måndag 28 februari 2011

Självplågarens metamorfos

Sista dagem av fas 1. Skönt att ha klarat det så pass väl ändå. Bra resultat på vågen (-2,3 kg) och skapliga träningsresultat. Men det är inte utan visst huvudbry som jag ger mig in i fas 2 i morgon. Jag är fullkomligt livrädd att jag ska gå upp i vikt under de där två veckorna. Att det visar att jag inte har den där marginalen "upp" till min break-even gräns på runt 2 400 kcal/dygn. Att kroppen anpassat sig och flyttat ner den. Det borde inte vara några problem egentligen. Av allt jag orkat läsa mig till så ska jag till om med gå ner på sikt. Nojjig som vanligt. Synd att ändra ett vinnande koncept, eller hur?

Var till fabror doktorn i med det ökända knät. Fick ganska bra svar tycket jag. Det verkar som om det är senan som går på utsidan låret ner till knät som är boven i dramat. Jag kommer bli kallad till sjukgymnast för att få stretchövningar och eventuell behandling. Känns väldigt bra tycker jag. Då kanske man snart kan gå ut på lite längre promenader igen!

Skulle ringa skolan om att få läsa upp matte C i dag. Men det är telefoniproblem i bygderna så det sket sig. Tillfälligt i alla fall. Ska man ta detta som ett omen, månne?

Passade också på att söka lite jobb idag. Sökte några sommarjobb så att man har något att falla tillbaka på utifall att jag inte får det sommarjobb jag tror mig vara ganska säker på att jag får.

Varit på medlemsmöte i dag med. Lite mer och fler diskussioner än vanligt. Klargjorde att jag förmodligen inte kommer att kunna ha kvar min uppdrag efter årsskiftet. Känns bra att det är gjort och att alla vet vad som gäller.

Har haft en jäkla massa gas i magen idag. Började någon gång mellan frukost ett och två. Kan ha varit träningen därimellan kanske? Var ju nästan uteslutande mag och ryggövningar. Nja, kanske en smula långsökt. Hur som helst är det något som orsakat att tarmarna hamnat ur synk med varandra.

Leverans två av tre med böcker från året bokrea är skickad. Ska bli gött att få böckerna i hyllan så att jag kan titta på dem och bekanta mig med dem innan jag slutligen läser dem.

Kollar på säsong sju av 24 just nu. Man blir inte lite mörkrädd när man tänker efter hur lättvindigt och ledigt det goda karaktärerna utsätter de onda för tortyr av alla de slag för att stoppa stundande terrorhandlingar. Man skulle kunna påstå att det är försök att visa på att ingen är enbart ond eller enbart god. Dessvärre känns det som mer sannolikt att inte rör sig om annat än ett propagandistiskt försöka att rättfärdiga tortyr och utomrättsliga förhörsmetoder som ger en vanlig medborgare ett långt, långt fängelsestraff. Medborgerliga rättigheter pissas det på under förevändning att man måste hitta terroristerna och deras hemska vapen. Hela den där målen helgar medlenretoriken är i vissa fall rent pinsamt uppenbar och skamlös. Det är ju inte helt förvånande att serien går på det pinligt konservativa Fox och att skaparen av 24 är en uttalad konservativ anhängare av George W Bush. Så varför titta på en serie som uppenbarligen retar upp en? Tja, man bör ju alltid avsluta det man påbörjat, inte sant?

lördag 26 februari 2011

The Devil you say...

Av någon anledning så är det nästan alltid lite bättre när Djävulen är i farten. Band som Watain, Ghost och The Devil's Blood känns som givna exempel. För att inte tala om Dissection. Eller egentligen är det nästan alltid bättre när de som spelar musiken har något som än bara musiken som drivkraft. Som om det är något som gör att musikerna blir mer seriösa med det de gör på något vis. Har suttit och lyssnat mycket på just Watain och Ghost det senaste året. Olika uttryck av samma energi. Inte alltid att ställer upp på deras värderingar och livsåskådning men jag har alltid varit dragen åt det mörker som den vänstra handens stig erbjuder. Individualismen är stark i släkten. Liksom anti-fascismen och socialismen. Inte undra på att man är lite "off center".

Kollade på Inside Job igår kväll. Dokumentär om finanskrisen. Mycket informativ och pedagogiskt upplagd. Ämnet upprör och blodtrycket sänkt inte direkt av filmen heller. Så mycket fiffel och båg. Och allt på skattebetalarnas och den vanlige arbetarens bekostnad. Och de retarderade aporna som orsakat allt belönas med nya uppdrag och feta löner. Ingen kan längre bli förvånad över hur saker och ting ser ut längre. Det var väl inte riktigt Michael Moore-klass på dokumentären på något vis. Och ändå var den väldigt intressant och passade i långfilmsformat utan Moores upptåg och förklarande små filmsekvenser. Ändå fanns det en hel del man kan ha lite synpunkter på. En hårdare och sakligare ton skulle man kunnat önska i vissa lägen. Väldigt mycket vilar på vad berättarrösten (Matt Damon) har att säga. Ibland skulle man vilja ha lite mer följdfrågor och se att man pressar vissa intervjuobjekt lite hårdare än man gör. Visserligen kan det ju påverkar att de flesta stora skurkarna inte velat medverka i filmen. Det kan man ju förstå. Det är ju rätt snabbt man inser att filmen mer eller mindre har det klart för sig vilka som är bovarna i dramat och ger sig ut på någon slags head hunt snarare än att man försöker ge sig på någon mer objektiv och grävande journalistik. Ämnet är så pass stort och komplext att man lätt skulle kunna ha fyllt tio filmlängder med intervjuer och förklaringar. Men det finns ju så klart uppenbara problem med det upplägget så vi får lov att nöja oss med en långfilmslång dokumentär. För vad den är, är den riktigt bra. Men liksom med Moores filmer får man ändå ta det som någon typ av infotainment, inte en hardcore-dokumentär av Folke Rydénskt snitt.

Kollade också på My Name Is Bruce. Skräckkomedi där B-filmskungen Bruce Campbell spelar sig själv. Han blir indragen i en liten byhålas kamp mot en osalig ande som lagt sig till med ovanan att halshugga bygdens invånare en efter en. Han misstas helt enkelt som sin klassiska karaktär Ash från Evil Dead-filmerna och förväntas således att göra processen med denna hemska ande.Glimtar i ögonen som en smärre kärnvapensattack. Underhållande och pinsamt på samma gång. Vilket väl är ganska mycket tanken med filmen antar jag. Skönt att Campell har så pass mycket distans till sig själv att han ställer upp på idén. Eller ja, har regisserar ju så det är kanske inte så konstigt att han ställer upp. Men ändå. En film man inte kanske uppskattar om man inte är svag för Bruce Campbells stordåd på vita dukten. Eller ja, det har väl kanske inte varit så många av hans filmer som gått vägen om bioduken till video och DVD. Men ni fattar...



fredag 25 februari 2011

Snark...

Djävulskt trött i morse. Träningen utfördes under minsta möjliga motivation men med tillräcklig teknik och fysisk insats. Två dagars vila väntar. Gött. Kanske, kanske, kanske blir det en liten promenad.

Var till residensstaden för att sätta sprätt på akassepenningarna. För de är ju så många. Egentligen vara det bara för att jag skulle köpa deoderant och duschcrème på Affection. Men det blev ju ogjorda affärer på den fronten. Deo fanns men inte duschcrème. Då fick det fan vara. Skulle också köpa en nya kesoprodukt med nötter och annat grejs i. Sånt där on the go-tjafs som med minimal arbetsinsats och vilja kan göra själv men jag var i alla fall nyfiken på det. Men tji fick jag. Antingen fanns inte skiten eller så är det Milkos jävla geniala nedläggning av Karlstads Mejeri och den efterföljande bristen på mejeriprodukter som sabbat tillgången på denna produkt. Jag vill tro på den senare men antar att det förmodligen är den tidigare. Pga Milkos vedervärdiga agerande som lett fram till denna torrläggning på filmjölk med smak - bland annat - så har det lett till att alla andra producenters smaksatta filmjölk också är slut överallt. Men lyckas lägga mina giriga nävar på den sista förpackningen av ICA:s fil med jordgubbssmak i alla fall. Milko får hoppas att den inte är god, för är den det så byter jag märke. Lokalproducerat my ass! Kossorna kanske är från bygderna men nu ska allt ner till Arlas anläggningar i Göteborg innan det ska tillbaka till hyllorna här. Hmm, blir väl nästan 50 mil tur och retur. Jäkligt miljömedvetet alltså.

På hemvägen hämtade jag ut tre paket också. Till mitt lokala postombuds inte allt för stora glädje, ty det var lång kö och tekniska problem.Vulgära mängder kosttillskott i form av bars, bakprotein och pulver inhandlades. Och så ett paket fullt böcker från bokrean. Två leveranser till med böcker väntas till veckan. Sweet!

Var också i telefonförbindelse med Arbetsförmedlingen enligt överenskommelse (inte egentligen...) Hann inte räkna upp alla jobb jag sökt innan jag blev avbruten och samtalet leddes in på andra jobb kan kunde sökas. Bara att tacka och ta emot. Skulle vara gött om detta var det sista samtalet av denna karaktär. Jobb vore så välkommet att inte ens nästan är roligt längre.

Ska bli jäkligt skönt till tisdagen när jag börjar fas 2 av mitt platådråp. Har inte allt för svåra problem att hålla mig inom de gränser jag satte upp med träning och kalorier, men det vore lögn att påstå att det är eller varit utan kamp. En viss tröst finns kanske i att jag faktiskt kan gå ännu hårdare fram. Om jag vill. Men det känns som om det är onödigt, och direkt farligt. För min egen skulle och kanske lika mycket för min omgivning. Har varit på dåligt humör under stora delen av fas 1 och stundtals befunnit mig i någon slags mordisk apati. Svårt att förklara riktigt, men någonstans däråt har jag befunnit mig. Och jag ska inte beklaga mig egentligen. Det är trots allt jag själv som satt mig i denna situation och ingen kommer att tacka mig för att jag gjort det heller. Jag nöjer mig med att konstatera fakta rörande mitt tillstånd.

Var på årsmöte för fackklubben igår. Det var sista mötet för klubben eftersom företaget vi hört till är nerlagt och det nya företag som ska göra moduler i fabriken inte är stort nog att ha något fackklubb på ett tag. Men det var hursomhelst ett bra möte. Bra uppslutning för att vara ett nerlagt företag måste jag säga. Givetvis hör det väl till saken att en sådan här sammankomst är ett ypperligt tillfälle att skaffa sig information om hur det går för de gamla kollegorna och framför allt hur det artar sig för det nya företag. Och framför allt hur man kommer att gå till väga när man anställer folk för uppstarten i vår. Tror det var runt 25 stycken till att börja med. Sedan ville man förbinda sig med ytterligare 50 personer för driften efter sommaren. Någon typ av muntlig överenskommelse antar jag. Med mina planer allt mer cementerade känner jag mig bara intresserad av att komma in bland de 25 första. Men oddsen på att jag skulle vara bland de första är ju inte allt för bra. Jag vet att jag gjort bra ifrån mig på de flesta sätt men det är åtskilliga jag utan tvekan skulle sätta före mig. Och de är helt klart fler än 25. Om de är fler än 75 vet jag inte men det håller jag inte för omöjligt. Men skulle man starta upp en drift som innefattar helgarbete skulle jag absolut kunna tänka mig att arbeta extra ett par dagar i månaden under studierna. Men om ett sådant arrangemang ens skulle vara tekniskt möjligt är så klart omöjligt att uttala sig om. Och om de utöver det ens skulle vilja betro mig med ett den möjligheten heller inte lönt att spekulera kring. Men det är under sådana omständigheter jag skulle kunna tänka mig att arbeta där i alla fall. En del av de som var där på mötet var märkbart påstridiga om att man skulle på LAS-listan. Inte helt förvånande var det lite äldre personer som ville trycka på för detta. En elak tanke trädde fram om att de kanske visste med sig att de saknade kompetens men det kanske helt enkelt bara rör sig om att de känner att de är det sättet som är lättast för dem att komma tillbaka på. Det märks hur det blir. De som är aktuella för återanställning skulle i alla fall bli meddelade inom 2-3 veckor. Enligt ryktet vill säga. För det var ju ingen från det nya företaget där som kunde informera oss. Annars var det inga större fel att få träffa ett par gamla arbetskollegor man gillar.

Igår kväll var det kommunfullmäktige också. Intressant och rätt givande. En sällsynt votering genomfördes. Blir nog en liten notering i almanackan tror jag. Lite kul att SD:s representant där också. Hon hade tydligen gjort en inte allt för genomtänkt kommentar om islam på Facebook. Detta hade uppmärksammats i tidningen med en intressant artikel i VF. Hon hade tydligen föredragit en vätebomb framför islam. Hennes försvar? Hon trodde att en vätebomb var en blöt bomb. Oookej... Jag vet inte riktigt i vilken ände man börjar med att kommentera en sådan förklaring. Okunnig? Främlingsfientlig? Sverigedemokrat? Jag menar, är det inte samma sak alltihop? Jag vet inte, man kanske har satt ribban för högt på nåt ställe...

onsdag 23 februari 2011

Plans revised

Efter att jag fått lite känningar i axlarna igen i måndags beslutade jag mig för att kasta om lite i träningen. Och efter att i förrgår känt mig riktigt jävla sliten i både kropp och själ efter träningen tänkte jag att jag helt enkelt skulle ta en slappardag på träningsfronten idag. Gick ju sådär. Fick snilleblixten precis innan jag lade mig att jag kanske skulle ta mig en promenad om det var fint väder. Bara för att känna efter om knät är på bättringsvägen. Sagt och gjort. En promenad i inte allt för högt tempo genomfördes utan att knät gjorde allt för ont. Känningar fick jag men inte alls så illa som det varit förr. Det var verkligen sköna nyheter. Nåväl, om dårskapen slutat där ändå... Kom på att jag har morsans och farsans träningscykel ståendes i ett hörn. Synd att den skulle stå oanvänd där, tyckte jag förmodligen. Så nu har man avverkat 45 minuter på den också. Inget idiottempo på något vis men svettig blev jag absolut.

På viktfronten rör det sig neråt. 80,3 vägde jag igår, vilket är en ny lägstanotering. Men det ska bli skönt att avsluta den här lågkaloridieten snart. Man är inte direkt i toppform varken i skallen eller fysiskt. Vaknar inte kroppjävelen till med förbränningen efter detta vaknar den fan aldrig mer! Börjar så smått planera lite menyer för fas 2, det är i alla fall något att se fram emot.

Jobbfronten är brutalt skral. Har ringt runt till några tidigare offer för min telefonterror och fått idel negativa svar. Någon sa till och med att:"Du behöver inte ringa vet du. Kommer det in något som jag tror skulle passa dig hör jag av mig." Point taken. But ignored. Det är just att sitta och vänta på att bli uppringd som driver en loco på riktigt allvar! Men det är klart jag fattar att det inte är kul när samme dåre (dårar?) ringer stup i ett heller. Men eftersom jag är ett egocentrerat svin väljer jag satt helt sonika skita i andras välbefinnande i detta ämne! Har dock sökt på ett par annonser så man har fått något gjort i alla fall.

Har suttit och dolat med FM 11 den senaste veckan. Gått rätt bra faktiskt. Spelar med Newcastle som vanligt. Inne på säsong nr 3 och ligger på övre halvan. Säsongen innan slutade jag faktiskt tvåa (!) efter en sanslös spurt. Kan ha något att göra med att de andra topplagen var engagerade i europaspel under den perioden. Nu så har jag drabbats att samma syndrom eftersom min trupp inte har den bredd som den borde ha. Min snåle ägare vägrar skjuta till kapital och vill inte ge mig en större del av den goda ekonomin till övergångar så blir det svårt att attrahera tillräckligt många tillräckligt stora spelare. Har varit nära två gånger att få ny ägare. Första spekulanten kom med bud i början innan tredje säsongens början och skulle i så fall ge mig 187 miljoner pund att handla spelare för. Sket sig. Inte så chockerande. Nästa bud kom i mitten av december denna säsong. Inte heller det gick som det var tänkt. Men det som var riktigt irriterande var att det alltid kommer ett tranfer embargo när det förs samtal om försäljning. I detta fall höll tranfer embargot i sig en och en halv vecka in i januari vilket gjorde att jag inte kunde erbjuda kontrakt till de spelare jag har på min önskelista och vars kontrakt går ut under sommaren. Alltså en massa fina gratisspelare som min konkurrenter kunde bjuda hej vilt på medan jag fick se mina planer raseras. Gött förbannad kan jag säga. Måtte en riktigt rikmaling köpa klubben under sommaren. Min trupp börjar bli riktigt tunn nu när skador och avstängningar börjar stå som spön i backen. Tyvärr har jag varit tvungen att sälja många överbetalda föredettingar för att skapa utrymme i budgeten för att kunna investera i bättre ungdomsakademi, fler och bättre scouter samt en handfull extremt lovande ynglingar. Men dessa ynglingar har inte tillgång till ännu då reglementet förbjuder mig att köpa dem innan de nått mogen ålder. Så det blir bara till bita ihop och hoppas att det jag kan hålla mig kvar i Champions League så att man kan få attraktionskraft och inte minst få alla de fina prissummorna som medverkan i CL medför. Och inte minst markant ökade intäkter i form av dyrare och fler sålda biljetter till dessa matcher.

söndag 20 februari 2011

Helvetet i mörkret

Jesus H Christ! 14,5 grader var det i lägenheten när jag vaknade i morse. Det är drygt två timmar sedan och jag har sedan dess eldat för allt vad tygen håller. Temperaturen har precis krupit över 17 grader. Det tar sig.

Det har blivit en del science fiction den senaste tiden. Fortsatte på den inslagna vägen i går med mina filmval. Först ut blev det 2010: The Year We Made Contact från 1984. Det är alltså fortsättningen på Stanley Kubrics klassiker 2001: A Space Odessy från '68. 2010 kan så klart inte mäta sig med Rymdodyssén på något vis men är ändå en helt okej film. Skön stämning och så men ändå. Roy Scheider gör som alltid en god insats tillsammans med Helen Mirren och alltid lika sevärde John Lithgow.

Andra filmen blev The Chronicles of Riddick. Hade inga större förhoppningar eller förväntningar på kvalitén på filmen eftersom Vin Diesel har huvudrollen. Filmer mer Diesels enorma kroppshydda brukar knappast vara en garant för bra film, undantaget Saving Private Ryan så klart. Förvirrande nog har också den högt aktade Dame Judy Dench en roll. Känns som om antingen Diesel eller Dench hamnat i fel sällskap. Nåväl, filmen är rätt okej faktiskt. Väldigt snygg och grafiskt intagande. Storyn är väl inte så att Dostojevskij skulle känna avund direkt men man kan med vissa besvär köpa den. Dialogen känns anpassad efter Diesels begränsade förmåga att göra mycket mer än att grymta och se tuff ut, alltså en hel del tröttsamma one-liners som dryper att machismo/testosteron. Och då menar jag inte på det positiva sättet (om ett sådant överhuvutaget existerar).

Fick se ett fota av mig själv på jobbet innan operationen idag. GodDAMN! Det var en sk eye opener kan jag säga. Jävel... Jag var inte liten på den tiden. Blev riktigt kallsvettig när jag såg bilden. Kunde bara sitta och titta på bilden. Vet inte om jag ens var förmögen att formulera några vettiga tankar eller om det var en massa av dem på en gång i skallen. Jag vet inte. Men det var bra att få en så pass klar bild på hur stor jag faktiskt varit. Inte bara ur rent dokumentär mening utan för att jag ska fatta det själv. För ska sanningen fram är jag fortfarande fet i skallen. Jag har väl aldrig trott att min självbild hängt med men nu vet jag att den inte har det. Den är typ ett halvår efter verkligheten. Minst. The Mindfuck continues...

Beställt lite proteinprodukter igen. Hittade lite extrapriser på ett par produkter jag brukar använda så jag tänkte att det är lika bra att slå till. Kan bara bra att liggandes när jag ska försöka lägga mig på ett högre kaloriintag under mars och april. Ska försöka sätta mig ner och planera lite grann för hur matsedeln ska se ut. Att äta större portioner är uteslutet. Inte bara för att jag inte kan det just nu på grund av operationen utan för att jag vill ha den "spärren" kvar. Så det blir till att hitta bra kalorier att lägga till mina mål. Det är ju inte så svårt att göra om man ska dricka äta kosttillskott men jag vill helst bara använda dem som ett komplement och inte bygga min diet kring dem. Både dyrt och förmodligen inte allt för hälsosamt i längden. Jag vill ha kvar "godiskänslan" jag får av att äta de där energi/proteinkakorna så att det blir lite speciellt och mysigt att få ta sig en när så behövs. Det gäller att hitta en fin dynamik i ätandet så att man får i sig alla det man ska och samtidigt få en stimulerande omväxling för hålla intresset och därmed disciplinen intakt. Jag har gjort lite preliminära beräkningar på mina två lagade huvudmål. Där kan variera ganska mycket i kalorier eftersom de vegetariska alternativen har en ganska stor spridning när det gäller kalorier. Det känns som om det är de målen jag får utgå ifrån när jag planerar för de andra målen. Skulle ju också kunna preparera müslin med lite mer linfrön och liknande fett och proteinstinna produkter. Det känns inte som om det är så jävla smart att lägga allt för mycket av kalorierna i slutet av dagen är man inte är i störst behov av dem.

lördag 19 februari 2011

Soligt och fint väder. Har försökt hjälpa mor och far genom att fotografer deras hundar. Tanken är att det ska var en viss pose de ska ha. Dessvärre är dessa två livliga bestar inte allt för lydiga och blir väldigt busiga när man försöker sig på att ställa upp dem i denna pose. Jag försökte att vara lugn och sansad och helt enkelt försöka att påverkar hundarna så lite som möjligt och låta mor och/eller far vara den som instruerar hunden. Gick ju sådar, om man säger så. Mycket energi hos hundarna och en massa frustration hos matte och husse. Blev ju inte mycket till bilder att tala om. Platsen för fotandet var ute på den lokala badplatsen. Ideala förhållanden men med en massa annat som intresserade de fyrfota. Tror att det är bättre att göra ett försök någon annan dag när vädret är gynnsamt och göra det hemma hos moder och fader där hundarna är lite bekanta med omgivningarna. Kan också vara en fördel om jag får vara själv med dem, inte så mycket frustration kanske...

Kollat på femte säsongen av Dexter under veckan. För jävla bra serie! Alltid surt att säsongerna på serierna från amerikanska kabel-tv (i detta fall Showtime) är så par korta som de är. 13 avsnitt brukar ju vara legio. Visserligen är kvalitén svårslagen men ändå. Ett par dagars idogt tittande bara sveper förbi. Hursomhelst är femte säsongen förmodligen dem mörkaste av dem. Både på grund av vad som avslutade den föregående säsongen men också på grund av vad som händer under den femte också. Alltid sevärda Julia Styles gör ett säsongslångt gästspel som den på alla vis skadade Lumen som Dexter tar sig an. Längtar efter säsong nr 6. Vill ha mer!

Kollat på en minitemaserie kallad "Master of Science Fiction" om sex avsnitt. Det är inte helt förvånande en serie som behandlar olika sci-fy-historier som alla är filmatiseringar på noveller inom genren. Kvalitén på historierna och produktionen är väl sisådär, ganska intressanta historier men formatet begränsar helheten känns det som. Lite humor i en del historier medan andra är ganska kalla mörka. Vissa har den där underbara dystopiska känslan men eftersom det fattas pengar och/eller tid får inte riktigt den fulla dosen av hopplös människofientlighet som är så underbar när den väl förmedlas på rätt sätt. Serien "Masters of Horror" - som hade samma upplägg fast annan genre - var bättre gjort och mer genomarbetad. Kanske berodde det på att den genren går att göra mer med mindre av, så att säga.

fredag 18 februari 2011

Betvingad!

Bråkigt mage. Har gjort lite insatser som kanske kan få önskad effekt. Känns som om två hormonstinna hankatter löser en revirstrid medelst klor och tänder innuti magen. Inte så ofta som magen krånglar så man får väl bara tacka och ta emot i vanliga fall.

Var och handlade lite i stan idag. Väldigt fint väder var det. Smånjöt och längtade efter en kurrant kropp. Det kommer väl, förr eller senare.

Trött i armar och axlar med lite inslag av träningsvärk. Inte helt fel faktiskt. Annars brukar smärta i dessa områden betyda problem, men nu verkar det som om de äntligen har blivit friska och krya. Som jag väntat! Hur som helst märkte jag att det sved till nåt så in i helv... på armbågarna när jag duschade efter morgonens gymnastiska övningar. Kasta mig ur duschen och inspekterade områdena i spegeln (Hypokondrisk? Jag? You bet!). Röda och irriterade områden fanns att finna på armbågarna. Kunde inte riktigt komma på hur de kunde uppstå. Innan jag klämde till på ett av dem. Tydligen var det några minnessynapser som fattade tycke och kunde ge mig minnet av att samma obehag uppstår när jag gör en isometrisk övning som heter plankan. Tänk hur minnet ändå är uppbyggt. Och att smärtan inte alls märks av så mycket när jag gör övningen. Den är rätt jobbig så jag kanske har fullt upp med att hålla kroppen i rätt ställning kanske. Nåväl, en potentiell släng av armbågscancer eller vredgade köttätande bakterier visade sig inte vara mer än krämpor att jämföra med valkar i händerna efter tung styrketräning. Jojo...


torsdag 17 februari 2011

Let freedom ring with a shotgun blast!

En massa bråk och stör i Mellanöstern. Förhoppningsvis är detta något bra i långa loppet. En massa äckliga gamla diktaturer som kan falla till förmån för det folket vill ha. Det som får mig att känna en smula obehag är det förmodade spelet i kulisserna. Man behöver ju inte vara allt för konspiratoriskt lag för att anta att Väst gör allt de kan för se till ett eventuellt maktskifte kommer att betyda att "deras män" kommer att styra. Eller kanske snarare fortsätta styra. För man ska ju ha klart för sig att dessa despoter har Västmakterna att tacka för väldigt mycket av det välstånd och den makt de haft genom åren. En jäkla massa gulligull och annat tveksamt har förekommit för att Väst ska få sälja sin skit och hålla det lugnt och fint ett denna oljestinna del av världen. USA måste vara skapligt nervösa med tanke på att Israels framtid ser oviss ut när förutsägbara och välvilliga gamla stötar nu försvinner till förmån för allt från religiösa extremister till någorlunda demokratiskt sinnade och västinfluerade figurer. Börjar USA bli allt för handlingskraftiga stärker man ju ganska snart de extremistiska krafterna och orkar (vågar?) man hålla sig passiva riskerar man få människor i styrande positioner som faktiskt vill ha demokrati och samtidigt hålla girigbukarna i väst på avstånd. Ett delikat problem, utan tvekan. Personligen hoppas jag att det blir demokratier rakt över som kan bilda samarbete utanför EU och USA lite grann som vänsterregimerna i Latinamerika gör så att man kan bygga något eget innan man släpper de vidrigare krafterna in på livet. Alla dessa revolter får en gammal marxist att känna att världsrevolutionen inte alls är så långt borta ändå. Bara det finns de som vågar, de som vill förändra.

Bankerna gör feta vinster med rent vulgära bonusprogram. Som om finanskrisen aldrig hänt. Våra skattepengar ner i de rikas fickos, precis som vanligt. Omfördelningspolitik där man liksom kastat in backen men lika fullt står Reinfeldt och hans lätt efterblivna kamrater och låtsas som det regnar. Vanligt folk står handlingsförlamade och och försöker intala sig att detta händer bara inte. Inte igen. Nej, det är inte möjligt. Inte kan väl politikerna som är så snälla att de sänker skatten för oss arma arbetare samtidigt slussa vidare den skatt jag arbetar ihop till de som redan har en massa pengar? Nej, nej! Inte heller. För något sådant skulle jag aldrig rösta på. Eller var det det jag just gjort? Nej, för så dum är jag ju inte! Eh, jo... Risken är nog stor att det är precis så det ligger till. Tyvärr är det så att vidlyftiga löften om personlig gagna på kort sikt på bekostnad av andra - mer utsatta - människor och långsiktig hållbarhet alltid vinner. Den moderna människan är inte klipskare och mer intelligent än så här. Suck. Man får väl inte vara så här föraktfull inför sina medmänniskor, men är det så här det ser ut och misantropin och cynismen tävlar om herraväldet blir det som det blir.

Börjar bli riktigt rastlös nu. Väldigt dåligt med annonser ute och har svårt att hitta företag att kontakta med öppna ansökningar. Har sökt en handfull jobb denna vecka men det känns ändå lite sådär. Får ta och köra ett varv med telefonterror mot företag jag sökt och diverse bemanningsföretag igen tror. Bara så att man känner att man faktiskt gör något skapligt vettigt med tiden.

Börjar få lite småkänningar i axeln efter träningsökningen. Inte bra. Inte bra alls. Turligt nog ska jag inte köra mer arm/axelträning för än på måndag så det kanske bara är träningsvärk i axelns alla små muskler. Får vara extra noga med formen i övningarna, kanske har fuskat någonstans. Hmm, ja den som lever får se. Tror det får bli en liten promenad i morgon också för att testa knät lite grann. Börjar bli seriöst jävla trött på att inte kunna ta några promenader alls. Lagom promenadväder, en handfull minusgrader, inte allt för mycket blåst - och så måste man sitta inne och häcka. Förb... Inget mer gnäll nu. Det hjälper inte ett dugg. Bita ihop. Och vänta. Och bita ihop lite till. Tålamod. Är för idioter.

Har gjort en synnerligen noggrann genomgång över utbudet av titlar i årets bokrea! Adlibris, Bokus och CDON har fått sina erbjudanden nagelfurna som aldrig förr. Kom fram till runt 160 titlar jag var intresserad av. Inte helt förvånande alldeles för många för kunna täckas in i den summa jag budgeterat för. Så jag sållade bort en hel del så att jag bara hade de ville ha allra helst. 58 titlar. Okej, kunde eventuellt låta sig göras. Eller inte, kostade knappa 3 000 riksdaler vilket spräcker budgeten rätt ordentligen. Skulle nästan välja ett ord som skändar snarare än spräcker här. Så det blir till att ta sig tillbaka till miniräknaren börja räkna om och gallra ännu hårdare. En knapp vecka kvar innan allt brakar loss. Ett litet krux är att jag inte vet när A-kassan behagar sätta in den första betalningen heller. Lite lagom ångest. Men vad vore livet utan lite myndighetsalstrad ångest.

Bra Champions League-matcher både igår och i förrgår. Gatussos urballning, Flaminis fula tackling, Zlatans ödesdigra felpass, Barcas felaktigt bortdömda mål och framför allt Arsenals bragdartade vändning. Det märks att det är de riktigt bra lagen som möts nu. Ser fram emot kommande veckas matcher med stor iver och förväntan!


tisdag 15 februari 2011

Dä räcker nu!

Börjar lessna på allvar på en del personer på Facebook. Det säger väl egentligen mer om mig som envisas var kvar där men ändå. Det verkar som om en del personer fått för sig att FB är deras egna blogg. Som om vi andra som vistas där inte skulle kunna vara intresserade av att läsa andras meddelanden också. Det är hela tiden en massa meddelanden om precis allt de gör. Nämen vad säger du, är det samma väder som för en kvart sedan? Verkligen? Det är ju helt jävla otrolig! Men, ska du verkligen äta middag? Idag också? Oj oj oj! Ja, jag vet det är helt otroligt alltså!

Okej, jag antar att det är lite petigt och småaktigt från min sida men man vill ju samtidigt kanske läsa mer än självupptaget dravel. För detta finns det ju bloggar som dessa att tillgå! Fast, i regel har ju dessa odrägliga människor redan upptäckt detta och de statusuppdateringar man får på FB bara är rena destilat av som finns att läsa på respektive blogg. Det är inte utan att man funderar på vad detta extrema behov av bekräftelse kommer ifrån. Och bekräftelse får de oftast också. Kanske är det där man ska lägga den eventuella skulden istället, att folk uppmuntrar dessa människor i deras evinnerliga dravel.

Skulle ha vägt mig idag men eftersom magen inte behagat göra någon insättning på porslinsbanken på ett par dagar blir det till vänta.

Märkt att armhävningarna jag gjorde har blivit ganska lätta att göra. Så tog beslutet att göra dem långsammare och djupare. Blev ganska mycket tuffare att utföra dem då kan jag informera om! Och det blir en ny utmaning att ta sig an, vilket är väldigt nyttigt. De armhävningar jag gjorde förra veckan klarade jag av att göra 130 st av fördelat på fem set och dessa jobbigare blev det 75 stycken av på lika många set. Jag var lika slut nu som då men på ett lite annat sätt så jag misstänker att det kommer att bli lite träningsvärk. Möcke bra. Och jag kan gå ännu djupare men jag tror inte att det är att rekommendera ännu med tanke på de problem jag har haft med axlar tidigare. Kommer jag upp emot 130 på det sättet jag kör nu får jag så klart ändra så att det blir jävligare - for such is the rule of Scooby!

Är lite fundersam på hur mycket fett jag har att bränna bort egentligen. Står jag vanligt och tittar i spegeln kan jag de enskilda revbenen på sidan av bröstkorgen. Och jag definitivt se dem när jag drar upp axlarna och sträcker på mig. Böjer jag mig framåt hänger allt som blött papper utan värre innehåll. Har rotat runt efter info om hyr man kan komma fram till något vettigt men jag vet inte riktigt...

Var och handlade förut och blev lite smått fundersam. Och orsaken till de var att det knappt fanns några mejeriprodukter att köpa, i alla fall inte som jag skulle ha. Skulle köpa fil, standardmjölk, yoghurt och keso. Fick nöja mig med yoghurt och keso med kort datum (imorgon, hej hej...). Hoppas att det bara var tillfälligheter eftersom det den av de tre butikerna i byn som jag gillar att handla på. Det skrala utbudet kanske beror på att mejerier i Karlstad är nerlagt och att logistiken från den nya leveransorten (Falköping) havererat. Det märks...

onsdag 9 februari 2011

Rörelse och inte helt genomtänkta beslut

Jommenvisst, rör det på sig. Ringde en kvinna från Adecco och ville intervjua mig. Jag sa att det gick alldeles utmärkt, tänkte att det väl blir inom några veckor eller så. "Kan du komma imorgon?" "Eh, ja...det kan jag." Lite smått förvånad var jag. Kort varsel och grejer. Var noga med att inte hoppas på något, hade liknande upplevelse med ett annat bemanningsföretag för några år sedan med en bråd intervju för att inte ett höra ett pip efter den. I alla fall så är intervjun gjord och som sig bör sitter man och recenserar sig själv med en sadists (eller blir det masochist?) precision och medkänsla. Orkar inte tänkte för mycket på min insats eftersom som gjort är gjort och ingenting blir varken från eller till av att jag ältar det. Det blir vad det blir. Ska skicka referenser in referenser till dom i morgon i alla fall så får det bli vad det blir.

Avdelningen inte helt genomtänkta beslut fick ett tillskott idag när jag tyckte att det var en fullkomligt lysande idé att ta en promenad och testa knät. Som om det rent kriminellt sköna vädret skulle förhindra, alternativt förbättra, problemen med knät. Gick visserligen bättre än sist men det jag skulle nog lika gärna kunna ha promenaden ogjord känner jag nu. Speciellt eftersom jag valde bort styrketräningen till förmån för promenaden. Tyckte att det kunde kvitta eftersom jag har träningsverk efter att ha höjt intensiteten ett par snäpp. Jo, tjenare. Hade knappast skadat med lite styrketräning i jämförelse. För att göra saken ännu roligare så fick jag min läkartid den 17:e flyttad till den 28:e. Om jag vill träffa min husläkare vill säga. Känns som om jag kanske vill träffa någon annan läkare om jag får en tid innan dess så att det blir någon ordning på torpet. Börjar bli vansinnig om jag inte kan röra mig som jag vill!

Skönt med föräldrar ibland. Eller ja, ganska ofta faktiskt. Jag har haft diverse problem med min hemsnickrade datorbord ett tag. Mest är den utskjutbara skivan som tangentbord och mus har som sin boning som krånglat. Expansionsbeslagen som var från början är egentligen skapta för en betydligt mindre skiva (60x25) jämfört med den som är fäst nu (100x40) så den har tappat en hel del stabilitet. Köpte kraftigare beslag och har suttit och filat på ett ritning för en ny och stabilare konstruktion ett tag. Visade ritningarna för min nyligen pensionerade fader. Det visade sig vara ett lyckodrag. Gubben hade utan min vetskap behållit den beslag jag köpt och lagt vantarna på ritningarna. Så när jag kom hem idag fattades skivan och kvar var bara de gamla beslagen och en massa skruvar. Tanken på inbrott kunde avfärdas tämligen snabbt med tanke på att den svarta marknaden för stulna träskivor med måtten 100x40 cm lär vara rätt kärv just för tillfället enligt ett inslag i Rapport. När jag inte hittade vare sig ritning eller beslag var det inte så värst svårt att räkna ut vad som skett. Så det blev till att bege sig till föräldrarnas boning. Väl där möttes jag av en färdig skivkonstruktion och en ganska påkommen fader. Han hade trott att jag inte skulle komma hem än och att han skulle hinna sätta dit den nya skivan. Min mor gav mig en blick som sade mig att acceptera detta och inte missunna honom nöjet att göra något han vill göra för sin son. Mycket informativ blick, för intresseklubben vidkommande. Och jag var väl inte allt för modstulen över att ha blivit "bestulen" på detta "givande" arbete som detta skulle inneburit för mig. Min käre pappa följde till och med hem och hjälpte till att sätta upp den - på hans eget insisterade. Resultat är rent löjligt bra! Lite smärre justeringar där och där med beslagets låsningsmekanism och allt kommer bli ganska så jävla perfekt!

