Varför går man i skolan? Vad ska minst nio års grunskola och
ökande antal år därutöver i gymnasium och högskola egentligen vara bra för? Det
tåls att fundera lite på faktiskt. Lite grann känns det som om det är för att
få så bra betyg som möjligt så att man får ett så bra jobb som möjligt,
underförstått så bra betalt som möjligt. Och mycket pengar ska då också betyda
en större lycka och/eller tillfredsställelse.
Det som den senaste tiden har debatterats är denna tillsynes
självklara kedjas första länk, alltså betygen. Alliansen, med fd
utbilsningsminister Jan Björklund i spetsen, hävdar att det behövs betyg redan
från fjärde klass vilket skulle tidigarelägga dagens gräns från sjätteklass.
Och denna gräns flyttades från sjunde klass under Alliansens styre och är rätt
så ny med andra ord. Således är konsekvenerna från denna reform ganska svåra
att göra någon större analys av. En av orsakerna till den tidigare så väl som
den nya betygsgränden sägs vara att man vill kunna fånga upp de svaga eleverna
innan det är för sent. En ambition som väl var och en ser som både rätt och
riktgt. Men frågan är om man verkligen hjälper dessa elever. Visst, man kanske
hittar dem med denna mätmetod men man har lite svårt att verkligen leda i sak
att inte själva mätmetoden kanske till och bli en hämmsko för de elever som ska
identifieras och hjälpas.
Björklund får kritik från alla möjliga håll och kanter sitt
förslag. Som grund hänvisar Alliansens anhängare till förslaget till den
utredning man tillsatte i slutet av sin mandatsperiod. Utredningens förlag är
att införa betyg från årskurs fyra trots att forskningen man hänvisar till inte
kan visa på någon övervikt vare sig i positiv eller negativ riktning på
betygens inverkan i en stor utsträckning att man egentligen kan säga vare sig
bu eller bä. Man skulle vänta sig, eller i alla fall önska, att ett
rekommendation som ges kommer med någon form av reservation med hänvisning till
det ovissa forskningsläget. Men så gör man alltså inte. Som en lite rätt
spinkig fjäder i hatten för förslagets anhängare är att den letts av den
respekterade hjärnforskaren Martin Ingvars som på något sätt skulle vara en
garant för en vetenskaplig metodik. Men det verkar som om Ingvars antingen
glömt hur forskning bedrivs eller så ser han och utredningens andra deltagare
ett märkligt sätt att tolka forskningen.
Och hur ser forskningsläget ut egentligen? Oklart är bara
förnamnet. Blandat och motstridigt. Man har sett positiva resultat från
betygsinförande. Det är sant. Men för de redan motiverade och presterande som
således befinner sig en bra bit från någon form av riskzon. Och för de vars
situation som förslaget är tänkt att hjälpa? Ja, i den mån de påverkats så har
tvärtom deras resultat försämrats. Och det är alltså med detta som bakgrund som
underlag som man rekommenderar tidigare betyg.
När nu Björklund konfronterats med dessa inte allt för
klädsamma konstateranden från forskningsvärlden åberopar det som kallas "beprövad erfarenhet”.Men inte ens här håller argumenten. I ett ganska
skoningslöst och precis lustmord på Björklunds svador avlivar Hans-Åke Scherp,
docent i pedagogik vid Karlstad Universitet, på Svenska Dagbladets debattsida:
”Forskning visar tydligt att fokusering på betyg och prestation leder till sämre kunskaper jämfört med att betona och stimulera elevernas nyfikenhet och inre lust att lära.”
Vilka argument återstår då? Ja, exempelvis är ju lärarfacket
emot förslaget så då måste det ju vara ett rätt och riktigt förlag. Ty, facken
vet inte vad de talar om. Det är ju inte så att deras medlemmar råkar vara...
tja lärare eller så?
Varje gång Björklund med sin helt oefterhärmerliga
självrättfärdighet tar sig ton kommer jag alltid att tänka på denna gamla pärlan
från serien Ally McBeal där advokaten Richard Fish reser sig upp för att
leverera en protest med en mördande motivering där han hör de stora klockorna
klämta men allt resulterar i ett antiklimax med en koskällas skramlande i
stället. Eller varför inte Don Quijote.
Läs gärna Scherps hela debattinlägg för att få någon form av svar på de frågor som ställdes i början av inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar