns kritiken lite egendomlig. Den finns all anledning att analysera och nagelfara varför Harry Potter blivit så populär samtidigt som man behöver vara medveten om vilket inverkan serien har på vårt samhälle. Det är en miljardindustri. Att inte studera den känns direkt tillväxthämmande. Man kan också konstatera att den brittiska filmindustrin fått ett rejält uppsving efter att filmatiseringarna av Rowlins böcker gett. Amerikanska filmjättar har investerat miljardvis med med pengar för att de sett stor potential i den lite mer ruffiga brittiska filmsamhället. Sedan kan man också konstatera att det också fått trivsamma konsekvenser för exempelvis de unga brittiska förmågorna som chansen att ta hand om de datorgenererade specialeffekterna i filmerna när de etablerade amerikanska motsvarigheterna blev allt för dyra. Det ena ger det andra.
Men så här är det med många nationalekonomer. Saker som kultur och annat ”mjukt” är inte intressant. Men var det är många svenska företag som har de här mjuka ämnena att tacka för sina framgångar. H&M är väl ett sådant exempel. IKEA ett annat. Man måste inse att saker och ting som design och estetik är oerhört viktigt för att göra en produkt eller tjänst ekonomiskt gångbar. Se på Apple. En som iPhone produkt som är underlägsen rent tekniskt andra märken och dessutom dyrare men som ändå är omåttligt populär. Rent rationellt borde det gå riktigt dåligt förr iPhone men den säljer fortfarande väldigt bra. Och i det är designen på produkten en väldigt stor del. Man ser på långt håll att det är en iPhone. Formen är hur enkel som helst att känna igen. Man skulle ju kunna tänka att designen skulle kunna vara tungan på vågen om pris och prestanda var likvärdigt med konkurrenter men i Apples fall är både prestanda och pris inte konkurrenskraftigt. Men man kan sälja sina produkter eftersom man har en viss image och en Apple-produkt ger en gemenskap för sina ägare att vara tillsammans i. Apple har blivit en livsstil för många. Det hade garanterat inte hänt om det inte det funnit designers och formgivare i olika steg i processen som hade en klar bild av vad Apple ska vara.
Vidare har vi ett stort antal populära författare som säljer stora volymer både inom rikets gränser med också utomlands. Behöver man inte då litteraturvetare för att analysera verken i så fall? Jo, det är klart man behöver.
Man kan inte förstå samhället om man inte kan förstå hur kulturen fungerar i våra liv. De flesta av oss läser böcker, tittar på film, lyssnar på musik och tittar på TV-serier. Alla gör garanterat i alla fall något av detta. Således är kulturen med oss varenda dag i en eller annan form.
Kulturen är kanske inte är ekonomiskt rationell i den mening att alla kulturarbetare betalar sig själva, så att säga. Men grejen med kultur är att det är mycket av det som sker i smala genrer ofta tar sig vidare upp till den breda massan på ett eller annat sätt. Men det kanske tar ett tag innan det händer och det är väldigt svårt att förutsäga vad som slutligen kommer att få ett mer kommersiellt genomslag. Och man kanske måste betala för nio kulturarbetare för att den tionde ska kunna slå igenom och generera ekonomisk bärkraft. De som är aktiva i på en utvecklingsavdelning på ett skapligt stort företag vet att företaget spenderar ganska stora summor på patent på uppfinningar och idéer som aldrig kommer att generera pengar, men man gör det ändå eftersom man måste göra det för att någon av alla de idéer man driver fram kan bli nästa revolitionerande sak. Och det kan även vara så att något som man har haft liggande har fått en ny roll att spela. Och det är inte speciellt mycket annorlunda när det gäller kultur vill jag hävda. Vart skulle det norska black metal-undret vara om det inte vara för band som Bathory och Venom? Band som aldrig sålt så värst många exemplar av sina alster men som ändå varit en stor orsak till att norsk black metal idag är en av deras överlägset största exporter. Och då ska man tillägga att Venom och Bathory hade släppte sina viktigaste skivor på under åttiotalet. Det har alltså tagit ganska länge för att det bli ekonomiskt hållbart. Band som Dimmu Borgir och Satyricon kan turenera världen runt och dra in riktigt rejäla gager. Vidare finns det numer också en blomstrande black metal-turism (!) som erbjuder turister en chans att besöka de platser i Norge som varit viktiga för musikens utvekling.
Lyckligtvis har Fölster fått rejält på pälsen för sin ståndpunkt. Inte ens Svenskt Näringsliv vill ställa sig bakom hans åsikter. Kan inte vara så kul för den gode Stefan när ens uppdragsgivare låter en hänga där utan stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar