Broar som brinna

Har lyssnat på Jan Guillous "Brobyggarna" under ett par veckor. Riktigt bra grejer. Man kan säga ganska mycket om Guillou som person. Men som författare är han riktigt skarp.Språket är som alltid sylvasst och koncist. Beskrivningar och faktamässiga redogörelser exakta och precisa. Samma egenskaper som gjorde Arn-serien både levande och intressant. Han har i vanlig ordning gjort ett svårligen överträffat research-arbete för att göra historien rättvisa. Historien om de tre norska bröderna som går från faderslösa fiskarsöner till diplomerade ingenjörer i 1900-talets gryning är svår att värja sig emot. Det är ett verkligt ambitiöst projekt på alla sätt och vis. Brobyggarna är tänkt att vara den första delen i en släktkrönika som sträcker sig från brödratrion och framåt. Med andra ord är det ett projekt av episka proportioner som Guillou tagit på sig. Och detta är ett faktum som han med illa dold stolthet tagit upp i diverse intervjuer. Ty få personer besitter väl Jan Guillous självförtroende. Och ännu färre har förmågan att backa upp det med. Hursomhelst är det spännande att följa två av brödernas äventyr i de vitt skiljda miljöerna som i en extremen skallar från det svartaste Afrika och den andra ytterligheten från de karga norska vidderna. Men de förenas i sitt brobyggande var och en på sitt ställe i världen.

Det som jag tycker är mest intressant är porträttet av kolonierna i Afrika. Hur vedervärdigt kolonisatörerna betedde sig mot sina undersåtar. Att tyskarna som fått utstå en hel del onda ord genom historien i detta fall var en av de mindre syndarna i sammanhanget. Att engelsmännen och belgarna var de stora förbrytarna i sammanhangen. Den överväldigande och föraktfulla självgodheten som genomsyrade i princip allt kolonisatörerna tog sig för. Men i och med att det var tyskarna som förlorade både världskrigen är det väl heller inte att förvänta sig att de historieskrivarna framställer dem i en rättvis dager. Det brukar ju målas i ganska breda och oförsiktiga penseldrag när historien ska avtecknas. Jag misstänker att detta är ett av Guillous små försök att bilda sina läsare. Det är ju något som han alltid tycks vilja göra i alla hans böcker, på ett eller annat sätt.

Jag ser fram emot att få ta del av den andra delen om den tredje brodern och hans liv i London. Jag ser faktiskt fram emot att få läsa hela serien, men det lär väl ta sin tid innan det blir möjligt.