Fick en rätt trevlig överraskning i förrgår morse. Vägde in på 81,1 (bekräftat i morse). Har vägt 82 ett par veckor. Men jag har bestämt mig för att chocka kroppen lite grann genom att försöka dricka mycket mer, träna hårdare och äta lite snålare/mer kontrollerat. Det har föranlett mig att börja räkna kalorier igen. Vet inte vad jag ska tycka om det egentligen. Jag är ju ett kontrollfreak av stora mått så jag antar att jag kanske stillar någon typ av ångest den vägen. Speciellt nu när jag inte kan kontrollera speciellt mycket annat i mitt liv för tillfället. Ser det samtidigt som lite som en utmaning att klara av att uppfylla proteinkvoten på minst 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt. Har märkt att jag pissar väldigt mycket mer när jag dricker lite mer, mer än jag dricker så att säga. Kanske är vätska som släpps bara? Vi får väl se om kroppen tar tillbaka de där hektona när det ska vägas till veckan. Har tänkt köra på så här under februari. Under mars har jag tänkt öka mitt kaloriintag mycket mer och försöka lägga mig så nära 2000 kcal jag kan. Men dricka och träna lika mycket och ofta.

söndag 6 februari 2011

Men lägg ner...

Vaknade som vanligt ett par timmar tidigare än planerat runt 8:00 av att droppade i elementet bredvid sängen. Trodde jag. Efter att ha varit uppe tömt blåsan passade jag på att smyga ut i köket och kolla kranen där. Och inte helt förvånande droppade den fan. Skulle inte för mitt liv trott att det ljudet skulle kunna ta sig igenom väggen på ett sånt sätt så att jag skulle tro att det var elementet som jävlades. Nåväl, det är inte första och säkerligen inte första gången jag ser mitt intellekt draget vis sin teoretiska näsa på dylikt vis. Somnade om vid nio och vaknade av mobilen vid tio. Om jag bara kunde få en natts drömlös sömn skulle jag vara så jävla nöjd. Förr kunde jag lätt sova tio timmar utan avbrott. Nu är det bara sover jag bara några timmar i taget. Kan det vara åldern? Fattar nada. Har till och med svårt att somna på dagen nu, även om jag är trött. Vresig och gnällig... Fast inte lika vresig som igår - det tar sig.

Kollade på Sling Blade igår. Riktigt bra film. Skriven och regisserad av Billy Bob Thornton. Han spelar också huvudrollen som den mentalt retarderade mördare Karl Childers. Och han gör ju det så otroligt bra att man glömmer bort alla andra roller som han haft tidigare. Det är en ganska sjuk fysisk förvandling Thornton gör i rollen också. Helt annan hållning, förvrängd röst och förändrade ansiktsdrag. Ingen satans make-up förvandling, utan riktig förändring. Man har sett Jim Carrey göra liknande förändringar i rena grimaser, men det enda jag kan tänka mig som kommer i närheten är Charlize Theron i Monster.

Andra filmen fick bli Takers. Mja, känns som en dussinfilm trots att skådisar som Matt Dillon, Hayden Chrsistensen, Idris Elba och Michael Ealy medverkar. Rånarliga med en nitisk snut i hälarna. Stinker Heat lång väg. Och det är rätt lång väg till Heat också. Storyn är väl okej, men det är lite mycket stöddighet och grabbighet för att saker och ting ska kännas helt koscher. Lite för mycket glossig yta, alldeles för lite substans och djup. Acceptabelt tidsfördriv. No more, no less.

lördag 5 februari 2011

Fortsätt sov.

Hade varit ett helt acceptabelt alternativ idag känns det som. Riktig jävla skitdag. Förstår inte varför jag alltid är som vresigast på helgerna? Fotboll på burken, filmer att dumglo på under kväll och natt. Jag tror att är för att jag inte kan sova så länge som jag skulle vilja. Jag sover nästan aldrig fram till att mobilen ska väcka mig på helgmornar. Vanligtvis går jag upp 07:30-08:15 ungefär under veckodagar beroende på vad som ska göras, och under helger sätter jag mobilen på 10:00. Tycker själv att det är lagom tid att sova till. Hinner ta sig ett hårtbröd och kaffe och fortfarande få något uträttat innan det är lunchätande. Men lik förbannat vaknar jag strax efter åtta och förtvivlat försöker somna om. Lägger mig mellan två och tre på fredag och lördagnatten så det blir som mest fem sex timmars sammanhängande sömn. Kan få någon halvtimme på eftermiddagen om det är en tråkig match på TV:n men jag blir oftast inte mycket piggare av tupplurar, snarare slö och vaknar aldrig riktigt till. Och så vresig så klart. Kan inte riktigt förstå vad det är för jävla fel egentligen. Är det åldern eller vad fan är det för fel?

Kollade på "I Spit On Your Grave" som fredagens första film. En nyinspelning av en klassisk hämndfilm där en ung författarinna blir brutalt och upprepat våldtagen av ett gäng lokala rednecks när hon flyttar in i ett hus ute i obydgen för att kunna skriva i lugn och ro. Halvdassigt skådespel fram till att det börjar bli obehagligt och dags för våld. Våldtäktsscenerna är riktigt obehagliga faktiskt. Sexuellt våld är väl inte allt för ofta förekommande på det här sättet i film och filmskaparna hade kunnat vara mer cyniska genom att visa samtliga övergrepp men nöjer sig med två. Det är mer än tillräckligt för att man ska bli riktigt illa berörd. Efteråt är det då dags för hämnd i har nutida slasher/gorefilmers sadistiska prägel i stil med Hostel och Saw. Annars klart sevärd.

Kvällens andra filmen fick bli "Unstoppable" med Denzel Washington i en av huvudrollerna. Ett obemannat godståg med farlig last sätter fart mot en storstad. En farligkurva precis innan staden kommer garanterat att orsaka en urspårning med gravast möjliga följder. En lokförare (Washington) och en kontuktör (Chris Pine) tar, efter diverse misslyckade försök att stoppa tåget, på sig uppdraget att hindra den katastrofala urspårningen. Ganska trivsam action från ett arbetarperspektiv.

