Mitt kära Newcastle har verkligen fått bekänna färg de senaste matcherna. Båda Manchester-klubbarna i Manchester. Och efter det Chelsea. Skatorna har verkligen flugit högt och överraskat på stort vis under säsongens första fjärdedel. Det har hävdats att det har varit enkla poäng som tagit hittills, men det poäng är poäng avsett motstånd. Mot ligans tre starkaste lag är det inte många som trott på poäng för Newcastle. Men igår, mot United, tog man faktiskt poäng. Mot City blev man duktigt smiskade med 3-1, och det var i underkant.
Men mot Manchester United på Old Trafford visade skatorna upp en orädsla som var inspirerade. Jag, med flera, hade nog trott att det tunga fallet mot City skulle ha punkterat det stora självförtroendet och att Man U skulle ta vid där City slutade. Och det verkade nästan bli så också med tanke på det furiösa tempo som mästarna drog upp, men det avtog och Newcastle lyckades ta sig upp i några ströanfall som så lovande ut. Även om inga enorma farligheter uppstod så stod det i alla fall klart att Demba Ba och Hatem Ben Arfa skulle se till att hålla backkolosserna Vidic och Ferdinand i Man U-försvaret sysselsatta och på tårna. Ba hade ett skapligt alldeles i matchens begynnelse men den tidigare så kritiserade United-keeper De Gea visade både lugn och trygghet när han räddade senegalesens skott.
General Cheik Tioté saknades undergårdagen också på skatornas mittfält pga skada men hans ersättare Danny Guthrie spelade klanderfritt. De är inte speciellt lika varandra vare sig till utseende eller spelsätt men Guthrie visade prov på stort tålamod och disciplin i sitt agerande. Han vann sina närkamper på kyla och koncentration där Tioté skulle ha vunnit på beslutsamhet och fysik. Tillsammans med det franske succéförvärvet Yohan Cabaye slet de som djur hela matchen och lät inte Uniteds mittfält få etablera sitt spel som de var vana att göra. Och när så ändå skedde fanns oftast mittlåset Taylor/Coloccini i vägen. Sista utposten Tim Krul fick sannerligen slita ont och gjorde flertalet riktigt kvalificerade räddningar.
Men det är Manchester United som tar ledning genom den lilla ärtan - Chicharito (förr Javi Hernandez) - efter att Steven Taylor lyckats pricka mexikanens arm så pass olyckligt i en rensning att bollen trillat i mål. Men med tanke på att Hernandez gjorde sitt första mål i Manchestertröjan med sin näsa förra säsongen borde väl ingen höja på ögonbrynen för detta mål. Ingen bra början på andra halvlek för Newcastle, hur som helst.
Men det skulle faktiskt bli bättre. Den allt mer företagsamme Ben Arfa lyckades bryta sig igenom de Röda Djävlarnas försvar så pass att Rio Ferdinand fick fläka sig i sin fulla längd för att få en tå på bollen. En brytning helt i klass med Glenn Hyséns bästa. Oturligt nog för Ferdinanad och Man U så var inte den assisterande domaren lika imponerad av Ferdinands färdigheter och vinkade för straff. Domare Jones litade på sin kollega och verkställde hans beslut. Inte helt förvånande blev det stor upprördhet i det röda lägret för detta. Men det hade de inget för. Straffexekutor blev den glödhete Demba Ba som gjorde noll och inget misstag när han placerade in kvitteringen.
Efter detta blev det mer eller mindre spel mot ett mål - Tim Kruls mål. Men när den holländske burväktaren inte själv radade upp räddningarna så var målramen i vägen för Manchesterspelarna. Och som om inte det var nog hade den förre Man U-backen Danny Simspon den dåliga smaken att snuva Hernandez på hans andra mål när han rensade bort den mexikanske måltjuvens nick på mållinjen.
För att göra saken ännu lite svårare för Newcastle så drog Jonás Guiterrez på sig sitt andra gula kort med tio minuter kvar på matchklockan efter en onödig och slarvig tackling. Hemmalaget mer eller mindre slog läger utanför Newcastles straffområde under matchens resterande tid. Men det ville sig inte för mästarna denna dag. Deras sällsynta förmåga att lyckas ta sina vinster under matchers slutskede visade sig in denna dag.
Man kan inte nog hylla skatorna för deras kamp och enorma hjärta. Tyvärr kommer deras insats att hamna i skymundan på grunda av en linjedomares felbeslut. Det enda som kan förklara att han såg Ferdinands fina tackling som ett regelbrott måste vara att han betraktningsvinkel var så att den dolde den annars uppenbara riktningförändringen av bollen. Och med har så klart den stora draken i Manchester, Sir Alex Ferguson, sprutat eld och svavel åt domarinsatsen. Med tanke på skärpan i hans ord borde det inte vara förvånande om det ligger böter eller liknande och lurar i faggorna för den gamle gringubben. Det är ju inte första gången som hans heliga vrede orsakat honom inkomstreducerande bestraffningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar