Egendomligheter

Ledig i två dygn nu. Har jobbat tre förmiddagar nu. Tre väldigt lugna förmiddagar. Och lugna förmiddagar är inget jag är speciellt förtjust i. Blir så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen om det inte finns att göra. Fabriken har haft krångel så det var inte så mycket att göra för mig. Så i torsdags såg jag till att städa och greja så att man hade något att göra. Fick frågan om jag kunde börja nästa dag kvart i fyra istället för sex som jag skulle gjort annars. Semestertider brukar betyda nödlösningar vid sjuka anställd eftersom det inte finns samma bredd av kompetens tillgänglig så det var väl egentligen inte mycket att säga annat än, ja. Personalmännen (egentligen två kvinnor) på min avdelning har alltid varit schysta mot mig innan så det var inte svårt att hjälpa till. Men det var inte så lätt när det visade sig att fredagen skulle bli minst lika lugn som dagen innan. Och all den städning jag hade gjort dagen innan hann definitivt inte bli ogjord så det fanns ännu mindre att göra. Läste en massa tidningar och började läsa en bok i väntan på att jag skulle få börja arbeta igen. Men där väntade jag förgäves. Och idag var inget undantag. Jävla åska höll mig vaken i drygt en timme och när jag kom till jobbet hade de precis kommit gång efter ett mindre åskstopp. Och som det brukar vara efter åskstopp, hade maskinerna hamnat "ur fas" och krånglade. Och eftersom maskinkrångel på pappersmaskinerna innebär paus för mig blev det ännu en dag som blev alldeles för lugn. Fortsatte läsa boken jag påbörjade under gårdagen (Mattias Gardells "Tortyrens återkomst") och drack både energidryck och kaffe för att inte falla i koma. Under ett tillfälle var jag så trött att jag helt enkelt var tvungen att sluta ögonen och testa om jag kunde få en liten tupplur. Men inte heller det gick. Satte mobilen på ringning en halvtimme senare - hade kunnat sätta den på en dryg timme - så jag visste att jag var vaken när väl det var dags att arbeta. Det var väl lika bra kanske. Är ju på jobbet för att jobba, men när det inte finns arbete är det fan inte lätt! På gott och ont finns det ingen praxis att de som har lite att göra ska hjälpa till på maskinerna om man inte tillhör maskinens manskap. Det är väl en viss säkerhetsrisk att ha en massa folk springandes bland ånga och valsar.

Sedan går det inte att låta bli att kommentera vansinnesdåden i Norge. Hann bara höra om explosionen inne i Oslo igår och visste inte riktigt vad jag skulle tro om det. Kunde inte låta bli att tänka att det kanske var en mer kompetent självmordbombare än den stolle som försökte spränga sig själv och en massa folk i Stockholm i vintras. Men det visade sig alltså vara något annat. Och idag fick jag höra om den monumentala massakern på Utöya. Trodde att jag läste fel när jag såg siffran för offren när kollade Aftonbladets mobilsite. Men ju mer jag läser och hör om alltsammans kan jag inte låte bli att bli en smula - i brist på bättre ord - imponerad av hur Anders Brehring Breivik hade planerat och utfört dådet. Och knappast imponerad som om jag önskar att jag själv skulle ha gjort det, utan snarare skrämd. Jag har svårt komma på ett lämpligare mål än en ö om man är ute i hans ärenden. Ingenstans att fly, tätt med folk, lång tid innan polisen skulle kunna tänkas hinna sätta stopp för slakten. Och sedan att han valde att klä ut sig som en polis också, en typ av avväpnande och förtroendeingivande mundering. Det känns äckligt uträknat och planerat. Genomtänkt och väldigt klartänkt. Det är det som är skrämmande. Att detta klara psyke kan existera i samma huvud som psyke som vill skada och förinta. Att det ena samverkade med det andra på ett sällsynt kalkylerat och diaboliskt sätt. Jag tror att de flesta människor inser att de har en gräns för vad de skulle kunna göra i vredesmod men det här är ju något helt annorlunda. Det här var inget "vansinnesdåd" av traditionellt snitt. Det var något helt annat. Obehagligt är bara förnamnet. Tankarna går till offrens nära och kära i denna tid av sorg och ogreppbar verklighet.

Gamla vänners sällskap

Tog idag en kopp kaffe och kaka med en gammal vän från gymnasietiden. Liksom jag har han genomgått en överviktsoperation så vi hade en hel del ta språkas om. Han hade gjort sin för ett par månader sedan men hade redan tappat stora delar av sin övervikt. Kommer säkert gå bra för honom, det är jag tvärsäker på. Men det var väldigt kul att återknyta bekantskapen efter nästan tio års tystnad. Vi har en hel del likheter i vår historia så det är lite spännande att tänka på det. Förhoppningsvis kommer vi hålla kontakten bättre framöver. Väldigt kul att konstatera att han och jag både tycks vara på väg mot bättre saker i våra liv.

Softmupparna is no more. Så jävla surt. Nåväl, det är bara att vara tacksam för det som varit och tacka de ansvariga för sidan för ett uppskattat arbete väl utfört. Kan förstå om man väljer att stiga in i kulisserna i sådan utsatt branch.

Såg på ett par dokumentärer på SVT Play igår också. Den första var del ett av fem i en serie om FBI. Mycket fascinerande att se hur det denna synnerligen mytomspunna polismyndighet föddes. Kan inte annat än att förundras över en personlighet som J Edgar Hoover. Ett riktigt politiskt djur. En maktmänniska ut i finderspetsarna. Bara det att han valde att inte kandidera till president när han blev ombedd av Kennedy att göra så, eftersom Hoover trivdes bättre med sitt enorma arkiv av smuts på andra människor. Därifrån kunde han utöva en makt som ingen vågade ifrågasätta eftersom de inte visste om deras egna lik i garderoben fanns bland alla andra liken som rymdes i Hoovers arkiv. Den andra dokumentären jag kollade på handlade om en dokumentärfilmares resa med en självutnämnd psykopat. Tanken med filmen var att säkertsälla hurvida mannen i fråga faktiskt var en psykopat eller bara en wannabe. Riktigt obehaglig dokumentär. De två männan och "psykopatens" hustru reste runt i Europa för att träffa olika psykologer för att få en definitiv diagnos ställd. Riktigt otäckt att se hur psykopaten - för det är han - manipulerar och trakasserar dokumentärfilmaren så fort tillfälle ges. Hur filmarens psykiska tillstånd förändras ju längre resan går. Mycket sevärd dokumentär för alla som är intresserade av människans psyke, och då speciellt att förstå de mörkare och mer kontroversiella sidorna av det.

Fredag och grejer...

Åkte till Bergvik och handlade en sväng på förmiddagen. Har ju börjat använda expresstjänsten de har på både Maxi och Coop. Gick riktigt smidigt första gången jag använde mig av tjänsten. Idag blev det inte riktigt lika smidigt. När jag skulle betala i kassan stod det på skärmen att jag skulle tillkalla personal då jag blivit utvald för "avstämning". Alltså, jag skulle kontrolleras. Inte helt kul. Inte för att jag hade gjort något fel men det är ändå en obehaglig känsla att behöva bli kontrollerad. Tänk om man skulle ha glömt att scanna in en vara eller två. Spelar ju mindre roll om det är avsikligt eller inte. Man har fått en frihet som man måste ta ansvar för. Men jag kunde lättad konstatera att jag inte hade glömt att scanna några varor.

På vägen hem i ösregnet blev jag mer än lite förbannad. Nåt jävla ärkepucko i en blå skåpbil tyckte att det var jättebra att ligga typ en halvmeter från mig. Med så mycket semestertrafikanter med husvagnar och liknande var det inte speciellt många meter som man kunde köra så fort som det var tillåtet så det blev en hel del köer. Och jag är i bilen som jag är annars när det gäller kontakt. Jag vill ha distans och avstånd till människor, vare sig de går, sitter eller befinner sig i ett fortskaffningsmedel. Alltså såg jag till att ha ett skapligt avstång till bilen framför. Men idioten bakom mig hade inte riktigt samma syn på saker och ting. Men så fort som det blev dubbelfiligt efter Sörmon fick han se vad 200 frustrerade hästar kan åstadkomma. Lite smånöjd blev jag när jag kunde se att den blåa huven jag kunnat studera ingående i ett par kilometer försvinna i backspegeln. Ganska barnsligt av mig kanske men jag faktiskt varit väldigt skötsam det senaset halvåret när det gäller hastigheterna. Kan det ha något med bensinprisets utveckling att göra? Kanske det...

Lite ledighet...

Nu ska det bli skönt att vara ledig i dagarna fyra! Har visserligen haft tre ganska behagliga nattskift bakom mig men ändå. Det är fortfarande skönt att tillhöra de arbetandes skara på alla sätt och vis. Och som arbetare följer ledigheten som en trevlig bonus. Ska byta skift nästa vecka vilket jag välkomnar. Har kört truck en hel del det senaste men ska göra lite annat på mitt nya skift. Ombyte förnöjer som det brukar heta.

Fick antagningsbesked från KAU idag. Kom in på Systemdesignerprogrammet med ganska bred marginal. Var lite fundersam annars med tanke på att det är stora avgångskullar och halsrisiga utsikter för ungdomar på arbetsmarknaden. Trodde att det skulle göra det riktigt svårt att komma in på utbildningar i allmänhet och IT i synnerhet. Men så verkar inte vara fallet. Och jag har ju inte ett genis snittpoäng heller. Men tydligen tillräckligt i alla fall. Men jag kommer med största sannolikhet ändå välja KY-utbildningen i alla fall. Känns som om det är mer i linje med vad jag vill arbeta med, samt att utsikterna för jobb troligen är lite bättre där.

Tog ett, mer eller mindre, genomtänkt beslut och kapade mitt bockskägg i förgår. Det hade nått den där besvärliga längden där det är långt nog att vara yvigt men inte långt nog att få full kontroll över. Jag hade helt enkelt inte tålamod att vänta ut det tills det nått den hanterbara längden. Så saxen åkte fram och gjorde det saxar gör bäst. Kände halvvägs igenom företaget att det kan bli riktigt styggt som jag inte klipper rätt. Men det blev ett godkänt resultat. Någon centimeter är den nya längden. Känns helt okej. Tror jag.

Har gjort en storbeställning på Gymgrossisten. En hel del bars som jag är nyfiken på att testa. Tycker nästan att de där baren är godare än vanliga bars som Snickers och Mars och allt vad de heter. Tycker att de vanliga blir väldigt mäktiga och söta. Mäktiga blir i och för sig en del av de proteinbarsen också, speciellt gainervarienten, men det blir en annan känsla i kroppen ändå på något vis. Kanske är samvetet som framkallar psykosomatiska symptom. Vore inte första gången i så fall.

Det var nog lika bra att man jobbade igår. Hade varit rätt grinig om jag hade behövt kolla på svenska damernas förlust mot Japan. Det var synd att det gick som det gick. De har gjort ett riktigt bra VM, oavsett om de vinner bronsmatchen mot Frankrike eller inte. Tror att USA vinner hela rasket. Känns som om de har det bästa laget överlag. Det lilla jag sett av Japan har gett intrycket som ett bollskickligt men fysiskt klent lag. USA har både starka och skickliga spelare. Och så har de en jäkla massa rutin på alla poster i sitt lag.

Kollade på en dokumentär om terroristattackerna 9/11. Riktigt stark. En hel del videomaterial som jag inte sett tidigare. Tragiken i hela händelsen än för stor för att man riktigt ska kunna greppa den. En sak som jag tyckte var riktigt grym mot anhöriga var att många av de förolyckade skickade meddelanden till sina nära och kära innan tornen kollapsade. Men eftersom det var så många som skickade meddelanden samtidigt blev mobilsateliterna överbelastade. Detta fick meddelandena att skickas utt över ett och ett halt dygn senare. Många som trodde att förlorat någon anhörig fick ett falskt hopp om att deras anhöriga överlevt. Men så var det alltså inte. Man kan ha åsikter kring varför attackerna skedde men det gör inte tragedin i sig mindre vedervärdig.

Alliansens version av "ekonomiskt ansvar"

TCO (Tjänstemännens Centralorganisation) har redovisade för inte så långe sedan en undersökning om jobbskatteavdraget. Tanken med jobbskatteavdraget var ju att vi skulle jobba mer. Så TCO frågade svenskarna helt enkelt om de jobbat med tack vare skattesänkningen. Slutsatserna från undersökningen ger väl inte regeringen allt för bra betyg.

Endast två procent av svenskarna sade sig jobba mer nu än innan JSA. Stabilt. På frågan om hur man skulle jobba om man fick ytterligare ett steg i JSA sade sig fyra procent att man ville jobba mer. Men åtta procent sade också att man skulle gå ner i arbetstid.

Jo, jag tackar ja. Den hypotetiska frågan kan man väl spekulera en kring. Det finns alltid ett glapp mellan vad man skulle kunna tänka sig göra och vad man faktiskt gör. Hursomhelst tycker jag det är intressant att så pass många ändå är intresserade av att hellre jobba mindre än att få mer i plånboken. Det säger en del om vilka olika typer av incitament vi människor svarar på. Den hypotetiska frågan visar också på att JSA faktiskt inte fungerar speciellt väl. Att regeringen återigen kastar bort en massa pengar på åtgärder som inte alls genererar vad man påstår att de kommer att göra.

Det som gör mig riktigt vred är att det försvinner så mycket pengar från offentlig verksamhet. Samhällets kärnverksamheter säljs ut till de som redan är välbeställda. Den osynliga handen har öppnat portarna till ”ladorna” och låter de besuttna plundra skattekistorna på allt som finns.

Det snart totalhavererade arbetslinjens slogan har hela tiden varit att ”det ska löna sig att arbeta”. Det har vi hört till leda vid det här laget. Och vi som varit arbetslösa vet redan att det är förljugen slogan. Drivkrafterna att jobba har alltid funnits där och kommer alltid finnas kvar. Grejen är att ekonomiska incitament inte är det enda vi människor svara på. Många värderar sin fritid och, som TCO:s undersökning visar, hellre spenderar tid med familjen än tjänar den där extra hundringen.

Tänk om alla dessa 100 miljarder som delats ut genom JSA istället satsades på utbildning för de som behöver det. Att man ser till att överbrygga mellanrummet mellan den efterfrågan som finns på arbetskraft och den arbetskraft som finns. Att skylla på arbetslösa för att det finns arbetslöshet är bara efterblivet. Den som har lite koll på arbetsmarknaden vet att det inte finns speciellt många arbeten att få som är okvalificerade. Utbildning i någon form krävs nästan för samtliga arbeten idag. Då är det kanske snarare så att man bör undersöka om det finns ett kompetensmässigt glapp mellan vad som efterfrågas från arbetsgivare och vad som finns att tillgå bland de arbetssökande. Jag är tämligen övertygad att det handlar om kompetensbrist hos de arbetssökande snarare än att det är arbetslust och de lider av bidragsberoende. Då är det logiska slutsatsen att man kanske ska försöka se till att utbilda de som behöver det för att möta kraven från arbetsgivarna. Man kan låta arbetsgivare och arbetstagare betala en del var för en utbildning men det ska vara staten som vara den som står för lejondelen. Om då har man tre parter som alla är bundna till det. Arbetssökande får jobb, företaget kompetens och staten får in skatt. Ganska enkel egentligen.

Men det här är så typiskt för hela Alliansens politik. Man sätter allt på ett kort med JSA och förväntar sig att det ska lösa alla problem på arbetsmarknaden. Tvärtom visar det ju att det inte löser ett skit. Eller i alla fall väldigt lite. Att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar under 26 år har heller inte funkat som det var tänkt.

Trots att det kommer att bli ett rejält reformutrymme i statsbudgeten och har en jättechans att satsa på områden som få länder har så väljer alltså Alliansens på att sänka skatten istället. Det är så totalt visionslöst att man storknar. Ekonomisk kris? Sänka skatten. Ekonomisk uppgång? Sänka skatten. Osäker ekonomisk framtid? Sänka skatten. Det är uppenbart att det blivit något slags egenvärde i att sänka skatterna. Känns vare sig speciellt klarsynt eller friskt.

Man kan också spinna vidare på det där Reinfeldt brukar tala om. Ansvarsfullhet. Jag undrar i mitt stilla sinne hur ansvarsfullt det egentligen är att spendera våra surt förvärvade slantar på skattesänkningar som inte ger den effekt man ha. De blir alltså väldigt dyra. Vi som skattebetalare får egentligen väldigt lite tillbaka. Ska man inte förvalta slantarna på bästa sätt? För pengarna måste ju rimligtvis kunna få större genomslagskraft hos regeringen än utspridd vad ett par miljoner människor kan åstadkomma.

Snäva perspektiv

Den härligt fyrkantige Stefan Fölster, chefsekonom vid Svenskt Näringsliv, hade en helt fantastisk episod av total härdsmälta häromsistens när han ville att de som pluggar humaniora ska få sänkt studiestöd. Det är så typiskt att det kommer sådana här sköna förslag av nationalekonomer. För som de flesta vet är nationalekonomi mer än lite fyrkantig av tradition. Den har väl blivit lite smidigare på senare år, men fortfarande är det huvudsakligen modellonanerande nationalekonomi som är den linje som fortfarande härskar.

Och Fölsters illa genomtänkta förslag är ett perfekt exempel på det. Det kan säkert vara så att det finns ganska flummiga och egendomliga utbildningar på sina håll, men det kan knappast vara en regel. Som exempel drar Fölster bland annat upp att fann en Harry Potter-utbildning som han tyckte var vansinnigt korkad. Men ser man till hur mycket flis både böcker och filmer om den unge trollkarlen dragit in känns kritiken lite egendomlig. Den finns all anledning att analysera och nagelfara varför Harry Potter blivit så populär samtidigt som man behöver vara medveten om vilket inverkan serien har på vårt samhälle. Det är en miljardindustri. Att inte studera den känns direkt tillväxthämmande. Man kan också konstatera att den brittiska filmindustrin fått ett rejält uppsving efter att filmatiseringarna av Rowlins böcker gett. Amerikanska filmjättar har investerat miljardvis med med pengar för att de sett stor potential i den lite mer ruffiga brittiska filmsamhället. Sedan kan man också konstatera att det också fått trivsamma konsekvenser för exempelvis de unga brittiska förmågorna som chansen att ta hand om de datorgenererade specialeffekterna i filmerna när de etablerade amerikanska motsvarigheterna blev allt för dyra. Det ena ger det andra.

Men så här är det med många nationalekonomer. Saker som kultur och annat ”mjukt” är inte intressant. Men var det är många svenska företag som har de här mjuka ämnena att tacka för sina framgångar. H&M är väl ett sådant exempel. IKEA ett annat. Man måste inse att saker och ting som design och estetik är oerhört viktigt för att göra en produkt eller tjänst ekonomiskt gångbar. Se på Apple. En som iPhone produkt som är underlägsen rent tekniskt andra märken och dessutom dyrare men som ändå är omåttligt populär. Rent rationellt borde det gå riktigt dåligt förr iPhone men den säljer fortfarande väldigt bra. Och i det är designen på produkten en väldigt stor del. Man ser på långt håll att det är en iPhone. Formen är hur enkel som helst att känna igen. Man skulle ju kunna tänka att designen skulle kunna vara tungan på vågen om pris och prestanda var likvärdigt med konkurrenter men i Apples fall är både prestanda och pris inte konkurrenskraftigt. Men man kan sälja sina produkter eftersom man har en viss image och en Apple-produkt ger en gemenskap för sina ägare att vara tillsammans i. Apple har blivit en livsstil för många. Det hade garanterat inte hänt om det inte det funnit designers och formgivare i olika steg i processen som hade en klar bild av vad Apple ska vara.

Vidare har vi ett stort antal populära författare som säljer stora volymer både inom rikets gränser med också utomlands. Behöver man inte då litteraturvetare för att analysera verken i så fall? Jo, det är klart man behöver.

Man kan inte förstå samhället om man inte kan förstå hur kulturen fungerar i våra liv. De flesta av oss läser böcker, tittar på film, lyssnar på musik och tittar på TV-serier. Alla gör garanterat i alla fall något av detta. Således är kulturen med oss varenda dag i en eller annan form.

Kulturen är kanske inte är ekonomiskt rationell i den mening att alla kulturarbetare betalar sig själva, så att säga. Men grejen med kultur är att det är mycket av det som sker i smala genrer ofta tar sig vidare upp till den breda massan på ett eller annat sätt. Men det kanske tar ett tag innan det händer och det är väldigt svårt att förutsäga vad som slutligen kommer att få ett mer kommersiellt genomslag. Och man kanske måste betala för nio kulturarbetare för att den tionde ska kunna slå igenom och generera ekonomisk bärkraft. De som är aktiva i på en utvecklingsavdelning på ett skapligt stort företag vet att företaget spenderar ganska stora summor på patent på uppfinningar och idéer som aldrig kommer att generera pengar, men man gör det ändå eftersom man måste göra det för att någon av alla de idéer man driver fram kan bli nästa revolitionerande sak. Och det kan även vara så att något som man har haft liggande har fått en ny roll att spela. Och det är inte speciellt mycket annorlunda när det gäller kultur vill jag hävda. Vart skulle det norska black metal-undret vara om det inte vara för band som Bathory och Venom? Band som aldrig sålt så värst många exemplar av sina alster men som ändå varit en stor orsak till att norsk black metal idag är en av deras överlägset största exporter. Och då ska man tillägga att Venom och Bathory hade släppte sina viktigaste skivor på under åttiotalet. Det har alltså tagit ganska länge för att det bli ekonomiskt hållbart. Band som Dimmu Borgir och Satyricon kan turenera världen runt och dra in riktigt rejäla gager. Vidare finns det numer också en blomstrande black metal-turism (!) som erbjuder turister en chans att besöka de platser i Norge som varit viktiga för musikens utvekling.

Lyckligtvis har Fölster fått rejält på pälsen för sin ståndpunkt. Inte ens Svenskt Näringsliv vill ställa sig bakom hans åsikter. Kan inte vara så kul för den gode Stefan när ens uppdragsgivare låter en hänga där utan stöd.

Måndag hela dagen

Kollade på de svenska damernas kvartsfinal mot Australien igår. Vinst med 3-1 för de blågula. Bra match. Blir mer och mer imponerad av hur mycket damfotbollen utvecklats under senare år. Både fysikt och framför allt taktiskt har fotbollen blivit mycket bättre. För fem sex år sedan var det bara Frida Östberg som hade en fysisk spelstil i det svenska landslaget. Nu finns det väldigt många spelare som har en fysisk sida av sitt spel. Fischer, Seger, Öqvist, Landskog, Dahlkvist osv spelar alla riktigt aggressivt. Det är kul att se. Dels för att jag gillar tufft och aggressivt spel men inte minst eftersom det är en klar utveckling från den gamla lite räddhågsna spelstilen som var vanlig förr. Och med aggressiviteten så blir det också ett annat försvarsspel med tydligare styr och pressspel. Och det får i sin tur bollinnehavarna att spela snabbare och med färre tillslag och större rörlighet. Det blir överlag ett snabbare och mer krävande spel. Jag hoppas att man snart kan sluta tala om fotboll och damfotboll utan bara fotboll rakt av. Det är kanske naivt men jag hoppas verkligen att det blir så.

Kollade på en skitbra film i går. Trust. Handlar om pedofiler som jagar offer på nätet. Clive Owen och Catherine Keener är bra som föräldrarna i familjen som får sin verklighet satt i gungning av att sexualförbrytare förför/groomar och förgriper sig på deras 14-åriga dotter. Riktigt obehaglig film på ett psykologiskt plan. Även Liana Liberato gör sin roll flickan Annie storartat.

Sleeping...beast

Gårdagen gick i sömnen tecken. Sov när jag kom hem från jobbet. En dryg timme blev det då. Och det blev ytterligare en timme efter att jag kollat på "Winter's Bone" och käkat kvällsmat. Hade tänkt att kolla på en dokumentär på SVT om Queen, men det tog inte många minuter innan jag hade lagt huvudet på soffkuddarna och drog mig in i sömnens värld. När jag vaknade till ville jag kolla på en film till och slängde på "Across the Line - The Exodus of Charlie Wright". Lite för lågmäld film för att skulle orka hålla mig vaken under filmens andra hälft. Sov igen alltså. Behöver jag tillägga att jag inte behövde speciellt många minuter på mig för att somna när jag väl hamnade i sängen? Trodde inte det heller...

Grannar. Har haft tur som inte haft några grannar jag hatar genom året. Och då har det ändå bott nazister, alkoholister och andra lite udda figurer i grannskapet. Men de grannar jag har nu har dessvärre hundar som skäller om mornarna. Börjar bli riktigt irriterad. Inget personligt mot mina grannar, men jag välkomnar det faktum att de ryktas flytta. Enda problemet nu är att hyresvärden till huset de bor i inte verkar vara speciellt bra på att hitta stabila hyresgäster. Verkar vara en av de där som ser socialfall som garanterad hyra. Nu tror jag inte att mina nuvarande grannar tillhör den kategorin, men det har varit många av den typen som bott i det huset förr om åren i alla fall. Man får hoppas att om det blir nya grannar så blir det skötsamma sådana.

Kollade som sagt på "Winter's Bone" igår. Riktigt bra film som är baserad på Daniel Woodrells roman med samma namn. Handlar om en sjuttonårig flicka som försöker hitta sin svårt kriminella far eftersom han satt upp familjens hus mot borgen men har nu uteblivit från den rättegång där han står åtalad. Det är verkligen USA:s skuggsida man får se. Filmen utspelare sig ute i obygderna i Ozack-bergen i centrala USA där fattigdomen är utbredd och brottslighet och droger är bästa vänner. Folk lever på sargade gårdar och jagar småvilt för att överleva. Människorna är misstänksamma och hårda. Miljöerna är majestätiska men samtidigt tragiska med övergivna och nergångna byggnader. Det känns på något sätt som det gamla och det moderna har kolliderat. En variant av den amerikanska mardrömmen. Men samtidigt kan man inte låta bli att imponeras av huvudkaraktärens stora hjärta och mod. Hon har fått axla ansvaret för sina två mindre syskon och en psykiskt sjuk mamma. En riktigt överlevare. Ska inte avslöja alltför mycket i handlingen mer än att den är riktigt sevärd. Och Jennifer Lawrence är klockren i huvudrollen som Ree.

Stabila stolligheter

Politikerveckan i Almedalen lider mot sitt slut. Det har varit ett och annat utspel, så klart, men inget som direkt känns så jäkla spännande. En god nyhet är att Maud Olofsson tänker avgå. Mycket trevliga nyheter. Givetvis grät hon en skvätt under presskonferensen.

Men ett utspel som gjorde mig lite fundersam var det som kom från FP:s överste Jan Björklund. Och det gäller arbetsinvandring. FP vill att vi ska ta in elitinvandrare, alltså invandrare med minst en masterexamen i bagaget. Har inget emot landet får fler högutbildade människor men har vi en hel del kompetens redan bland våra invandrade medsvenskar? Tror inte att det är en myt att det finns ganska många högskolepoäng bland pizzabagare och taxichaufförer. Dessa yrken är inga yrken att pissa på men självklart borde de som vill ha chansen att få sätta sin utbildning till nytta i Sverige om de vill. Att ”konvertera” utbildningar till svenska förhållanden. Måste ju vara billigare och bättre än att man ska ta in ytterligare människor att ta sådan platser.

Det skickar ju också signalen om att ”den vanlige” invandraren inte har annat att hämta hos Folkpartiet än batonger och katederledd undervisning i sunkiga skolor. Måste verkligen kännas spännande för dem! Ger inte den visionen framtidstro så säg.

De stora gruppen arbetslösa, invandrad som inhemsk, måste känna att de är ganska värdelösa. Situationen som arbetslös i sig brukar ju inte vara någon skattfest. Och jag kan inte tänka mig att det känns bättre när man betänker att det finns de i regeringsställning som vill ta in folk utifrån istället för att satsa på de inom landets gränser som redan är arbetslösa.

Men egentligen så borde man väl inte vara förvånad. För varför skulle en regerings frälst på kapitalism fördyra det inflationshämmande verktyget som kallas arbetslösa? De har ju redan lyckats göra det billigare genom förändringar i försäkringssystemen både för sysselsättning och sjukdom. Det må låta jävligt cyniskt, men det är tyvärr inte så långt ifrån den egentliga sanning skulle jag tro. Ingen politiker som värderar sina privilegier säger så klart rätt ut att det är så här man tänker. Man säger naturligtvis knipsluga saker som ”det ska löna sig att arbeta” och att ”utanförskapet ska minska”. Rätt tacksamt när allt för många svenskars reflektioner över dessa påståenden inte sträcker sig längre än till att det är klart att det ska löna sig att arbeta. Frågan om det inte lönat sig att arbeta tidigare verkar inte riktigt komma upp till ytan.

Att det lönade sig att arbeta även under sossarnas styre verkar inte vara intressant. Känns beklämmande att man låter Alliansen göra narr av folk på det viset. Att lyckas sälja samma i princip med samma produkt som sålts innan, men ändrat paketeringen en smula. Det är i dessa stunder jag verkligen har svårt att hitta argument att tysta den beske misantropen inom mig. Tror det var en viss Anton LaVey som sade något som innebar i stora drag att endast en idiot bevisar sin dumhet genom att öppna munnen och därmed bevisar att så är fallet.

Karta och verklighet

HRF (Hotell och Restaurangfacket) kom i dagarna med en rapport om den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar under 26 år som Alliansen införde för ett par år sedan (2007).

Man jämförde inom sitt område hur det såg ut mellan åren 2006 och 2009. Man kunde konstatera att regeringens åtgärd inte haft önskad/utlovad effekt. De ca 15% mindre i AGA som företagen blivit subventionerade med kostade skattebetalarna, bara 2009, 2 miljarder (!) kronor. Och då är resultatet allt annat än bra, det är till och med så att andelen timmar som arbetats under 2009 av ungdomar minskat från 36,7 % till 35,3% inom den privata detaljhandeln och från 46,7% till 45,5% inom hotell och restaurang.

Nu har det varit en saftig finanskris och allt vad det nu innebär, men det är ändå lite beklämmande att det andelen arbetade ”ungdomstimmar” minskat trots att det en skaplig subventionering. Det är också lite egendomlígt att detta förslag ens fick gå så långt som till åtgärd med tanke på att förslaget sågades ganska rejält av en rad tunga instanser (Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen).

Tänk vad två miljarder i utbildningsinsatser hade kunnat gjort istället. Det är svindlande. Och rätt frustrerande. Platser till yrkeshögskolor vore väl alldeles ypperligt att finansiera med dessa pengar. I alla fall om tänker på att många av dessa utbildningar kan redovisa riktigt fina siffror över hur många som får jobb efter utbildningar.

Med denna kunskap till hands kan man ju fundera på de månghövdade körerna som kräver sänkta minilöner för ungdomar för att motverka arbetslösheten. Om det är så slugt att gå vidare på en linje där sänkta kostnader för anställning bevisligen inte haft effekt, och istället strö ännu mer pengar över företagen till synes i onödan.

Jag tror insatser som ger människor utbildning och kunskap vilket ger företag ett attraktivt och värdefullt humankapital. I en värld där vi inte riktigt kan mäta oss med låglöneländer med kostnader för utfört arbete kan ske man ska se till att istället göra det arbete som utförs är desto bättre. Den industri vi blir allt mer högteknologisk och de jobb som försvinner från industrijobben ser ut att hamna inom tjänstesektorn i stället. Så då bör man således se till att arbetskraftens profil motsvarar arbetsmarknadens behov. Jag är tämligen säker på att det betalar sig ganska ett par gånger om med sådana satsningar jämfört med att punga ut med socialbidrag och a-kassa. Och då har inte ens den mänskliga rättigheten till levebröd kommit in i ekvationen.

Vi tjänar alla på att utbilda de som behöver utbildning. Det är inte farligt med att satsa lite. Men med en kroniskt feg regering som bara söndrar och monterar ner är det inte att tro att de skulle visa riktigt visionär handlingskraft. Det är hur lätt som helst och sänka skatterna och sedan säga åt parterna att ”det där får ni faktiskt ta och reda ut själva”. Hur var det nu med Alliansen och ansvarsfullhet?

Kittykillers!

Ja, se vuxna män och deras kliande avtryckarfinger. Nu har snutar i Östersund i sin outgrundliga vishet funnit för gott att avliva en katt som ansågs aggressiv och som saknade märkning. Och det var inte så att katten var lös att och den sköts när de var i begrepp att anfalla någon av poliserna. Katten var tvärtom infångad och togs avsides och sköts. Skulle det varit en människa skulle kunnat kalla det för en avrättning.

Det finns en annan rätt absurd del denna härva också. Att det krävdes fyra poliser för att rycka ut och omhänderta en katt på 1,5 kilo. Är inte det lite grann i överkant? Har inte polisen nog arbete utan att man ska behöva två patruller för att ta hand om en katt? Men det är klart, det kan ha varit en utländsk katt. Då är det ju en helt annat grej. Hade ju nästan varit logiskt i sådana fall. Elakingen i mig undrar om snuten jagar lätta fall för att bättra på statistiken eller vad det kan finnas för orsak att fyra poliser ska krävas för lösa denna situation. Eller var ”offret” en person som hade stort inflytande? Jag vet inte. Illa skadat är det i alla fall.

En kärring blir biten av en katt på ett koloniboende. Ringer larmtjänst. De skickar två polispatruller. Katten skjuts ihjäl. Känns rimligt. En tidigare innekatt blir först bortschasad/skrämd/jagad av tanten (den lär inte bitit utan provokation), sedan kommer snutar med snaror och sedan tycker man att den upplevs som ”aggressiv och förvildad”. Som någon som är uppväxt med katt kan bara informera att en katt som blir upplockad av någon mot dess vilja kommer den göra allt den kan för att komma loss. Då är det irrelevant om det är en ägare eller en okänd person. Som idog plockare av fästingar på mina föräldrars katter (och hundar) kan intyga att en katt som en stunden är på kelhumör tämligt raskt blir till en vildkatt om man är för eveten och närgången i sin jakt på fästingar. Så argumentet med förvildad och aggressiv katt är bara rent skitsnack.

(Polisen på bilden har, såvitt jag vet, inget med historien att göra.)

Muller och bång

Äntligen åskar det! Det känns som om det varit på gång i flera veckor. Tryckande och kvavt. Halvtropiskt på något vis. Har väntat på att det skulle bryta ut ordentligt, vilket det tycks ha gjort nu. Nu kanske det blir lite högre luft igen. Hoppas...

Fick för mig att jag skulle ta och vända madrasserna i sängen. Har legat på den mjuka delen ända sedan jag köpte sängen för ett och ett halvt år sedan. Men nu fick jag för mig att jag skulle ta och testa och sova på den hårdare sidan istället. Har av någon anledning slutat rör på mig när jag sover. Vaknar ofta och får ändra ställning. Eller om jag helt enkelt sover för lätt för så att jag vaknar när jag av att det är dags att ändra sovställning. Nu är det i alla fall gjort. Återstår att de var det bliver för resultat.

Planering är något jag uppskattar men jag är hopplöst dåligt på det. Har två dagar i rad på jobbet lyckats "planera bort" min sista måltid. Eftersom jag kört truck så finns det alltid något att göra. Och varje gång jag trott mig få tid över att äta så känner jag mig tvungen att göra en viss syssla trots att det inte är brottom att få det gjort. Får väl se om jag lyckas planera mig till en rast i morgon.

SoftMupparna ska lägga ner också. Jävla skit. Det är en av de bästa trackers jag varit medlem på. Det andra som är bredare men denna tracker har innehållit en del lite udda releaser, vilket jag uppskattat. Och den sjuka humorn så klart.

Fick i mig en näve jordgubbar förut. Mycket goda. Tack för dem, arma moder!

TV 4 sänder ju som bekant VM i fotboll för damerna. Tyvärr. Kanalen har inte haft en lyckad sportsändning på typ femton år. Man har använt sig av Pontus Kåmark som experkommentator under en hel del år. Den gamle backklippan är ingen personlig favorit, direkt. Och nu har han hamnat – med allt rätt – i blåsväder efter sin ganska beska kritik mot svenskornas fina vinstmatch mot USA. Men Kåmark verkade vara allmänt på dåligt humör när han kommenterade match. USA var favoriter men Sverige lyckades ändå vinna.

Att USA tryckte på i slutet av matchen var inget att anmärka på. Det så det brukar bli om ett lag ligger under med ett mål. Samtidigt är amerikanska lag av hävd hårt arbetande och spelar sin fotboll med en brittisk inställning och uppställning. Alltså, man jagar mycket boll högt uppe i plan med hög press och understöd. Det är effektivt mot ett lag som var så trött som Sverige var eftersom antalet löpningar minskar betänkligt och således passningsalternativen för den spelare som innehar bollen. Alternativet blir att slå en långboll eller att passa till markerad spelare. Och att spela till markerad spelare är någon som egentligen bara Barcelona kan påstås behärska ordentligt. Alltså blir långbollarna de enda rationella. Jag vet inte om det hade varit speciellt intelligent av svenskorna att ge sig ut på offensiva löpningar i slutet av matchen mot ett dominant USA. Det är förmodligen bättre att försöka spara på orken och se till att man ligger rätt i positionerna så att man inte blottar känsliga ytor.

Dessutom skulle Sverige ha vunnit med 3-1 eftersom Lotta Schelins mål blev felaktigt bortdömt för offside i matchens slutskede.

Så byt ut Kåmark. Och skicka iväg Olof Lundh också. Maken till meningslös ”expert” har jag inte sett på ganska länge. Och det vore också önskvärt om TV 4 gav fan i allt vad sportsändningar heter. De har varken skickliga programledare eller kunniga experter

Ya Basta!

Japp, nu är det fan nog! I morse vägde 74,9 kilo. Med andra ord har jag överskridit min nedre smärttröskel när det gäller min vikt. Så nu får bli att försöka "svulla" lite så att jag tar mig ett kilo eller två uppåt. För det är nog. Jag kan för fan se räkna revbenen på sidan av min bröstkorg när jag vänder sidan till spegeln och håller armarna efter kroppen. Revbenen har kunnat ses tidigare också men då med armarma uppsträckta så att huden stramar över dem. Jag ville ner till 75 för att få bort fettet som är kvar runt midjan men jag har märkt att "magen" inte kommer att försvinna utan en kirurgs yrkesmässiga ingripande. Således har jag ingen direkt anledning att fortsätta försöka att gå ner i vikt efter jag nått min nedre gräns för själva vikten och jag har märkt att det inte finns någon funktionell orsak att fortstätta. Det finns säkert all anledning att hålla kolla på sakerna jag stoppar i mig men inte på samma vis. Så länge jag inte går över 80 kilo är jag nöjd. Känns lite konstigt att ha kämpat i ett och ett halvt år med detta och ändå vara framme på riktigt.

Idag fick jag en leverans med två t-shirt (Marduk & Bad Religion) och en Iron Maiden-keps. Kepsen ska ges till en cancersjuk kollega som är ett stort fan av Iron Maiden. Lite kul är att hon är en medelålders kvinna man definitivt inte tror ska vara en hårdrockare. Men det är hon och det är fan respekt! Hörde att hon hade en rosa keps på sig när hon var ute och promenerade. Det går inte. Så den kepsen ska med till jobbet i morgon så att jag kan ge till någon av dem som känner henne.

Såg på de svenska damernas VM-viktoria mot USA igår. Tycker att det är kul att se hur mycket damfotbollen har utvecklats under de senaste tio åren. Kollade en hel del förr när Hanna Ljungberg, Malin Moström och Malin Andersson var började bli de ikoner de är. Men har inte kollat så mycket de senaste tre fyra år sedan och märker skillnaden bara på dessa år jag inte kollat. Även om det är lite si och så med exekutionen av en del spelrörelser men det märks väldigt väl att man vill och försöker spela ett mer tekniskt spel. Väldigt mycket mer kortpassningsspel med ett tillslag på bollen. Inte riktigt samma ackuratess precision som elitherrarna men med tanke på hur snabbt det utvecklats ser jag ingen anledning att de inte borde kunna komma relativt nära deras spel också.

Big 4!

Ska man summera "The Big 4" så kan man väl ge överlag godkänt för alla fyra band.

Anthrax

Skapligt driv från New York-thrashande veteraner. Nygamla sångaren Joey Belladonna gör en bra insats, men jag gillar inte hans rena röst. Scott Ian var pappaledig så Sepulturas Andreas Kisser hade vänligheten ta hans plats. Skapligt ljud men nja... Anthrax har aldrig varit mitt favoritband

(6/10)

Megadeth

Mustaine och Metallica på samma turné. Det trodde man inte när dokumentären "Some Kind of Monster" hade premiär. Nåväl, detta blir ett framträdande som både är bra och dåligt. Bra är framförandet rent musikaliskt. Överjävligt bra faktiskt. Fruktansvärt tight. Men sången. GAH! En av de sämsta sånginsatserna jag hört på år och dag. Det har alltid varit Mustaines akilleshäl och under konserten blev det extra tydligt. I övrigt var som sagt riktigt bra. Njutningsfullt att se firma Mustaine & Broderick spela gitarr.

(7/10)

Slayer

Utan ena halvan av gitarrduon Jeff Hanneman som drabbats ett köttätande virus efter ett spindelbett i armen. Ersättare blev ingen annan än Exodus primus motor Gary Holt. Och vilken ersättare sedan! Det märks ganska väl att det är en thrashräv som varit med förr som intagit scenens högra kant. Mycket energi och inlevelse från Holts sida. Den omfångsrike och generöst tatuerade andra halvan den legendariska gitarrduon Kerry King levererar även han med stor passion och kraft. Om man får tro Aftonblaskan kan Kings gitarrproblem i början av inledningslåten "Disciple" varit en starkt bidragande orsak till att King lirade som om han ville straffa sin uttrustning. Sångare och basist Tom Araya gjorde också en mycket bra intryck. Trots att han efter en allvarlig nackskada inte längre kan/får headbanga kändes han väldigt bekväm i delarna av låtarna som inte krävde hans sång. Och trumfantomen Dave Lombardo spelade som besatt. Att han nu är lika mycket jazzkatt som metaltrummis märktes på sina håll med lite sköna variationer och improviserade fills. Energin var överlag mycket högre än jag hade väntat mig av dessa gubbar. Men de har å andra sidan varit ett ständigt turnerande band i snart 30 år, så de borde veta hur en konstert ska se ut. Setlistan var så klart gedigen. "Raining Blood", "Post Mortem", "South of Heaven" och "Angel of Death" för att nämna några gamla örhängen. Dock hade jag gärna hört "Seasons in the Abyss" men med tanke på att man bara hade en knapp timme på sig att spela skiten ur sina kollegor är allt förlåtet. Det enda negativa är att det var lite för ljust i Göteborg för att det skulle bli riktigt, riktigt perfekt. Aftonens bästa framförande!

(9/10)

Metallica

Aftonens huvudakt blev mottagna som stora hjältar av den månghövdade publiken med vrål, skrål och applåder. Många är de som väntat på detta, både på plats och framför TV:n. Man börjar med att fyra av öppningsspåret "Hit the Lights" från debutskivan "Kill'em All" med bravur. Och sedan bara fortsatte det med den ena dängan efter det andra. Fokus låg på låtar från skivan nummer ett till fem. Från ReLoad tog man "The Memory Remains" som framkallade allsång på riktigt allvar. Låten i sig, nja... Från senaste skivan "Death Magnetic" fick bara "All Nightmare Long" komma till tals. Och från den så bespottade "St Anger" valde man inte spela en enda låt. Ganska klar markering. Jag fick känslan av att det stundtals var lite för glatt och lite för gemytligt. Metallica har blivit folkliga. Jag kommer ihåg hur det såg ut på 90-talet där James Hetfield var väldigt mycket mer adrenalinstinn i hela sin uppenbarelse. Nu kändes han mer som en snäll medelålders fabror, vilket han ju i och för sig är. Det märktes ganska väl att den där aggressionen och uppdämda ilskan bandet hade under 80 och 90-talet inte finns kvar längre i deras sätt att bete sig. Det hela kändes mer som att de tyckte att det var jättekul och trevligt att bara komma ut och spela. Det är väl i och för sig inget fel i det, men det grann av nerven förtas. Vi som varit Metallica-fans sedan barnsben blir så klart löjligt nostaligiska av att få höra vår ungdoms viktigaste kompositioner framföras men för en yngre publik med mindre historia ter saker och ting säkerligen på ett annorlunda sätt. Ska man jämföra med Slayer kändes i alla fall som att det inte var helt uteslutet att Kerry King skulle kunna slå nån på käften om han skulle bli avbruten. Med Metallica kändes det mer som att det skulle bli kakor och kaffe om samma sak hände med dem. Det retade mig också lite grann att det var lite väl många misstag på sina håll. Att Lars Ulrichs ego inte tillåter honom att vara så tight i sitt trumspel som han skulle kunna vara kan jag köpa. Det är som det är. Men det kändes som om gitarrspelet i bland klickade mer än nödvändigt. Lite grann besviken var jag också på att höra att Hetfields röst tappat sitt raspiga bett och ger stundtals ett lite tamt intryck. Men med så mycket spelglädje - innerlig eller spelad - var det ändå en upplevelse att beskåda. Nästan två timmar av nostalgi och kärlek.

(8/10)

SVT

Först måste man verkligen prisa SVT för den ypperliga smaken att visa denna momumentala konsert! För det är verkligen dags att en kulturell jätte som thrashen faktiskt är att få lite erkännande. Liksom den mesta av hårdrocken har den överlevt de alla typer av trender och modeflugor. Ömsomt svultigt, ömsom frodats utanför mainstream. Många behöver verkligen förstå att det finns en hel musikvärld utanför den förgängliga popen som är livskraftig och vital. Den ganska rör sig lite långsammare men blir desto mer beständig.

Den ständige hippstern Per Sinding-Larsen ledde SVT:s satsning tillsammans med skribenten (SvD, SRM) och musikern (Sonic Ritual) Linnea Olsson direkt från Ullevis läktare. Kan väl direkt säga att det kändes lite så halvprofsigt. De gav ett lite vilset och bortkommet intryck stundtals, men det är inte något jag har några egentliga åsikter om. Jag kan tänka mig att det var rätt mycket folk i rörelse och mycket distraherande ljud från soundcheckar och liknande som sabbade en del.

Prominenta gäster bjöds det på också som berättade om sitt förhållande till thrash metal i allmänhet och dessa fyra band i synnerhet. Gamla rävar som Andy Laroque (King Diamond) hade en hel del intressant att förtälja. In Flames Björn Gerlotte och Peter Iwers delade med lite kort om hur det var att turnera med Slayer och Metallica. Mest intressant av gästerna var, så klart, Watains ideolog Erik Danielsson. För att var en förhärdad misantrop och djävulsdyrkare är han alltid lika bjudsam på sina tankar och åsikter kring musik och konst. Att höra hans förhållande till Metallica var intressant ur ett mer konstfilosofiskt perspektiv. Man skulle kunna tro att Slayer skulle vara det band som var närmare han och hans gelikars hjärtan, men det är Metallica som tydligen är de som är störst eftersom de ständigt har rört på sig i sitt konstnärliga uttryck. Noterade också att herr Danielsson bar en In Solitude-tröja. Trevligt band.

Intervjuerna av de för dagen aktuella musikerna var intressant. Det märktes väldigt väl att detta är veteraner det rör sig om. Lugna och utförliga svar på ett ytterst professionellt sätt. Här ska också ges beröm till Linnéa Olsson som skötte sin del mycket bättre än vad hennes kollega Sinding-Larsen gjorde. Verkade som om Olsson var betydligt mer bekväm med det engelska språket än sin kollega, eller så var han bara lite starstruck av herrar Hetfield & Trujillo. Olssons intervju med Slayers Tom Araya var intressant. När Araya fick frågan om vad det betydde för honom att ha gått från ett hot mot samhället till bli tilldelad nyckeln till sin födelsestad i Chile blev han nästan tårögd. Den annars så talföre och genomsympatiske thrash-hjälten tappade mer eller mindre målföret och var påtagligt stolt över detta. Stort.

Man kunde även konstatera att James Hetfield under sin intervju med Sinding-Larsen bar en skiva med de svenska satansivrarna Ghost och att Hetfield också var medlem i deras fanclub. Mycket intressant. Satanismen verkar vara på frammarch igen, kan bli spännande framöver när tidningarna börjar förstå att band som Watain är "äkta vara". Nåväl, precis som med live-framträdandet får man känslan av att Metallica bara tycker att allt är guld och gröna skogar. Någon typ av sekteristisk harmoni över sällskapet. Den ständigt vaksamme cynikern i mig blir omedelbart misstänksam och anar svekfullhet. Men det spelar väl ingen roll egentligen. Hellre att det ganske är lite för mycket glättighet än att de bara står där trötta och oinspirerade bara för att få ta stålarna från sina fans.

Så för att sammanfatta alltihop så var denna söndag riktigt härlig att beskåda. Det fanns saker som var mindre bra men överlag var allt en helt otrolig upplevelse. Det enda som varit bättre hade så klart varit att ha varit på plats och fått se allt detta med egna ögon. Men det får bli en annan gång. Och återigen ska det ges stort tack till SVT för att de sände denna händelse. Fan ta de som inte betalar sin TV-licens!

Snark!

Sitter med en mugg kaffe och lyssnar på Anthrax framträdande från "The Big 4". Härligt att SVT sänder sådana här begivenheter tycker jag! Har jobbat förmiddagsskift på tolv timmar så kaffe och koffein har det blivit i de flesta former minus tablettform. Varit redigt tuff vecka arbetsmässigt så det ska bli skönt att få slappa i ett par timmar framöver. Anthrax är inte direkt något favoritband så jag jag väntar med att bänka mig framför TV:n tills Megadeth kommer på skärmen.

Fick brev i fredags som förkunnade att jag kommit in på den YH-utbildning jag sökt. Mycket skönt. Har inte inte bekräftat platsen ännu men det ska jag göra i morgon.

Jag har också bestämt mig att för att inte sälja bilen ännu. Fick en hel del förfrågningar men det har rört sig om antingen byten eller så frågar spekulanten som första fråga: "Hur mycket kan du tänka dig att gå ner i pris?" Svar: "Eh...inte alls?" En mindre lögn, givetvis. Hade så klart kunnat tänka mig att pruta en smula på priset men när det blir sådana där frågar direkt lackar jag ur rätt fort. Så jag tror jag väntar lite grann, speciellt med tanke på att jag inte vet hur utbildningen kommer att se ut framöver. Alltså om det kommer att ske på plats eller om man kommer att kunna plugga hemma eller "off site" så att säga. Jag är inte heller i despserat behov av pengar heller, så det blir till att avvakta lite grann.