torsdag 19 februari 2015

Betyg för betygs skull - ett...dåligt betyg?

Varför går man i skolan? Vad ska minst nio års grunskola och ökande antal år därutöver i gymnasium och högskola egentligen vara bra för? Det tåls att fundera lite på faktiskt. Lite grann känns det som om det är för att få så bra betyg som möjligt så att man får ett så bra jobb som möjligt, underförstått så bra betalt som möjligt. Och mycket pengar ska då också betyda en större lycka och/eller tillfredsställelse.

Det som den senaste tiden har debatterats är denna tillsynes självklara kedjas första länk, alltså betygen. Alliansen, med fd utbilsningsminister Jan Björklund i spetsen, hävdar att det behövs betyg redan från fjärde klass vilket skulle tidigarelägga dagens gräns från sjätteklass. Och denna gräns flyttades från sjunde klass under Alliansens styre och är rätt så ny med andra ord. Således är konsekvenerna från denna reform ganska svåra att göra någon större analys av. En av orsakerna till den tidigare så väl som den nya betygsgränden sägs vara att man vill kunna fånga upp de svaga eleverna innan det är för sent. En ambition som väl var och en ser som både rätt och riktgt. Men frågan är om man verkligen hjälper dessa elever. Visst, man kanske hittar dem med denna mätmetod men man har lite svårt att verkligen leda i sak att inte själva mätmetoden kanske till och bli en hämmsko för de elever som ska identifieras och hjälpas.

Björklund får kritik från alla möjliga håll och kanter sitt förslag. Som grund hänvisar Alliansens anhängare till förslaget till den utredning man tillsatte i slutet av sin mandatsperiod. Utredningens förlag är att införa betyg från årskurs fyra trots att forskningen man hänvisar till inte kan visa på någon övervikt vare sig i positiv eller negativ riktning på betygens inverkan i en stor utsträckning att man egentligen kan säga vare sig bu eller bä. Man skulle vänta sig, eller i alla fall önska, att ett rekommendation som ges kommer med någon form av reservation med hänvisning till det ovissa forskningsläget. Men så gör man alltså inte. Som en lite rätt spinkig fjäder i hatten för förslagets anhängare är att den letts av den respekterade hjärnforskaren Martin Ingvars som på något sätt skulle vara en garant för en vetenskaplig metodik. Men det verkar som om Ingvars antingen glömt hur forskning bedrivs eller så ser han och utredningens andra deltagare ett märkligt sätt att tolka forskningen.

Och hur ser forskningsläget ut egentligen? Oklart är bara förnamnet. Blandat och motstridigt. Man har sett positiva resultat från betygsinförande. Det är sant. Men för de redan motiverade och presterande som således befinner sig en bra bit från någon form av riskzon. Och för de vars situation som förslaget är tänkt att hjälpa? Ja, i den mån de påverkats så har tvärtom deras resultat försämrats. Och det är alltså med detta som bakgrund som underlag som man rekommenderar tidigare betyg.

När nu Björklund konfronterats med dessa inte allt för klädsamma konstateranden från forskningsvärlden åberopar det som kallas "beprövad erfarenhet”.Men inte ens här håller argumenten. I ett ganska skoningslöst och precis lustmord på Björklunds svador avlivar Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstad Universitet, på Svenska Dagbladets debattsida:

”Forskning visar tydligt att fokusering på betyg och prestation leder till sämre kunskaper jämfört med att betona och stimulera elevernas nyfikenhet och inre lust att lära.”

Vilka argument återstår då? Ja, exempelvis är ju lärarfacket emot förslaget så då måste det ju vara ett rätt och riktigt förlag. Ty, facken vet inte vad de talar om. Det är ju inte så att deras medlemmar råkar vara... tja lärare eller så?


Varje gång Björklund med sin helt oefterhärmerliga självrättfärdighet tar sig ton kommer jag alltid att tänka på denna gamla pärlan från serien Ally McBeal där advokaten Richard Fish reser sig upp för att leverera en protest med en mördande motivering där han hör de stora klockorna klämta men allt resulterar i ett antiklimax med en koskällas skramlande i stället. Eller varför inte Don Quijote.

Läs gärna Scherps hela debattinlägg för att få någon form av svar på de frågor som ställdes i början av inlägget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar