Mental slaktmask

Ännu en ”skandal” eller kanske snarare ett avslöjande om utländskt kött har dykt upp. Det är de ack så barbariska danskarna som är i farten igen. Danska grisuppfödare avlivar griskultingar som inte håller måttet genom att drämma dem i betonggolv. Det är inget unikt för danskar att man gallrar bland kultingarna och tar livet av de som inte anses livsdugliga, det gör även svenska grisbönder men inte riktigt i samma utsträckning tydligen. Danska bönder tar livet av, i runda slängar, en halv miljon individer på detta sätt årligen. Detta av rent och skärt ekononomiska skäl. Man har medvetet ökat kullarnas storlek vilket medför att den generella kvalitén sänkts, vilket då ökar antalet individer som blir odugliga. Samtidigt ökar antalet livsdugliga individer och renderar på så vis större mängder kilo kött att sälja.

Låter ju inte så trevligt direkt. Men faktum är att det faktiskt dör en större andel kultingar ute bland svenska grisbönder än i Danmark. Ca 18% av kultingarna dör inom fyra dygn från födseln. Den huvudsakliga dödsorsaken är att de kläms ihjäl av suggan. Andra orsaker är att de fryser ihjäl om de inte kommer under värmelamporna eller att de dör svält eftersom de inte kommer åt att dia suggan. Nåväl, hur ligger danska till på denna punkt? Strax under 14% av kultingarna stryker med, vilket är något under genomsnittet inom EU på dryga 14 % Vadan denna skillnad? Jo, i Sverige tillåts suggan vandra omrking i halmen själv medan man i andra länder binder fast suggan  just för att förhindra att kultingarna ska krossas under sin moderna vikt.

Jag vet personligen inte riktigt vad jag ska tycka om systemen i sig. Jag är mer häpen över att det ens kommer som en chock att köttindustrin faktiskt fungerar som vilken annan industri som helst. Pengar trumfar alltid etik och moral. Det handlar om att maximera vinster och då får blir man nödgad att pressa allt vad regler och praxis heter. Det är inte så att svenska grisbönder ser det som ett problem att deras danska kollegar nackar griskultingar. Det som försts fram som en möjlig kritik är att man det kanske inte är helt optimalt att drämma dem mot golvet eller mot boxarna utan att det borde efterföljas med att griskultingen efter slaget töms på blod för att försäkra sig om att man inte bara slagit djuret medvetslöst. Att man har ett system där man väljer att avla fram kullar så stora att man accepterar att nära nog var femte individ förloras och försvarar det är bara beklämmande.

Eftersom jag själv inte äter kött i någon form av etiska skäl blir väl lite moralpredikan över saker och ting men det förändrar i sak ytterst lite. Så två saker irriterar mig lite grann. Eller, mer än andra saker, kanske ska erkännas.  Det första är att folk fortfarande verkar så upprörda över hur industrierna som tillhandahåller oss alla våra produkter fungerar generellt, och i synnerhet köttindustriernas olika brancher. Lite grann som om kotletterna skördas på åkern bredvid potatisen, baconet är bladen vi tar från baconbusken och korvarna man plockas i klasas från stora plantager där lummiga trän bär dessa himmelska frukter. Nej, det handlar givetvis om en lite annorlunda verklighet. Lite mer mardrömslik och bloddränkt än man väl kanske gärna låter sig själv bli påmind om. Det var lite grann så det var när jag själv åt kött. Man gillade det inte men man tuggade i sig både kött och fantasier i girigt tuggande samsyn. Jag blir så fantastiskt irriterad av detta så jag vet inte vart jag ta vägen ibland. Jag tror att kopplingen till maten är nödvändig om man ska kunna upprätthålla och kräva ansvar från industrin i sig. Men så länge man blunder tillåter man den bli precis så kall och amoralisk som den blivit.

Den andra aspekten som stör mig ofantligt är att man ondgör sig över att andra länder har en jämförelsevis dålig djurhållning samtidigt som köper produkterna som dessa utländska uslingar saluför. För av någon märklig anledning tenderar de att vara billigare än de svenskproducerade köttprodukterna. Märklig logik. Eller...kanske inte riktigt ändå. Ännu en skönt praktexemplar av mänsklig dubbelmoral.

Det är väl det som stör mig egentligen. Den där dubbla moralen som är så uppenbar att man vill slita sitt hår men samtidigt så frustrerande typisk för oss som människor. Det är okej att äta kött, mängder av kött, berg av kött så länge ingen påminner oss om hur köttet hamnat på tallriken från början. Vi väljer billigare produkter samtidigt som vi bespottar producenterna för att inte hålla den moraliska standarden vi själva tycker oss ha. ”Gör inte så! Det är fel, fel, fel! Här har du en slant för besväret.  Gör ännu mer fel så ska du se att får en ännu större slant.” Hade jag haft plomber hade jag bitit ihop käkarna så hårt att jag pressat plomberna genom både käke och hals.

Nåväl, jag är uppenbarligen trött och/eller irriterad i vanlig ordning så jag lämnar saken därhän. För tillfället.

Vilt vevande om vidrigt våld

Kollade på SVT:s Debatt nyss. Det var ämnet om unga svenskar som drar till mellanösterna för att strida för IS som var det som var mest intressant på förhand. Dels med tanke på dådet i Danmark och dels gårdagens avsnitt av Uppdrag Granskning där en ung göteborgare kallad ”Adam” som varit nere i Syrien att stridit med och för Islamska Staten och som hade resväskan packad för ännu en vända för att utvidka kalifatet. Själva hans berättelse var en rejäl WTF-upplevelse att höra men man får väl säga att den har rätt skaplig konkurrens av de åsikter som vädrades i det segmentet i Debatt där detta dryftades. Eller snarare det faktum att unga människor kan tänka sig att verkligen åka ner till stridigheterna och vara delaktig i det vidrigheter som IS tar sig för.

Tyvärr är väl Debatt som programformat fullkomligt embarligt och som klipp och skuret för att massakrera och fördumma viktiga ämnen, speciellt sådana här tunga och komplexa ämnen. Idag var inget undantag för regeln dessvärre. Man hade också förslaget om att kunna dra in passet för dessa ”krigare” så att de inte ska kunna resa som vanliga medborgare när de ska dra ut i strid. Medverkade gjorde bl a SvD:s Per Gudmunsson som inte helt förvånande förestpråkade en den repressiva linjen och stort gillande för det lagda förslaget och han menade dock att de mjuka lösningarna, med psykologer osv, skulle implementeras som en sista åtgärd. Gudmunsson är en person vars åsikter jag inte gillar på något sätt och vis i största allmänhet men han är ändå saklig och hyfsad när han argumenterar. Det är går inte att påstå när det gäller Kristdemokraternas Sara Skyttedal vars hätska retorik var ganska obehaglig. Fenomenet med krigstursimen skulle bekämpas med alla till buds stående medel. Hade den skyldige ett dubbelt medborgarskap skulle det svenska utan pardon dras tillbaka. Skyttedal skulle till och med dra in det svenska medborgarskapet för de som bara hade det svenska också. Om hon fick. FN:s stadgar sätter tydligen en käpp eller två i hjulet för den idén. Bland de som hade eftersökte dialog och förståelsens väg för att nå de individer som vill gå IS ärenden fanns bl a psykoterapeuten Poul Perris som i en debattartikel i SvD menar att fanatism måste kunna förstås. Det kändes verkligen som en total motpol till Gudmunsson och framför allt Skyttedals betydligt mindre resonerande hållning. Vidare deltog också Anders Lindborg från Aftonbladet också. Han var visserligen positivt till förslaget med indragna pass men samtidigt väldigt tveksam med tanke på vad mer repression skulle innebära.

Personligen känner jag mig rätt tveksam till att ett ett indraget pass skulle ha så stor inverkan på en övertygad och beslutsam IS-krigare. Om ens övertygelser så fullständigt ignorera allt som kan liknas vid vanlig mänsklig medkänslighet mot sina medmänniskor som den praktik som IS begår så är väl inte ett indraget pass  det värsta som kan drabba en. Vad händer om alla länder antar en sådan lagstiftning så att ingen som en gång lämnat till land kan återvända på legalt sätt utan att sättas bakom lås och bom? Tja, IS skulle helt plötsligt ha en ytterligare soldater att dra nytta av. Något säger mig att de ”otrogna” muslimer som IS så gärna betår illdåd mot inte skulle vara helt nöjda med den lösningen. Men dessa människor är inte riktigt det intressanta. Min gissning är att man lär behöva ta sig en lite djupare till på varför människor som "Adam" gör dessa val. Hur man än vill se på saken så är det från välfärdssamhällen med alla de föregivna fördelar och gåvor som dessa krigare kommer. Det är faktum som borde väcka en del frågor. Mer och fler vilda spekulation och teorier om detta vid ett senare tillfälle.

Betyg för betygs skull - ett...dåligt betyg?

Varför går man i skolan? Vad ska minst nio års grunskola och ökande antal år därutöver i gymnasium och högskola egentligen vara bra för? Det tåls att fundera lite på faktiskt. Lite grann känns det som om det är för att få så bra betyg som möjligt så att man får ett så bra jobb som möjligt, underförstått så bra betalt som möjligt. Och mycket pengar ska då också betyda en större lycka och/eller tillfredsställelse.

Det som den senaste tiden har debatterats är denna tillsynes självklara kedjas första länk, alltså betygen. Alliansen, med fd utbilsningsminister Jan Björklund i spetsen, hävdar att det behövs betyg redan från fjärde klass vilket skulle tidigarelägga dagens gräns från sjätteklass. Och denna gräns flyttades från sjunde klass under Alliansens styre och är rätt så ny med andra ord. Således är konsekvenerna från denna reform ganska svåra att göra någon större analys av. En av orsakerna till den tidigare så väl som den nya betygsgränden sägs vara att man vill kunna fånga upp de svaga eleverna innan det är för sent. En ambition som väl var och en ser som både rätt och riktgt. Men frågan är om man verkligen hjälper dessa elever. Visst, man kanske hittar dem med denna mätmetod men man har lite svårt att verkligen leda i sak att inte själva mätmetoden kanske till och bli en hämmsko för de elever som ska identifieras och hjälpas.

Björklund får kritik från alla möjliga håll och kanter sitt förslag. Som grund hänvisar Alliansens anhängare till förslaget till den utredning man tillsatte i slutet av sin mandatsperiod. Utredningens förlag är att införa betyg från årskurs fyra trots att forskningen man hänvisar till inte kan visa på någon övervikt vare sig i positiv eller negativ riktning på betygens inverkan i en stor utsträckning att man egentligen kan säga vare sig bu eller bä. Man skulle vänta sig, eller i alla fall önska, att ett rekommendation som ges kommer med någon form av reservation med hänvisning till det ovissa forskningsläget. Men så gör man alltså inte. Som en lite rätt spinkig fjäder i hatten för förslagets anhängare är att den letts av den respekterade hjärnforskaren Martin Ingvars som på något sätt skulle vara en garant för en vetenskaplig metodik. Men det verkar som om Ingvars antingen glömt hur forskning bedrivs eller så ser han och utredningens andra deltagare ett märkligt sätt att tolka forskningen.

Och hur ser forskningsläget ut egentligen? Oklart är bara förnamnet. Blandat och motstridigt. Man har sett positiva resultat från betygsinförande. Det är sant. Men för de redan motiverade och presterande som således befinner sig en bra bit från någon form av riskzon. Och för de vars situation som förslaget är tänkt att hjälpa? Ja, i den mån de påverkats så har tvärtom deras resultat försämrats. Och det är alltså med detta som bakgrund som underlag som man rekommenderar tidigare betyg.

När nu Björklund konfronterats med dessa inte allt för klädsamma konstateranden från forskningsvärlden åberopar det som kallas "beprövad erfarenhet”.Men inte ens här håller argumenten. I ett ganska skoningslöst och precis lustmord på Björklunds svador avlivar Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstad Universitet, på Svenska Dagbladets debattsida:

”Forskning visar tydligt att fokusering på betyg och prestation leder till sämre kunskaper jämfört med att betona och stimulera elevernas nyfikenhet och inre lust att lära.”

Vilka argument återstår då? Ja, exempelvis är ju lärarfacket emot förslaget så då måste det ju vara ett rätt och riktigt förlag. Ty, facken vet inte vad de talar om. Det är ju inte så att deras medlemmar råkar vara... tja lärare eller så?

Varje gång Björklund med sin helt oefterhärmerliga självrättfärdighet tar sig ton kommer jag alltid att tänka på denna gamla pärlan från serien Ally McBeal där advokaten Richard Fish reser sig upp för att leverera en protest med en mördande motivering där han hör de stora klockorna klämta men allt resulterar i ett antiklimax med en koskällas skramlande i stället. Eller varför inte Don Quijote.

Läs gärna Scherps hela debattinlägg för att få någon form av svar på de frågor som ställdes i början av inlägget.

Tiden äro i skuggor lagd

Vansinnet närmar sig lite i taget. Denna gång var det alltså Danmark som drabbats av skiten igen. Och denna vända var det med vissa svenska förtecken i och med att ett av de påstådda målen var en viss Lars Vilks som besökte ett möte på kulturhuset i Krudttønden i Østerbro, där bland annat den franske ambassadören François Zimeray också deltog. Ämnet var yttrandefrihet i kölvattnen av attentaten i Frankrike mot Charlie Hebdot och en judisk närbutik. En ensam gärningsman ska ha öppnat eld utanför mötet och dödat en förbipasserande 55-åring samt skadat poliser. Senare på natten attackerar, sannolikt, samme gärningsman en synagoga där en bat mitsva pågår där en vakt fick sätta livet till. Mot morgonen agerar polisen på information om en presumtiv gärningsmans bostadsadress som man haft under bevakning. Mannen anländer till adressen varpå han svarar polisens tillrop med automateld. Mannen dödas när polisen svarar kulkärve med kulkärve. Det är ungefär vad som verkar vara det som hänt, baserat på danska polisens uppgifter och medias rapportering.

Eftersom gärningsmannen tydligen är av arabiskt ursprung så är det väl bara att vänta på att det ska braka loss på alla internets bruna hörnor och skrymslen. Även om det nu verkar som om attacken utförts av en ensam gärningsman så lär väl islam och muslimer få klä skott för detta attentat också med tanke på att det var en islamkritiker i Lars Vilks och en judisk inrättning som attackerades. Parallellerna till Charlie Hebdot är svåra att missa. Att detta attentatsmannen ska ha varit en grovt kriminellt belastad individ lär sannolikt inte vara så intressant att diskutera. Det blir liksom lite enklare om man kan se det som ännu en muslim som attackerar yttrandefriheten och dess profeter.

Det behövs väl inte påpekas hur vedervärdig denna attack och attackerna tidigare är i Frankrike är. Det finns givetvis ingen som helst ursäkt och eller förmildrande omständighet för dem. Alls. Någonsin.

Men det är inte utan att man blir frustrerad på ett annat plan också. Det har ju inte direkt saknats spänningar tidigare i Europa mellan alla olika folkgrupper de senaste åren. Främlingsfientligheten bara ligger där och pyr. Precis som utanförskapet i mer eller mindre alla invandrartäta förorter blir till ett gift. Med dessa typer av attentat blir bara det generella motsåndet mot alla som inte passar in i majoritetens mall bara större. Och mot muslimer blir det värre än mot de flesta andra grupper. Och det gör i sin tur att muslimer känner sig utpekade hur mycket de än försöker förklara att de inte stöder attacker mot andra människor eller andra trosinriktningar. Det är inte konstigt om det för en del blir till ett större motstånd mot samhället under dessa omständigheter. Och det i sig gör ju att det blir en väldigt fin grogrund för de extrema och fundamentalistiska elementen som ryms inom den vildvuxna muslimska trosinriktningen. Unga män är, som så många gånger förr, väldigt mottagliga för de viljor som vill skapa mer oreda och motsättningar. Frustration och identitetssökande är alltid väldigt potenta krafter som med låter sig enkelt ledas i alla möjliga riktningar. Det är väl ganska väldokumenterat inom de flesta kulturer och tider. Det är ju inte speicllet många medelålders män eller kvinnor blir utpekade, åtalade eller fällda för politiska eller religiösa dåd. Det är så klart så att de som begår sådana här dåd måste hållas ansvariga för vad de gjort. Därom kan man inte med trovärdigheten något så när intakt hävda annat. Men det går heller inte att bortse eller förminska den betydelse som omständigheterna i sig har på denna typer av skeenden. Det går inte för samhället i stort att två sina händer när så mycket av det som hänt faktiskt går att härleda till samma samhälles misslyckanden och tillkortakommanden. Låter man människor leva i utanförskap kommer att för eller senare få konsekvenser. Och det är i princip aldrig några positiva överraskningar som väntar. Men det förändrar i sig inte ett smack. Förvägrar man människor en ärlig möjlighet att forma sin egen vardag, rätten till en värdig existens lämnar dörren öppen för de mörkaste krafterna att rekrytera människor till sina egna pervertarade agendor och ideologier. Talessättet om man får skörda storm och man sår vind är passande för sakernas tillstånd. Grunden har lagts redan vid att man inte tar sitt ansvar och får nyanlända människor in i systemen med sysselsättning och/eller utbildning. Det lägger hela grunden för den generella kollapsen av systemet som rör invandring i princip hela Europa.
Och så hela biten med religionens del i terrorn. Den får mig bara att bli trött. Det får blir ett annat inlägg känns det som.
Första inlägget på alldeles för länge. Lite rörigt och halvarslat. Jag ser det som lite skit som måste ut ur systemet innat det blir lite bättre. Ringrosighet vill jag hävda.