Rörelse och inte helt genomtänkta beslut

Jommenvisst, rör det på sig. Ringde en kvinna från Adecco och ville intervjua mig. Jag sa att det gick alldeles utmärkt, tänkte att det väl blir inom några veckor eller så. "Kan du komma imorgon?" "Eh, ja...det kan jag." Lite smått förvånad var jag. Kort varsel och grejer. Var noga med att inte hoppas på något, hade liknande upplevelse med ett annat bemanningsföretag för några år sedan med en bråd intervju för att inte ett höra ett pip efter den. I alla fall så är intervjun gjord och som sig bör sitter man och recenserar sig själv med en sadists (eller blir det masochist?) precision och medkänsla. Orkar inte tänkte för mycket på min insats eftersom som gjort är gjort och ingenting blir varken från eller till av att jag ältar det. Det blir vad det blir. Ska skicka referenser in referenser till dom i morgon i alla fall så får det bli vad det blir.

Avdelningen inte helt genomtänkta beslut fick ett tillskott idag när jag tyckte att det var en fullkomligt lysande idé att ta en promenad och testa knät. Som om det rent kriminellt sköna vädret skulle förhindra, alternativt förbättra, problemen med knät. Gick visserligen bättre än sist men det jag skulle nog lika gärna kunna ha promenaden ogjord känner jag nu. Speciellt eftersom jag valde bort styrketräningen till förmån för promenaden. Tyckte att det kunde kvitta eftersom jag har träningsverk efter att ha höjt intensiteten ett par snäpp. Jo, tjenare. Hade knappast skadat med lite styrketräning i jämförelse. För att göra saken ännu roligare så fick jag min läkartid den 17:e flyttad till den 28:e. Om jag vill träffa min husläkare vill säga. Känns som om jag kanske vill träffa någon annan läkare om jag får en tid innan dess så att det blir någon ordning på torpet. Börjar bli vansinnig om jag inte kan röra mig som jag vill!

Skönt med föräldrar ibland. Eller ja, ganska ofta faktiskt. Jag har haft diverse problem med min hemsnickrade datorbord ett tag. Mest är den utskjutbara skivan som tangentbord och mus har som sin boning som krånglat. Expansionsbeslagen som var från början är egentligen skapta för en betydligt mindre skiva (60x25) jämfört med den som är fäst nu (100x40) så den har tappat en hel del stabilitet. Köpte kraftigare beslag och har suttit och filat på ett ritning för en ny och stabilare konstruktion ett tag. Visade ritningarna för min nyligen pensionerade fader. Det visade sig vara ett lyckodrag. Gubben hade utan min vetskap behållit den beslag jag köpt och lagt vantarna på ritningarna. Så när jag kom hem idag fattades skivan och kvar var bara de gamla beslagen och en massa skruvar. Tanken på inbrott kunde avfärdas tämligen snabbt med tanke på att den svarta marknaden för stulna träskivor med måtten 100x40 cm lär vara rätt kärv just för tillfället enligt ett inslag i Rapport. När jag inte hittade vare sig ritning eller beslag var det inte så värst svårt att räkna ut vad som skett. Så det blev till att bege sig till föräldrarnas boning. Väl där möttes jag av en färdig skivkonstruktion och en ganska påkommen fader. Han hade trott att jag inte skulle komma hem än och att han skulle hinna sätta dit den nya skivan. Min mor gav mig en blick som sade mig att acceptera detta och inte missunna honom nöjet att göra något han vill göra för sin son. Mycket informativ blick, för intresseklubben vidkommande. Och jag var väl inte allt för modstulen över att ha blivit "bestulen" på detta "givande" arbete som detta skulle inneburit för mig. Min käre pappa följde till och med hem och hjälpte till att sätta upp den - på hans eget insisterade. Resultat är rent löjligt bra! Lite smärre justeringar där och där med beslagets låsningsmekanism och allt kommer bli ganska så jävla perfekt!

Fick en rätt trevlig överraskning i förrgår morse. Vägde in på 81,1 (bekräftat i morse). Har vägt 82 ett par veckor. Men jag har bestämt mig för att chocka kroppen lite grann genom att försöka dricka mycket mer, träna hårdare och äta lite snålare/mer kontrollerat. Det har föranlett mig att börja räkna kalorier igen. Vet inte vad jag ska tycka om det egentligen. Jag är ju ett kontrollfreak av stora mått så jag antar att jag kanske stillar någon typ av ångest den vägen. Speciellt nu när jag inte kan kontrollera speciellt mycket annat i mitt liv för tillfället. Ser det samtidigt som lite som en utmaning att klara av att uppfylla proteinkvoten på minst 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt. Har märkt att jag pissar väldigt mycket mer när jag dricker lite mer, mer än jag dricker så att säga. Kanske är vätska som släpps bara? Vi får väl se om kroppen tar tillbaka de där hektona när det ska vägas till veckan. Har tänkt köra på så här under februari. Under mars har jag tänkt öka mitt kaloriintag mycket mer och försöka lägga mig så nära 2000 kcal jag kan. Men dricka och träna lika mycket och ofta.