Missade början av matchen mellan Newcastle och Arsenal idag. Det ska jag nog vara glad för. Ty Gunners hade 4-0 efter en knapp halvtimme! Men ändå slutade det 4-4 efter att mina kära skator kämpade sig ikapp på ett heroiskt vis. Mycket fokus på domarna eftersom Newcastle tilldelades två straffar samt att Arsenals Abou Diaby fått skåda det röda kortet efter ett ha skickat Joey Barton i backen efter en synnerligen brysk tackling. Vidare lyckades ena linjedommaren balansera inkompetensen genom att vinka av Leon Best när borde gjort 2-4. Problemet var att Best vad minst en meter på rätt sida. Nåväl, Arsenal borde ha avgjort matchen tidigare. Det ska mycket till att tappa en 4-0 ledning oavsett hur usel man kan tycka att domaren är. Man kan vidare ganska lätt peka ut mittfältaren Tomas Rosicky som en sällan skådad syndabock. Det var han som med inte så lite tur klarade sig ifrån att vara den som låg bakom Bests bortdömda reducering eftersom att det var han som oförklarligt upphävde offsiden. Vidare var det också tjecken som knuffade Williamson på ett sådan klumpigt sätt att domaren såg det nödvändigt att blåsa för den andra straffen vid ställningen 2-4 (Best hade då gjort sitt andra mål, dock det enda godkända). Man kan säkert argumentera att det var en billig straff, men kan heller komma runt att det var klumpigt gjort att Rosicky. Vidare var det också Rosicky som var mer än villig att ge Barton en friskpark som han så tydligt sökte genom att knuffa till Barton i ryggen. Mycket till knuff var det inte, men i alla fall. Det var på denna frispark som bollen nickades bort av Arsenalförsvaret rakt i ut banan där Tioté stod och kunde kruta på från distans på halvvolley i 87:e minuten. 4-4 var således ett odiskutabelt faktum efter ivorianens vänsterkanon. Kalla det kollaps eller upphämtning. Underhållning var det i alla fall.

Testade i alla fall en av mina proteinbars igår. Faktiskt inte så illa som jag först hade kunnat frukta. Knappast som de man köper men hursomhelst fullt acceptabelt. Ska sätta mig och räkna på vad kostnaden per bar blir och jämföra lite. Säkert billigare än köpevarianten, men ändå.

fredag 4 februari 2011

Fucker of all

Veckan som gått lär inte gå till några värre historieböcker för egen del. Det har varit en mer händelselös vecka än på länge. Dåligt med jobb att söka. Och jag har varit i kontakt med alla företag jag kan anta ha möjlighet att kunna erbjuda jobb. Har fått svar på en hel del ansökningar som alla är negativa, men svar i alla fall. Humöret har varit minst sagt upp och ner.

Nojjar som fan med mat och allting. Jag borde ner i vikt med tanke på att jag inte äter ens nästan lika mycket som jag borde för att ligga still. Träning tycks inte hjälpa heller på den fronten. Jag känner att jag blir starkare och starkare, så effekt har den men dock inte av den förbrännande typen. Så vad gör man? Jo, man börjar räkna kalorier igen. Ska inte behöva det egentligen men man kanske hittar något som kan ge en hint om hur det egentligen står till med ätandet. Har fakt lite funderingar kring att det kanske blir för mycket socker på helgerna. Men efter att ha gått igenom recepten på det jag gjort själv och fått av andra kan jag inte riktigt se att det skulle vara det heller riktigt. Mer socker, ja. Men inte så att det jag är i närheten av att spräck mina "break-even" gräns på 2500 kcal. En teori jag har "lekt" med är att med träningen kommer ner i så lågt netto att kroppen lägger sig på "sparlåga" och på så vis håller i fettet för att spara. Och om jag äter mer på helgerna kanske kroppen tar tillvara på det i större grad än annars. Att kroppen lärt sig leva på mindre kalorier helt enkelt. Det jag funderar på är om jag verkligen anstränger mig för att lägga mig på kanske 1800-2000 kcal om dagen, kommer då kroppens förbränningsapparat snåla mindre och på så vis vara mer villig att släppa mer av kroppens egna fett till förbränning eller om den kommer bete sig som om dessa ytterligare kalorier är överflödskalorier och lagra dem som fett. Finns väl bara ett sätt att ta reda på det antar jag. Frågan är om jag verkligen vågar det.

Testade att göra proteinbars i dag. Har inte testat resultatet ännu. Får bli i morgon, kanske. Det jag slickade av mina fingrar smakade i alla fall ganska bra. Hittade receptet efter att halkat in på en sida som kallas Scooby's Workshop. Sidan drivs av en 50-årig bodybuilder med en massa massa tips och åsikter kring träning och mat. Han är inte den där tröttsamma machotypen utan lite smånördig och har en humor så torr att den närsomhelst riskerar att självantändas. Men likväl är det mycket intressant och informativt att läsa som träning och kost.
Recept:
  • 40g havregryn
  • 80 proteinpulver
  • 20g honung
  • 20g jordnötssmör
  • 6 tsk kakaopulver
  • 100 ml minimjölk
  • linfrö
Det är bara att häva allt utom mjölk och linfrö i bunke. Ha i lite mjölk i taget så att det det håller ihop tillräckligt. Ska vara nästan cementkonsistens. Sedan delar man upp det vad man tycker är tillräckligt stora klumpar och formar dem som bars (eller vad man nu vill ha dem formade som) och strör/rullar dem i torkade linfrön. Sedan skickar man in dem i kylen för att "härdas" i minst en halvtimme, gärna närmare en timme innan man äter dem. Jag delade upp satsen i fem klumpar á 55g som ger 175 kcal och ger 19g protein, 6g fett och 9 g kolhydrater.

Och idag var jag och träffade min lokala coach på Aventus. Väldigt trevlig man. Väldigt väl lämpad för det han är tänkt att jobba med tycker jag. Anywho, det som mötet gav var att jag kanske inte ska räkna med att få något jobb innan sommaren innan industrin eftersom det är vanligtvis är lite låg aktivitet runt årsskiften när det vankas årsslut och sådant bland företagen. Och eftersom jag är förhållandevis säker på att komma in där jag vill för sommarjobb så känns det väl som att det är till försöka hitta några sorts arbeten av den tillfälligare karaktären hos bemanningsföretag. Såg precis att AB Volvo ska anställa 1 500 pers under våren. Skulle mest vara visstidsanställningar och just genom bemanningsföretag som man skulle anställa folk genom. Så det blir väl att ringa och tjata på Adecco för att komma på intervju för jobb. I övrigt tyckte coachen att det var rätt bra timing för att utbilda sig just nu eftersom det lär bli rätt högt sug efter folk från 2013-2015, och som av en ren händelse blir jag klar med min prio ett-utbildning just 2013. Om jag kommer in, vill säga.